fredag, december 15, 2006

Statliga ansvarskommittén och denna blogg i samklang!

Några få regioner i stället för över 20 landsting. Ett större självbestämmande.

Statens ansvarskommité kan mycket väl ha låtit sig inspireras av bloggen du nu läser med tanke på vad jag skrev redan i april.

Nu väntar jag bara på den folkvalde regionshövdingen.

torsdag, december 14, 2006

Alla förtroendeposters moder!

Mina insater för partiet har uppmärksammats. Valberedningen föreslog mig. Styrelsen biföll. Fullmäktigegruppen bekräftade och nu har kommunfullmäktige beslutat.

Eder ödmjuke bloggare kommer nästa år ingå i gruppen som vaktar och granskar stadens finanser och de finansiella beslut som fattas.

Som ersättare i revisorskollegiet och ledamot i två revisorsnämnder kommer jag att få en insyn i stadens finansiella tillstånd på en nivå jag aldrig kunnat drömma om. Det kommer bli mycket jobb. Sannolikt vara stundtals tråkigt. Men mest av allt spännande och lärorikt.

Så nu får borgarråden ta sig i akt... There's a new sheriff in town! ;-)

Dagens mest överflödiga inlägg!

Skall Anna Sjödin avgå som SSU-ordförande?

Har Påven en fånig mössa!?

Bland gungor och karuseller

Bokhyllan Billy i vitt kostar 329 kr. Då ingår 4 st flyttbara hyllplan.

Ett extra hyllplan kostar 99 kr. 4 st kostar då sammanlagt 396 kr, alltså 67 kr mer än en hel bokhylla med 4 hyllplan.

Behöver man flera hyllplan kan man med andra ord köpa en hylla, slänga stommen och bara ta med sig hyllplanen och spara 67 kronor på kuppen.

Affärsidén kring bokhyllan Billy tycks alltså vara att sälja bokhyllan till nära självkostnadspris men sedan lägga på vinstmarginalen på vitrindörrar, extra hyllplan och hyllinsatser.

IKEA är förvisso billiga, men de tjänar grymt mycket pengar på oss också. Glöm inte det!

Inget fel i detta beteende, påminner lite om Mc Donalds som har låg vinstmarginal på hamburgarna men tjänar "hur mycket som helst" på läsken.

Se till att du är en vaken och granskande konsument.

PS. Rubriken hänvisar till talesättet "Det man förlorar i gungorna tar man hem i karusellerna", d v s man tar in vinsten på ett eller annat sätt.

fredag, december 08, 2006

Svagt av Bildt och Reinfeldt

Att Lars Danielsson inte står särskilt högt i kurs hos vare sig utrikesministern eller statsministern är väl knappast någon hemlighet.

Dock känner jag att regeringens nuvarande mobbning av Danielsson mest faller tillbaka på regeringen själva.

Låt nåd gå före rätt och testa att vända andra kinden till.

Jag menar inte att någon skall "förlåta" Lars Danielsson för det som JK klandrat honom för. Däremot måste regeringen inse sitt oerhörda övertag i denna situation och ta till sig vad Sven-Otto Littorin sa med anledning av moderaternas styrka i förhållande till de övriga allianspartierna (Fritt ur minnet): "Vi måste tänka som Bamse: Är man starkast måste man vara snällast."

Tänk på det herrar Bildt och Reinfeldt!

Skadeglädje!?

Å ena sidan är det synd om CF och alla svenskar som tycker att rymdresan är årets grej.

Å andra sidan... (Läses med mobbaren i Simpsons i åtanke) HaaaHaaa! :-)

Så länge som Herr Fågelsång har väntat kan han gott vänta några dagar till. Nu är frågan om Maud Olofsson och Lars Leijonborg kommer stanna till söndag eller om det nu måste åka hem i oförrättat ärende.

Tuffa frågor för våra alliansledare!

PS. Om du inte förstår dig på sarkasm bör du inte heller kommentera detta inlägg.

torsdag, december 07, 2006

Snart emigrerar jag!

Jag klarar snart inte fler löpsedlar om bönder och krossade hjärtan.

Aftonbladet och Expressen - snälla - SKAFFA ETT LIV!!!

Norrmannen Fuglesang

Den norskättade Herr Fågelsång skall om det går som det skall snart lyfta mot stjärnorna och därmed bli den förste svensken i rymden. Och detta är stort och viktigt för att...?

1961 blev sovjetmedborgaren Gagarin den förste människan i rymden. 1969 blev Niel Armstrong den förste människan på månen.

45 respektive 37 år senare lyckas en svensk komma med en rutinmässig (i vad mån rymdfärder kan kallas rutin) rymdfärjeresa.

Detta är oerhört stort för Christer och hans närmaste. Det är kul för Sverige. Men lugna er lite. Vi är några decenier efter för att bli riktigt historiska.

Dock är de senaste intrigerna ur "Bonde söker fru" viktigare. Det fattar ju var och en.

Den oskyldige mördaren

"Bojkotta Grekland!"

"Samla pengar till Kalles familj!"

Den unge svensken Kalle, som stod inför rätta i Grekland misstänkt för mordförsök blev frikänd i två instanser. Greklands högsta domstol anser sig nu ha funnit oegentligheter i dessa rättegångar och beordrar att rättegången skall göras om.

Och det är nu det händer. Många svenskar går man ur huse och visar öppet sin misstro och visa prov på stelbenta och missklädsamma fördomar. I dessa personers perspektiv är saken glasklar. Grekerna försöker sätta dit en oskyldig svensk grabb på ren djävulskap och vi måste mobilisera för att sätta stopp för detta.

Två reflektioner väcks hos mig kring detta:

1. Tänk om Kalle är skyldig!?

2. Hade samma tillskyndare funnits där om svensken Kalle hade varit svensken Ahmed istället!?

Bara för att det är lätt att sitta i länstolen och vara tvärsäker betyder inte att det är rätt!

GL-VP!

Guess who's back!? ...nåja... Man skall ju inte förhäva sig.

De senaste veckorna har det varit fullt upp i mitt liv roliga och jobbiga händelser har slagits om uppmärksamheten. Hur man väljer att tackla livets prövningar är till mångt och mycket en fråga om inställning. I det militära lärde man ut förkortningen GL-VP som en metod att ta sig igenom alla dumheter som man kunde bli utsatt för i försvarsmakten.

Denna ramsa fungerar minst lika bra i det civila. Den är i mångt och mycket en örfil i ansiktet på alla gnällspikar i vårt land.


GL-VP: Gilla läget, var positiv... men se för guds skull till att skapa ett läge du gillar! :-)

fredag, november 24, 2006

Nyhetens obehag

Det var bättre förr.”

Man vet vad man har, men inte vad man får.”

Det kanske känns så… Men är det så?

Förändring är svåra grejer för de flesta. Allians för Sverige gick till val med ett genomförhandlat program över vad man skulle göra om man fick förtroendet att leda landet.

Denna eniga borgerlighet med en ”ung och fräsch” statsministerkandidat ställdes mot en splittrad, idéfattig vänster med en trött statsminister som själv visste att ”bäst-före-datumet” hade gått ut för länge sedan.

Och så gick det som det gick. Trots en hysterisk högkonjunktur så fick sittande regering spö och det Alliansen tog över.

Och det är nu det hemska inträffar…

De fyra borgerliga partierna börjar så smått genomdriva en borgerlig politik. Allt snack om ”arbetslinjen” visade sig inte bara vara snack.

I ett land där vallöften och det som ligger i begagnade blöjor brukar har ungefär samma värde kommer här nu fyra partier och gör det de lovade före valet att de skulle göra.

Chock och förstämning i landet.

Alla som trodde att det skulle bli samma gamla sossepolitik fast med en yngre statsminister i moderaten Fredrik Reinfeldt och röstade därefter får på ren svenska skylla sig själva.

För oss borgerliga är det nu viktigt att inte tappa initiativet och ställa oss själva i försvarsställning. Den ”kaxighet” som Alliansen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet visade upp före valet måste finnas kvar även efter valet.

Alliansen lovade en politik som skall stimulera jobb före arbetslöshet. Detta håller de på att införa nu med hjälp av både piska och morot. Och glöm för all del inte att det finns avsevärt många fler ”morötter” i systemet än det finns piskor. Vi skall inte behöva skämmas för att vi har en regering som vågar ställa krav på dem som vill ta del av försäkringssystemen i vårt land.

Vi skall vara stolta över en regering som vågar utmana etablerade ”sanningar”. Som vågar överväga att göra Sverige till ett mer ”normaleuropeiskt” land där man kan köpa vin i stormarknader och receptfria läkemedel i närköpet.

Så sluta inte att förklara och påtala det positiva i den borgerliga politiken. Ta och behåll initiativet. Annars är risken att väljarna kommer att lägga sin röst på en illusion nästa val. Illusionen ”Folkhemmet”.

För så är det, på gott och ont, ”Folkhemmet” många av oss växte upp i finns helt enkelt inte längre.

Det är nya tider.

Och nya tider kräver nytt ledarskap.

onsdag, november 22, 2006

James Bond är död. Länge leve James Bond!

Häromdagen hade jag förmånen att se den nya Bondrullen CASINO ROYALE med den ”nye” Bond i Daniel Craigs gestaltning.

Jag har aldrig riktigt fångats av ”grejen” med James Bond. För mig har det alltid varit frågan om svart och vitt. Sexistiskt och ytligt med en on-liner-droppande smokingutklädd snubbe som alltid tar skurken, alltid får tjejen och har tekniska leksaker som oftast är lite väl ”spejsade”. Sällan spännande och sällan engagerande. Mest yta utan djup.

Som underhållning var det oftast okej, men jag tog sällan ”med mig filmen” när jag lämnade biografen. Du vet, sådär man gör när man har sett något riktigt bra och/eller tankeväckande.

CASINO ROYALE är inte en typisk Bondfilm. Den har nämligen djup, känsla, respekt för kvinnor och en story som stundtals engagerar.

Här får vi möta den ”unge” James Bond innan han upphöjts till ”dubbelnollstatus”. Glöm alla Bondfilmer du sett. De finns inte. Här börjar vi om från början. Vissa ”måsten” är inte etablerade ännu. T ex svarar den unge James Bond bartendern som frågar om ”drajan” skall vara rörd eller skakad med ett lätt irriterat: - Ser det ut som jag bryr mig!?

Skurken – excellent spelad av danske Mads Mikkelsen – är inte ute efter världsherravälde utan snarare en girig bankir som tvättar pengar åt terrorister. Hans girighet (med benäget bistånd från James Bond) sätter skurken i klistret och han tvingas anordna en pokerturnering med $ 150.000.000 i potten. James Bond skickas dit för att vinna. Vägen till vinst är inte spikrakt om man säger så.

Parallellt med den storyn finns där en minst lika intressant kärlekshistoria mellan vår lönnmördartjänsteman och dennes landsmaninna från finansdepartementet Vesper Lynd (Eva Green). James Bond och ”äkta” kärlek kan väl aldrig gå ihop tänker du!? Rätt och fel. Det funkar och ger en dimension till denna film som de tidigare saknat. Dessutom ger den en förklaring till den ytlige kvinnokarl som Bond senare blir.

Actionscenerna är överlag fantastiska. Stundtals för långa för min smak men välgjorda och ovanligt realistiska för att vara James Bond.

