Min fru (nej, bilden föreställer inte henne), som är en klok kvinna, ansåg att mitt ”ickeinlägg” i paraboldebatten lämnade en hel del övrigt att önska.Låt mig då kort utveckla vad det var som jag blev trött på.
Av princip, resonerade hovrätten, skall fastighetsägarens ansvar för säkerheten ge denne rätt att förbjuda parabolantenner som riskerar att ramla ned. I det faktiska fallet förelåg ingen risk att någon parabol skulle ramla ned. Med det fäster tydlige rätten inget avseende vid.
Att en familj skall kunna bli vräkt av principiella skäl som inte var tillämpbara i det faktiska fallet är bara fel.
Fel, fel, fel och fel.
Ge de som bor i flerfamiljshus rätten att mot en engångssumma sätta upp parabol på taket, som man nu gör i Solna (som stod att läsa om i pappersupplagan av Stockholm City), och sluta ödsla tid på dessa ”ickefrågor”.
Det var detta jag var trött på.
PS. Rubriken kommer från en låt/sketch av och med Michael B Tretow (den skäggige herren på bilden ovan) där en gammal man inledningsvis börjar beklaga sig över musikens fördärv för att senare meddela att han var emot hästspårvagnar på sin tid, att gardiner är syndigt och med bestämdhet deklarera ”att det bor onda andar i parabolantenner”. Sketchen avslutas med att mannen förs tillbaka av vänliga vårdare till sin riksdagsbänk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar