Det spekuleras och diskuteras kring kommande ministerposter i den kommande alliansregeringen under statsminister Reinfeldt.Traditionellt sett är Finansen och UD de tyngsta ministerposterna efter statsministern. Och därför måste tunga borgerliga namn besätta dessa poster tycks man mena.
Lars Leijonborg har förts fram som en möjlig utrikesminister… tillåt mig fnysa föraktfullt åt den sällsynt dåliga idén!
Även Maud Olofsson har nämnts, men det är inte på UD hon kommer att göra mest nytta.
Carl Bildts namn har förts fram och förkastats i samma mening, då Carl och Fredrik inte direkt har ett harmoniskt förflutet och Reinfeldt nog skall akta sig för att, som ny statsminister, ha en före detta statsminister i sin regering.
Den givne utrikesministern är Jan Eliasson. Han skulle vara perfekt på så många sätt.
Hans kvalifikationer är oomtvistade. Jan Eliasson är en sällsynt lyckad diplomat med en utrikespolitisk erfarenhet och ett i diplomatiska kretsar mycket gott rykte. När Persson tillkännagav Eliasson som Freivalds efterträdare var det ingen ur den borgerliga oppositionen som hade något negativt att erinra.
Men det är inte därför Eliasson vore perfekt. Hans främsta förtjänst är den symboliska. Alliansen har längre kritiserat socialdemokraterna förkärlek att tillsätta olika poster inom statsförvaltningen med partikamrater baserat på lojalitet snarare än kompetens.
Skulle Reinfeldt våga visa att det är dags att leva som man lär och stillsamt meddela att den bästa kandidaten till jobbet som utrikesminister råkar vara en sosse och det faktumet är ovidkommande då det är kompetensen som styr. Skulle han våga säga det skulle vår nye statsminister bli historisk och sannolikt gå hem än mer i ”stugorna” (särskilt i de socialdemokratiska stugorna).
Nu kanske du tänker: det där låter ju bra, men kommer Eliasson tacka ja? Han är ju trots allt socialdemokrat!
Jag är övertygad om att Eliasson kommer att tacka ja. Skälet är enkelt. Jan Eliasson trivs i rampljuset och tycks vara mer än lovigt fåfäng. Jag kan svårligen se att han kan tacka nej till att gå till historien som den förste socialdemokratiske ministern i en borgerlig majoritetsregering.
Detta beslut kommer givetvis kräva en hel del mod hos den nye statsministern, ett mod jag hoppas att han har och hoppas att han visar.
Jag menar, smaka på det: Jan Eliasson som alliansens utrikesminister.
Hur coolt vore inte det!?
PS. Du som redan har sett den sista säsongen av tv-serien The West Wing kommer att förstå precis vad jag pratar om!
---
Pingat på intressant.se
8 kommentarer:
haha.. Nu skenar din fantasi iväg, Bojerud. ;-)
En borgerlig regering kommer inte att be en socialdemokrat att ta plats i regeringen. Bara tanken på det skulle utlösa den första regeringskrisen av rätt många som kommer under de närmaste två åren (min gissning)
Och Eliasson skulle, trots en möjlig fåfänga, aldrig nedlåta sig till att dela styrelserum med alliansen.
Så... somna om och dröm vidare nu. :-)
Var har du DINA drömmar Stefan?
Att våga tänka nytt och anorlunda skall väl inte bara vara förbehållet borgerliga tänkare!?
Jag tycker det är så trist att man hela tiden skall dela upp landet i två läger HELA TIDEN och att bara tanken på att låta den mest kompetente få jobbet, oavsett partibok, skulle vara fantasier.
Du har säkert rätt Stefan i det du skiver. Vilket bara gör mig än mer dyster.
Dumma realist! ;-)
Det här inlägget var det dummaste jag har läst på år och dag! Sossepacket ska ut, och liberala demokratikämpar ska nu äntligen få lyfta Sveriges skamfilade Hamas-besmittade profil internationellt.
Tack för ditt onyanserade och hätska inlägg du anonyme misantrop.
Din bitterhet kan jag inte hjälpa dig med. Men om du tror att det är utrikesministern som självsvådligt bestämmer Sveriges hållning i utrikesfrågor är du välsignat okunnig.
Men antagligen är du bara en i raden av kategoriska sossehatare som vi tycks ha en del av i det borgerliga blocket.
Det var i alla fatt trevligt att du lät höra av dig. Gör det gärna under eget namn nästa gång.
Det vore en genidrag av Reinfeldt. En tydlig signal om samförstånd som skulle möta stor sympati bland många väljare. Men som Stefan säger så är nog Eliasson allt för trogen socialdemokrat för att ge Reinfeldt den framgången.
Jag tror att Eliasson har ett stort stöd även inom några av de blå partierna, men att vara utrikesminister är ju inte bara en fråga om utnämning och lämplig person. Det handlar ju faktiskt om att förverkliga en politik och inom utrikespolitisken finns det väsentliga skillnader mellan de röda och de blå. En av de stora frågorna är ju biståndsmålet - där de blå inte vill uppfylla 1%-målet. Jag har svårt att tro att Eliasson skulle vilja vara budbärare till världen om att Sverige sänker ambitionsnivån i biståndspolitiken. Men det är ju även andra frågor där politiken skiljer sig väsentligt. Men om ni blå kunde tänka er att påverkas av Eliassons politiska vilja så skulle jag trots allt tycka att det var bra - för världen behöver honom. Jag tvivlar iofs inte på att han kommer göra mycket för världen även fortsättningsvis oavsett minister eller ej.
Jag tycker också att det vore det allra bästa med Eliasson.
Dels för att han är mest kompetent
Dels det symboliska värdet av samförstånd.
Dels det taktiska i att försvåra oppositionens kritik på detta område.
Svårt för en sosse i en Alliansregering?
Jo men utrikespolitiken är bland realpolitiker väldigt lite beroende av en vänster-höger-skala. Sen finns det naturligtvis extrema röster som lägger sig längs en sådan linje.
Dessutom är Eliasson DIPlOMAT i grunden. Det borde rimligtvis betyda att han har lättare än de flesta att sköta eventuella rollkonflikter och skiljaktigheter.
Det är förstås OMÖJLIGT för Jan Eliasson att bli utrikesminister i en borgerlig regering. Han skulle sitta som gisslan och tvingas till allehanda förödmjukelser med hot om att få foten om han inte gjorde än det ena än det andra. Vilket då skulle få visa på det omöjliga i att bjuda in s, "de bara förstör!"
Tyvärr, må jag säga, eftersom han verkar vara en mycket kompetent diplomat. En bra röst för Sverige - om än inte en som tar ut svängarna så mycket.
På samma sätt vore det omöjligt för alliansen att bjuda in honom. Att ha en långtida socialdemokrat i Inner Sanctum som kan rapportera ut allt av kriser, kohandling och öppna diskussioner skulle möjliggöra för (s) att fullständigt minera marken för alliansregeringen.
Fast, det är klart, (fp) kanske skulle stödja det, de har ju en viss faibless för kreativa informationskällor... ;-)
Skicka en kommentar