Allt som allt är detta med mycket bra film som endast lider av att vara aningen för lång.

Den som gör att denna nya Bondfilm är så bra som den är lystrar till namnet Daniel Craig. Hatad och uträknad av många innan han ens hade påbörjat inspelningen har han visat vad man kan göra med karaktären James Bond om man har ett hyfsat manus är själv är en mycket skicklig skådis. Craigs Bond engagerar, imponerar och känns mänsklig och sårbar utan att för den skull tappa den legendariska självsäkerheten. Craig låter oss helt enkelt lära känna James Bond bättre, vilket i sin tur gör att vi bryr oss mer om honom än vi gjort tidigare.

Storyn är smart utan att vara krånglig. De övriga skådespelarna är som sämst mycket bra. Som bäst fantastiska, då täcker jag främst på Dame Judy Dench vars ”M” lyser på ett sätt som hon inte gjort i tidigare Bondfilmer. Antagligen är detta en positiv bieffekt av det faktum att hon denna gång möter en ”riktig” skådespelare och ingen gammal tv-skådis.

När filmen är slut vill man ha mer. Veta mer, se mer och uppleva mer.

Det är första gången en Bondfilm lämnar mig med den känslan.

Betyget måste bli högt. Mycket högt. 4,5 av 5.

Se den – men gå på toa innan du slår dig ned i salongen.

tisdag, november 14, 2006

Den onde Borg och de stackars arbetslösa.

Idag kan man, i enlighet med gällande regler, bli av med sin ersättning helt och hållet om man inte söker jobb när man är arbetslös. Få handläggare vill dock vara den som utlöser denna "atombomb", eller ens "skramla" med den.

Nu föreslår vår finansminister istället ett lindrigare straff för dem som inte söker jobb trots att de lyfter a-kassa.

Och detta väcker ont blod!?

Vill du inte jobba så slipper du, men då får du lösa din försörjning på annat sätt än att belasta de gemensamma a-kassorna!

Vill du ha a-kassa måste du aktivt söka jobb.

Skiter du i att följa reglerna kan du drabbas av konsekvenser.

VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ SVÅRT?

Jag tycker det låter logiskt, självklart och sunt.

tisdag, november 07, 2006

Min blogg, min blogg... Varför har du övergivit mig!?

Det har inte blivit så mycket bloggande på ett tag. Har inte känt något sug. Inget sug, inget bloggande.

Så enkelt är det.

Dessutom är vi ju inte direkt överösta med politiska skandaler just nu.

Såg filmen FLAGS OF OUR FATHERS häromdagen... Den var väl bra, antar jag!? En svag trea i betyg. Aldrig dålig men aningen för lång och aningen för oengagerande för min del.

För övrigt är The Colbert Report bland det smartaste och roligaste som går att se just nu. Finns på nätet!

onsdag, november 01, 2006

Samma visa varje gång

Stämmningsbild från Essingeleden den 1 november 2006.

Ja se det snöar, ja se det snöar. Det var väl roligt!? Hurra!

Inte fan var vi ett skvatt mer förberedda på vintern detta år heller.

Jag önskar att jag var norrlänning. Då skulle jag i alla fall kunna sitta nu och peka finger och begabba alla odugliga "noll-åttor" som "int tycks fatt' att de bli vinter varje år".

Att vi ALDRIG lär oss!

torsdag, oktober 26, 2006

Nu räcker det med alla j*vla bönder!

Expressen har toppat med TV4-bönder och deras friarinnor ett par dagar i sträck nu...

Allvarligt talat. Det räcker nu!

torsdag, oktober 19, 2006

Rapporteftergift

Som militärpolis fick jag lära mig att man som polisman ibland kunde ge så kallad rapporteftergift. Förutsättningarna var enkla:

1. Det är upp till polismannen att välja att ge rapporteftergift (d v s inte rapportera ett brott). Det är inte en skyldighet, utan en möjlighet.

2. Rapporteftergift får endast ges för obetydliga bötesbrott.

Jag föreslår att vi medborgare i kungariket Sverige nu ger samtliga statsråd rapporteftergift för tidigare begångna obetydliga bötesbrott (grövre brott skall givetvis alltid beivras) och siktar framåt.

Jag lovar att visa samma "nåd" den dag en icke-borgerlig regering hittar tillbaka till Rosenbad.

Gå nu och regera och synda inte mer...

Vi säger så.

tisdag, oktober 17, 2006

Det positiva med Stegö-Chilò och Borelius

Dagar som dessa inser jag mina analytiska begränsningar.

Det har nämligen framförts att de senaste dagarnas kaos kring handels- och kulturministern allvarligt skadat statsministern.

Hur då?

Det framförs också att Cecilia Stegö Chilòs avhopp timades för att ”skada” Reinfeldt och regeringens budget maximalt.

Hur då?

Jag har inte mött någon ”vanlig” person som känner att det är Reinfeldts fel att Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò hade utnyttjat svart arbetskraft, skattesmitit, misskött sina bolag och licensskolkat.

Att valen av dessa två damer skulle visa sig vara olyckliga är ju fullständigt uppenbart. Att Reinfeldt bär ansvar för de dåliga valen är lika uppenbart.

Men på vilket sätt skadar detta vårt förtroende för Reinfeldt? Han ville chansa lite och det funkade inte. Det skadar inte Reinfeldt. Det visar bara att han kan sin Tegnér:

”Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge!”.

Att Cecilia Stegö Chilò avgick innan budgeten lades fram var väl tajmat i min lilla värld. Då behöver man inte orda särskilt mycket mer om det. Hade hon suttit kvar hade man nog talat ännu mer om kulturministern till förmån för budgeten i flera dagar.

Men som sagt, mycket av det jag skriver stämmer inte med den allmänna uppfattningen bland politiska skribenter.

Där framställs det inträffade som en katastrof och Reinfeldt som en stukad statsminister.

Jag både hoppas och tror att denna storm i ett vattenglas snart kommer bedarra och det kommer visa sig att vår nye statsminister är tuffare och populärare än vad många tycks tro.

Rent politiskt går det nu utmärkt för de ”nya” moderaterna att hoppa över ytterligare nyliberala ministerutnämningar då två av de främsta företrädarna i den nya regeringen visade sig vara moraliskt korrupta.

Det är i alla fall bra!

”To every cloud there’s a silver lining”

måndag, oktober 16, 2006

Stegö Chilò avgår: Rätt åtgärd av rätt skäl

På sitt yttersta gör Cecilia Stegö Chilò rätt till slut.

Hon avgår och gör det av rätt skäl, till skillnad mot den före detta kolledan Borelius.

Hoppas att nästa kulturminister har haft vett att betala tv-licensen! ;-)

---

Läs mer i bland annat Expressen

Kulturministern visar prov på dåligt ledarskap genom att uppträda fegt.

Ikväll skulle Cecilia Stegö Chiló ha varit ”huvudnumret” på Publicistklubbens träff i Kulturhuset.

Det visar sig nu att Stegö Chiló inte kommer dit. Den nyutnämnde kulturministern tackade plötsligt nej till denna, sedan tidigare inbokade, träff med motiveringen att hon inte har tid. Ingen, absolut ingen, köper detta svepskäl. Hon vågar helt enkelt inte, och det gör henne till en fegis.

Om hon skall ha en minsta chans att överleva som kulturminister, - vilket jag personligen har svårt att se hur hon skall klara – så måste hon en gång för alla ”ta tjuren vid hornen” och möta alla kritiker och journalister och argumentera med sin och regeringens övertygelse som vapen för att visa vem som är kulturminister i det här landet.

Att ”strutsa ur” vid första stridskänning är bara värt förakt.

Att det nu också kommer uppgifter om att kulturministers såg statsministern som en ”klassförrädare” för så sent som ett halvår sedan imponerar än mindre. Åsikten som sådan får hon gärna ha, men stå då för den i så fall!

Cecilia Stegö Chilós anti-tes på ministerstolen, Marita Ulvskog, var en total pina som kulturminister för en borgerlig kille som jag själv, men hon var i alla fall aldrig en feg kulturminister.

Nej, bevare oss väl från nyliberala, hycklande, fifflade, ryggradslösa kulturministrar.

Betala inte radio- och tv-licens. Skatta istället.

Tillfället gör tjuven brukar det heta.

Utan att på något sätt försöka, eller ens vilja försöka, försvara den stora grupp licensskolkare som dykt upp i dyningarna efter Borelius och framförallt Stegö Chiló tycker jag att de senaste dagarnas händelser sätter fingret på det orimliga i dagens konstruktion där en ”skatt” tas ut som en avgift på en verksamhet som lika gärna skulle kunna skattefinansieras.

Tänk dig själv om samtliga offentliga kostnaders skulle betalas av dig med hjälp av inbetalningskort och där du skulle ha rätt till lättnader eller befrielse om du inte brukade just den delen av det allmänna!?

Vägskatt betalas endast av dem som har körkort? Skatt till kulturen endast av dem som gick på museer eller teater? ”Högre” utbildningsskatt betalas endast av dem som utnyttjat högskola eller universitet? De som gjort värnplikten betalar lägre skatt till försvaret?

Även om det faktiskt skulle kunna finnas en poäng i denna metod, faller den samtidigt på sin egen orimlighet. Administrationskostnader, risk för fusk och godtycke och en massa annat ”jidder” som du får räkna ut själv, gör att nuvarande modell; där alla de absolut flesta skatter läggs i en korg för att sedan fördelas i enlighet med regeringens önskan och riksdagens beslut framstår som den enda rimliga.

De undantag som finns från den generella beskattningen, som t ex tobaksskatt, alkoholskatt, bensinskatt, fordonsskatt och fastighetsskatt, är hyfsat lätta att administrera och svåra att smita ifrån – även om familjen Larsson-Borelius visade prov på ett fiffigt sätt att undgå att personligen drabbas av skatteeffekter så betalades ju i alla fall fastighetsskatten till staten, även om de sen drog av det som en kostnad i sitt off-shorebolag.

Att ge ovänner av public service möjligheten att smita från att betala för den ”fria” radion och tv:n är onödigt. Ta bort Radiotjänst och täck kostnaden för SR och SVT med skattemedel.

Eftersom det ändå är riksdagen som bestämmer beloppet på licensen få är ju hela resonemanget om ”fri” radio och tv redundant. Med en före detta socialdemokratisk minister som styrelseordförande i SVT så är väl inte ordet ”fri” det första som kommer i tanke hos denna bloggare.

Nåväl, lång historia kort: Avskaffa licensen, täck med skatter.

Och gör det nu!

Boreluis slutar: Rätt åtgärd, fel orsak

Sveriges kortaste ministertid har tagit slut. Efter blott åtta dagar kastade Maria Borelius in handduken och sa upp sig som handelsminister i regeringen Reinfeldt.

Hon uppger det vidriga drevet som skäl till åtgärden. Jag tror henne. Och det är det som är problemet.

Att utsättas för ett mediadrev av den skalan som familjen Larsson-Borelius utsattes för är sannolikt något av det vidrigaste man kan råka ut för i vårt land - om man undantar liv och dödsituationer som tenderar att förändra perspektiven på ”världsliga frågor” likt denna.

Men Borelius bär själv ett tungt ansvar för den uppkomna situationen. Drev är oftast en följd av att man försökt undanhålla information för media. Media reagerar då instinktivt genom att börja vända på alla stenar de kan hitta, oftast på ett kränkande och okänsligt vis.

Den enda metod jag kan komma på som fungerar dämpande på ett drev är att möta pressen och svara på alla frågor, helst även förkomma media genom att erkänna ALLT. Drev tenderar att mattas när det inte finns något att jaga.

Borelius gjorde ett lamt försök under veckan att göra en pudel för sina omdömeslösa uttalanden. När sedan sommarhus, bolagsaffärer och annan ävja dök upp sjukskrev hon sig, för att sedan avgå.

Rätt skäl till avgången är denna:

”Jag inser att jag uppträtt på ett sätt som skadar förtroendet för mig som person vilket i sin tur skadar förtroendet för regeringen, av det skälet ser jag inte någon annan möjlighet än att avgå som minister samtidigt som jag vill passa på att be alla som känt sig kränkta av denna händelse om ursäkt. Jag har lärt mig mycket av det inträffade och hoppas att mina erfarenheter kan hjälpa andra i framtiden.”

Skicka sedan fram någon annan att skälla på ”drevet”, det skadar ju aldrig!

Nåväl, handelsministern är historia och ”drevet” riktar nu sina fradgande käftar mot en annan misshaglig minister.

Kulturministern kan härmed anse sig själv som varnad!

onsdag, oktober 11, 2006

Hejdå Billström!

Föga överraskande tvingades Annika Billström bort från den socialdemokratiska toppen. Varför hon väntade på att någon skulle peta henne istället för att själv avgå fattar i alla fall inte jag.

Men Billström är ju knappast unik i det avseendet. Världen tyckes vara full att makthavare som saknar tillräcklig självinsikt för att själva förstår när det är dags att kliva av.

Det är antagligen därför vi har så lätt att beundra de makthavare som bryter mot detta mönster och faktiskt självmant lämnar över till nya krafter innan de själva kört sitt eget ledarskap i botten.

Bara att konstatera att Billström inte är en av dem.

Därför måste kulturministern avgå!

Och jag som tänkte ta en lägre paus ån såhär…

En handelsminister och en kulturminister väcker denna blogg-björn ur sitt ide.

Maria Borelius riskerar att torska på en lögn, inte på en gärning. Just nu sitter hon och vrider sig i SVT:s soffa och ser allt annat än stark och övertygande ut. Om hon ”överlever” detta så blir det med nöd och näppe.

Jag är inte den som skall kasta första stenen i dessa frågor men krishanteringen luktar amatörernas afton lång väg. Den viktigaste regeln i all krishantering är LJUG INTE! Och med tanke på att Borelius snackade skit när hon påstod att hon inte hade råd (läs ljög) så har hon själv skadat sin egen situation mer än nödvändigt.

Cecilia Stegö Chiló är ett helt annat kapitel. Hon har till och med jobbat som inrikespolitisk kommentator på SR, säkert mot arvode. Arvode från en institution som hon själv inte har bidragit till de senaste 16 åren. Att inte betala radio- och tv-licens under en så lång tid är inte ett misstag, det är ett medvetet politiskt ställningstagande – som för övrigt är olagligt – som gör henne sällsynt olämplig som kulturminister.

Jag kan leva med att Borelius blir kvar, eller rättare sagt orkar inte bry mig om hon blir kvar eller inte. Men Stegö Chiló bör självmant avgå, annars måste Reinfeldt hjälpa henne att inse detta. Detta bör ske idag, senast i morgon.

Att detta är pinsamt för den nye statsministern och den nya regeringen står klart för alla och envar, men det varken kan eller får vara skäl att inte göra det enda rätta. Det är bara att erkänna misstaget att utse Stegö Chiló och sedan får Reinfeldt göra om och göra rätt.

Inget att dra ut på!

onsdag, oktober 04, 2006

Bloggpaus på grund av anledning

Det är full rulle på flera fronter i mitt liv just nu.

Tiden har blivit dyrbar.

Bloggandet kan vänta ett tag.

Jag kommer tillbaka.

Så misströsta eller gläds inte i onödan.

Ta hand om dig!

fredag, september 29, 2006

Hur många barn dog idag?

Varje år dör mer än 1 500 000 barn på vår jord på grund av brist på rent vatten.

Mer än en och en halv miljon älskade, förtjusande och oskyldiga barn som dör i infektioner och bakteriella sjukdomar för att de saknar tillgång det mest basala av alla mänskliga behov efter luft!

Ibland känns våra små politiska vattenglas-stormar i Sverige futtiga.

Trevlig helg!

söndag, september 24, 2006

Äntligen Marita!

I säsongens första lördagsintervju i P1 medgav Marita Ulvskog att hon ångrade "våldtäktsliknelsen" i samband med spionskandalen samt att valresultatet var en besvikelse och det hade gått sämre än de hade räknat med.

Bra!

Det var väl inte så svårt att vara lite uppriktig och sanningsenlig för omväxlings skull Marita!?

tisdag, september 19, 2006

Rädda Landskrona!

Skapa en "Landskronakommission". Utse en ommutlig rättvis "doer" som chef. Ingen byråkrat utan en som vet att få saker att hända.

Samla socialtjänst, skolan, polisen, åklagarmyndigheten och fritidsförvaltningen. Skicka med 50 extra poliser och backa upp med flera socialassistenter och åklagare.

Skapa ett meningsfull och genomgripande vårdprogram för unga förbrytare och se till att alla har de resurser som behövs för att lösa sin del av uppgiften.

Sedan är det bara att identifiera "problembarnen" och först erbjuda vård och möjlighet till ett meningsfullt liv. Skulle någon vägra "bot och bättring" får lagen ha sin gång. Ingen skall smita igenom "nätet". Alla ungdomsbrott skall beivras.

Erfarenheterna från "Landskronakommissionen" kan sedan vara vägledande för liknande projekt över hela Sverige i orter med snarlika problem.

Som det tycks vara i Landskrona idag är det ju skamligt.

In med en rejäl dos "tuff kärlek" (men lika stor betoning på kärlek som tuff) och gör Landskrona till en trygg stad igen.

Klarar vi att "röja upp" Landskrona kommer hela landet vinna på det!

En bra finansminister är en hård finansminister!

En del förståsigpåare menar att Göran Hägglund skulle kunna bli en bra finansminister. Skälet skulle bland annat vara att han är pedagogisk och skulle kunna förklara för "folket" vad som sker och inte sker.

Jag må vara skadad av att ha levt under socialdemokraternas ok för länge, men min bild av en "bra" finansminister är inte en folkligt pedagog.

Min bild av en bra finansminister är en kärv hårding!

Sträng, Feldt, Persson och Ringholm var allihop "tuffingar" som inte var goa att tas med vid budgetförhandlingar.

Glöm inte att en finansministers främst uppgift är att säga nej till alla övriga statsråds önskningar om mer pengar.

Det må låta cyniskt, men tänk efter själv.

I högkonjunktur skall staten spara och i lågkonjuktur skall staten investera. Alltså skall alliansen ha en hård, snål och lätt obehaglig finansminister som håller resten av regeringen i "herrans tukt och förmaning". Till och med Reinfeldt måste vara lite rädd för sin finansminister.

Det pedagogiska förklarandet till folket kan Reinfeldt sköta själv om det behövs.

Så leta på den elakaste typen i det borgerliga lägret med grundläggande kunskaper i nationalekonomi och svart bälte i politisk förhandling så har vi hittat vår näste finansminister.

Vad han eller hon heter vet inte jag - jag är bara en enkel bloggare från Kungsholmen. Men ni som jobbar i riksdagen vet nog vem jag tänker på! Eller hur!?

måndag, september 18, 2006

Låt för f-n inte Ulvskog leda (s) förändringsarbete!

...eller förresten gör det!

Hon är väl knappast en del av det gamla maktfullkomliga, självförnekande, idélösa betongsosseriet som tappat kontakten med verkligheten!?

Släpp för guds skull inte fram en förnyare att leda förändingen.

Jag vet!

Om Ulvskog inte kan kanske Ringholm ställer upp!

Allvarligt talat. Om inte Ulvskog fattar att hon skall avgå bör någon med lite "cohones" inom rörelsen vara vänlig och upplysa henne olämpligheten att sitta kvar och tipsa henne om att ta sin pension och dra.

Det är för ert eget bä(s)ta!

PS. Ulvskog är AIK:are. Så helt hopplös är hon ju inte! :-)
---
Intressant.se

Min mardröm: Detta är (s) nya partiledare!

Det är lika bra att bekänna på en gång. När denna kvinna ler med sina glittriga ögon blir jag lite småkär i henne.

Hon är en stilig, karismatisk, empatisk och en omvittnat skicklig politiker. Man gör inte 7 år i EU:s toppskikt utan att vara bra på det man gör.

Denna kvinna skulle kunna ge Reinfeldt en tuff match i valet 2010 när det gäller att framstå som sympatisk.

Det skulle vara en mardröm för de borgerliga partierna om hon accepterade och valdes till ny partiordförande för socialdemokraterna.

Med samtidigt hoppas jag att det blir Margot Wallström. Hon är ju så söt! ...och givetvis kompetent!

Dessutom mår alla bra av lite konkurrens, även de borgerliga.
---
"Ping ping" på intressant.se

Centerpartiet i Stockholm – upp-och-nervända världen!

Först på onsdag kommer det stå klart om centerpartiet i Stockholm lyckas ta sig in i Stadshuset. Det som saknas är särredovisningen av övriga partier. Skulle något av dessa övriga vara större än Centerpartiet i valkrets Stockholm 1, Södermalm – Enskede är det kört. Annars är vi inne.

Men det vi redan vet idag är att Centerpartiet i Stockholm har gjort ett historiskt bra val i framförallt riksdagsvalet. Förra valet blev det 1,8% och noll (0) mandat. Igår blev det hela 5,7% vilket i mandattunga Stockholm betyder 2 nya riksdagsmandat.

Den uppryckningen är anmärkningsvärd och alla centerpartistiska valarbetare i Stockholm bör sträcka extra mycket på sig.

Även landstinget kommer att få återse centerpartiet, vilket är mycket kul.

Det som är det nya för centerpartiet är att vi historiskt sett varit starka i ytterdelarna av Stockholms kommun. Detta val var vi som starkast i innerstaden. Miljöprofilen och den tydliga socialliberala profilen attraherar mer och mer väljare.

Detta lovar gott inför valet 2010.

Idag är jag stolt över att vara centerpartist i Stockholm!

Därför måste Reinfeldt utse Eliasson till utrikesminister!

Det spekuleras och diskuteras kring kommande ministerposter i den kommande alliansregeringen under statsminister Reinfeldt.

Traditionellt sett är Finansen och UD de tyngsta ministerposterna efter statsministern. Och därför måste tunga borgerliga namn besätta dessa poster tycks man mena.

Lars Leijonborg har förts fram som en möjlig utrikesminister… tillåt mig fnysa föraktfullt åt den sällsynt dåliga idén!

Även Maud Olofsson har nämnts, men det är inte på UD hon kommer att göra mest nytta.

Carl Bildts namn har förts fram och förkastats i samma mening, då Carl och Fredrik inte direkt har ett harmoniskt förflutet och Reinfeldt nog skall akta sig för att, som ny statsminister, ha en före detta statsminister i sin regering.

