Varför han då reklam för piratpartiet på sin blogg?
Ja, jag fattar att det är Google och inte Fredrick som ligger bakom.
Men lite lattjo får du medge att det är!?
:-D
torsdag, augusti 31, 2006
Federley motarbetar centerpartiet på sin blogg!
CUF-ordföranden Fredrick Federley vill göra gällande att han är centerpartist.
Varför han då reklam för piratpartiet på sin blogg?
Ja, jag fattar att det är Google och inte Fredrick som ligger bakom.
Men lite lattjo får du medge att det är!?
:-D
Varför han då reklam för piratpartiet på sin blogg?
Ja, jag fattar att det är Google och inte Fredrick som ligger bakom.
Men lite lattjo får du medge att det är!?
:-D
Det är synd om Lars Danielsson!
Det är synd om Lars Danielsson!
Ja, jag är allvarlig. Det som han har fått utstå det senaste året står inte i proportion till det han eventuellt har gjort sig skyldig till.
Det var inte Lars Danielsson som startade Tsunamin som kostade tusentals och åter tusentals liv.
Det var inte Lars Danielsson som var ensam ansvarig för regeringens och den svenska statsapparatens tillkortakommanden dagarna efter katastrofen.
Och det var inte Lars Danielssons fel att Laila Freivalds framstod som arrogant och känslomässigt frånvarande.
Det Lars Danielsson har gjort, enligt JO, är att han försvårat utredningen av händelserna efter katastrofen genom att inte kunna svara klart och tydligt för sin roll i de olika skeendena.
Utan att säga det rent ut så säger JO att Danielsson har ljugit och i viss mån vilselett. Och det är givetvis inte acceptabelt och ett nog så starkt skäl till att han gör rätt i att avgå som chef för statsrådsberedningen samt sluta fungera som Statsministerns närmaste rådgivare.
Göran Persson påstår att Lars Danielsson mår mycket dåligt efter att ha ”hängts ut” i media där han bland annat har anklagats för otrohet.
Det finns de som vill göra gällande att mycket av det ”tryck” som riktats mot Danielsson mer har med hans person och ämbete än de faktiska omständigheterna.
Helt fel ute tror jag inte att de som menar detta har. När tillfälle ges att ge sig på en mäktig sosse som lurar i maktens finrum är det nog svårt för många kritiker att besinna sig. Även jag har gjort mig lustig över Lars Danielsson här på bloggen.
Av detta drar jag två slutsatser:
1. Reaktionen mot Lars Danielsson var överdriven.
2. Han har själv förvärrat situationen genom sitt eget agerande.
Till sist.
Den som har pekats ut som ytterst ansvarig för Sveriges svaga insats i samband med katastrofen heter alltså inte Lars Danielsson.
Han heter Göran Persson och är Sveriges statsminister.
Den 17 september kan du handgripligen påverka om han skall få fortsatt förtroende eller inte.
Missa inte det tillfället.
Ja, jag är allvarlig. Det som han har fått utstå det senaste året står inte i proportion till det han eventuellt har gjort sig skyldig till.
Det var inte Lars Danielsson som startade Tsunamin som kostade tusentals och åter tusentals liv.
Det var inte Lars Danielsson som var ensam ansvarig för regeringens och den svenska statsapparatens tillkortakommanden dagarna efter katastrofen.
Och det var inte Lars Danielssons fel att Laila Freivalds framstod som arrogant och känslomässigt frånvarande.
Det Lars Danielsson har gjort, enligt JO, är att han försvårat utredningen av händelserna efter katastrofen genom att inte kunna svara klart och tydligt för sin roll i de olika skeendena.
Utan att säga det rent ut så säger JO att Danielsson har ljugit och i viss mån vilselett. Och det är givetvis inte acceptabelt och ett nog så starkt skäl till att han gör rätt i att avgå som chef för statsrådsberedningen samt sluta fungera som Statsministerns närmaste rådgivare.
Göran Persson påstår att Lars Danielsson mår mycket dåligt efter att ha ”hängts ut” i media där han bland annat har anklagats för otrohet.
Det finns de som vill göra gällande att mycket av det ”tryck” som riktats mot Danielsson mer har med hans person och ämbete än de faktiska omständigheterna.
