"Because I'm tired of it. Year, after year, after year, after year, having to choose between the lesser of who cares. Of trying to get myself excited about a candidate who can speak in complete sentences. Of setting the bar so low I can hardly look at it. They say a good man can't get elected. Well, I don't believe that." Leo McGarry, The West Wing Season 2 Episode 1
Ett av de återkommande samtalsämnena i min bekantskapskrets för ett par år sedan var att prata om "Serien". Vi kallade den bara för det. Alla som behövde veta, visste vilken "Serien" var.
"Serien" var samma sak som TV-serien Vita Huset (The West Wing).
Vi gottade oss åt sköna repliker, dramatiska scener och spekulerade i vad de bakomliggande förklaringarna till vissa händelser i plotten kunde vara.
Den fanns en oskriven regel när man pratade om ”Serien”. Man skulle ha en favorit. Välja ut en karaktär som man ”höll på” lite extra.
Min favoritkaraktär i ”Vita Huset” har alltid varit, och kommer alltid att vara, den ”hårde” stabschefen Leo McGarry. Jag tänker inte tråka dig med en lång analys om varför utan nöjer mig med att konstatera att jag inte är ensam om det valet.
Igår gick skådespelaren John Spencer bort. Det var han som spelade ”min favorit” och det var tack vare Johns skådespeleri som Leo McGarry blev min favvo. Han hade en fantastisk pondus och närvaro.
John blev endast 58 år gammal.
2 kommentarer:
Vadå "för några år sen"? Min favorit är Josh Lyman för att han är så skönt barnslig. Möjligen Toby för att han bara ler när han förstör karriären för någon eller CJ för sina practical jokes. Men Leo var central (förstås).
Hur går det för serien efter detta? Snälla låt den inte dö...
Den är inne på sin sista säsong i USA nu. Den förtjänar att dö. Det som gjorde den oemotståndlig i mina ögon är borta.
Sista avsnittet i säsong 6 skulle ha varit slutet. Men marknadskrafterna ville krama ur liiiite till.
Skicka en kommentar