Den givne utrikesministern är Jan Eliasson. Han skulle vara perfekt på så många sätt.

Hans kvalifikationer är oomtvistade. Jan Eliasson är en sällsynt lyckad diplomat med en utrikespolitisk erfarenhet och ett i diplomatiska kretsar mycket gott rykte. När Persson tillkännagav Eliasson som Freivalds efterträdare var det ingen ur den borgerliga oppositionen som hade något negativt att erinra.

Men det är inte därför Eliasson vore perfekt. Hans främsta förtjänst är den symboliska. Alliansen har längre kritiserat socialdemokraterna förkärlek att tillsätta olika poster inom statsförvaltningen med partikamrater baserat på lojalitet snarare än kompetens.

Skulle Reinfeldt våga visa att det är dags att leva som man lär och stillsamt meddela att den bästa kandidaten till jobbet som utrikesminister råkar vara en sosse och det faktumet är ovidkommande då det är kompetensen som styr. Skulle han våga säga det skulle vår nye statsminister bli historisk och sannolikt gå hem än mer i ”stugorna” (särskilt i de socialdemokratiska stugorna).

Nu kanske du tänker: det där låter ju bra, men kommer Eliasson tacka ja? Han är ju trots allt socialdemokrat!

Jag är övertygad om att Eliasson kommer att tacka ja. Skälet är enkelt. Jan Eliasson trivs i rampljuset och tycks vara mer än lovigt fåfäng. Jag kan svårligen se att han kan tacka nej till att gå till historien som den förste socialdemokratiske ministern i en borgerlig majoritetsregering.

Detta beslut kommer givetvis kräva en hel del mod hos den nye statsministern, ett mod jag hoppas att han har och hoppas att han visar.

Jag menar, smaka på det: Jan Eliasson som alliansens utrikesminister.

Hur coolt vore inte det!?

PS. Du som redan har sett den sista säsongen av tv-serien The West Wing kommer att förstå precis vad jag pratar om!
---
Pingat på intressant.se

Facit på VALFACIT: Hade jag rätt? Eller hade jag rätt?

Nej, jag hade inte bara rätt.

Stack ut hakan före valet med en analys av hur det skulle gå med stöd av TEMOS mätning som kom på lördagskvällen före valet. Låt oss ta en titt på hur det gick med mina ”gissningar”.

1. Sossarna gör i så fall sitt sämsta val i mannaminne. Sossarna får ett bättre resultat än TEMO, men fortfarande uselt historiskt sett. Persson meddelar att han avgår till nästa partistämma.

FACIT: Rätt på båda punkterna.

2. Folkpartiet - som såg starka ut i augusti - halveras nästan mot förra valresultatet. Spionskandalen kommer att utpekas som främsta orsak till tappet. Leijonborg meddelar att han avgår till nästa partistämma. . Folkpartiet blir det minsta borgerliga partiet, med runt 6% av rösterna.

FACIT: Fel och än så länge fel. Det skall bli spännande att följa turerna kring Leijonborg.

3. Moderaterna gör sitt bästa val någonsin. Moderaterna får något lägre än TEMO, men fortfarande rekordsiffror. Reinfeldt blir statsminister och hyllas som valets störste hjälte.

FACIT: Klockrent rätt!

4. Kristdemokraterna gör ett bättre val än TEMO. Göran Hägglund kommer att hyllas som en segrare, trots sämre resultat än förra valet. Att landa som näst största borgerliga parti efter att ha tagit över efter Alf Svensson kommer med rätta ses som en stor bedrift.

FACIT: Kd gjorde sämre än TEMO men Hägglund hyllas ändå. Fel och rätt med andra ord.

5. Centerpartiet gör ett bättre val än TEMO. Närmare 9% när sista rösten är räknad. Lyckas också bli det tredje största partiet, om än marginellt större än kd. Maud sitter säkert och räknar med att ta för sig än mer 2010.

FACIT: 9% var önsketänkande. Men tredje störst blev vi. Mer rätt än fel.

6. Vänsterpartiet får strax över 5% och katastrofen för Ohly är ett faktum. Vänsterpartiet kommer byta partiledare men Ohly kommer inte avgå självmant. Splittringen inom partiet kommer riskera att spräcka partiet helt.

FACIT: 5,8% är väl lite mer än ”strax över 5%” men nära nog. Huruvida Ohly blir kvar återstår att se. Ganska rätt och ännu inte klart.

7. Miljöpartiet gör ett bättre val än TEMO, men Peter Eriksson får gå i alla fall till nästa stämma. Miljöpartiet kommer vara besvikna. Den som kommer försöka mest att se ut som en vinnare är Peter Eriksson. Men det är också han som tvingas bort på kommande stämma. Wetterstrand sitter kvar. Ny karl lyfts fram som språkrör. Kanske Gustaf Fridolin?

FACIT: Mp gjorde ett bättre val än TEMO. De väljer att se de två nya mandaten i Riksdagen som en framgång. Erikssons framtid är okänd för närvarande. Rätt om siffrorna men fel om reaktionen.

SLUTSATS:
Mer rätt än fel och dessutom ett antal, än så länge, okända bitar (Ohly, Leijonborg och Eriksson). Det som överraskade mig mest igår kväll var att kd inte gick förbi fp.

Min egen analys av min förutspåelse är väl helt enkelt att jag är ”stolt men inte nöjd”!

En trött och glad centerpartists förvirrade tankar en valnatt

Kungsholmen måndagen den 18 september klockan 02:06

Hemkommen från centerpartiets valvaka. Har massor av synpunkter, analyser och glada tillrop inom mig att blogga om denna natt men är för trött för att skriva ned dem alla just nu. Blir lite pytt i panna, så får vi se om jag återkommer senare.
---
Centerpartiet hade satt upp 2 viktiga mål inför detta val.

1. Att bidra till en alliansseger. KLART!

2. Att bli ett av de tre största partierna i Sverige. KLART!

Mycket mer än så kan man knappast önska sig denna natt.

Att se Göran Persson avgå som statsminister och partiledare i direktsändning var ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Detta skriver jag inte av skadeglädje. Det var helt enkelt ett historiskt ögonblick. Persson skall ha heder av att han så snabbt meddelade sin avgång.

Nu återstår bara att se om centerpartiet verkligen kommer in i Stadshuset. Ett (1) mandat säger valmyndighetens datorer just nu, men de siffrorna är inte att lita på säger de som kan det där bättre än jag. Vänta och se med andra ord.

Centern tycks få 7 nya riksdagsmandat (moderaterna 41!) 3 av dessa 7 nya mandat kommer från Stockholm - 2 nya från staden och 1 nytt från länet - varsågod ni centerpartister som ifrågasatte centerns satsning på Stockholm... Fattar ni nu då!?

Senare idag lämnar Göran Persson in sin och regeringens avskedsansökan.

Själv skall jag försöka sova nu...

Godnatt!

lördag, september 16, 2006

VALFACIT: Så här kommer valresultatet att bli! Läs det före alla andra!

Grafik från DN

DN publicerade ett dygn före vallokalerans stängning en färsk TEMO-rapport som är rätt intressant. Skulle den vara valresultatet kan man konstatera ett antal anmärkningsvärda saker:

1. Sossarna gör i så fall sitt sämsta val i mannaminne. Persson meddelar att han avgår till nästa partistämma.

2. Folkpartiet - som såg starka ut i augusti - halveras nästan mot förra valresultatet. Spionskandalen kommer att utpekas som främsta orsak till tappet. Leijonborg meddelar att han avgår till nästa partistämma.

3. Moderaterna gör sitt bästa val någonsin. Reinfeldt blir statsminister och hyllas som valets störste hjälte.

4. Göran Hägglund kommer att hyllas som en segrare, trots sämre resultat än förra valet. Att landa som näst största borgerliga parti efter att ha tagit över efter Alf Svensson kommer med rätta ses som en stor bedrift.

5. Centerpartiet kommer dölja sin besvikelse och peka på att "vinden har vänt" och att partiet är på väg uppåt. Maud sitter säkert och räknar med att ta för sig än mer 2010.

6. Vänsterpartiet kommer byta partiledare men Ohly kommer inte avgå självmant. Splittringen inom partiet kommer riskera att spräcka partiet helt.

7. Miljöpartiet kommer vara besvikna. Den som kommer försöka mest att se ut som en vinnare är Peter Eriksson. Men det är också han som tvingas bort på kommande stämma. Wetterstrand sitter kvar. Ny karl lyfts fram som språkrör. Kanske Gustaf Fridolin?

Men nu tror jag inte att detta blir valresultatet i morgon!

Följande korrigeringar tror jag behövs:

1. Sossarna får ett bättre resultat än TEMO, men fortfarande uselt historiskt sett.

2. Folkpartiet blir det minsta borgerliga partiet, med runt 6% av rösterna.

3. Moderaterna får något lägre än TEMO, men fortfarande rekordsiffror.

4. Kd gör ett bättre val än TEMO.

5. Centerpartiet gör ett bättre val än TEMO. Närmare 9% när sista rösten är räknad. Lyckas också bli det tredje stösta partiet, om än marginellt större än kd.

6. Vänsterpartiet får strax över 5% och katastrofen för Ohly är ett faktum.

7. Miljöpartiet gör ett bättre val än TEMO, men Peter Eriksson får gå i alla fall till nästa stämma.

Om drygt ett dygn vet vi kanske hur det blev.

Spännande!
---
Ping pong och allt detdär på intressant.se

Därför skall du rösta på centerpartiet på söndag.

Inspirerad av socialdemokraten Johan Sjölander kommer här min förklaring till varför jag kommer att rösta som jag kommer imorgon.

Detta blev ett väldigt långt inlägg. Läs det bara om du finner nöje i det.

Den korta förklaringen är nämligen att...

- Centerpartiet kommer att förändra och förbättra vårt land.

- Socialdemokraterna har slut på idéer och har misslyckats ta ”nästa steg”.

- Persson behöver bytas ut!

Nåväl, här är då den långa förklaringen:

Mitt aktiva politiska engagemang är nyväckt, men mitt politiska engagemang är medfött. Båda mina föräldrar var politiskt aktiva under min uppväxt.

Mitt första politiska medlemskap var i SSU. Det var en förutsättning för att jag skulle få börja sända på fritidsgårdens närradiostation i Helsingborg. Jag betalade aldrig någon medlemsavgift och skrev aldrig på någon ansökan. Värdet för SSU var då (som tills nyligen) sannolikt möjligheten att få aktivitetsstöd för alla medlemmar man påstod sig ha.

Det tog för övrigt över ett år att bli avskriven som medlem i SSU. Först efter jag med brev skrivet på Centerns brevpapper förklarade att jag var ordförande i CUF i Helsingborg och avsåg att gå till pressen om de inte avförde mig från deras rullor släppte ”rörelsen” taget om mig. Det var då min femte begäran om att bli avförd ur registren.

Nåväl, ordförande i CUF i Helsingborg!? Jag var politiskt aktiv med andra ord? Nej, inte riktigt; genom mitt ordförandeskap (vi var väl 5-6 aktiva medlemmar) hade jag kontroll över Radio CRS (CUFs Radio Service) och det var detta som lockade mig till politiken då. Radion.

