Dagar som dessa inser jag mina analytiska begränsningar.
Det har nämligen framförts att de senaste dagarnas kaos kring handels- och kulturministern allvarligt skadat statsministern.
Hur då?
Det framförs också att Cecilia Stegö Chilòs avhopp timades för att ”skada” Reinfeldt och regeringens budget maximalt.
Hur då?
Jag har inte mött någon ”vanlig” person som känner att det är Reinfeldts fel att Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò hade utnyttjat svart arbetskraft, skattesmitit, misskött sina bolag och licensskolkat.
Att valen av dessa två damer skulle visa sig vara olyckliga är ju fullständigt uppenbart. Att Reinfeldt bär ansvar för de dåliga valen är lika uppenbart.
Men på vilket sätt skadar detta vårt förtroende för Reinfeldt? Han ville chansa lite och det funkade inte. Det skadar inte Reinfeldt. Det visar bara att han kan sin Tegnér:
”Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge!”.
Att Cecilia Stegö Chilò avgick innan budgeten lades fram var väl tajmat i min lilla värld. Då behöver man inte orda särskilt mycket mer om det. Hade hon suttit kvar hade man nog talat ännu mer om kulturministern till förmån för budgeten i flera dagar.
Men som sagt, mycket av det jag skriver stämmer inte med den allmänna uppfattningen bland politiska skribenter.
Där framställs det inträffade som en katastrof och Reinfeldt som en stukad statsminister.
Jag både hoppas och tror att denna storm i ett vattenglas snart kommer bedarra och det kommer visa sig att vår nye statsminister är tuffare och populärare än vad många tycks tro.
Rent politiskt går det nu utmärkt för de ”nya” moderaterna att hoppa över ytterligare nyliberala ministerutnämningar då två av de främsta företrädarna i den nya regeringen visade sig vara moraliskt korrupta.
Det är i alla fall bra!
”To every cloud there’s a silver lining”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar