måndag, augusti 28, 2006

"Bloggarnas krig" - Om hur mitten blev höger

Socialdemokraten Johan Sjölander försökte häromdagen få till en tes som gick ut på att så kallade ”sossebloggare” eventuellt skulle vara mer moraliska än ”högerbloggare”.

För att underbygga sin tes tog han bland annat min blogg som exempel där jag hade ett inlägg som gick ut på att det var en grov överdrift att jämföra ”kd-spionen” med Watergate-affären.

På Sjölanders blogg uppstod en stundtals intressant, stundtals ”jiddrig” diskussion som verkar mynna ut i slutsatsen att vare sig Sjölander eller Lennart Regebro inte gillar att ”ge sig” och önskar att vinna debatter till varje pris.

Att i dagens Sverige försöka utmåla ett parti och dess anhängare som moraliskt högtstående i förhållande till andra partier är bara naivt och historielöst.

Alla partier har ett eller ett par skellett i garderoben, även socialdemokraterna. Och detta är inte menat som en ursäkt för kd-spionens agerande, utan som en påminnelse om att det torde vara mindre listigt att ”ta den moraliska ståndpunkten” i denna eller någon annan fråga.

Själv blev jag lite förvånad över två saker:

1. Att jag är en ”högerbloggare”!? Förvisso är jag centerpartist, men min egen definition av ”höger” är en bra bit längre högerut än där jag befinner mig politiskt. Men om det passar Johan Sjölander att enögt betrakta alla ickesocialistiska bloggare som ”högerbloggare” så kan jag inte gärna hindra honom, hur mycket jag en skulle vilja.

2. Att jag, implicit, skulle kunna vara besatt av en ”känslomässig avsky mot socialdemokratin”. Ett lustigt påstående med tanke på att jag i modern tid faktiskt har röstat på socialdemokraterna och inte känner, eller har känt, någon avsky åt det hållet.

Även om jag får medge att Marita Ulvskog och Bosse Ringholm kan locka fram dåliga sidor hos mig. Men det har mer att göra med hur jag ser på dem som politiker snarare än det faktum att de råkar vara sossar.

Det finns, dessvärre, gott om mer eller mindre stolliga borgerliga politiker också. Och jag lovar att ”ge mig på” även dessa när och om de får makten och börjar göra bort sig i mina ögon.

Jag kan inte skaka av mig känslan av att Johan Sjölander försöker sätta socialdemokraterna i ett slags ”underdogläge” genom att driva sin tes att det finns ”sossehat” och rabiata politiska motståndare till socialdemokratin och mena att detta ”skrämmer” honom.

Syftet verkar vara att försiktigt ”demonisera” socialdemokratins politiska meningsmotståndare genom den klassiska tekniken ”guilt by association”. Jag hoppas att jag har fel. Jag vill tro att jag har fel. Men jag vet som sagt inte.

Den polarisering som stundtals tycks förekomma i den politiska bloggvärlden tycker jag är olycklig.

Och jag tycker det är än mer olyckligt när en vanligtvis nyanserad bloggare som Johan Sjölander sällar sig till de som polariserar.

6 kommentarer:

Lennart Regebro sa...

Pfft. Jag ger mig om folk bara kommer med bra motargument. ;)

Det roliga med Sjölanders debatt är att han hela tiden envisas med att klistra på mig åsikter jag inte har.

Vilket då iaf jag inte tycker är nån speciellt moraliskt högtstående debattstil. :)

Jag tycker ditt inlägg bekäftar den ståndpunkten, och därmed kommer fram till det som var min egentliga poäng (som aldrig riktigt kom fram): Att påståendet att sossar är mor moraliska än borgare är fjantigt. Det finns ingen sån skillnad.

Johan Sjölander sa...

Fredrik, jag förstår att det är trist att bli kallad höger. Men ärligt talat. Skyll inte på mig, skyll på Maud Olofsson ;-)

Sedan skulle jag faktiskt vilja börja med att ge dig rätt på en punkt. Det finns andra bloggare på samma sida blockgränsen som du är som mer kategoriskt skulle kunna illustrerat min tes. Jag tog ett inlägg som låg på intressant.se, inte det mest vulgära eller tydliga(för de finns, jag lovar.)

Och faktum kvarstår. Det enda du till dags dato har skrivit om "kdu-affären" är ett inlägg där du drev tesen att historien var "överdriven" och misstänkliggjorde Marita Ulvskog.

Och absolut. Jag tycker det finns en stundtals obehaglig retorik mot "sossar" som känns rent känslomässigt betingad där ute. Om du avsvär dig denna typ av åsikter så tar jag dig naturligtvis på orden. Och tycker det är väldigt trevigt dessutom.

mvh

/Johan

(PS; Lennart kommenterar jag på min blogg. Men jag rekomenderar alla att gå in och läsa tråden och göra sin egen bedömning.DS)

Fredrik Bojerud sa...

Lennart: Jag är full av beundran över med vilken energi du ger dig in i debatten. Jag tyckte att du resonerade klokt och många gånger fick in "poänger" i dina inlägg.

Johan: Jag förlåter dig! ;-)

Alla: Att försöka övertyga en debatthungrig meningsmotsåndare är som att spela pingis med en golfklubba!

Lennart Regebro sa...

Det roligt men svettigt och man får märken i pingisbordet?

Unknown sa...

Tja, gå ur Mauderaterna om det inte passar dig att vara höger.

Tror nog att Ohly har en plats ledig.

;o)

Förövrigt: Är det inte smått på töntigt hur bloggosfären långsamt vänder sina samlade ögon mot naveln,

Jag menar, av intressant.ses intressantaste inlägg så är fem stycken personliga vendettan eller diskussioner mellan bloggare.

Var tog poängen med bloggandet vägen, om det enda ni gör är att gå i polemik med varandra?

Anonym sa...

Begreppet "höger" har alltid syftat på konservatismen. Men Johan Sjölander och andra väljer en egen definition som innebär att de mesta liberala reformisterna blir "höger". Det är naturligtivs bekvämt med tanke på blockpolitikens stenhårda polariseringseffekt, men det är inte desto mindre absurt och oseriöst att kalla dagens liberala Centerparti för höger.

Men så är inte heller Sjölander seriös och ärlig i sitt uppsåt.

PS! Läs gärna Kristian Karlssons ledarartikel i dagens Svenska Dagbladet. Man anar ett mönster i allt smutskastande...