Denna gång är det anonyma partiledare som listas. Kanske inte lika underhållande som pinsamheter men likväl fascinerade. Jag vågar lova att det dyker upp ett och annat namn som du hade glömt. Mycket nöje!
Vi börjar på plats nummer 10 med ett namn som kanske inte platsar ännu, men han kommer att platsa tids nog. Säg välkommen till...
10. Bo Lundgren, Moderata samlingspartiet 1999-2003Bo Lundgren hör, som sagt, nästan inte hemma på denna lista, men ändå gör han det. Mest känd som "Skattesänkar-Bosse". Inte lika profilstark som sin företrädare Carl Bildt. Avgick efter, ur moderat synpunkt, "katastrofvalet" 2002. Efter valet i år kommer Bo Lundgren försvinna helt i glömska. Gösta Boman, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt kommer vara de som ligger Top-of-mind när man tänker moderat partiledare.
Idag är Bosse generaldirektör för Riksgäldskontoret.
---
9. Per Ahlmark, Folkpartiet 1975-1978
Per Ahlmark är idag mer känd som "israelvän" och författare än att han en gång på 70-talet ledde folkpartiet. Avgick självmant av personliga skäl och kan i alla fall gå till den politiska historien som Sveriges första vice statsminister.
Är idag författare samt fristående krönikör åt DN.
---
8. Karin Söder, Centerpartiet 1986-1987Säg Karin Söder till någon äldre än 35 år gammal och chansen är stor han eller hon svarar "Lördagsstängt på Systembolaget". Detta har hos många blivit hennes politiska arv. Lite synd egentligen då Karin Söder var Sveriges första kvinnliga partiledare samt utrikesminister. Men det är klart, hindrar man svenska folket att komma åt kröken på helgen får man väl räkna med lite folklig irritation.
Karin var även ordförande för Rädda Barnen i 12 år. Hon torde vara pensionerad idag.
---
7. Lotta Hedström, Miljöpartiet de Gröna 1999-2002Lotta verkade vara en glad tjej, oftast med ett leende på läpparna. ”Språkrörade” för mp i 3 år. Hette Lotta Nilsson-Hedström under åren som språkrör. Var fullständigt i skuggan av Birger Schlaug och tävlade med Matz Hammarström (mer om honom senare) om att synas minst sina återstående två år som "rör". Detta gör henne dock inte till de mest anonyma språkrören genom tiderna. Vi hittar ytterligare två till på denna lista.
Lotta är än idag riksdagsledamot för Miljöpartiet.
---
6. Lennart Daléus, Centerpartiet 1998-2001"Det här är Lennart" ropade valaffischerna ut. Syftet var givetvis att få ut budskapet att centerpartiet hade en ny partiledare. Olof Johansson hade tvingats bort och nu skulle Centern ta tillbaka "förlorad mark". Det gick inget vidare, och Lennart blev snabbt en parantes i partiets historia.
Lennart jobbar idag som VD för Svenska Greenpeace.
---
5. Ulla Hoffmann, Vänsterpartiet 2003-2004Ulla fick hoppa in som partiledare för Vänsterpartiet efter det att Gudrun Schymans skattefiffel till sist tvingade bort henne från partiledarrollen. Jag minns så väl en sak som Ulla sa i en intervju i samband med att hon tog över: "Människan har två öron och en mun, så man bör lyssna dubbelt så mycket som man pratar". Det kanske var det som var problemet? Ingen minns idag särskilt mycket av vad Ulla Hoffman sa. Men hon lyssnade säkert jättebra!?
Senast jag kollade var Ulla fortfarande riksdagsledamot för Vänsterpartiet.
---
4. Maria Leissner, Folkpartiet liberalerna 1995-1997En trafikolycka satte stopp för Maria Leisners partiledarskap. Före den tragedin var hon dock redan hårt ifrågasatt och det klagades på hennes "hårda blick" och andra irrelevanta egenskaper som inte i någon större mening hade med hennes partiledarskap att göra. Men mot bakgrund av att vi lever i en ytlig och medial värld kan man väl ändå hålla med om att sådana invändningar har en viss relevans. Och även om den tragiska olyckan givetvis inte var något som någon önskade sig så kan jag inte låta bli att tänka att Folkpartiet tjänade på att slippa Maria i ett val.
Maria Leissner har bland annat varit ambassadör i Guatemala.
---
3. Vivianne Franzén, Ny Demokrati 1994-1997Ny demokrati var Ian och Bert. Alla andra var underordnade. Efter de exempellösa valframgångarna 1991 så imploderade det ideologilösa, rättshaveristfyllda partiet i interna strider. Ian och Bert lämnade partiet och Vivianne tog över efter att ha kuppat bort Harriet Kolliander då NyD fortfarande var i Riksdagen. Hennes uttalande om "svenska barn som snart kommer tvingas att vända sig mot Mecka" hör väl än idag till något av det mest korkade en svensk politiker har sagt. Hon kommer att bli ihågkommen för detta uttalande hos många. Hennes tid som partiledare minns nära nog ingen.
Vet inte vad Vivianne sysslar med idag. Bryr mig ärligt talat inte heller.
---
2. Matz Hammarström, Miljöpartiet de Gröna 2000-2002Matz Hammaströms jobb var omöjligt redan från början. Han skulle ta över efter den karismatiske Birger Schlaug. Det gick inte. Matz är, trots sina 2 år som språkrör, fullständigt okänd utanför sitt eget parti.
Matz, som idag är generaldirektör för Djurskyddsmyndigheten, var en sällsynt misslyckad partiledare (språkrör) och endast överträffad av partikollegan...
---
1. Marianne Samuelsson, Miljöpartiet de Gröna 1992-1999Marianne är ett fenomen. I sju hela år var hon Miljöpartiets kvinnliga språkrör, den största delen av tiden som parhäst till Birger Schlaug. Om du säger: - Kommer du ihåg Marianne Samuelsson? till någon kommer du 99,9% av gångerna få svaret: - Vem?.
Att vara ledare för ett riksdagsparti, om än i delat ledarskap, i sju år utan att lämna så mycket som ett spår efter sig är en bedrift som utan tvekan placerar Marianne på förstaplatsen bland "Partiledare vi glömt". Grattis Marianne, så blev du uppmärksammad i alla fall!
Marianne är idag landshövding för Gotland.
---
Slutsatser
Av ovanstående lista kan man dra vissa slutsatser.
1. Det är givetvis svårt att göra något större intryck som tillförordnad partiledare. Detta är inga konstigheter, men det undantar inte någon från denna lista.
2. Att ha ett manligt och ett kvinnligt språkrör för Miljöpartiet är som kommunismen. Det låter bra i teorin (om ens det) men i praktiken är det en katastrof. Männen tar över hela tiden, med undantag för Matz Hammarström som inte tog någonting.
3. Det är inte omöjligt att man blir utsedd generaldirektör, landshövding eller ambassadör om man inte lyckats som partiledare.
4. Det finns inga framgångsrika partiledare på listan. Man glömmer inte de som lyckats, man glömmer bara förlorarna.
och till sist...
5. Det är svårt att googla fram en bild på Vivianne Franzén! ;-)
16 kommentarer:
Bra förslag.
Har dock siktat in mig på att lista de 10 största politiska affärerna nästa gång, men vi får väl se vad det blir.
/ F
Det märkliga med Lennart Daleus är att min första association när han tillträdde var "Linje 3-general" inför kärnkraftsomröstningen -80. Låt vara att Linje 3 inte vann, men så vitt jag kan bedöma gjorde han ett utmärkt jobb där. Att karln föll i glömska praktiskt taget i samband med tillsättningen är märkligt.
Men, förstås, inte om man jämför honom med Hedlund, Fälldin och Johansson.
och när du säger att männen alltid tar över syftar du alltså pååå... hmm... enbart birger schlaug. Jag menar som du säger så tog Matz inte över nåt alls, och i nuläget är det nog jämnt skägg (!) över hur många som känner till Peter och hur många som känner till Maria. Dessutom är Maria antagligen betydligt populärare. Vilka som var språkrör innan dess vet du antagligen inte ens, så att säga att någon "tog över" där blir lätt parodiskt :)
Nej, det är sant. Delat ledarskap funkar inte om en person är en mycket stark personlighet, oavsett den andres personlighet. Men det säger ju inget om normaltillståndet.
Tomas, Du har en poäng i det du skriver. Både Anders Nordin och Jan Axelsson var rätt så slätstrukna, och för listans balans skull hoppade jag över dem och även Fiona Björling och Margareta Gisselberg. Det hade varit trist med en lista endast bestående av gamla bortglömda språkrör! :-)
Jag vill dock påstå från min horisont att Peter Eriksson syns och hörs mer än Maria Wetterstrand, precis som Birger Schlaug på sin tid.
Det är inte nödvändigtvis sant, men det är min uppfattning.
Ulla Hoffmann från Vänsterpartiet var mycket underskattad som partiledare. Tycker helt klart att hon var en kvinna med huvudet på skaft, och som hade en hel del klarsynta åsikter.
Problemet för Ulla Hoffmann var att hon tyvärr inte gick hem i TV-rutan, vilket var synd.
Tyvärr är det så i svensk politik, att det spelar ingen roll hur bra ideér du har, passar du inte i TV-rutan och är TV-mässig så faller du snabbt i glömska. Är man däremot TV-mässig och bra på att prata, så kan man komma väldigt långt i karriären som politiker utan att varken ha ideologi eller grundmässiga kunskaper i hur samhället fungerar.
Skulle nog vilja säga att Schyman nog är TV-mässigt gångbar, men saknar både ideologi och grundläggande kunskaper om samhällsekonomi, välfärdsfrågor och liknande. Detta ska ställas mot Hoffmann som var väldigt insatt i politikens olika områden och frågeställningar, men som tyvärr inte riktigt gick hem TV-rutorna av någon konstig anledning, och snabbt föll i glömska.
Det är synd att politiken blivit så ytligt att det är viktigare hur en politiker gör sig i TV:n, än vilka ideologi, kunskaper och erfarenhet politikern i fråga besitter.
Håller med dig Magnus att Hoffman verkade ovanligt klok för att vara en gammal fd kommunist(?).
Dock är det ju, som du själv pekar på, idag viktigare att göra bra ifrån sig i media än att vara en klok politiker, i alla fall när vi snackar partiledare.
Underbar lista, som vanligt!
Men det RIKTIGT läbbiga är väl att en, och endast en, av dessa misslyckanden har lyckats försörja sig utanför sfären av politiskt skyddsnät.
Eller kanske snarare: Det riktigt läbbiga är att vi har en en skara med "hjälp till pensionen"-jobb som tillochmed en medioker politiker kan få efter sina glansdagar.
Kan du inte göra en lista på topp10-arbetsplatser efter regeringsplats? =)
Ett faktafel ser jag direkt när jag läser texten om Karin Söder. Karin Söder var inte Sveriges första kvinnliga partiledare. Det var Vera Oredsson som 1976-79 var ordförande för Nordiska Rikspartiet, NRP.
Tack för upplysningen!
Då kan man väl säga att Karin var den första kvinnliga partiledaren för ett RIKSDAGSPARTI!?
hej, roligt att du minns hoffmann som var riktigt bra. för ett minne av fälldin, se min blogg från den 30 maj!
http://helenaduroj.blogspot.com
Lennart Daleus är väl inte bortglömd??? Möjligen som partiledare men hans arbete inom "grönvården" är väl alldeles ypperlig!? Ibland kan det kännas som att det behövs sådana människor bland en annars ganska utsatt skara kämpar. De brukar som bekant kallas flummiga om de bryr sig om miljön... Dock har det ju på senare tid blivit populärt att bry sig om Moder Jord och det är ju bara att applådera.
På den tiden begav sig tyckte jag (som de flesta någorlunda mogna individer) att Ny Demokrati var ett skämt. På senare år har jag dock börjat se vissa av deras häpnadsväckande utspel i delvis ny dager, som t.ex. Vivianne Franzéns uttalande om Mecka (som du har med på din rätt dåliga lista). För 15 år sedan hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att islam skulle kunnat etablera sig i Sverige som nu har skett. Med risk för att kallas "islamofob" av PK-kollektivet så visar det senaste årtiondets utveckling dessvärre att Ny Demokrati inte var helt fel ute. Jag minns också en TV-debatt från den tiden - det var i något av Robert Aschbergs program där han försökte nagla fast nämnda Franzén för att hon vid något tillfälle hävdat att muslimerna snart skulle börja kräva speciell mat i skolserveringen. Detta ansågs då som så befängt av etablissemanget att Franzén fick utstå allmänt spott och spe - med facit i hand vet ju nu hur det blev med den saken (hon fick alltså rätt).
Hr Eriksson,
Missnöjespartier som kryddar sin magra ideologiska soppa med en rejäl dos främlingsfientlighet kan tyvärr lyckas ta sig in i riksdagen,detta gällde för Ny Demokrati och kan kanske även hända med Sverigedemokraterna som jag förstår att du gillar... För egen del så hoppas jag nog att Ny Demokratis pajaskonster och deras företrädares rasistiska uttalanden gör att de väljare som är missnöjda med de etablerade riksdagspartierna tänker efter en gång extra innan de lägger sin röst på SD.
Själva listan är för övrigt lika rolig varje gång man läser den...även om det börjar bli många gånger nu...
Ja du Bojerud - man kan väl hävda att man blir klokare och mer klarsynt med åren. Det gäller dock inte centerpartister, som genom årens lopp uppvisat en förvånansvärd förmåga att vända kappan efter vinden.
Du är för liten för att ha upplevt kärnkraftomröstningen 1980, men som jag engagerade mig i (ja, jag röstade på linje 3). Då stod Centerpartiet för något, men numera har man sålt sin själ till Djävulen för att få plats i regeringen.
För övrigt är det tämligen infamt av dig att ironisera över de s.k. främlingsfientliga partiernas ideologiska bevekelsegrunder; det är dock föga förvånande att du som mer eller mindre aktiv politiker inom något av de etablerade partierna är rädd för de folkliga strömningar som du och dina vänner gärna betecknar som "populistiska". Vad jag anser om Sverigedemokraterna är min ensak, men jag ser fram mot den dag då Centerpartiet inte lyckas komma över fyraprocentspärren - hur ska ni då kunna fortsätta hävda hur fel svenska folket har när de inte haft vett att rösta på något av de "riktiga" partierna?
Jag noterar dessutom att du inte har någon kommentar till Ny Demokratis "profetia" från den tiden det begav sig - oavsett om den var rasistisk eller ej!
Herr E,
Gissar att ditt senaste inlägg var menat för Oscar Fredriksson och inte mig. Du kanske inte tittade så noga vem som skrev det förra inlägget!?
Påståendet att "snart kommer våra svenska barn behöva vända sig mot Mecka" var sanslöst fånigt och är det fortfarande.
För övrigt var jag med med i demonstrationstågen 1980.
Du bör inte vara för snabb i dina slutsatser Herr E. Det kan ofta bli lite tokigt då.
Men Fredrik, Vivianne har ju fortfarande sin skönhetssaslong. Undrar om man kan få hudblekning där?
Skicka en kommentar