Nu när radio sedan länge är mitt yrke så kan jag ibland stillsamt skicka en tacksamhetens tanke till ”gamla” Helsingborgscentern som lät oss "radionördar" hållas.

Jag har tidigare angett mina barn som mitt främsta skäl att ge mig in i politiken. Detta är förvisso i allra högsta grad sant. Men det är inte hela sanningen.

Jag gillar debatten. Jag gillar visioner. Jag gillar hantverket inom politiken. Att övertyga, kompromissa och besluta. Att sakta men säkert påverka och förändra. Detta lockar mig till politiken, fast jag är väl medveten om de dolda maktstrukturerna, trögheten och byråkratin.

När jag bestämde mig för att aktivera mig i politiken igen var det inte självklart att det skulle bli Centerpartiet. Jag hade historiskt röstat både på m, kd, c och s i Riksdagsvalet. I den ordningen dessutom.

Att jag i förra valet valde bort de borgerliga var en följd av att jag inte hade uppskattat regeringen Bildts tid vid makten. När sedan centern under ”smygsossen” Olof Johansson hade blivit ett stödparti åt sossarna kunde jag ju lika gärna rösta på sossarna direkt. Stabilitet var det jag sökte då.

Jag har alltid uppfattat mig själv som en typisk mittenväljare. Varken mörkblå eller blodröd. I teorin skulle alltså partiet i den politiska ”centern” vara partiet för mig. Det var det eller att bli en ”högersosse” som var alternativen.

Det som fick mig att bestämma mig för centerpartiet och alliansen var helt enkelt verkligheten.

Den stabilitet som jag hade sökt infann sig nämligen också. Men inte som jag hade tänkt mig. Bristerna inom skola, vård och omsorg samt inom rättsväsendet och kriminalvården har stabiliserats. Arbetslösheten och utanförskapet döljs med hjälp av propagandaknep där negativa ord byts mot positiva eller neutrala. Detta är socialdemokraternas Sverige.

Samtidigt som detta hade gått upp för mig noterade jag att centerpartiet hade hittat kärnan i sin politiska identitet och klarat av att omsätta det till 2000-talet.

Den småskaliga (småföretagaren) bonden med en önskan att få rå sig själv och en önskan att värna miljön och naturen hade moderniserats till en småföretagare som även han/hon ville rå om sig själv och leva i ett land där staten litade på att du var kapabel att fatta de flesta besluten som rörde ditt liv själv, samtidigt som miljöfrågorna var för viktiga för att lämnas helt till (varning för fördomar) skäggiga farbröder med gamla amazonbilar som röstade på miljöpartiet de gröna.

Centerpartiet hade helt enkelt blivit ett tydligt, modernt, miljömedvetet och framåtskridande socialliberalt parti helt i min smak.

Därför kommer jag att rösta på centerpartiet imorgon.

För Sverige behöver en nu regering på söndag och den regeringen behöver ett starkt centerparti som kan värna den lilla människan och vår miljö.

Jag hoppas du håller med och röstar som jag!

Träffade Maud idag.

Per Ankersjö, Solveig Ternström och Maud Olofsson valspurtar i Stockholms city.

Maud Olofsson valspurtade i centrala Stockholm idag. Tog med mig sonen och gick dit för att ge mitt stöd så här i valrörelsens sista skälvande timmar.

Fick också möjlighet att träffa henna och språkas lite.

Hon är en förtjusande personlighet som det är mycket lätt att charmas av.
Min son och min partiledare.

Känns bra att ha en partiledare som är så lätt att tycka om.

BTW: I morgon ger vi Göran Persson ledigt i minst fyra år så han kan åka till sitt älskade "Torp" med sin Anitra och ta igen sig efter 10 år som statsminister.

Kul före valet!

Hittade igår en kul blogg med "alternativa valaffischer".

Detta är min favorit:

"Titta en kattunge!" jag tror jag smäller av.

Du hittar fler afischer på Sissis blogg.

fredag, september 15, 2006

Göran Persson låter som en förlorare INNAN valet!

Först sitter han och surar i TV4 studion. Och nu det här:

– Vi har haft en av de största skandalerna i svensk politik i modern tid i den här valrörelsen och den har fortfarande inte blivit klarlagd. Om de borgerliga vinner valet så kan det mycket väl vara just därför att man gjort det här intrånget i våra datorer. Det är en demokratisk skandal som är av sådan omfattning att om man skulle missa att klara ut vad som hänt före valet, så faller ansvaret väldigt tungt på folkpartiet och Lars Leijonborg.

Detta slänger Göran Persson ut sig idag när han röstade på Kungsholmens bibliotek. Det låter som en förlorare som ursäktar sig i förväg. Och det imponerar i alla fall inte på mig!

Med Perssons resonemang kan man ju även hävda det omvända. Att det är folkpartiets fel om alliansen INTE vinner valet.

Efter att ha följt valrörelsen nära de senaste veckorna och pratat mycket med ”vanligt folk” har jag själv landat i analysen att den största förloraren av spionskandalen kommer att bli folkpartiet själva men att alliansens övriga partier knappast kommer att skadas av det inträffade. Inte heller den ”skada” som socialdemokraterna kan ha lidit av att folkpartiet suttit inne på förhandsinformation kan ens i min vildaste fantasi vara tillräcklig för att påverka valresultatet.

Det är nog helt enkelt så att fler och fler ”mittenväljare” (de som avgör varje val) börjar genomskåda den socialdemokratiska valpropagandan som tas fram vart fjärde år.

Skolorna ser ut som de gör. Vården fungerar som den fungerar. Polisens tillkortakommanden är vad de är. Och allt detta har skett under Perssons vakt.

Med andra ord: Det valfläsk som skulle behövas för att låsa valet till sossarnas fördel finns inte.

Spelet är över och Persson vet det.

Det är därför som han redan nu börjar skylla ifrån sig.
---
Pingat på intressant.se

Zlatan är ju... Zlatan!

En av vår tids största fotbollstalanger nobbar nu landslaget de två kommande EM-kvalmatcherna (till att börja med) som en konsekvens av att han och ytterligare två landslagsspelare blev avstängda en match för ett uppenbart brott mot det som landslaget hade kommit överens om.

Individen ställer sig mot kollektivet. Lagerbäck vägrar försöka övertala Zlatan att tänka om. Zlatan han… ja han är ju Zlatan och väljer att inte säga mer än att han står över de närmaste matcherna.

Jag skulle uppskatta om Zlatan hade lite mer ”kollektivism” i sig, men å andra sidan då skulle han väl inte vara Zlatan.

Det enda som återstår är att hoppas att det lugnar ned sig och att Zlatan kommer tillbaka till landslaget.

Annars kommer både landslaget och Zlatan att förlora, och det är väl inget att sträva efter!?
---
Pingat på intressant.se

Missa inte HOUSE

Den tredje säsongen har just startat i USA. På tisdag börjar den på TV 4. Tv-serien HOUSE är mycket sevärd.

Missa inte!

Vad hände Göran Persson? Är du sur?

Det var en småaktig och "liten" statsminister som satt i TV4:s studio igår. Till synes minder nöjd med att "bara" vara en av sju partiledare.

Hans påhopp på Lars Leijonborg var inte bara plumt och tanklöst, det var också ytterst dåligt taktik.

Socialdemokraternas partiledare ger ett surt intryck, som om han vet att det kommer att spricka på söndag!?

Med tanke på att socialdemokraterna kör egna opinionsundersökningar kanske han har anledning att sura och uppträda buffligt?

Hoppas!
---

torsdag, september 14, 2006

Leijonborg håller en varg om öronen

"Auribus teneo lupum"

Fritt översatt: "Jag håller en varg om öronen".

Detta gamla latinska uttryck används när man sitter i en knepig situation.

Om man inte släpper taget riskerar man att råka illa ut... Släpper man taget riskerar man likväl att råka illa ut.

Får mig att tänka på en partiledare och dennes före detta partisekreterare.
---

Maud Olofsson dominerade Guillou och Rosenberg

Den ivriga bävern Maud var den överlägset bästa partiledaren i TV4:as stora partiledarutfrågning igår.

Visserligen är jag svårt partisk i frågan, men ni som läser denna blogg hyfsat regelbundet vet ochså att jag anstränger mig att vara så objektiv som jag bara kan.

Mauds ibland irriterande ivrighet var inte ett problem igår. Hon var cool, självsäker och lyckades både charma och "platta till" de två utfrågarna genom att resonera fram till en punkt där deras frågor framstod som både besvarade och aningen överflödiga.

Efter Maud rankar jag denna valrörelses stora överraskning: Göran Hägglund, som inte var lika bra som Maud på att tackla Jan och Göran, men han gav ett seriöst med avspänt intryck.

Reinfeldt börjar man få rutin på att se i rutan vid det här laget. Varken bra eller dåligt.

Och till sist den arma kraken Lars Leijonborg som inte klarade av att svara rakt på den ganska enkla frågan från Rosenberg, Istället för att slingra sig borde han ha svarat:

- Om det är som du (Rosenberg) säger så ljög Jakobsson. Desto bättre att han i så fall avgick. Men då jag inte vet exakt hur orden föll så vill jag inte uttala mig kategoriskt.

Lars Leijonborgs lojalitet mot Jakobsson är hedervärd men inte särskilt taktiskt lämplig 4 dagar före valet.
---

Vanligtvis en skitsak...

Folkpartiets rättspolitiske talesman, och enligt vissa en tänkbar justitieminister i en alliansregering, Johan Pehrson har kört mot rött ljus och blivit av med körkortet i två månader efter beslut från länsstyrelsen i Skåne län.

Normalt sätt är väl denna typ av "nyheter" skitsaker i det stora hela. Många väljare, inklusive undertecknad, har säkert själva "fuskat" i trafiken från tid till annan.

Men med allt som just nu drabbar folkpartiet så blir detta ytterligare ett exempel på hur "batongliberalerna" drabbas av sina egna "batonger".

Fall på eget grepp brukar det också kallas!

måndag, september 11, 2006

Därför vinner alltid Reinfeldt duellerna!

Sossebloggar hyllar jublande Persson som segrare i duellerna. Högerbloggar hyllar Reinfeldt och får medhåll av kvällstidningarnas omröstningar.

Betyder det att sossebloggarna inte fattar hur fel de har? Nej, så enkelt är det förstås inte. Sossebloggarna blir säkert lyriska av att få se sin ledare på hugget och allt annat än trött.

Det var ju annars Perssons ”trötthet” som i början av valrörelsen var ett av socialdemokraternas största problem. De senaste dagarna har dock Persson ”spottat upp sig” och bjuder på en härligt aggressiv debattstil som säkert verkar vederkvickande på ”Rörelsens valarbetare”.

Vad är det då som gör att Persson inte ”vinner” fast han nu tycks vara på gång?

Jag har nu lyssnat på P1 debatten från i fredags och kollat in duellerna på TV4 och SVT mellan Reinfeldt.

På ett sätt mycket intressant. På ett annat sätt hyfsat värdelöst.

Retoriskt historiskt har inte mycket hänt i partiledardueller i en valrörelse.

Mycket verkar handla om att säga: ”Ni då? Vad har/skall ni göra? Varför vill ni (valfri svaghet i den andres politik)”

Persson är den som kör stenhårt på att angrepp är bästa försvar. Och som ledare för ett parti som styrt landet de senaste tolv åren blir det ju lätt mycket av den varan: Försvar!

Duellerna och debatterna landar till syvende och sist i en slags ”skönhetstävling” där den som framstår som mest sympatisk vinner över de tveksamma i kraft av sin personlighet. Det är här Reinfeldt har en av sina starkaste grenar. Han är lugn och resonerade och tar bara till ”brösttoner” i försvararsyfte för att värja sig mot angrepp från en allt mer upphetsad Göran Persson.

Det finns svagheter i alliansens politik. Låt mig vara den första att erkänna detta. Liksom det finns stora svagheter i socialdemokraternas politik. En duell handlar sällan om att övertyga opponenten att han/hon har fel. Det handlar om att övertyga åhörarna att opponenten har fel.

Och att då stå och lite grälsjukt kräva att Reinfeldt skall erkänna att han har fel eller tänker dumt är bara slöseri med talartid.

Göran Persson är i sina bästa stunder en av vårt lands mest lysande retoriker men i denna valrörelse har han gång på gång tappat lugnet mot Reinfeldt. Jag tror att det handlar om att Persson för första gången står mot en politiker han inte riktigt kan få grepp på med justa medel. Herrar som Carl Bildt och Bo Lundgren var lättare att angripa då de kom in längre från höger i debatten. När Reinfeldt ”boar till sig” i den politiska mitten med sin retorik blir det plötsligt mycket svårare för Persson.

Huruvida dessa debatter kommer att avgöra valet låter jag vara osagt, Klart är dock att Persson inte lyckats utmåla Reinfeldt som en oduglig statsministerkandidat och därmed är det största hindret för alliansen undanröjt.

Reinfeldt är en värdig statministerkandidat (även om jag hellre ser Maud som statminister) och därmed är det viktigaste avklarat i duellerna. Reinfeldt behöver bara ”överleva” mot Persson för att gå vinnande därifrån. Om han dessutom ”tar poäng” räknas det som en stor seger.

Och det är därför Reinfeldt alltid vinner duellerna mot Persson.
---
Pingat på intressant.se

söndag, september 10, 2006

Centerpartiet kan avgöra valet i Stockholm

Tidigare opinionsmätningar för kommunvalet i Stockholm har tydligt pekat på en ”promenadseger” för moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna.

Ju närmare valet vi kommer, desto mindre tycks segermarginalen bli. Och inom vissa borgerliga kretsar börjar man nu tala om socialdemokraternas fruktade slutspurt och risken att falla på mållinjen. Denna oro har ju knappast blivit mindre efter de senaste dagarnas turer kring folkpartiet på riksplanet.

Det finns dock ett parti i Stockholm som skulle kunna låsa segern för alliansen i huvudstaden. Ett parti som ha genomgått ganska kraftiga förändringar i sin syn på vad en tillväxtregion som Stockholm behöver för att kunna maximera sin potential. Förbud och ”nej till allt” har bytts till ett konstruktivt värnande om vår gemensamma miljö med hjälp av marknadsekonomiska styrmedel och en insikt att Stockholmarna inte vill bo i ett museum och är följaktningen öppna för förändringar i stadsplanen.

Partiet är givetvis Centerpartiet i Stockholm, som dessvärre de senaste valen misslyckats att ta plats i huvudstadens högsta politiska församling – även om det har varit nära ett par val.

En sammantagen analys av de opinionsmätningar jag tittat på ger vid handen att centerpartiet i Stockholm kommer att göra ett bättre val än de två senaste, men likväl finns risken att partiet inte kommer in i stadshuset. Det kan komma att röra sig om några hundra röster som indirekt avgör om Billström blir kvar fyra år till eller inte.

Ta gärna detta i beaktande när du tar dig till vallokalen om den dryg vecka. Om du vill öka chanserna för en borgerlig seger i Stockholms stadshus kanske du skall lägga en röst på centerpartiet för säkerhets skull, oavsett hur du röstar i riksdagsvalet.

Bara en tanke.
---
Pingat på intressant.se

Jag gillar vad socialdemokraterna säger men inte vad de gör!

Socialdemokraterna har en fantastisk förmåga att till varje valrörelse säga en massa fina saker för att förmå dig att vilja rösta på dem.

Tyvärr snackar de oftast skit!

Tillåt mig förklara:

Det Socialdemokratiska arbetarpartiet är sprunget ur en ideologisk kamp för över hundra år sedan där man stod på den svages sida mot överheten.

Denna ideologi lever kvar i partiets själ men har gått förlorad i handling sedan man för länge sedan slutade vara den svage och idag är överheten.

Denna dubbelhet märktes till exempel tydligt i Göran Perssons tal om ”Det gröna folkhemmet”. Ett av de bästa tal jag hört en svenska statsminister framföra. Problemet är bara att det talet är 10 år gammalt. Och det mesta i talet fortfarande bara är fina visioner som väntar på att förverkligas.

Socialdemokraternas senaste miljöutspel är svårt för mig som centerpartist att tycka annat än bra om. Eller som centerpartiets miljötalesman Claes Westerteg uttryckte det: "Det märks att socialdemokraterna har sneglat på alliansens miljöprogram".

Jag tänker inte själv ge mig in i debatten om vem som ”snott” idéer från vem – jag saknar tillräcklig kunskap i den frågan.

Mitt problem med socialdemokraterna är oftast inte vad de säger eller, med undantag för vissa partisekreterare, hur de säger det.

Mitt problem med socialdemokraterna är vad de gör.

Efter tolv års oavbruten regeringsmakt är jag mer benägen att välja utifrån vad Regeringen Persson de facto har gjort snarare än att än en gång låta mig förföras av allt fint de lovar att de skall göra – bara de får en chans till.

Hade jag nu varit en partisekreterare med en fäbless för drastiska liknelser hade jag här jämfört socialdemokraterna med en ångerfull hustrumisshandlare som med tårar i ögonen för tjugonde gången lovar bot och bättring och att han aldrig skall slå mer. Men det vore att gå för långt och dessutom skulle det riskera att jag missade min poäng.

Socialdemokraterna har nu haft 12 år på sig att leva som de lär.12 år att komma tillrätta med bland annat problemen kring skolan, omsorgen, arbetslösheten, psykiatrin, integrationen och rättsstatens brister.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag är i alla fall inte imponerad av resultaten.

För varje valrörelse blir socialdemokraterna mer och mer ett parti som lovar rundare och rundare men håller tunnare och tunnare.

Jag vill tro att socialdemokraterna är uppriktiga när de ger sina löften. Jag vill tro att de är uppriktiga när de låter partiets ”ideologiska arv”, likt ”Den helige ande”, talar ur partiets företrädare om rättvisa, jämlikhet och broderskap. Men jag vet dessvärre efter tolv år att dessa ord saknar täckning i verkligheten. Makt tenderar att korrumpera, och där har du ett av socialdemokratins största problem.

Endast när den egna makten känns hotad börjar man lyssna inåt och söka reda på många av de i grunden sunda värderingar som socialdemokratins stod för så man kan visa upp en fin yta. Bara för att efter valet lägga upp samma värderingar på vinden i väntan på nästa val då de åker fram igen.

När någon, med eller mot bättre vetande, upprepade gånger snackar skit finns det bara ett sätt att effektivt sätta stopp på skitsnacket:

Att agera genom handling.

På söndag är det dag att agera genom att rösta bort överheten från Rosenbad!
---
Pingat på intressant.se

lördag, september 09, 2006

Gott och blandat. Osorterade reflektioner en natt i september.

Brukar sträva efter längre och mer analytiska inlägg.

Gillar dock att bryta mönster ibland.

Här följer några korta kommentarer kring tingens ordning:

-
John F Kennedy var Centerpartist!?

”Ask not what your country can do for you. Ask what you can do for your country!”

Det är Centerpartiets politik i ett nötskal.

-
Nu tycker jag att vi tar och sjunger med Folkpartiet

Folkpartiet misstänks för mer dumheter med anledning av spionskandalen. Läs bland annat på www.tv4.se. Än en gång skvätter misstankens stinkande gyttja på Leijonborg.

Jag orkar snart inte mer.

Kan vi inte allihop bara ta varandra i hand och sjunga ”We shall overcome”!?

-
Osvensk valdebatt!?

"HSB" och "Rajraj" bråkade i P1 i fredags.

Det var omväxlande med lite passion och aggression från dessa två annars så resonerande och värdiga statsmän.

Men det är ju alltid bra att rensa luften då och då har jag hört.

-
Jag är inte för fin för att tigga!

Jag vill in i riksdagen redan i år!

Jag är otålig. Orkar inte vänta 4-8 år på att komma in.

”So please, pretty please, with sugar on top of it”…

Kryssa in mig om du röstar i Stockholms stad. Jag kommer vara en jättebra riksdagsman.

Hedersord!

Om du röstar på mig så behövs det bara (typ) 899 röster till så är jag inne!

Du hittar mig på plats nummer 35 på Centerpartiets riksdagslista. Du kommer inte att behöva ångra dig.

-
Borde sova...

Vill hellre skriva...

Borde analysera...

Vill hellre sova...

God natt!

torsdag, september 07, 2006

Reinfeldt – Den försiktige generalen. Om valet mellan socialism och social liberalism

Jag var där när dräparkommentaren - ”Den smala sossen är Reinfeldt” - fälldes (Jo, jag och "Bloggen Bent" hänger ibland i samma lokaler).

Det var en tung - nej, inte fet - och inflytelserik centerpartist, som efter ett par glas gott vin, briljerade med verbal fyndighet. Det sades utan onda avsikter eller avundsjuka. Det var bara ett torrt, halvcyniskt, konstaterande av fakta.

Fredrik Reinfeldt låter ofta som en sosse, verkar ofta tänka som en sosse och vänder sig till väljare som traditionellt röstar på socialdemokraterna. Men tro inte för en sekund att Fredrik Reinfeldt är sosse. För han är lika moderat som alla högerpartiledare före honom, utan undantag.

Reinfeldt skiljer sig från sina företrädare på en viktig punkt. Han är listig och han är en realpolitiker. Han är beredd att offentligt dagtinga så gott som vilken traditionell moderat kärnfråga som helt för att framstå som en försvarare av det traditionella svenska folkhemmets grundprinciper.

Betyder detta att Reinfeldt hycklar när han talar sin önskan att värna den Svenska modellen? Ja – om du frågar en socialdemokrat. Nej – om du frågar mig.

Min analys är att alliansen, med Reinfeldt som statsministerkandidat, vill förändra Sverige, men inte genom en handvändning. Det skall ske steg för steg och, minst lika viktigt, väljarna skall vara med på varje steg. Det som Reinfeldt och alliansen lovar i sitt gemensamma valmanifest är det som gäller. Alliansen kommer inte att kuppa igenom en massa andra förändringar om de får regeringsmakten. Det som gäller idag kommer att gälla även efter den 17 september.

Den som lyssnade noga på moderatledaren när han lade grunden för sin valrörelse internt inom moderaterna kunde höra hur han gång på gång sade: ”Det vi söker väljarnas mandat att genomföra…”. Med andra ord, han låser den interna viljan att gå hårdare och snabbare fram med systemskifte genom att säga att det inte är den politiken man söker mandat för. På det sättet kommer han kunna avfärda ”systemnedmonterarna” efter en sannolik valseger genom att säga att han och alliansen inte har ”väljarnas mandat” att gå hårdare fram.

Fredrik Reinfeldt anklagas ofta för att vara en man utan visioner. Det tror jag är en felaktig förenkling. Reinfeldt har visioner men är samtidigt en ”psykolog” som vet att de flesta människor ogillar för stora förändringar för snabbt och instinktivt undviker dessa så mycket det går. Det är därför han tänker skynda långsamt. Han vet var han vill, men han vet också att det kommer att ta tid att komma dit om majoriteten av väljarna skall hänga med – vilket är en förutsättning för att politiken skall lyckas på längre sikt.

Alliansen är rörande överens om de grundläggande principerna i en borgerlig politik. Man vill minska bidragsberoendet och göra arbete mer lönsamt.

Socialdemokratins ”curlingföräldrabeteende” är på sikt förödande för Sverige. En bra förälder vet att lite ”tuff kärlek” ibland krävs för att barnen skall bli självständiga och kunna växa som individer.

Det är detta som alliansen vill. Att Sveriges medborgare skall växa och göra sig mer självständiga. Lyckas detta kommer alla att tjäna på det, både ”fattiga” och ”rika”. På så sätt kommer ”alla med”.

Årets valrörelse handlar inte om korkade och ohederliga folkpartister, förtalande sossar, kristdemokratiska spioner eller ohederliga och obstruerande statsekreterare.

Det handlar om två tydliga vägval för Sveriges framtid:

Vill du fortsätta leva inlindad i gosig bidragsbomull som förvisso är skönt men samtidigt hindrar dig och ditt land från att utvecklas eller vill du leva i ett land där kraven på medborgarna skärps samtidigt som fler får möjlighet att lyckas och förverkliga sina drömmar till gagn för alla?

Socialism eller social liberalism. Det är där valets ideologiska vägskäl finns.

Den ena vägen ser bred ut, men den är kort och sluttar aningen utför – det är därför den kan kännas så lätt att ta. Den andra vägen är lite slingrigare, lite smalare och aningen tuffare, men den leder ända upp till toppen.

Välj väl och glöm inte lyssna på vad ditt hjärta säger dig... och vänd för allt i världen dövörat till den bekväma latmasken som ligger och slumrar i bomullen.

Lycka till med ditt val den 17 september!

---

Pingat som vanligt på intressant.se

onsdag, september 06, 2006

Hög tid att komma ut som Kungsholmsbo!

Jag har placerat min blogg i
Kungsholmen
på bloggkartan.se

Ang spionskandalen: När skall sossarna lära sig?

Folkpartiet håller för närvarande på att implodera. Halva staben har snart avgått eller tagit time-out. Leijonkungen har gömt sig ett tag.

Socialdemokraterna har ”öppet mål”.

Det enda de behöver göra nu är att visa värdighet och mognad och lite tålamod.

Och vad gör de?

Skickar fram Marita Ulvskog!

Jag bad er låta bli, men ni lyssnade inte.

Marita Ulvskog har säkert massor av förtjänster (hoppas jag för sossarnas skull) men hon är för skarp och onyanserad för att fungera retoriskt när socialdemokraterna har övertaget.

Hennes liknelse mellan våldtäkt och olaga dataintrång hade en poäng men var för grov. Hon lämnar retoriska blottor med sin aggressiva stil. Blottor som alliansen inte är sena att utnyttja.

Jag borde partitaktiskt vara nöjd att man skickar in elefanten Ulvskog i glasbutiken. Men personligen slipper jag så gärna.

Vi tar det en gång till:

Ulvskog är inte en bra representant för socialdemokraterna i detta läge. Juholt är bättre, för att ta ett exempel.

När skall ni sossar lära er?

tisdag, september 05, 2006

Grattis Peter Eriksson och miljöpartiet!

Skall man göra ett blekt tv-framträdande bör det helst ske i skuggan av en av de största politiska skandalerna i svensk modern historia.

Inte så stor skada skedd sannolikt!

Borde bry mig mer om Eriksson och mp. Orkar inte. Fortfarande bedrövad.

Jag skäms över folkpartiet!

Nu förstår jag varför den annars erkänt skicklige folkpartistiske partisekreteraren Johan Jakobsson inte röt i mer än han gjorde de första timmarna.

Han visste att han riskerade att åka dit själv.

Han kände ju till intrången på SAP.net och skulle framstå som en hejdlös hycklare om detta kom till allmän kännedom om han samtidigt smiskade upp Per Jodenius.

Att man dessutom fick kalla fötter på fp strax efter att analys-förtals-sossen Mats Lindström hade åkt dit bland annat med hjälp av elektroniska spår på Internet.

Det skulle visa sig att det var försent. Spåren fans redan och socialdemokraternas inhyrda it-experter hittade dem.

Jag roade mig att lyssna på Lars Leijonborgs presskonferens ikväll. Du hittar den bland annat på sr.se/ekot. Lyssna en bit in när Leijonborg börjar svamla om att det inte skulle ha gjort någon större skillnad om man inte hade haft förhandsinfo från SAP.net.

Där står han alltså och indirekt erkänner att man har nyttjat förhandsinformation man skaffat från SAP.net. Och menar sedan att det inte hade gjort någon skillnad då de inom folkpartiet har många skickliga politiker!?

Kyss mig därbak!

Klart som fan att de hade glädje av att kunna ladda moteld mot sossarna i varje kärnfråga för folkpartiet.

Detta indirekta erkännande innebär, för mig i alla fall, att så gott som hela den folkpartistiska ledningen kände till och brukade informationen även om de givetvis inte satt allihopa och surfade runt på SAP.net.

Jag sätter hundra spänn på att Leijonborg visste!

Det är sorgligt att se och höra. Jag skäms lite över folkpartiet idag, fast jag själv är centerpartist. Jag hade hoppats att denna valrörelse skulle handla om politik och inte om amatörspioneri.

Igår fann jag glädje i denna affär. Skrev horder av inspirerade inlägg på bloggen och pratade med politiska vänner ingående om hur man borde göra och hur tajmingen skulle se ut.

Jag drev bland annat vid lunchtid idag tesen att Jakobsson eller någon nära denna skulle säga upp sig av ”princip”. Min vän tyckte att det skulle räcka om LUF-ordföranden Fredrik Malm ”kastade sig på svärdet”.

Det blev Jakobsson. Men inte av princip. Utan på grund av verklig skuld.

Skulden ligger i underlåtenheten att hantera den information han säger sig ha fått i mars på ett korrekt sätt.

Hur vet vi att Jakobsson talar sanning nu? Han kanske sa:

- Fint Jodenius! Men sluta för helvete surfa från våra lokaler. Man kan spåra sånt vettu. Gå ner på nått internetcafé och kolla därifrån. Vi får inte åka fast! Men vi kan ju knappast låta bli en sådan här fin informationskanal. Bra jobbat grabben!

Hur vet vi att han inte sa det?

Hur vet vi att ingen sa till Leijonborg:

- Denna gång kommer vi att piska sossarna, vi kan se nästan alla deras utspel i förväg. Vi kan kontra på alla frågor som vi vill dominera, som t ex skolan.

Hur vet vi att ingen sa detta till Lars Leijonborg?

Fy fan för folkpartiet om det blir detta som leder till att alliansen förlorar valet.

Om vi torskar för att det svenska folket hellre vill ha en socialdemokratisk bidragspolitik kryddad med maskrosor och nejlikor – så för all del, det kommer svida men gå över.

Men om samma folk röstar kvar regeringen för att straffa fp så kommer jag att må illa. Länge!


Hela den här soppan är inte kul längre.

Inte alls kul.
---
Pingat på intressant.se
---
Läs mer på: DN, Aftonbladet, SvD, Expressen och SR Ekot.

Klantiga sossar. Klantiga "luffare". Klantar!

Det som mer och mer står klart efter att ha följt denna "spionskandal" är att det finns gott om klantar i våra politiska partier. Dessvärre tror jag inte att det endast är s och fp som har klantar i sina respektive organisationer.

Om jag var socialdemokraternas säkerhetschef (har dom någon?) så skule jag omedelbart avgå. Att ha ett öppet trådlöst nätverk på ett lokalkontor där känslig information finns är så inihelvete klantigt att jag saknar ord för det.

Och deras BBS SAPnet är knappast Fort Knox: Skriv "Sigge" två gånger och så är du inne!

*jag tar mig för pannan och himlar med ögonen*

Jag begär inte att alla som sysslar med politik skall ha ens den mest elementära kunskap om datasäkerhet, vilket de uppenbart inte heller har. Men jag kräver att det skall finnas någon ansvarig som begriper sig på både svagheterna i trådlösa nätverk och hur lösenord skall brukas. Och att denna "någon" styr upp verksamheten så åtmindstone de mest uppenbara bristerna rättas till.

Den dagen som någon får för sig att låta proffs ta sig en titt på ett politiskt partis datatrafik så lär de väl snart veta mer om det partiet än partiet själva!?

Jag har själv ett trådlöst nätverk hemma. Det är krypterat (WPA2) och släpper bara igenom datorer som är fördefinierade på förhand (MAC-adresser). Dessutom är nätverket oftast dolt. Och sist men inte minst, och detta är viktigt att känna till, även mitt nätverk är inte säkert för intrång. Bara säkrare. Med detta i åtanke anpassar jag mig till detta. Har jag något som absolut inte får komma i orätta händer (vilket jag i och för sig inte har) har jag det givetvis inte tillgängligt på ett trådlöst nätverk.

Även folkpartiet och deras ungdomsförbund är klantiga. Det borde ju ha framgått så här långt med all önskvärd tydlighet.

SAPnet var "låst" med en hasp och LUF kunde inte låta bli att lirka upp den haspen lite och snoka.

Detta beteende är mänskligt, förutsägbart och klandervärt.

Sossarna har inte klarat av att skydda sina "hemligheter" ens med de mest grundläggande datasäkerhetsåtgärderna.

Detta beteende är mänskligt, förutsägbart coh klandervärt.

Framförallt är alltihop oerhört klantigt!

måndag, september 04, 2006

Sapnetgate. Verkligheten överträffar dikten.

Spionförfattaren John LeCarré skulle inte kunnat skriva en bättre historia än den som just nu rullas upp framför våra tappade hakor och uppspärrade ögon.

Enligt folkpartiet så är det en SSU:are som självmant gett ut inloggningsuppgifterna till en LUF:are.

Vänner av konspirationsteorier kommer att göra på sig av lycka. Bluff, dubbelbluff, trippelbluff.
Beroende på partisympati kommer nu antingen onda högerspöken eller den blodsugande Ulvskog tillskrivas diaboliska egenskaper och en list som Niccolò Machiavelli bara kunde drömma om när han skrev "Fursten" år 1513.

Sanningen är nog att det inte finns någon infrenarlisk grå emminens bakom draperierna denna gång. Givetvis finns det yrkesmän och kvinnor som just nu gör sitt yttersta för att minska eller maximera skadorna för folkpartiet, men jag lutar år att slumpen ligger bakom upprinnelsen.

Om det var en SSU:are som lämnade ut koderna blir man ju nyfiken på "varför"!? Väldigt nyfiken faktiskt!

Men det lär väl visa sig i nästa kapitel av den rasande spännande politiska thrillern - "SAPnetgate - En historia om ett intrång".

