"Mycket snack och lite verkstad" om våra skolor

Jag var på föräldramöte på mina barns skola igår.

Eftersom jag har en tjej som går i femman har jag varit med på ett antal föräldramöten vid det här laget. De brukar följa en slags ordning som efter ett tag blir mer och mer komisk, om nu komisk är rätt ord.

Man behöver inte vara särskilt lyhörd för att inse att det finns en hel del lärare som har synpunkter på den nuvarande ordningen i skolan. Men som tjänstemän förväntas de hålla sina politiskt laddade synpunkter för sig själva, i vart fall inte torgföra dem på eleverna föräldrar.

En grej jag la märke till igår är att de skriftliga omdömena som lärare på mina barns skola skall skriva om respektive elev är en offentlig handling. Detta ställer ibland till det för läraren, som kanske inte känner sig bekväm med att då vara helt uppriktig med allt som han eller hon har observerat, särskilt om det är saker av personlig karaktär.

Utan att känna till hela bakgrunden tycker jag att det verkar helt stolligt att personliga omdömen om enskilda elever skall vara offentlig handling. Givetvis skall föräldrar (motsvarande) ha rätt att få ta del av skolans handlingar gällande deras barn men jag ser inget som helst syfte i att press och allmänhet skall få gräva i dessa uppgifter. Sekretessbelägg dem med samma regler som vården har idag.

En annan ”komisk” sak som alltid slår mig när jag är i skolan är kontrasten mot utbildningsanläggningar för vuxna i det privata näringslivet (typ kursgårdar). På skolan kör man fortfarande med overheadprojektor och kala, lättrengjorda miljöer. Jämför med en kursgård som har fruktbuffé, fika med tilltugg, dataprojektor, bekväma stolar, god luftkonditionering och sköna heltäckningsmattor och gärna kryddat med lite snygg konst på väggarna också.

Våra barn tillbringar en oerhört stor tid av sin barndom i skolan. Jag förstår ärligt talat inte varför våra politiker hittills inte tycks vara beredda att satsa mer på skolorna. Det ser ju mer eller mindre ut i skolan som det gjorde för 25 år sedan då jag själv gick i plugget. Det enda som tycks vara nytt, miljömässigt, är att bänkarna idag är höj och sänkbara och att de stinkande stencilerna är borta till förmån för vanliga fotokopior.

Jag vill ha en skola som överträffar kursgårdarna.

Jag vill ha en skola som är så fin att både lärare och elever längtar till skolan.

Jag vill ha en skola där man inte bara säger att barn är viktiga utan även visar barnen att de är viktiga.

Jag inser att det skulle kosta pengar, sannolikt massor av pengar. Men med tanke på hur mycket pengar våra politiker kan satsa på enorma infrastrukturprojekt (läs: Tunneln genom Hallandsåsen eller varför inte Stockholmsförsöket) så visar detta mig att pengarna finns, det handlar mer om att vilja.

Politik är att vilja!

Ta bara en sån där sak som fruktkorgar. Varför inte se till att varje skola har fruktkorgar i varje klassrum!? Dels hjälper det till att hålla blodsockret på plats och dels är det bra att lära barn att gilla frukt. Och även om det alltid finns frukt i skolmatsalen så är det inte det jag far efter, utan det är närheten och enkelheten jag vill åt.

Lärarna är ett kapitel för sig. Tänk att som lärare varje föräldramöte få mer eller mindre genomtänkta råd från föräldrarna om hur man skall bedriva undervisningen. Jag misstror inte alls föräldrarnas motiv. De vill undantagslöst alltid väl och tror att det gör detta för sina barns skull. Och givetvis finns det odugliga lärare, precis som det finns odugliga ”ta vilket yrke som helst”.

Men jag vågar påstå att få föräldrar skulle få för sig att tala om för en kirurg hur hon eller han skall utföra en operation på deras barn men samma person tvekar inte en sekund att tala om för en högskoleutbildad lärare med kanske 15 års erfarenhet hur han eller hon skall göra sitt jobb.

Jag tycker att vi skall bli bättre på att lyssna på våra lärare och respektera att det är dom som kan jobbet. Givetvis skall vi visa intresse och ifrågasätta när det är något vi inte förstår eller tycker känns fel, men det går att göra utan att kränka en yrkeskårs skicklighet.

Förenklat kan man säga såhär: En lärare skall kunna lära ut på ett pedagogiskt sätt med elevens bästa för ögonen. Och det skall aldrig behöva ifrågasättas.

Om det behöver ifrågasättas kanske den personen inte skall vara lärare!?

För att detta skall fungera behöver föräldrarna kunna känna sig trygga i att skolorna i Sverige vet vad de gör och att de har tillräckliga resurser att göra det.

Och då var vi nästan tillbaka där vi började.

Det snackas mycket om att satsa på ”vård, skola och omsorg”... Sluta snacka. Börja visa!

Eller som det heter på engelska:

”It’s time to put your money where your mouth is!”