Sagan om varför du skall rösta bort Göran Persson.

Det var egentligen aldrig meningen att Göran Persson skulle bli Sveriges statsminister. Det var meningen att Mona Sahlin skulle bli det.

Men ödet ville annorlunda. En Toblerone och ett felaktigt brukat tjänstekort kom emellan. Och efter ett antal ”nej” i media på frågan om han skulle svara ja om s-valberedningen skulle ställa ”frågan”, stod plötsligt den bufflige men effektive finansminister från Katrineholm i riksdagens talarstol som statminister.

Han, som kanske hade tänkt köra ett tag som finansminister för att sedan trappa med en skön landshövdingspost i Sörmland!?

Men när Rörelsen kallar är det bara att ställa upp!

Göran Perssons tid vid makten har varit en liten berg och dalbana vad avser popularitet och framgång. Kanske stod han på höjden av sin karriär i samband med ordförandeskapet i EU. Finanserna var sanerade. Konjunkturen pekade uppåt och Göran själv var ”en spelare” i världspolitiken utan att göra bort sig.

I den begåvade Anna Lindh på UD såg Göran en utmärkt efterträdare som Rörelsens ledare. Dels skulle han slippa ta i ”Margotfrågan” (hon är på tok för själständig och populär för sitt eget och Görans bästa) och dels kände han nog, med rätta, att han gjort ”sina år vid fronten” för Rörelsen.

En gård i sitt älskade Sörmland stod och väntade. Bara EMU-valet att köra, sedan en snygg överlämning till Anna och saken skulle vara biff.

Vi vet alla vad som hände. Det var en tragedi av enorma mått när Anna Lindh blev mördad på NK. Vi var många som grät och än fler som var chockade och förstämda.

För Görans del blev detta jobbigt på mer än ett sätt. Givetvis var den privata sorgen det som kom att överskugga allt den närmaste tiden efter mordet. Men efter ett tag komma han säkert till insikt att hans ”reträttplan” hade gått i stöpet.

Den enda person som var karismatisk nog att mäta sig med Anna och som skulle kunna ta över Rörelsen var Margot.

Och hon var otänkbar av flera skäl.

För det första så ville hon inte, vilket i och för sig bara gjorde henne till en ännu attraktivare kandidat i mångas ögon och för det andra var hon ibland mopsig mot Göran, vilket givetvis inte gick för sig.

Anna hade också sagt saker till Göran som han inte gillade att höra, men Anna var i alla fall inte trotsig utan mera rak. Göran gillade rak men absolut inte trotsig.

En del av honom önskar nästan att sossarna skall sumpa valet så han kan avgå i god ordning, ta Anitra med sig till herrgården och skita i allt vad politik heter. Men hur skulle det se ut? Skulle han, Göran Persson förlora ett val och smita med svansen mellan benen!?

Nej, bättre då att se till att vinna eländet och avgå efter ett år eller två… suck! Ett eller två år till, hur skall han orka?

Han känner själv hur han förändrats under alla dessa år vid makten. Och när han är alldeles ärlig mot sig själv gillar han inte allt han ser. Han skulle så gärna bara vilja vara ”trivsel Göran”, den där runda, goa och glada killen från Katrineholm som gillar att ha det ”gôtt” i goda vänners lag.

Så nu sitter han på sitt fina tjänsterum på Rosenbad och funderar över sitt liv och vart det är på väg. Och tänker nog:

- Ett eller två år till. Hur skall jag orka!?

Och han som inte ens skulle bli statsminister från början.

--- SLUT ---

Detta är en saga. Alla likheter med verkligheten är avsiktliga. Alla påståenden som inte kan kollas upp med fakta är fantasi. Allt som kan verifieras som fakta, är fakta.


AVSLUTNINGSVIS
Göran har gett nog av sin kraft till Sverige.

Ge tillbaka till Göran på valdagen.

Rösta bort honom!

Innerst inne kommer han att tacka dig.