BLOGGEN: Reflektion över ett fenomen

Efter ett par månader i ”bloggsfären” börjar jag nu se mönster och beteenden som jag tänkte våga mig på att sammanfatta.

Detta är för övrigt den 99:e bloggen jag publicerar här sedan starten i mitten av december 2005. Antalet besök närmar sig 8.000.

Detta är på inget sätt en särskilt genomtänkt reflektion, eller för den skull särskilt omfattande. Den syftar endast till att beskriva min syn på bloggeriet baserat på mina egna erfarenheter.

Det tycks finnas tusentals svenskspråkiga bloggar idag (Nej, jag har inte brytt mig om att räkna så jag uppskattar bara). De flesta av dem verkar vara drivna av privatpersoner med olika motiv och bakgrund.

Jag väljer att dela in Bloggarna i två kategorier. Notisbloggar och resonemangsbloggar. Dessa skiljer sig från varandra på många sätt. I undantagsfall kombineras dessa två metoder, men det är inget jag stöter på särskilt ofta.

Notisbloggarna bygger på att läsaren har tillräcklig bakgrundskunskap för att kunna hänga med i bloggarens tankar. Notisbloggaren är som regel kortfattad, kärnfull och kvick. Exempel på typiska notisbloggare är S A N D R A och Politikerbloggen. Notera den relativt höga grad av personliga detaljer. Även om man maskerar de som beskrivs i bloggen så är det ofta ganska utlämnande detaljer i bloggen. En notisblogg bör uppdateras dagligen, helst flera gånger per dag. På så sätt hålls besöksfrekvensen uppe,

Resonemangsbloggarana är av en annan karaktär. Här vill författaren påverka läsaren. Oavsett ämne så för resonemangsbloggaren ett resonemang med läsaren. Politiska bloggar är som regel av resonemangskaraktär. Det ligger ju i sakens natur. Generellt kan man påpeka att resonemangsbloggens hämtar sin drivkraft ur ämnena, man skulle kunna säga att ”Tanken” är huvudperson. Därvidlag skiljer sig resonemangsbloggen från notisbloggen, där ”Bloggaren” är huvudperson.

Det finns givetvis en uppsjö av varianter på de två modeller jag beskriver. En ”avart” inom bloggeriet är ”länkbloggar” under notisbloggsbeteckning. Länkbloggarna sitter och läser resonemangsbloggar och länkar sedan till dessa från sin egen blogg. På ett sätt gör det ju läsaren en välgärning genom att visa på (förhoppningsvis) välformulerade och välgenomtänkta bloggar. Men jag kan samtidigt inte låta bli att tycka att det skulle vara kul om de själva formulerade en egen tanke istället för att ”bara” länka till andras.

En av de popuäraste bloggtrenderna just nu, av bloggtoppen att döma, är mode- och trendbloggar där bilder, oftast från modemagasin och liknande visas upp med mer eller mindre personliga kommentarer. En del av dessa bloggar verkar mer vara en översättningsblogg från amerikanska och brittiska förebilder. Men poppis är det likafullt.

Nå, vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, för så är det ju. Du har kommit till en resonemangsblogg där författaren helst vill lämna läsaren med en poäng eller en tanke.

Och min tanke är kort och gott denna: Det tycks finnas bloggar av alla dess sorter. En del proaktiva och andra reaktiva. En del är kortfattade och andra är utförliga. På detta sätt speglar bloggarna mänskligheten väl. Det finns ”alla dess sorter i vår herres hage”. Den ena är inte nödvändigtvis bättre än den andra. Du avgör vilken blogg du vill läsa och du avgör vilken typ av blogg du vill skriva (om du ens skriver någon).

Bloggen har kommit för att stanna. Alla påståenden om motsatsen är hopplöst felaktiga.

Kom ihåg var du läste det först! (Vilket inte nödvändigtvis var här!)