Från trädkramare till skyskrapskramare

”Vi stockholmare vill inte bo i ett museum!”. Detta lätt förföriska citat har jag hämtat från Per Ankersjö, Centerpartiets ordförande i Stockholms stad.

Per gillar höga hus. Ju högre desto bättre. Gärna mitt i city. Helst flera på en gång.

Detta vurmande för skyskrapor kan tyckas stå i bjärt kontrast mot ”gamla tiders” Stockholmscentern som kramade träd och parker och stoppade Dennispaket. Men i dessa tider när Maud Olofsson mer eller mindre försvarar kärnkraften och moderaterna är det nya arbetarpartiet så är det väl inga konstigheter att Centerpartiet i Stockholm gillar skyskrapor.

Såsom varandes ett asfaltsbarn uppväxt under 70-talet kan jag inte direkt säga att jag spontant tilltalas av tanken på en massa skyskrapor á la Högtorsskraporna (som jag tycker är fula och misslyckade) eller Fältöversten (som är en stadsarkitektonisk våldtäckt på Öfvre Östermalm om du frågar mig).

Men när jag tänker ett varv till på frågan inser jag, lite motvilligt, att Per har rätt.

Varje generation bör få sätta sitt avtryck på staden, och staden måste vara levande och anpassningsbar. Bygg på höjden. Sluta smyga med att Stockholm är en storstad och en stad som växer så det knakar. Samtidigt behöver vi inte riva hela stadsdelar, som man bevisligen gjorde under efterkrigstiden.

Utmana dagens arkitekter till att skapa höga byggnader som är unika för Stockholm och som både utmanar och harmoniserar med befintlig arkitektur.

Förnyelse och tradition sida vid sida. Stadsplaneringens Ying och Yang om du så vill.

Och med tanke på att många än idag, om än helt felaktigt, förknippar Centerpartiet i Stockholm med ”usch, nej och förbud” är det helt rätt att vår ordförande går i bräschen för det moderna Centerparti som jag själv anser mig tillhöra. Ett parti som tar miljön och hoten mot vår miljö på allvar men samtidigt inser att en modern stad måste få leva och utvecklas.

Det är skillnad på att vilja tygla utvecklingen för att styra den rätt och att vilja dräpa utvecklingen under förevändningen att folk inte vet bättre.

Själv kramar jag gärna både träd och höga byggnader men helst kramar jag mina barn.

Eldunderstöd från Cederschiöld

Det är skönt att inte vara den enda borgeliga politikern som ser sakfrågan framför billiga politiska pajkasningspoänger i frågan om trängselavgifter och satsningarna på lokaltrafiken.

Carl Cederschiöld är bevisligen med på tåget också!

Gott så.

När sossarna har rätt om trängselskatter, så har de rätt

Carin Jämtin, socialdemokraternas oppositionsborgarråd i Stockholms Stadshus går i dag på DN Debatt ut med budskapet att de inte kommer att stödja trängselskatterna om man inte från staten skjuter till resurser till SL så att kollektivtrafiken på ett rimligt sätt kan möta den förväntade ökning av resenärer med kollektiva medel som på rimliga grunder kan antas strömma till.

Socialdemokraternas trovärdighet i trängselskatssfrågan är ju som bekant allt annat än stor efter förra valets svek på lokal nivå för att säkra makten i riket. Att sossarna nu börjar krångla kring trängselskatter igen öppnar onekligen upp graden för angrepp med ord som ”ännu ett svek” och ”hur många gången skall de ändra sig?”.

Det finns dock en avgörande skillnad med detta utspel och Billströms vallöftesbrott.

I denna sak anser jag att socialdemokraterna har fullständigt rätt, och det hedrar dem att ta fajten. Visst ser även jag de taktiska fördelarna i att socialdemokraterna angriper alliansen på det område där enigheten är allt annat än stark (läs: så gott som alla moderater och de flesta folkpartister är emot allt vad trängselskatter heter). Men sakfrågan är relevant oavsett eventuella politiska bonuspoäng.

Kollektivtrafiken knäar redan idag vid rusningstid. Att varje dag behöva stå och trängas till och från jobbet på överfulla bussar, pendeltåg och t-banevagnar är inte direkt något som motiverar fler att ta sig till jobbet kollektivt.

Just att ta resurser från bilisterna och ge till kollektivtrafikåkarna var fiffigt och till synes effektivt.

Att utveckla Stockholms roll som tillväxtregion och finansiell motor i Sverige är viktigare än att värna om moderata bildyrkande, kollektivtrafikföraktande politikers sårade egon.

Småaktiga principer skall aldrig stå ivägen för fungerande lösningar.

Inför trängselskatter. Bygg och förbättra vägnätet och förstärk och förbättra kollektivtrafiken. Inte antingen eller. Både och!

Har vi råd med det kanske du undrar?

Vi har inte råd att låta bli!

Alla förtroendeposters moder!

Mina insater för partiet har uppmärksammats. Valberedningen föreslog mig. Styrelsen biföll. Fullmäktigegruppen bekräftade och nu har kommunfullmäktige beslutat.

Eder ödmjuke bloggare kommer nästa år ingå i gruppen som vaktar och granskar stadens finanser och de finansiella beslut som fattas.

Som ersättare i revisorskollegiet och ledamot i två revisorsnämnder kommer jag att få en insyn i stadens finansiella tillstånd på en nivå jag aldrig kunnat drömma om. Det kommer bli mycket jobb. Sannolikt vara stundtals tråkigt. Men mest av allt spännande och lärorikt.

Så nu får borgarråden ta sig i akt... There's a new sheriff in town! ;-)

Centerpartiet i Stockholm – upp-och-nervända världen!

Först på onsdag kommer det stå klart om centerpartiet i Stockholm lyckas ta sig in i Stadshuset. Det som saknas är särredovisningen av övriga partier. Skulle något av dessa övriga vara större än Centerpartiet i valkrets Stockholm 1, Södermalm – Enskede är det kört. Annars är vi inne.

Men det vi redan vet idag är att Centerpartiet i Stockholm har gjort ett historiskt bra val i framförallt riksdagsvalet. Förra valet blev det 1,8% och noll (0) mandat. Igår blev det hela 5,7% vilket i mandattunga Stockholm betyder 2 nya riksdagsmandat.

Den uppryckningen är anmärkningsvärd och alla centerpartistiska valarbetare i Stockholm bör sträcka extra mycket på sig.

Även landstinget kommer att få återse centerpartiet, vilket är mycket kul.

Det som är det nya för centerpartiet är att vi historiskt sett varit starka i ytterdelarna av Stockholms kommun. Detta val var vi som starkast i innerstaden. Miljöprofilen och den tydliga socialliberala profilen attraherar mer och mer väljare.

Detta lovar gott inför valet 2010.

Idag är jag stolt över att vara centerpartist i Stockholm!