Att våga stå fast vid sin tro

Ibland hörs röster både inifrån och utifrån Centerpartiet om behovet att förflytta partiets politik i än den ena och än den andra riktningen i syfte att kortsiktigt* (min tolkning) förbättra opinionssiffrorna.

Min erfarenhet är att ett varumärke sällan eller aldrig har något att tjäna på att vara ombytligt och otydligt. Däremot finns det mycket positivt i att vara en fast punkt i landskapet och tydligt sända ut liknande budskap baserat på samma värderingar.

Missförstå mig rätt. Ibland är det nödvändigt med förändring. Ibland är det framgångsrikt. Men när förändringen väl är beslutad, så gäller det att vara lojal mot planen och våga tro att man har gjort rätt.

Jag har jobbat i företag där man från ledningens styrelserum beslutat om förändringar som sedan aldrig genomförts eftersom personalen inte trodde på beslutet eller ansåg sig veta bättre själv. Som du säkert förstår blev det inte särskilt lyckat.

Centerpartiet är idag ett tydligt borgerligt parti med ett stark miljöengagemang och ett genuint intresse för att värna småföretag och entreprenörskap. Denna politik har sina rötter i Centerpartiets tro på den enskildes inneboende förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och sina egna beslut.

Detta är en bra position som bygger på en klok politik. Håll den kursen och ni skall se att det kommer att löna sig.

Försvarsmakten och den Gordiska knuten.

Alexander den store var den som senast lyckades erövrade Afghanistan. Kanske kan han hjälpa Sverige hitta rätt i försvarsröran?

På bilden: Svenska soldater på patrull i Afghanistan. Foto: Fredrik Bojerud

Allt för länge har försvarspolitiken i Sverige präglats av regionalpolitiska och militärindustriella hänsyn. Allt för länge har miljarder och åter miljarder gått till annat än att bygga och vidmakthålla ett militärt försvar och så länge som våra politiker låter sig hållas gisslan av särintressen kommer försvarspolitiken vara precis lika rörig som den är nu.

Den bistra sanningen är den att nyrenoverade, välfungerade, strategiskt belagda regementen och flottiljer har lagts ned genom åren av regionalpolitiska hänsyn. Den bistra sanningen är den att årskullar med värnpliktiga har skickats hem. Övningar har ställts in och regementen har lagts ned för att balansera det ekonomiska underskott som den sjukt dyra materielanskaffningen av bl a JAS bidragit med.

Det är dags att sluta tänka på annat och lägga fokus på FÖRSVARET. Det vill säga sluta använda Försvarsmakten som ett regionalpolitiskt styrmedel.

Lösningen på Försvarsmaktens nuvarande problem påminner om den gordiska knuten, den som var så krånglig att ingen lyckats lösa upp den. Tills Alexander den Store enligt legenden tittade en stund på knuten innan han drog sitt svärd och högg knuten i bitar.
Ett Alexanderhugg är precis vad Försvarsmakten behöver. Att i en rörelse bli av med obalansen mellan officerare (för många) och soldater (för få). Att i en rörelse sluta satsa på små, dyra militärmaterielprojekt och i stället köpa mer, redan utvecklad materiel ”från hyllan”. Att i en rörelse planera utifrån försvarets behov och inte regionernas.

Hugget bör innehålla två radikala inslag:

1. Medlemskap i Nato. Titta på en danska modellen. Kraftsamla på försvarsgrenar och förband som bidrar till försvaret av Östersjön och Skandinavien.

2. Hela Försvarsmakten läggs ned och byggs upp på nytt. Denna gång med rätt balans mellan soldater och officerare och med en organisation som tydligare speglar dagens och morgondagens uppgifter för Försvarsmakten. Det kommer bland annat innebära att vi i framtiden kommer ha fler förband som är lätt mekaniserade i stil med den luftburna skvadronen som utvecklats i Karlsborg.

Behåll de regementen och flottiljer som är bäst för Försvaret. Köp den utrustning som är bäst för Försvaret. Ursäkta min svenska, men jag skiter allvarligt talat i om hela Karlskoga läggs ned för att vi slutar med indirekt subvention av krigsmaterielen som produceras där. Det är inte Försvarsmaktens uppgift att stödja engelska eller tyska företag.

Men så länge de försvarspolitiska besluten låter särintressen diktera stora delar av riktningen kommer den gordiska knuten förbli olöst och vi Svenskar kommer fortsätta betala försvarsmiljarder till annat än just försvar.

Det är en synd och en skam.

Fler och starkare regioner. Våga tänka stort i det lilla!

Jag förstår de norrlänningar som känner sig styvmoderligt behandlade i den nya regionsöverenskommelsen. De har ett starkt case och jag förstår inte riktigt regeringens förklaring varför Norrland skall vänta lite. Dvs jag förstår vad de säger men tycker spontant att skälen är för tunna.

Å andra sidan vill jag gå mycket längre i reginaliseringen som du kan läsa här.

Flytta med "statlig makt" (läs: länsstyrelsen) närmare medborgaren och gör det möjligt att utkräva tydligt ansvar från de folkvalda.

Hur det skall gå till kan du som sagt läsa här.

Skatteavdrag för aktiva inom de nationella skyddsstyrkorna

Här kommer en till:

---

Hässelby den 15 januari 2009

MOTION ang skatteavdrag för aktiva inom de nationella skyddsstyrkorna

De nationella skyddstyrkorna, som i dag i huvudsak består av ett stadigt krympande Hemvärn, är i dagsläget, vid sidan om den Särskilda beredskapspolisen, den enda organisation som det offentliga Sverige kan ta i anspråk i händelse av extraordinära händelser.

Försvarsmakten, som tidigare kunde ställs upp med resurser i form av värnpliktiga som befann sig i slutet av sin utbildning, sakar idag i allt väsentligt denna förmåga. Att det dessutom inte finns något regemente mellan Enköping och Umeå gör knappast saken lättare.

Hemvärnet, som tidigare bestod av män som gjort värnplikt i Försvarsmakten, har idag uppenbara problem att rekrytera och framförallt behålla dessa frivilliga, som för ingen eller mycket ringa ersättning offrar kväller och helger för att öva.

Hemvärnet nyttjas flitigt i samband med sök efter försvunna och t ex översvämningskatastrofer. Samhället är oerhört beroende av dessa resurser i kristider och måste med den insikten bli proaktiva i sitt förhållningssätt till de nationella skyddsstyrkorna.

Att endast hoppas att folks goda vilja och frivillighet skall vara tillräckligt är i mina ögon ett världsfrånvänt synsätt med tanke på den markanta minskning av t ex hemvärnsmän i Sverige.

För att öka attraktionen och för att rätteligen ersätta dessa män och kvinnor som är beredda att ställa upp om krisen skulle vara framme anser jag att man bör införa ett märkbart skatteavdrag för de som fullgör de kontrakt som reglerar hur många timmar man skall tjänstgöra per år.

Förslagsvis bör avdraget ligga mellan 1.000 – 2.000 kronor per månad.

Jag yrkar

att Centerpartiet verkar aktivt för att införa ett ”märkbart” skatteavdrag för de som fullgör sitt kontrakt i de nationella skyddsstyrkorna.

---

Fredrik Bojerud

Styrelseledamot
Stockholmscentern

Pant på batterier och glödlampor som innehåller miljöfarliga ämnen.

En av mina motioner till kommande distriktsstämman i vår:

---

Hässelby den 15 januari 2009

MOTION ang pant på batterier och glödlampor som innehåller miljöfarliga ämnen.

Med tanke på att batterier och glödlampor innehållande kvicksilver och andra miljöfarliga ämnen är farligare för miljön än t ex PET-flaskor anser jag att det är hög tid att införa pant på dessa produkter i syfte att öka incitamentet för brukarna att återlämna dessa produkter.

Kostnaden för systemet betalas av producenter och återförsäljare, vilket i praktiken gör att systemet i slutänden bekostas av brukarna.

Panten bör vara så pass hög att viljan att returnera är mycket hög.