Jag vet. Titeln är inte klockren ännu!

Var har LUF:s pressekreterare tagit vägen?

Hmm...

Är inte han 24 år gammal?

Är inte han nämndeman i Stockholm för fp?

Tidigare fanns han presenterad på LUF:s personalsida. Nu är han borta.

Märkligt!

:-)

Edit: Dumma Aftonbladet och förstöra allt roligt. Nu vet ju alla! Blä!

Spinndoktorskolan. Del 1. Att veta när man skall tala och när man skall tiga.

Jag måste ta reda på vem som är sossarnas spinndoktor. Han/hon/den/det är ju fullständigt brilliant!

Notera hur socialdemokraterna tiger för närvarande. De låter nu drevet göra jobbet. Det finns liksom inget mer att säga just nu.

Presskonferensen sossarna kallade till igår, som hölls av en "nobody" i jämförelse med Ulvskog behövde inte göra mer än att tajma det perfekt så att Reinfeldts valutfrågning försvann i media och detta genom att redogöra för de faktiska omständigheterna.

Tids nog är det läge för en eller ett par fläskiga kommentarer. Men just nu är det bara att vila på hanen och låta folkpartiet jaga sin egen svans i media.

Snyggt jobbat "(s)pinnis"!

Folkpartiets partisekreterare gör allt fel just nu!

Folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson har uppenbarligen en hel del att lära av alliansbrodern, tillika den moderate partisekreteraren, Sven Otto Littorin i hur man kväver en politisk skandal.

Littorins agerande i samband med den moderate ”Lintottsrasisten från Nykvarn” var ett textboksexempel på hur man skall agera. Han visade ilska och förakt och tog blixtsnabbt ära och heder från tanten.

Det här är vad Johan Jakobsson kommer på att säga i samband med den senaste spionskandalen "Sapnetgate":

- Det som medarbetaren i Liberala ungdomsförbundet har gjort sig skyldig till är omdömeslöst och i strid med folkpartiets etiska riktlinjer. Det rättsliga efterspelet får utvisa om det han gjort också är brottsligt.

Detta kan med lite ond vilja brytas ned och tolkas som ett svagt uttalande. Vi tar och bryter ned detta i kortare stycken och kollar vad han egentligen säger:

”Det som medarbetaren i Liberala ungdomsförbundet…”

LÄS: Han är inte en av oss riktiga folkpartister. Han är en sketen lite ungdomsförbundare. Blanda inte in oss ”vuxna” i den här soppan.

”…skyldig till är omdömeslöst…”

LÄS: Alla har väl varit lite omdömeslösa när de var unga!? Kan vi inte förlåta och gå vidare…snälla!

”…och i strid med folkpartiets etiska riktlinjer.”

LÄS: Vi har ingen officiell sanktionering av spioneri inom folkpartiet. Duh! Säg något mer självklar är du snäll.

”Det rättsliga efterspelet får utvisa om det han gjort också är brottsligt.”

LÄS: I övrigt vill jag inte kritisera någon som bara vill mitt parti väl. Låt lagen försöka ta honom om dom kan. Just nu håller våra datakonsulter på att radera alla elektroniska spår från våra servrar! Muahahaha!

Det här är vad Johan Jakobsson borde ha sagt:

- Luf:aren i fråga har hål i huvudet och vore det lagligt skulle jag personligen ge honom ett rejält kok stryk! Det är bra att detta är polisanmält och jag hoppas att påföljden blir kraftig. Idag skäms jag över att vara folkpartist, 24-åringen har smutsat ner oss allihop. Jag är så arg att jag knappt kan prata just nu.

Detta skulle säkert tolkas som en överreaktion av folkpartiet, och röster skulle komma folkpartiet till försvar och säja: Såja Johan, så farligt var det väl ändå inte!? En alldeles ypperlig position att sitta i när man egentligen står på den felande sidan i en konflikt.

Så varsågod för tipset. Kostar inget extra.

Ni behöver inte ens hacka min blogg för att få tal del av det.
---
Pingat på intressant.se
---
Läs med på expressen.se

Det räcker inte med ett bondeoffer fp!

En 24-årig luf:are har nu erkänt att det var han som låg bakom spioneriet mot SAPnet. Han har fått sparken som påstår att han inte har använt sig av informationen – som han har kollat in regelbundet sedan november 2005 (om inte tidigare) fram till i mars, då han påstår att han slutade för att han fick dåligt samvete.

Sedan hoppade den 24-årige folkpartisten upp i en släde som drogs av åtta flygande renar och flög till Nordpolen för att ta en time-out samt kolla vem som varit snäll och vem som varit stygg inför julklappsutdelningen i december!

Allvarligt talat!

Det är säkert så att den utpekade och avskedade luf:aren var ”hjärnan” bakom detta.

Men att han…

1. …inte spridit informationen vidare.

2. …inte berättat det för någon annan, högre upp i hierarkin.

3. …efter fyra månader fick kalla fötter och slutade smygtitta.

…faller på sin egen orimlighet.

Om fp tror att detta räcker för att kunna gå vidare tror jag att de bedrar sig å det gruvligaste.

Ett bondeoffer räcker inte. En ”löpare” eller ett ”torn” (läs: politisk tjänsteman i chefsbefattning) måste offras för att de skall ha en chans att kunna rädda ”(lejon)kungen”

Detta ”tornoffer” skall avgå av princip. Han eller hon skall givetvis hävda sin egen oskuld (verklig eller inte) men skall samtidigt ta det formella ansvaret för att detta skett mitt framför dennes näsa.

Denna ”höjdare” meddelar något i stil med:

- Som ytterst/närmast ansvarig för 24-åringen så tar jag på mig det moraliska ansvaret för det inträffade och har begärt att få sluta som chef för ”whatever” på folkpartiets kansli.

Och nej, det räcker inte om ännu en ”luf:are” går. Det måste vara en tung person. Det måste svida i kansliet och hos folkpartiet.

Detta lär dessvärre inte ske inom kort. Och om det sker, lär det vara försent för att ha full effekt.

Men så är det politiska livet!
---
Pingat på intressant.se
---
Läs mer på Expressen.se
Läs mer på Aftonbladet.se

Är detta folkpartiets Watergate?

Jag reagerade en smula för ett par veckor sedan när man ville jämföra "kd-spionens" taffliga telefonlureri med Watergate. Jag menade då, och menar än idag, att det var en orimlig och larvig jämförelse.

Expressens Anders Jonsson gör nu en ny Watergatekoppling, fast denna gång i samband med fp:s dataintrång på SAPnet.

Jag tycker för omväxlings skull inte att det är en orimlig jämförelse. Skulle det komma fram att Leijonborg visste något om detta måste han avgå. Med tanke på hur omfattande detta spioneri har varit och hur länge det har pågått så finns det en överhängande risk att ett stort antal ledande tjänstemän och politiker inom fp kommer att få gå.

Att denna "affär" dessutom handlar om kriminella gärningar gör knappast saken bättre för fp.

Ser vi början till "Sapnetgate"?

---
Pingat på intressant.se

The Crocodile Hunter är död

Enligt nyhetskällor nu på morgonen skall Steve Irwin, även känd som The Crocodile Hunter ha omkommit sedan han attackerades av en stingrocka.

Detta är inte första gången som Steve "dör" men det tycks som om det dessvärre är den sista.

Steve var "en udda fågel" som hela tiden levde på gränsen mellan vansinne och våghalsighet. Han dog som han levde. Med farliga djur omkring sig.

Hans framträdanden som gäst hos bland annat Leno och Letterman gjorde honom närmast legendarisk i USA. Till och med dataspelstillverkarna Rockstar gjorde en parodi på Steve i spelet GTA: Vice City.

Det jag kommer att minnas mest med Steve Irwin är hans oförblomerade PASSION för det han sysslade med. Han ansågs av många vara "galen". Vilket på ett sätt ägde sin riktighet. Men framförallt var han "på riktigt".

Hans bortgång får mig att tänka på en annan ävetyrare som levde en stund på jorden och som inspirerade andra genom sitt exempel... Göran Kropp.

Steve Irwin blev 44 år gammal och lämnar efter sig sin hustru och två barn samt en hel värld av fans.

Vila i frid Steve och tack för allt du gav av dig själv!

---

Pingat på intressant.se

Några råd till dig som vill spionera på Internet.

Med tanke på hur osmidiga diverse politiska företrädare har visat sig varaden senaste tiden så är det väl på sin plats att jag sprider lite grundläggande kunskaper så vi i alla fall kan höja nivån lite på det politiska spioneriet i vårt land.

Ni som redan har läst ”Några råd till dig som vill förtala via Internet” kommer snart att känna igen er. Särskilt punkterna 6 och 7 i den bloggen.

1. Bestäm syftet med spioneriet.

Vad vill du veta? Hur skall du få reda på det? Hur skall informationen användas? Detta är alla viktiga frågor att ställa sig innan man börjar spionera. När du har svaren på dessa frågor är det dags för nästa punkt.

2. Angreppspunkt.

Var finns informationen jag vill åt? Vem kan hjälpa mig att nå den? Skulle du t ex komma över, eller klura, ut inloggningsuppgifterna till ett internt datanätverk tillhörande t ex en högt uppsatt partiarbetare i motståndarpartiet så har du ju din angreppspunkt klar redan! Vidare till punkten tre.

3. Lämna inga spår!

Grunden för all spioneri är att inte åka fast - hellre släppa en informationskälla än att torska dit. Detta kan inte nog understrykas. Ertappas du kan snabbt den nytta du haft av kunskaperna överskuggas av alla de problem som följer av att ertappas.

Använd gärna 3G-kontantkort med datatrafikmöjlighet (om sådana finns!?). Det ger dig möjlighet till anonym surfning.

Köp datorn kontant, gärna en bättre begagnad bärbar dator. Köp även ett antal hårddiskar till den. De behöver inte vara stora. Byt hårddisk regelbundet. Förstör den gamla, handgripligen, och släng den sedan så att den aldrig kommer att återfinnas. Att spåra dig och dina aktiviteter då är i så fall hart när omöjligt.

Och vad du än gör… Ring eller surfa inte från ditt eget partihögkvarter. Det är så himla ”gjort” redan. Alla amatörer tycks ha testa detta förfarande på ett eller annat sätt. Det är bara korkat. Man åker alltid dit, förr eller senare.

4. Håll på informationen.

Genom att visa motståndaren att du vet sådant du inte borde veta kommer på sikt att röja dig. Var tålmodig och smart. Att agera på all info du har kommer snabbt att försvåra för dig och till sist riskera att röja dig.

5. Håll käften!

Något av de jobbigaste med att vara spion är att du sällan får ”cred” för din skicklighet.

Lev med det!

Genom att släppa in obehöriga i verksamheten eller genom att skryta för ”folk du litar på” så har du anträtt vägen till förräderi och skam. Det är bara en tidsfråga tills någon ringer en journalist på Dagens Industri (motsvarande) och du får sparken och sannolikt straffrättsliga påföljder som tack för dina tjänster.

6. Håll käften sa jag!

Som spion kan man aldrig hålla käften för mycket!

---

Så med en förhoppning at vi skall slippa fler spionskandaler i pressen under resten av denna valrörelse önskar jag dig, oavsett partifärg, lycka till med ditt spionerade och kom ihåg…

EN SVENSK TIGER!