Helt fel ute tror jag inte att de som menar detta har. När tillfälle ges att ge sig på en mäktig sosse som lurar i maktens finrum är det nog svårt för många kritiker att besinna sig. Även jag har gjort mig lustig över Lars Danielsson här på bloggen.
Av detta drar jag två slutsatser:
1. Reaktionen mot Lars Danielsson var överdriven.
2. Han har själv förvärrat situationen genom sitt eget agerande.
Till sist.
Den som har pekats ut som ytterst ansvarig för Sveriges svaga insats i samband med katastrofen heter alltså inte Lars Danielsson.
Han heter Göran Persson och är Sveriges statsminister.
Den 17 september kan du handgripligen påverka om han skall få fortsatt förtroende eller inte.
Missa inte det tillfället.
onsdag, augusti 30, 2006
Moderata puckon slår till igen!
För fyra år sedan var det moderat smygrasism i valstugorna.I år sker det mer öppet. En moderat kvinna som kandiderar till landstinget och Nykvarns kommun hade den goda smaken att blotta lite av sina innersta tankar i Länstidningen Södertälje:
Bäste redaktör/redaktionen,Moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin är "arg så att han kokar" och anklagar "stackars" Agneta för att ha "hål i huvudet".
Nu är det andra gången på 1 vecka, som en del bedårande bilder på skolbarn trycktes i LT.
Och det är andra gången i rad som ETT svenskt barn/namn avbildas, refereras.
ETT.
I dag igen: Skolstart med rätt utrustning. Stora bilden i förgrunden ett barn med utländsk härkomst. I bakgrunden 2 barn med utländsk härkomst och knappt synlig en svensk pojke och i hörnet en svensk flikca. 2 bilder med invandrarbarn och 1 med en svensk flicka.
Förra veckan samma sak: idel mörkhåriga, söta barn med främmande namn.
Skolstarten skedde i Sverige och där fanns bestämt svenska barn, men med akribi letar man efter dessa mörka huvuden.
Jag älskar små lintottar. Är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?
Varför det?
Mvh Agneta Östman- Wenger
Det mest pinsamma är förstås att Östman-Wengers tilltag blottar en av moderaternas största svagheter i årets val:
Skrapar du lite på ytan på den "nya" moderaterna hittar du ganska snabbt en hel hög "gamla" moderater som inte har förnyats ett enda någe. Det är givetvis därför som Littorin blir så väldigt arg. Det svider sannolikt rejält när en medlem av den "gamla stammen" går ut och sabbar för det "nya arbetarpartiet".
Jag vet hur jobbigt det kan vara. Vi är många i centerpartiet som allt för väl minns skammen i att ha Sven-Olle Olsson från Sjöbo i centerpartiet.
Nåväl. Skadan är redan skedd. En och annan vänsterkartellist gnuggar säkerligen händerna i förtjusning. Och med all rätt.
Vi får väl se hur allvarligt detta blir för "moddarna".
Så här långt har Sven Otto gjort vad han kan. Det går knappast att ta mer avstånd från en person och dennes uttalade än han redan har gjort!
Återstår för "Rajraj" att uttala sig.
Visst är det underbart med valrörelsen!
tisdag, augusti 29, 2006
Varför vill Ohly inte sin dotters bästa?
Nej, jag skall inte dra in Ohlys dotter i detta.
Eller jo, jag måste det.
Det går inte annars.
Jag ber om ursäkt och menar verkligen inget ont.
Jag är bara förvirrad och frusterad och måste få skriva av mig.
Jag vill bara att Lars Ohly lyssnar på sig själv och funderar på vad det är han egentligen sitter och säger i tv.
– Jag blir väldigt upprörd om man drar in min dotter här. Hon gör sina val utan påverkan från mig.
– I den kommunala skolan finns inte den utbildning hon vill gå. Jag blir oerhört upprörd när man försöker dra in min dotter i den politiska debatten.
Jag förstår att Ohly blir förbannad när man drar in hans dotter i debatten. Men frågan är ju högst relevant. Jag kan helt enkelt inte hålla mig.
I det Sverige som Lars Ohly och hans partivänner önskar leva i skall alltså han dotter, och alla andras döttrar och söner, berövas alla valmöjligheter och tvingas gå i en skola vars utbud inte tilltalar henne. Alla skall behandlas lika och individuella hänsyn skall utgå till förmån för en statligt reglerad norm?
Nej, det är inte det han säger. Han skall se till att de kommunala skolorna skall erbjuda den mångfalden. Har Ohly tappat greppet om verkligheten? Mångfald kommer sällan ur enfald!
Jag menar ine att den kommunala skolan är enfaldig, men jag är övertygad om att riktig mångfald endast är möjlig om vi tillåter olika former av skolor med olika former av pedagoiska inriktningar. I den "helkommunala" skolan Ohly strävar efter riskerar vi att politiska beslut, i vanlig ordning, hamnar som en våt filt över egna initiativ och då har vi en politiskt korrekt likriktning som just drar undan mattan från den valfrihet som många barn och föräldrar idag åtnjuter.
Är det bara jag som tycker att det Ohly säger låter orimligt?
Vad Ohly säger kan alltså tolkas såhär:
- Friskolor fungerar bevisligen, till och med min dotter går i en då det passade henne (frihet att välja* reds anm) bättre. Därför skall alla friskolor läggas ned för att det är... orättvist?
Jag blir stum!
PS. För övrigt var Lars Ohly fullständigt bländande i tv-studion. Han gav ett uppriktigt och trovärdigt intryck. Mycker charmerande på min ära. Synd bara att han är så långt bort från mig ideologiskt. För som person är han lätt att tycka om! Där har Göran Persson och flera andra partiledare en hel del att lära!
Rätt person. Fel politik!
Bloggnarcissism. Farligt eller bara roligt?
En klok kommentar på ett av mina inlägg konstaterade nyktert att det bli mer och mer bloggar om bloggar och de som bloggar. En slags intern ”maktkamp”, i brist på bättre ord, mellan höger och vänstebloggare, mellan homofober (äkta eller påstådda) och hbt-vänner samt allsköns andra grupperingar och/eller individer som av olika skäl hamnar i konflikt med varandra.För vissa har bloggandet blivit en viktig del av deras identitet. Personer som kanske inte hade en arena att få synas och höras på har nu hittat den i bloggvärlden. En del, ni vet vilka ni är, uppdaterar sina bloggar flera gånger dagligen och verkar däremellan ägna resten av tiden åt att läsa och kommentera andras bloggar. När ni äter, sover och jobbar vet jag inte!?
Jag är både lite avundsjuk och bekymrad över den energi som ni tycks ha att lägga ned i denna virtuella värld.
Själv är jag lite speciell i mitt förhållande till bloggandet (tror jag). Jag gillar att skriva inlägg på min blogg men läser sällan andras. Inget jag är stolt över att erkänna, men likväl är det så. I vilket fall som helst sparar det lite tid till annat, om än inte nödvändigtvis viktigare.
Jag har en väldigt enkel syn på hela ”problemet” med ”Bloggnarcissism”.
Låt dem hållas!
Om t ex ”striden” mellan SannBlogg och Bloggen Bent lockar massor av läsare på intressant.se så är det väl helt enkelt så att det är det som lockar flest läsare på intressant.se!?
Och vilka är vi att döma över andras läsintressen?
Till saken hör att de mest lästa bloggarna är just det för att de ofta formulerar sig i aktuella frågor på ett intressant, och inte sällan provokativt, sätt och de uppdaterar sina bloggar ofta.
Dessutom vågar jag påstå att den bloggare som efter ett tag lägger all sin fokus på att skriva om sig själv och sina antagonister snart skulle bli tröttsam och därmed tappa läsare.
Oavsett partifärg hos dig som läsare så är du en del av den penninglösa marknadsekonomin i bloggvärlden. Tillgång och efterfrågan. Den dag vi slutar läsa, alltså efterfråga, narcissistiska bloggar kommer de att försvinna ut våra medvetanden. För även om de finns, så kommer bristen på intresse göra dem ”osynliga”.
För det är du själv som väljer vad du läser. Du och ingen annan!
"Mycket snack och lite verkstad" om våra skolor
Jag var på föräldramöte på mina barns skola igår.Eftersom jag har en tjej som går i femman har jag varit med på ett antal föräldramöten vid det här laget. De brukar följa en slags ordning som efter ett tag blir mer och mer komisk, om nu komisk är rätt ord.
Man behöver inte vara särskilt lyhörd för att inse att det finns en hel del lärare som har synpunkter på den nuvarande ordningen i skolan. Men som tjänstemän förväntas de hålla sina politiskt laddade synpunkter för sig själva, i vart fall inte torgföra dem på eleverna föräldrar.
En grej jag la märke till igår är att de skriftliga omdömena som lärare på mina barns skola skall skriva om respektive elev är en offentlig handling. Detta ställer ibland till det för läraren, som kanske inte känner sig bekväm med att då vara helt uppriktig med allt som han eller hon har observerat, särskilt om det är saker av personlig karaktär.
Utan att känna till hela bakgrunden tycker jag att det verkar helt stolligt att personliga omdömen om enskilda elever skall vara offentlig handling. Givetvis skall föräldrar (motsvarande) ha rätt att få ta del av skolans handlingar gällande deras barn men jag ser inget som helst syfte i att press och allmänhet skall få gräva i dessa uppgifter. Sekretessbelägg dem med samma regler som vården har idag.
En annan ”komisk” sak som alltid slår mig när jag är i skolan är kontrasten mot utbildningsanläggningar för vuxna i det privata näringslivet (typ kursgårdar). På skolan kör man fortfarande med overheadprojektor och kala, lättrengjorda miljöer. Jämför med en kursgård som har fruktbuffé, fika med tilltugg, dataprojektor, bekväma stolar, god luftkonditionering och sköna heltäckningsmattor och gärna kryddat med lite snygg konst på väggarna också.
Våra barn tillbringar en oerhört stor tid av sin barndom i skolan. Jag förstår ärligt talat inte varför våra politiker hittills inte tycks vara beredda att satsa mer på skolorna. Det ser ju mer eller mindre ut i skolan som det gjorde för 25 år sedan då jag själv gick i plugget. Det enda som tycks vara nytt, miljömässigt, är att bänkarna idag är höj och sänkbara och att de stinkande stencilerna är borta till förmån för vanliga fotokopior.
Jag vill ha en skola som överträffar kursgårdarna.
Jag vill ha en skola som är så fin att både lärare och elever längtar till skolan.
Jag vill ha en skola där man inte bara säger att barn är viktiga utan även visar barnen att de är viktiga.
Jag inser att det skulle kosta pengar, sannolikt massor av pengar. Men med tanke på hur mycket pengar våra politiker kan satsa på enorma infrastrukturprojekt (läs: Tunneln genom Hallandsåsen eller varför inte Stockholmsförsöket) så visar detta mig att pengarna finns, det handlar mer om att vilja.
Politik är att vilja!
Ta bara en sån där sak som fruktkorgar. Varför inte se till att varje skola har fruktkorgar i varje klassrum!? Dels hjälper det till att hålla blodsockret på plats och dels är det bra att lära barn att gilla frukt. Och även om det alltid finns frukt i skolmatsalen så är det inte det jag far efter, utan det är närheten och enkelheten jag vill åt.
Lärarna är ett kapitel för sig. Tänk att som lärare varje föräldramöte få mer eller mindre genomtänkta råd från föräldrarna om hur man skall bedriva undervisningen. Jag misstror inte alls föräldrarnas motiv. De vill undantagslöst alltid väl och tror att det gör detta för sina barns skull. Och givetvis finns det odugliga lärare, precis som det finns odugliga ”ta vilket yrke som helst”.
Men jag vågar påstå att få föräldrar skulle få för sig att tala om för en kirurg hur hon eller han skall utföra en operation på deras barn men samma person tvekar inte en sekund att tala om för en högskoleutbildad lärare med kanske 15 års erfarenhet hur han eller hon skall göra sitt jobb.
Jag tycker att vi skall bli bättre på att lyssna på våra lärare och respektera att det är dom som kan jobbet. Givetvis skall vi visa intresse och ifrågasätta när det är något vi inte förstår eller tycker känns fel, men det går att göra utan att kränka en yrkeskårs skicklighet.
Förenklat kan man säga såhär: En lärare skall kunna lära ut på ett pedagogiskt sätt med elevens bästa för ögonen. Och det skall aldrig behöva ifrågasättas.
Om det behöver ifrågasättas kanske den personen inte skall vara lärare!?
För att detta skall fungera behöver föräldrarna kunna känna sig trygga i att skolorna i Sverige vet vad de gör och att de har tillräckliga resurser att göra det.
Och då var vi nästan tillbaka där vi började.
Det snackas mycket om att satsa på ”vård, skola och omsorg”... Sluta snacka. Börja visa!
