Nyhetens obehag

”Det var bättre förr.”

”Man vet vad man har, men inte vad man får.”

Det kanske känns så… Men är det så?

Förändring är svåra grejer för de flesta. Allians för Sverige gick till val med ett genomförhandlat program över vad man skulle göra om man fick förtroendet att leda landet.

Denna eniga borgerlighet med en ”ung och fräsch” statsministerkandidat ställdes mot en splittrad, idéfattig vänster med en trött statsminister som själv visste att ”bäst-före-datumet” hade gått ut för länge sedan.

Och så gick det som det gick. Trots en hysterisk högkonjunktur så fick sittande regering spö och det Alliansen tog över.

Och det är nu det hemska inträffar…

De fyra borgerliga partierna börjar så smått genomdriva en borgerlig politik. Allt snack om ”arbetslinjen” visade sig inte bara vara snack.

I ett land där vallöften och det som ligger i begagnade blöjor brukar har ungefär samma värde kommer här nu fyra partier och gör det de lovade före valet att de skulle göra.

Chock och förstämning i landet.

Alla som trodde att det skulle bli samma gamla sossepolitik fast med en yngre statsminister i moderaten Fredrik Reinfeldt och röstade därefter får på ren svenska skylla sig själva.

För oss borgerliga är det nu viktigt att inte tappa initiativet och ställa oss själva i försvarsställning. Den ”kaxighet” som Alliansen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet visade upp före valet måste finnas kvar även efter valet.

Alliansen lovade en politik som skall stimulera jobb före arbetslöshet. Detta håller de på att införa nu med hjälp av både piska och morot. Och glöm för all del inte att det finns avsevärt många fler ”morötter” i systemet än det finns piskor. Vi skall inte behöva skämmas för att vi har en regering som vågar ställa krav på dem som vill ta del av försäkringssystemen i vårt land.

Vi skall vara stolta över en regering som vågar utmana etablerade ”sanningar”. Som vågar överväga att göra Sverige till ett mer ”normaleuropeiskt” land där man kan köpa vin i stormarknader och receptfria läkemedel i närköpet.

Så sluta inte att förklara och påtala det positiva i den borgerliga politiken. Ta och behåll initiativet. Annars är risken att väljarna kommer att lägga sin röst på en illusion nästa val. Illusionen ”Folkhemmet”.

För så är det, på gott och ont, ”Folkhemmet” många av oss växte upp i finns helt enkelt inte längre.

Det är nya tider.

Och nya tider kräver nytt ledarskap.