Det är en sjuk värld vi lever i.
Detta påstående skulle kunna beläggas med en mängd bevis. Krig, svält, fattigdom och annat mänskligt elände som grasserar på vår jord. Men just denna gång tänker jag på Linda Rosing. Partiledare för det nybildade Unika Partiet.
Jag är avundsjuk på Linda Rosing. Den uppmärksamhet hon har fått den senaste tiden är en våt dröm för alla fritidspolitiker i vårt land, inklusive undertecknad.
Med en massiv pressbevakning, främst då från våra tabloider, lanserades partiet officiellt idag.
Och vilket politiskt budskap hade Linda att framföra till den samlade pressen för omedelbar vidarebefordran till allmänheten?
Ingenting!
Nothing!
Nada!
Mitt modersmål räcker inte till i detta läge. Jag vill bara utbrista ”Un-fuckin-belivable!”.
Den dagen ett pressuppbåd vill snacka politik med mig lovar jag att ta chansen. Och även om jag inte får med allt jag har på hjärtat, så skulle jag i alla fall försöka!
Linda säger:
- Till EU-valet 2009 kommer jag vara så klockren.
Linda säger:
- Jag har bestämt mig för att ha den rollen [partiledare]. Jag är känd, har ett namn media skriver om, folk lyssnar på mig och jag vill göra något bra av kändisskapet.
Och Linda säger:
- Jag kommer att bli jätteduktig. Ge mig tid och respekt.
Låter ytterst demokratiskt det där med att hon bestämt sig för att vara partiledare. Och att hon begär respekt.
Respekt begärs inte. Respekt får man genom sina handlingar. Och att inte vilja prata om ett partis politik när man är självutnämnd(?) partiledare är knappast värt respekt.
Inte i min värld i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar