En besviken Kristina Axén Olin, Stockholmsmoderaternas starka kvinna, valnatten 2002. Har du någonsin sett en fotbolls- eller ishockeymatch där du inte håller på något av lagen?
Det har jag.
Den enda behållning jag kan få av det är ifall utövarna visar prov på spelskicklighet eller om det blir dramatisk på slutet.
Med risk för att verka ytlig vill jag här dra en parallell till politiken.
De senaste åren har jag kunnat uppskatta skickligt retorik eller tycka att det är lite spännande att se om regeringen sitter kvar. Mer än så är det inte.
Att varje valår rösta utan att riktigt engagera sig i slutresultatet mer än kanske om det blir en borgligt eller socialistisk regering är utan tvekan inte lika kul som att lägga sin själ i ett partis framgång för att sedan få sörja eller jubla på valnatten.
Jag har mött allt för många som säger att de inte bryr sig om politik.
Det är beklagligt. Politiken påverkar ju bet mesta i deras liv. Allt ifrån hur länge det är öppet på krogen till hur mycket pengar de har kvar efter skatt.
Jag har, som du kan läsa mer om här, valt att bli politiskt aktiv igen.
Det är roligt. Att för första gången på mycket länge verkligen bry mig om en opinionsundersökning. Att få glädjas åt Centerpartiets bästa siffror på länge ger mig en ny dimension i livet.
Jag ser redan nu fram emot valvakan, som jag hoppas få delta i tillsammans med likasinnade, nästa höst. Att få känna just den glädje eller frustration som jag upplever när mitt favoritlag spelar fotboll eller ishockey. Det kan vara jobbigt, spännande och ibland frustrerande.
Men det är alltid underhållande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar