Jag är uppväxt med politiken. Mina föräldar var båda engagerade. Min mamma är det fortfarande. Min pappa "fick nog". Mina farföräldrar var också med ett tag. Farfar satt t ex som nämndeman i Solna Tingstätt.Jag lärde mig redan som barn att politik mest är en massa möten där man pratar och pratar. Att debatterna på komunfullmäktigesammanträdena i allt väsentligt var/är spel för gallerierna. Det var i nämnderna som diskussionen var verkningsfull och i partigrupperna besluten togs.
Detta till trots lockade politiken mig då jag vill vara medoch påverka och ta ansvar för vårt samhälle. Trots sina brister är den demokrati och dess spelregler det vi har. Vill man ändra på detta så gör man det lämpligast genom att deltaga i stället för att sitta hemma och tjura.
Alltså.
Jag vill syssla med politik i någon form.
Nästa fråga.
Vilket parti?
Där tog det stopp.
I över 15 år har jag inte kunnat hitta ett parti som passade mig tillräckligt bra för att det skulle kännas rätt att engagera mig.
Jag höll med KD om visst. Sossarna om annat. Vänster om just den frågan. Moderaterna om den andra. FP, MP och C hade sina poänger.
När jag gjorde partitester på nätet blev jag "regnbågspolitiker". D v s jag var lite här och lite där.
I grund och botten är jag en borglig sosse. Eller sosseskadad borgare.
En mittenväljare med andra ord.
Alf Svensson sa en gång att "det sitter en liten folkhemssosse bakom örat på varje Svensk".
Jag håller med.
Det är i det närmaste omöjligt att inte vara påverkad av det långa socialdemokrtatiska styre vi har haft i detta land.
Lika omöjligt var det för mig att vara imponerad av regeringen Bildts vilda år vid makten under 90-talet.
Jag hade på känn att Centern eller Folkpartiet låg närmast. Av skäl som jag inte kan förklara, för att jag inte kan, är Folkpartiet uteslutet. Det bara är så. Jag blev väl skrämd av en ond folkpartist när jag var barn eller något. Kan inte förklara som sagt. Skumt egentligen, men skit i det nu.
När jag på mitt jobb blev rumskamrat med Per Ankersjö, Stockholms-Centerns starke man, föll bitarna på plats. Här fanns en kille i min ålder med en befriande klarsynthet och ett tydligt avståndstagande från "SosseCentern" som under 90-talet stödde Socialdemokraterna i så många frågor att Centern inte längre kunde ses som ett borgligt parti.
Vi pratade, och pratar, politik en hel del (på mitt initiativ) och jag fann stor glädje i att dryfta våra samhällsproblem och disskutera möjligheterna.
Centern är för mig ett perfekt parti att verka i. Värderingsmässigt ligger de rätt. Socialliberalt. Federalt. Decentralicerande och miljömedvetna. Och precis som i alla politiska partier finns det "falanger" som vill det ena eller andra. Får väl se vilken "falang" man hamnar i!?
Det finns inga politiska partier som till 100% passar alla dina åsikter.
Det är väl bara att kasta sig in i politiken och se vart hän resan bär. Må det bära eller brista!
4 kommentarer:
Skoj skoj! Välkommen till oss! :-)
Som ganska nybliven partist känner jag igen mig i mycket av det du skriver, särskilt det där med att välja parti.
Jag gjorde det förmodligen rätt ovanliga valet att läsa partiernas idé- och sakpolitiskaprogram. Jag påverkades också säkert mer än jag vill erkänna av goda, kloka vänner som var aktiva i Centerpartiet. Men idag är jag säkrare än någonsin att jag gjorde rätt val.
Välkommen till partiet!
Jag kan väl också hälsa dig välkommen, även till bloggsfären!
Välkommen i gänget!
Det känns varmt i hjärteroten när jag läser om hur du sökt efter rätt parti att arbeta i för att förverkliga dina visioner. det kommer du också att kunna göra - inte alla - men tillräckligt för att du skall bli tillfreds med att ha varit med och drivit på eller satt igång.
Själv växte jag upp i ett strängt socialdemokratiskt hem där allt blev till politik t o m maten på bordet - inte speciellt roligt när man är liten. Jag har också gått i alla 1:a Maj-tåg ända tills jag blev gammal nog att själv få bestämma.
Då hade jag redan bestämt mig för att aldrig syssla med politik. Men, man skall aldrig säga aldrig.
När jag närmade mig de 40 så hade jag hittat de frågor som jag brann och fortfarande brinner för " ett narkotikafritt samhälle" och "barnens rättigheter". Då sökte jag mig till den politiska arenan eftersom det är där man måste vara om man skall kunna påverka och förändra, inte hemma i förtöljen. I Centerpartiet fanns en stor del av det jag stod för och där finns jag än idag, som distriktsordförande för ett Centerkvinnodistrikt.
jag kan inte påstå att det har varit eller är lätt att vinna gehör för det man tror på, men i mitt politiska liv har jag en plattform att föra ut mina åsikter ifrån och det tänker jag fortsätta med.
När mina barnbarn blir äldre och börjar ställa frågor om t ex narkotika och varför vi vuxna inte har sett till att skydda våra barn och ungdomar ifrån det, så kommer jag att med rent samvete kunna svara " Älskade barn - jag gjorde allt som stod i min makt för att det skulle bli bättre för er".
Skicka en kommentar