Jag yrkar

att Centerpartiet verkar aktivt för att införa ett nationellt retur/pant-system för miljöfarliga batterier och glödlampor.

att Centerpartiet på alla sätt, via regeringen och i EU-parlamentet, i EU driver frågan att skapa ett europeiskt retur/pant-system för miljöfarliga batterier och glödlampor.

---

Fredrik Bojerud

Styrelseledamot
Stockholmscentern

Göran gör bort sig och sitt parti!

Det finns de som påstår att ärlighet varar längst… Fan trot!?

Göran Perssons uppriktighet i Erik Fichtelius dokumentär är inte befriande. Den är plump och småaktig. Göran Persson tycks vara en mycket liten människa med väldigt låga tankar om sin omgivning. Alla påståenden om att han kan vara en buffel och mobbare bekräftas nu av Göran Persson själv.

Tajmingen är för övrigt hejdlöst dåligt vald ur ett socialdemokratiskt hänseende. Om nu Göran Persson är hälften så mycket strateg som han tycker själv borde han ha insett att tidpunkten för dokumentären – Monas Sahlins första arbetsdags som ny partiordförande för (s) – är optimal för att skada henne och i dess förlängning, partiet.

Redan i lördags såg vi en partiledare som istället för att tona ned sig och avgå med gott om ”plats” för framtidens ordförande istället tog för sig av både talartid och rampljus. Göran bröt därmed mot sina företrädares, Tage Erlander och Ingvar Carlsson, mer tillbakadragna sätt att tacka partiet.

Det hela grundar sig givetvis i att Göran Persson inte gillar Mona Sahlin och sannolikt aldrig har gjort det. Starka kvinnor tycks inte vara Görans grej (se Margot Wallström). Han tycker uppenbarligen att Mona Sahlin är en ovärdig efterträdare och har svårt att dölja detta.

Nu sitter han säkert på sitt Torp och gnuggar händerna av förtjusning åt den uppståndelse hans uttalanden i dokumentärer får. Göran verkar gilla att stå i centrum.

Som centerpartist har jag svårt att hålla mig för skratt åt det interna pajkastandet som Göran ägnar sig åt. Skrattet fastnar dock i halsen när bilderna på Olof Johansson dyker upp i rutan. Att så tydligt bli påmind om stödsosseriet var jobbigt, även för en som inte var med i partiet på den tiden.

Nåväl. Summan av det hela är att Göran Persson gör bort sig och sitt parti och gör det svårt även för hans beundrare och vänner att försvara det han ställer till med genom denna dokumentär. Eller som talesättet säger:

- Det A säger om B, säger mer om A än B.

Till Calles försvar!

Om Carl Bildts upplevda arrogans kan vara ett problem så är I alla fall hans bloggande inte ett problem.

Torekulls jämförelse mellan Carl Bildt och Hugo Chavez var ungefär lika relevant som när Björn Elmbrant liknande SR-chefer med de Röda Khmererna, det vill säga fullständigt uppåt väggarna irrelevant och kränkande.

S-debattören Stig-Björn Ljunggren och Timbros Bill McCormac citeras i Dagens Media där de säger så kloka saker att undertecknad inte kan göra annat än att hålla med.

Det är 2007 och internet är en integrerad del av de flestas liv. Så länge Carl Bildt inte föregriper regeringsbeslut, avslöjar hemligheter eller grovt missköter sina övriga åtaganden är väl hans bloggande snarare en mycket positiv sak.

Att som politiker släppa in väljarna i sina tankar och resonemang skall inte kritiseras.

Det skall uppmuntras!

Var håller du hus nu Filippa Reinfeldt?

Barnakuterna knäar. Det blir ett omedelbart stopp för all icke akut medicinsk och kirurgisk vård för barn upp till 15 år vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Skälet är enligt Peter Graf, överläkare och chef för Barndivisionen på Karolinska följande när han intervjuas av DN:

– Vi har fått ett stort inflöde av små barn med luftvägsinfektioner och diarréer vilket också drabbar personalen.

Detta i kombination med bemanningsproblem på några avdelningar gör att antalet vårdplatser inte räcker till.

Det är inte min sak att överpröva detta beslut. Jag har varken kompetensen eller tillräckligt med fakta för att kunna bedöma det.

Däremot kan jag som skattebetalare och politiker ställa krav på landstinget att den skall säkerställa att vården i allmänhet och barnsjukvården i synnerhet pallar för trycket. Min egen och mina bekantas erfarenheter av barn sjukvården, och då särskilt akutsjukvården, är densamma.

Personalen är underbar, kompetent men ofta stressad och väntetiden är som regel riktigt löjligt lång.

Stressade, trötta läkare som möter irriterade, trötta föräldrar till uttråkade, otåliga barn låter knappast som en höjdarkombination.

2006 hade landstinget i Stockholm intäkter på 57 miljarder kronor inom de intäkterna kan man ju lått få för sig att en fungerande barnakutsjukvård skall kunna rymmas!?

Och var finns ansvarigt landstingsråd när barnakutens situation börjar bli akut? (förlåt, kunde inte låta bli).

Har Filippa inte tid med sitt jobb för att hon skall hinna fotas till nästa damtidningsomslag?

Vad sägs om att få se Filippa i sin yrkesroll för en gångs skull!?

Jag kräver besked på vad landstinget konkret kommer att göra för att förbättra och kvalitetssäkra barnsjukvården, och då främst barnakutsjukvården, i Stockholm.

Gärna redan idag.

När sossarna har rätt om trängselskatter, så har de rätt

Carin Jämtin, socialdemokraternas oppositionsborgarråd i Stockholms Stadshus går i dag på DN Debatt ut med budskapet att de inte kommer att stödja trängselskatterna om man inte från staten skjuter till resurser till SL så att kollektivtrafiken på ett rimligt sätt kan möta den förväntade ökning av resenärer med kollektiva medel som på rimliga grunder kan antas strömma till.

Socialdemokraternas trovärdighet i trängselskatssfrågan är ju som bekant allt annat än stor efter förra valets svek på lokal nivå för att säkra makten i riket. Att sossarna nu börjar krångla kring trängselskatter igen öppnar onekligen upp graden för angrepp med ord som ”ännu ett svek” och ”hur många gången skall de ändra sig?”.

Det finns dock en avgörande skillnad med detta utspel och Billströms vallöftesbrott.

I denna sak anser jag att socialdemokraterna har fullständigt rätt, och det hedrar dem att ta fajten. Visst ser även jag de taktiska fördelarna i att socialdemokraterna angriper alliansen på det område där enigheten är allt annat än stark (läs: så gott som alla moderater och de flesta folkpartister är emot allt vad trängselskatter heter). Men sakfrågan är relevant oavsett eventuella politiska bonuspoäng.

Kollektivtrafiken knäar redan idag vid rusningstid. Att varje dag behöva stå och trängas till och från jobbet på överfulla bussar, pendeltåg och t-banevagnar är inte direkt något som motiverar fler att ta sig till jobbet kollektivt.

Just att ta resurser från bilisterna och ge till kollektivtrafikåkarna var fiffigt och till synes effektivt.

Att utveckla Stockholms roll som tillväxtregion och finansiell motor i Sverige är viktigare än att värna om moderata bildyrkande, kollektivtrafikföraktande politikers sårade egon.

Småaktiga principer skall aldrig stå ivägen för fungerande lösningar.

Inför trängselskatter. Bygg och förbättra vägnätet och förstärk och förbättra kollektivtrafiken. Inte antingen eller. Både och!

Har vi råd med det kanske du undrar?

Vi har inte råd att låta bli!

Alla förtroendeposters moder!

Mina insater för partiet har uppmärksammats. Valberedningen föreslog mig. Styrelsen biföll. Fullmäktigegruppen bekräftade och nu har kommunfullmäktige beslutat.

Eder ödmjuke bloggare kommer nästa år ingå i gruppen som vaktar och granskar stadens finanser och de finansiella beslut som fattas.

Som ersättare i revisorskollegiet och ledamot i två revisorsnämnder kommer jag att få en insyn i stadens finansiella tillstånd på en nivå jag aldrig kunnat drömma om. Det kommer bli mycket jobb. Sannolikt vara stundtals tråkigt. Men mest av allt spännande och lärorikt.

Så nu får borgarråden ta sig i akt... There's a new sheriff in town! ;-)

Dagens mest överflödiga inlägg!

Skall Anna Sjödin avgå som SSU-ordförande?

Har Påven en fånig mössa!?

Nyhetens obehag

”Det var bättre förr.”

”Man vet vad man har, men inte vad man får.”

Det kanske känns så… Men är det så?

Förändring är svåra grejer för de flesta. Allians för Sverige gick till val med ett genomförhandlat program över vad man skulle göra om man fick förtroendet att leda landet.

Denna eniga borgerlighet med en ”ung och fräsch” statsministerkandidat ställdes mot en splittrad, idéfattig vänster med en trött statsminister som själv visste att ”bäst-före-datumet” hade gått ut för länge sedan.

Och så gick det som det gick. Trots en hysterisk högkonjunktur så fick sittande regering spö och det Alliansen tog över.

Och det är nu det hemska inträffar…

De fyra borgerliga partierna börjar så smått genomdriva en borgerlig politik. Allt snack om ”arbetslinjen” visade sig inte bara vara snack.

I ett land där vallöften och det som ligger i begagnade blöjor brukar har ungefär samma värde kommer här nu fyra partier och gör det de lovade före valet att de skulle göra.

Chock och förstämning i landet.

Alla som trodde att det skulle bli samma gamla sossepolitik fast med en yngre statsminister i moderaten Fredrik Reinfeldt och röstade därefter får på ren svenska skylla sig själva.

För oss borgerliga är det nu viktigt att inte tappa initiativet och ställa oss själva i försvarsställning. Den ”kaxighet” som Alliansen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet visade upp före valet måste finnas kvar även efter valet.

Alliansen lovade en politik som skall stimulera jobb före arbetslöshet. Detta håller de på att införa nu med hjälp av både piska och morot. Och glöm för all del inte att det finns avsevärt många fler ”morötter” i systemet än det finns piskor. Vi skall inte behöva skämmas för att vi har en regering som vågar ställa krav på dem som vill ta del av försäkringssystemen i vårt land.

Vi skall vara stolta över en regering som vågar utmana etablerade ”sanningar”. Som vågar överväga att göra Sverige till ett mer ”normaleuropeiskt” land där man kan köpa vin i stormarknader och receptfria läkemedel i närköpet.

Så sluta inte att förklara och påtala det positiva i den borgerliga politiken. Ta och behåll initiativet. Annars är risken att väljarna kommer att lägga sin röst på en illusion nästa val. Illusionen ”Folkhemmet”.

För så är det, på gott och ont, ”Folkhemmet” många av oss växte upp i finns helt enkelt inte längre.

Det är nya tider.

Och nya tider kräver nytt ledarskap.

Centerpartiet i Stockholm – upp-och-nervända världen!

Först på onsdag kommer det stå klart om centerpartiet i Stockholm lyckas ta sig in i Stadshuset. Det som saknas är särredovisningen av övriga partier. Skulle något av dessa övriga vara större än Centerpartiet i valkrets Stockholm 1, Södermalm – Enskede är det kört. Annars är vi inne.

Men det vi redan vet idag är att Centerpartiet i Stockholm har gjort ett historiskt bra val i framförallt riksdagsvalet. Förra valet blev det 1,8% och noll (0) mandat. Igår blev det hela 5,7% vilket i mandattunga Stockholm betyder 2 nya riksdagsmandat.

Den uppryckningen är anmärkningsvärd och alla centerpartistiska valarbetare i Stockholm bör sträcka extra mycket på sig.

Även landstinget kommer att få återse centerpartiet, vilket är mycket kul.

Det som är det nya för centerpartiet är att vi historiskt sett varit starka i ytterdelarna av Stockholms kommun. Detta val var vi som starkast i innerstaden. Miljöprofilen och den tydliga socialliberala profilen attraherar mer och mer väljare.

Detta lovar gott inför valet 2010.

Idag är jag stolt över att vara centerpartist i Stockholm!

VALFACIT: Så här kommer valresultatet att bli! Läs det före alla andra!