Eller som det heter på engelska:
”It’s time to put your money where your mouth is!”
måndag, augusti 28, 2006
På förekommen anledning
Bara så att det inte råder några oklarheter i framtiden:
Jag tycker inte det är okej att försöka spionera på andra partier.
Jag fördömer det senaste fallet där en kristdemokratisk valarbetare och riksdagskandidat försökte sig på just detta mot socialdemokraterna.
Jag tycker fortfarande inte att denna händelse går att jämföra med Watergate.
Jag hoppas att detta gör att vi kan gå vidare i livet utan att någon skall behöva undra mer!
*skrivet med ett illmarigt leende på läpparna*
Sagan om varför du skall rösta bort Göran Persson.
Det var egentligen aldrig meningen att Göran Persson skulle bli Sveriges statsminister. Det var meningen att Mona Sahlin skulle bli det.Men ödet ville annorlunda. En Toblerone och ett felaktigt brukat tjänstekort kom emellan. Och efter ett antal ”nej” i media på frågan om han skulle svara ja om s-valberedningen skulle ställa ”frågan”, stod plötsligt den bufflige men effektive finansminister från Katrineholm i riksdagens talarstol som statminister.
Han, som kanske hade tänkt köra ett tag som finansminister för att sedan trappa med en skön landshövdingspost i Sörmland!?
Men när Rörelsen kallar är det bara att ställa upp!
Göran Perssons tid vid makten har varit en liten berg och dalbana vad avser popularitet och framgång. Kanske stod han på höjden av sin karriär i samband med ordförandeskapet i EU. Finanserna var sanerade. Konjunkturen pekade uppåt och Göran själv var ”en spelare” i världspolitiken utan att göra bort sig.
I den begåvade Anna Lindh på UD såg Göran en utmärkt efterträdare som Rörelsens ledare. Dels skulle han slippa ta i ”Margotfrågan” (hon är på tok för själständig och populär för sitt eget och Görans bästa) och dels kände han nog, med rätta, att han gjort ”sina år vid fronten” för Rörelsen.
En gård i sitt älskade Sörmland stod och väntade. Bara EMU-valet att köra, sedan en snygg överlämning till Anna och saken skulle vara biff.
Vi vet alla vad som hände. Det var en tragedi av enorma mått när Anna Lindh blev mördad på NK. Vi var många som grät och än fler som var chockade och förstämda.
För Görans del blev detta jobbigt på mer än ett sätt. Givetvis var den privata sorgen det som kom att överskugga allt den närmaste tiden efter mordet. Men efter ett tag komma han säkert till insikt att hans ”reträttplan” hade gått i stöpet.
Den enda person som var karismatisk nog att mäta sig med Anna och som skulle kunna ta över Rörelsen var Margot.
Och hon var otänkbar av flera skäl.
För det första så ville hon inte, vilket i och för sig bara gjorde henne till en ännu attraktivare kandidat i mångas ögon och för det andra var hon ibland mopsig mot Göran, vilket givetvis inte gick för sig.
Anna hade också sagt saker till Göran som han inte gillade att höra, men Anna var i alla fall inte trotsig utan mera rak. Göran gillade rak men absolut inte trotsig.
En del av honom önskar nästan att sossarna skall sumpa valet så han kan avgå i god ordning, ta Anitra med sig till herrgården och skita i allt vad politik heter. Men hur skulle det se ut? Skulle han, Göran Persson förlora ett val och smita med svansen mellan benen!?
Nej, bättre då att se till att vinna eländet och avgå efter ett år eller två… suck! Ett eller två år till, hur skall han orka?
Han känner själv hur han förändrats under alla dessa år vid makten. Och när han är alldeles ärlig mot sig själv gillar han inte allt han ser. Han skulle så gärna bara vilja vara ”trivsel Göran”, den där runda, goa och glada killen från Katrineholm som gillar att ha det ”gôtt” i goda vänners lag.
Så nu sitter han på sitt fina tjänsterum på Rosenbad och funderar över sitt liv och vart det är på väg. Och tänker nog:
- Ett eller två år till. Hur skall jag orka!?
Och han som inte ens skulle bli statsminister från början.
--- SLUT ---
Detta är en saga. Alla likheter med verkligheten är avsiktliga. Alla påståenden som inte kan kollas upp med fakta är fantasi. Allt som kan verifieras som fakta, är fakta.
AVSLUTNINGSVIS
Göran har gett nog av sin kraft till Sverige.
Ge tillbaka till Göran på valdagen.
Rösta bort honom!
Innerst inne kommer han att tacka dig.
"Bloggarnas krig" - Om hur mitten blev höger
Socialdemokraten Johan Sjölander försökte häromdagen få till en tes som gick ut på att så kallade ”sossebloggare” eventuellt skulle vara mer moraliska än ”högerbloggare”. För att underbygga sin tes tog han bland annat min blogg som exempel där jag hade ett inlägg som gick ut på att det var en grov överdrift att jämföra ”kd-spionen” med Watergate-affären.
På Sjölanders blogg uppstod en stundtals intressant, stundtals ”jiddrig” diskussion som verkar mynna ut i slutsatsen att vare sig Sjölander eller Lennart Regebro inte gillar att ”ge sig” och önskar att vinna debatter till varje pris.
Att i dagens Sverige försöka utmåla ett parti och dess anhängare som moraliskt högtstående i förhållande till andra partier är bara naivt och historielöst.
Alla partier har ett eller ett par skellett i garderoben, även socialdemokraterna. Och detta är inte menat som en ursäkt för kd-spionens agerande, utan som en påminnelse om att det torde vara mindre listigt att ”ta den moraliska ståndpunkten” i denna eller någon annan fråga.
Själv blev jag lite förvånad över två saker:
1. Att jag är en ”högerbloggare”!? Förvisso är jag centerpartist, men min egen definition av ”höger” är en bra bit längre högerut än där jag befinner mig politiskt. Men om det passar Johan Sjölander att enögt betrakta alla ickesocialistiska bloggare som ”högerbloggare” så kan jag inte gärna hindra honom, hur mycket jag en skulle vilja.
2. Att jag, implicit, skulle kunna vara besatt av en ”känslomässig avsky mot socialdemokratin”. Ett lustigt påstående med tanke på att jag i modern tid faktiskt har röstat på socialdemokraterna och inte känner, eller har känt, någon avsky åt det hållet.
Även om jag får medge att Marita Ulvskog och Bosse Ringholm kan locka fram dåliga sidor hos mig. Men det har mer att göra med hur jag ser på dem som politiker snarare än det faktum att de råkar vara sossar.
Det finns, dessvärre, gott om mer eller mindre stolliga borgerliga politiker också. Och jag lovar att ”ge mig på” även dessa när och om de får makten och börjar göra bort sig i mina ögon.
Jag kan inte skaka av mig känslan av att Johan Sjölander försöker sätta socialdemokraterna i ett slags ”underdogläge” genom att driva sin tes att det finns ”sossehat” och rabiata politiska motståndare till socialdemokratin och mena att detta ”skrämmer” honom.
Syftet verkar vara att försiktigt ”demonisera” socialdemokratins politiska meningsmotståndare genom den klassiska tekniken ”guilt by association”. Jag hoppas att jag har fel. Jag vill tro att jag har fel. Men jag vet som sagt inte.
Den polarisering som stundtals tycks förekomma i den politiska bloggvärlden tycker jag är olycklig.
Och jag tycker det är än mer olyckligt när en vanligtvis nyanserad bloggare som Johan Sjölander sällar sig till de som polariserar.
Stackars Göran Persson – Det ville sig inte igår!
Sveriges statsminister, tillika ordföranden för socialdemokratiska arbetarepartiet, Göran Persson utfrågades i SVT igår.
Det gick enligt många inget vidare . Expressen noterar att ”Han Som Bestämmer” tog till så kallad härskarteknik mot utfrågaren Mats Knutsson när han inte gillade konstruktionen på en fråga. Han skall även ha fräst mot en studiovärdinna
Aftonbladet noterar att Göran Persson uppträdde tvärt och surt efter utfrågningen i vad de väljer att kalla ”Perssons hån mot tittarna” .
Jag såg själv utfrågningen och håller med om att det inte kan rankas som en av statsministers främsta insatser i dessa sammanhang. Och även om kvällsblaskorna har en tendens att överdriva - som att t ex att kalla det Persson sa till Aftonbladet som ”hån mot tittarna”, vilket det givetvis inte var - så var det säkert så att Göran inte var i form igår och därmed besviken på sig själv när han kände att det inte blev så bra som han hade hoppats.
Kommer detta nu att avgöra valet till Alliansens fördel?
Mmm, skulle vara trevligt om så blev fallet… men knappast!
Dels är det lång tid kvar till valdagen och dels tror jag inte att just denna utfrågning kommer att vare sig stöta bort eller locka till sig några större mängder väljare.
Den omedelbara effekten lär väl bli att borgerliga bloggar, mer eller mindre skadeglatt, ser detta som en bekräftelse på hur trött och regeringsoduglig Persson är (har blivit!?) samtidigt som vänsterbloggare kliver fram till försvar, antingen genom att misstänkliggöra borgarbloggarnas motiv/retorik/faktavinkling/tonfall (stryk det som ej önskas) eller genom att låta meddela att Göran Persson ”faktiskt” gjorde rätt bra ifrån sig.
Jag nöjer mig med att konstatera att Göran Persson igår inte levde upp till de väldigt höga krav som jag och många med mig (oavsett partifärg) har på den skicklige retorikern.
Jag väljer också att konstatera att det dessvärre är lite skit samma med den saken vad avser valutgången.
Göran kommer tillbaka, var så säker. Om det räcker till valseger vet ingen idag, allra minst jag.
Men hoppas kan man ju alltid… Att det inte räcker. Sossarna skulle må bra av att sitta i opposition ett tag.
Med ett tag tänker jag mig en sådär tolv till sexton år! :-)
Det gick enligt många inget vidare . Expressen noterar att ”Han Som Bestämmer” tog till så kallad härskarteknik mot utfrågaren Mats Knutsson när han inte gillade konstruktionen på en fråga. Han skall även ha fräst mot en studiovärdinna
Aftonbladet noterar att Göran Persson uppträdde tvärt och surt efter utfrågningen i vad de väljer att kalla ”Perssons hån mot tittarna” .
Jag såg själv utfrågningen och håller med om att det inte kan rankas som en av statsministers främsta insatser i dessa sammanhang. Och även om kvällsblaskorna har en tendens att överdriva - som att t ex att kalla det Persson sa till Aftonbladet som ”hån mot tittarna”, vilket det givetvis inte var - så var det säkert så att Göran inte var i form igår och därmed besviken på sig själv när han kände att det inte blev så bra som han hade hoppats.
Kommer detta nu att avgöra valet till Alliansens fördel?
Mmm, skulle vara trevligt om så blev fallet… men knappast!
Dels är det lång tid kvar till valdagen och dels tror jag inte att just denna utfrågning kommer att vare sig stöta bort eller locka till sig några större mängder väljare.
Den omedelbara effekten lär väl bli att borgerliga bloggar, mer eller mindre skadeglatt, ser detta som en bekräftelse på hur trött och regeringsoduglig Persson är (har blivit!?) samtidigt som vänsterbloggare kliver fram till försvar, antingen genom att misstänkliggöra borgarbloggarnas motiv/retorik/faktavinkling/tonfall (stryk det som ej önskas) eller genom att låta meddela att Göran Persson ”faktiskt” gjorde rätt bra ifrån sig.
Jag nöjer mig med att konstatera att Göran Persson igår inte levde upp till de väldigt höga krav som jag och många med mig (oavsett partifärg) har på den skicklige retorikern.
Jag väljer också att konstatera att det dessvärre är lite skit samma med den saken vad avser valutgången.
Göran kommer tillbaka, var så säker. Om det räcker till valseger vet ingen idag, allra minst jag.
Men hoppas kan man ju alltid… Att det inte räcker. Sossarna skulle må bra av att sitta i opposition ett tag.
Med ett tag tänker jag mig en sådär tolv till sexton år! :-)
söndag, augusti 27, 2006
fredag, augusti 25, 2006
Kd-spionen ger upphov till dagens överdrift!
Med reservation för att Expressen kan ha fått uttalandet om bakfoten så måste jag bara säga att Amerikainstitutets chef Erik Åsard får till dagens överdrift när han drar paralleller mellan Watergateskandalen och kd-ungdomen som försökte bli valarbetare hos sossarna.
I ena ringhörnan har du USA:s president, ledare för den "fria världen" och "världens mäktigasteman", som ser till att agenter skall avlyssna politiska motståndare med illegal avlyssning och i andra ringhörnan har du en ung tjej som på eget bevåg, såvitt man vet, försöker komma åt information hos SSU och (S) genom att få jobb som partiarbetare.
Det den kd-anställde har gjort är givetvis illa, men att jämföra med Watergate är bara för mycket.