Grafik från DN

DN publicerade ett dygn före vallokalerans stängning en färsk TEMO-rapport som är rätt intressant. Skulle den vara valresultatet kan man konstatera ett antal anmärkningsvärda saker:

1. Sossarna gör i så fall sitt sämsta val i mannaminne. Persson meddelar att han avgår till nästa partistämma.

2. Folkpartiet - som såg starka ut i augusti - halveras nästan mot förra valresultatet. Spionskandalen kommer att utpekas som främsta orsak till tappet. Leijonborg meddelar att han avgår till nästa partistämma.

3. Moderaterna gör sitt bästa val någonsin. Reinfeldt blir statsminister och hyllas som valets störste hjälte.

4. Göran Hägglund kommer att hyllas som en segrare, trots sämre resultat än förra valet. Att landa som näst största borgerliga parti efter att ha tagit över efter Alf Svensson kommer med rätta ses som en stor bedrift.

5. Centerpartiet kommer dölja sin besvikelse och peka på att "vinden har vänt" och att partiet är på väg uppåt. Maud sitter säkert och räknar med att ta för sig än mer 2010.

6. Vänsterpartiet kommer byta partiledare men Ohly kommer inte avgå självmant. Splittringen inom partiet kommer riskera att spräcka partiet helt.

7. Miljöpartiet kommer vara besvikna. Den som kommer försöka mest att se ut som en vinnare är Peter Eriksson. Men det är också han som tvingas bort på kommande stämma. Wetterstrand sitter kvar. Ny karl lyfts fram som språkrör. Kanske Gustaf Fridolin?

Men nu tror jag inte att detta blir valresultatet i morgon!

Följande korrigeringar tror jag behövs:

1. Sossarna får ett bättre resultat än TEMO, men fortfarande uselt historiskt sett.

2. Folkpartiet blir det minsta borgerliga partiet, med runt 6% av rösterna.

3. Moderaterna får något lägre än TEMO, men fortfarande rekordsiffror.

4. Kd gör ett bättre val än TEMO.

5. Centerpartiet gör ett bättre val än TEMO. Närmare 9% när sista rösten är räknad. Lyckas också bli det tredje stösta partiet, om än marginellt större än kd.

6. Vänsterpartiet får strax över 5% och katastrofen för Ohly är ett faktum.

7. Miljöpartiet gör ett bättre val än TEMO, men Peter Eriksson får gå i alla fall till nästa stämma.

Om drygt ett dygn vet vi kanske hur det blev.

Spännande!
---
Ping pong och allt detdär på intressant.se

Därför skall du rösta på centerpartiet på söndag.

Inspirerad av socialdemokraten Johan Sjölander kommer här min förklaring till varför jag kommer att rösta som jag kommer imorgon.

Detta blev ett väldigt långt inlägg. Läs det bara om du finner nöje i det.

Den korta förklaringen är nämligen att...

- Centerpartiet kommer att förändra och förbättra vårt land.

- Socialdemokraterna har slut på idéer och har misslyckats ta ”nästa steg”.

- Persson behöver bytas ut!

Nåväl, här är då den långa förklaringen:

Mitt aktiva politiska engagemang är nyväckt, men mitt politiska engagemang är medfött. Båda mina föräldrar var politiskt aktiva under min uppväxt.

Mitt första politiska medlemskap var i SSU. Det var en förutsättning för att jag skulle få börja sända på fritidsgårdens närradiostation i Helsingborg. Jag betalade aldrig någon medlemsavgift och skrev aldrig på någon ansökan. Värdet för SSU var då (som tills nyligen) sannolikt möjligheten att få aktivitetsstöd för alla medlemmar man påstod sig ha.

Det tog för övrigt över ett år att bli avskriven som medlem i SSU. Först efter jag med brev skrivet på Centerns brevpapper förklarade att jag var ordförande i CUF i Helsingborg och avsåg att gå till pressen om de inte avförde mig från deras rullor släppte ”rörelsen” taget om mig. Det var då min femte begäran om att bli avförd ur registren.

Nåväl, ordförande i CUF i Helsingborg!? Jag var politiskt aktiv med andra ord? Nej, inte riktigt; genom mitt ordförandeskap (vi var väl 5-6 aktiva medlemmar) hade jag kontroll över Radio CRS (CUFs Radio Service) och det var detta som lockade mig till politiken då. Radion.

Nu när radio sedan länge är mitt yrke så kan jag ibland stillsamt skicka en tacksamhetens tanke till ”gamla” Helsingborgscentern som lät oss "radionördar" hållas.

Jag har tidigare angett mina barn som mitt främsta skäl att ge mig in i politiken. Detta är förvisso i allra högsta grad sant. Men det är inte hela sanningen.

Jag gillar debatten. Jag gillar visioner. Jag gillar hantverket inom politiken. Att övertyga, kompromissa och besluta. Att sakta men säkert påverka och förändra. Detta lockar mig till politiken, fast jag är väl medveten om de dolda maktstrukturerna, trögheten och byråkratin.

När jag bestämde mig för att aktivera mig i politiken igen var det inte självklart att det skulle bli Centerpartiet. Jag hade historiskt röstat både på m, kd, c och s i Riksdagsvalet. I den ordningen dessutom.

Att jag i förra valet valde bort de borgerliga var en följd av att jag inte hade uppskattat regeringen Bildts tid vid makten. När sedan centern under ”smygsossen” Olof Johansson hade blivit ett stödparti åt sossarna kunde jag ju lika gärna rösta på sossarna direkt. Stabilitet var det jag sökte då.

Jag har alltid uppfattat mig själv som en typisk mittenväljare. Varken mörkblå eller blodröd. I teorin skulle alltså partiet i den politiska ”centern” vara partiet för mig. Det var det eller att bli en ”högersosse” som var alternativen.

Det som fick mig att bestämma mig för centerpartiet och alliansen var helt enkelt verkligheten.

Den stabilitet som jag hade sökt infann sig nämligen också. Men inte som jag hade tänkt mig. Bristerna inom skola, vård och omsorg samt inom rättsväsendet och kriminalvården har stabiliserats. Arbetslösheten och utanförskapet döljs med hjälp av propagandaknep där negativa ord byts mot positiva eller neutrala. Detta är socialdemokraternas Sverige.

Samtidigt som detta hade gått upp för mig noterade jag att centerpartiet hade hittat kärnan i sin politiska identitet och klarat av att omsätta det till 2000-talet.

Den småskaliga (småföretagaren) bonden med en önskan att få rå sig själv och en önskan att värna miljön och naturen hade moderniserats till en småföretagare som även han/hon ville rå om sig själv och leva i ett land där staten litade på att du var kapabel att fatta de flesta besluten som rörde ditt liv själv, samtidigt som miljöfrågorna var för viktiga för att lämnas helt till (varning för fördomar) skäggiga farbröder med gamla amazonbilar som röstade på miljöpartiet de gröna.

Centerpartiet hade helt enkelt blivit ett tydligt, modernt, miljömedvetet och framåtskridande socialliberalt parti helt i min smak.

Därför kommer jag att rösta på centerpartiet imorgon.

För Sverige behöver en nu regering på söndag och den regeringen behöver ett starkt centerparti som kan värna den lilla människan och vår miljö.

Jag hoppas du håller med och röstar som jag!

Träffade Maud idag.

Per Ankersjö, Solveig Ternström och Maud Olofsson valspurtar i Stockholms city.

Maud Olofsson valspurtade i centrala Stockholm idag. Tog med mig sonen och gick dit för att ge mitt stöd så här i valrörelsens sista skälvande timmar.

Fick också möjlighet att träffa henna och språkas lite.

Hon är en förtjusande personlighet som det är mycket lätt att charmas av.

Min son och min partiledare.

Känns bra att ha en partiledare som är så lätt att tycka om.

BTW: I morgon ger vi Göran Persson ledigt i minst fyra år så han kan åka till sitt älskade "Torp" med sin Anitra och ta igen sig efter 10 år som statsminister.

Göran Persson låter som en förlorare INNAN valet!

Först sitter han och surar i TV4 studion. Och nu det här:

– Vi har haft en av de största skandalerna i svensk politik i modern tid i den här valrörelsen och den har fortfarande inte blivit klarlagd. Om de borgerliga vinner valet så kan det mycket väl vara just därför att man gjort det här intrånget i våra datorer. Det är en demokratisk skandal som är av sådan omfattning att om man skulle missa att klara ut vad som hänt före valet, så faller ansvaret väldigt tungt på folkpartiet och Lars Leijonborg.

Detta slänger Göran Persson ut sig idag när han röstade på Kungsholmens bibliotek. Det låter som en förlorare som ursäktar sig i förväg. Och det imponerar i alla fall inte på mig!

Med Perssons resonemang kan man ju även hävda det omvända. Att det är folkpartiets fel om alliansen INTE vinner valet.

Efter att ha följt valrörelsen nära de senaste veckorna och pratat mycket med ”vanligt folk” har jag själv landat i analysen att den största förloraren av spionskandalen kommer att bli folkpartiet själva men att alliansens övriga partier knappast kommer att skadas av det inträffade. Inte heller den ”skada” som socialdemokraterna kan ha lidit av att folkpartiet suttit inne på förhandsinformation kan ens i min vildaste fantasi vara tillräcklig för att påverka valresultatet.

Det är nog helt enkelt så att fler och fler ”mittenväljare” (de som avgör varje val) börjar genomskåda den socialdemokratiska valpropagandan som tas fram vart fjärde år.

Skolorna ser ut som de gör. Vården fungerar som den fungerar. Polisens tillkortakommanden är vad de är. Och allt detta har skett under Perssons vakt.

Med andra ord: Det valfläsk som skulle behövas för att låsa valet till sossarnas fördel finns inte.

Spelet är över och Persson vet det.

Det är därför som han redan nu börjar skylla ifrån sig.
---
Pingat på intressant.se

Vad hände Göran Persson? Är du sur?

Det var en småaktig och "liten" statsminister som satt i TV4:s studio igår. Till synes minder nöjd med att "bara" vara en av sju partiledare.

Hans påhopp på Lars Leijonborg var inte bara plumt och tanklöst, det var också ytterst dåligt taktik.

Socialdemokraternas partiledare ger ett surt intryck, som om han vet att det kommer att spricka på söndag!?

Med tanke på att socialdemokraterna kör egna opinionsundersökningar kanske han har anledning att sura och uppträda buffligt?

Hoppas!
---

Leijonborg håller en varg om öronen

"Auribus teneo lupum"

Fritt översatt: "Jag håller en varg om öronen".

Detta gamla latinska uttryck används när man sitter i en knepig situation.

Om man inte släpper taget riskerar man att råka illa ut... Släpper man taget riskerar man likväl att råka illa ut.

Får mig att tänka på en partiledare och dennes före detta partisekreterare.
---

Maud Olofsson dominerade Guillou och Rosenberg

Den ivriga bävern Maud var den överlägset bästa partiledaren i TV4:as stora partiledarutfrågning igår.

Visserligen är jag svårt partisk i frågan, men ni som läser denna blogg hyfsat regelbundet vet ochså att jag anstränger mig att vara så objektiv som jag bara kan.

Mauds ibland irriterande ivrighet var inte ett problem igår. Hon var cool, självsäker och lyckades både charma och "platta till" de två utfrågarna genom att resonera fram till en punkt där deras frågor framstod som både besvarade och aningen överflödiga.

Efter Maud rankar jag denna valrörelses stora överraskning: Göran Hägglund, som inte var lika bra som Maud på att tackla Jan och Göran, men han gav ett seriöst med avspänt intryck.

Reinfeldt börjar man få rutin på att se i rutan vid det här laget. Varken bra eller dåligt.

Och till sist den arma kraken Lars Leijonborg som inte klarade av att svara rakt på den ganska enkla frågan från Rosenberg, Istället för att slingra sig borde han ha svarat:

- Om det är som du (Rosenberg) säger så ljög Jakobsson. Desto bättre att han i så fall avgick. Men då jag inte vet exakt hur orden föll så vill jag inte uttala mig kategoriskt.

Lars Leijonborgs lojalitet mot Jakobsson är hedervärd men inte särskilt taktiskt lämplig 4 dagar före valet.
---