Lite perspektiv om jag får be.
Dessutom är tajmingen för storyn underbar. Dagen efter att Göran Hägglund gör bra ifrån sig i tv kommer denna stinkbomb för kd ut i media.
En tillfällighet? Not bloody likely!
Sossarnas spinndoktorer vet vad dom gör!
Och Marita Ulvskog kan än en gång gå ut och kräva att en partiledare hos de borgerliga skall be om ursäkt för en individs dumma initiativ. Precis som Göran Persson bad om uräkt för vad sossen Mats satt och fantiserade ihop om Rajraj för ett tag sedan!?
Sossarna är lika goda kolsupare som andra partier, om inte värre om man skall ta med det socialdemokratiska politiska spioneriet som pågick i idustriell skala under betäckningen "IB".
Så snälla, söta, rara, Marita Ulvskog. Sluta spela "upprörd" och kliv ner från dina höga hästar och sitt ner en stund och lyssna lite innåt. Du kanske kommer bli överraskad över vad du får höra.
torsdag, augusti 24, 2006
Testa dig innan det är försent!
Igår gjorde en nära vän till mig ett antal partitest på olika tidningars webbplatser.
Det var intressant att få se. Resultatet blev aningen överraskande för mig, och i viss mån även för henne.
Det nyttigaste med den övningen var framförallt att hon plötsligt tvingade sig själv att ta ställning i en uppsjö frågor som hon kanske inte hade funderat på särskilt mycket. I vissa frågor var hon mycket bestämd meddans i andra tog det tid att komma fram till en åsikt. Främst därför att frågeställningen var ny för henne.
Jag hade givetvis hoppats att hon skulle ”se ljuset” och bli centerpartist. Men där bedrog jag mig. Det blev ett annat parti som i varje test hamnade överst i varje test. Och med tanke på svaren hon gav på frågorna så var det helt i sin ordning.
Lika tydligt var det att hon inte höll med ett parti om allt. Det är det nog ytterst få som gör.
Man måste ta dessa ”partitester” för vad de är. En tankeväckare snarare än en definitiv guide till hur du måste rösta. Icke destomindre väcker de i bästa fall en större medvetenhet hos den som gör testet och en insikt i att det faktiskt finns en hel del, främst ideologiska, skillnader mellan partierna.
Jag vill uppmana alla att göra dessa tester, både de som är politiskt engagerade och de som säger sig ”skita i politik”.
Och du som är politiskt aktiv… fuska inte!
Det var intressant att få se. Resultatet blev aningen överraskande för mig, och i viss mån även för henne.
Det nyttigaste med den övningen var framförallt att hon plötsligt tvingade sig själv att ta ställning i en uppsjö frågor som hon kanske inte hade funderat på särskilt mycket. I vissa frågor var hon mycket bestämd meddans i andra tog det tid att komma fram till en åsikt. Främst därför att frågeställningen var ny för henne.
Jag hade givetvis hoppats att hon skulle ”se ljuset” och bli centerpartist. Men där bedrog jag mig. Det blev ett annat parti som i varje test hamnade överst i varje test. Och med tanke på svaren hon gav på frågorna så var det helt i sin ordning.
Lika tydligt var det att hon inte höll med ett parti om allt. Det är det nog ytterst få som gör.
Man måste ta dessa ”partitester” för vad de är. En tankeväckare snarare än en definitiv guide till hur du måste rösta. Icke destomindre väcker de i bästa fall en större medvetenhet hos den som gör testet och en insikt i att det faktiskt finns en hel del, främst ideologiska, skillnader mellan partierna.
Jag vill uppmana alla att göra dessa tester, både de som är politiskt engagerade och de som säger sig ”skita i politik”.
Och du som är politiskt aktiv… fuska inte!
Du kan nog utan problem svara så att ditt parti hamnar högst i summeringen. Men var ärlig mot dig själv. Du behöver inte byta parti bara för att du kommer till insikt att du kanske inte sitter i ditt partis mittfåra.
Testa dig innan det är försent!
Testa dig innan det är försent!
onsdag, augusti 23, 2006
Cool Katt
Denna coola misse (notera örat) kan du, med lite tur, få träffa på Café Lyran söder om stan.Hans namn är inte känt för undertecknad.
Inte heller hur örat blev som det blev.
Men jag vet i alla fall att han gillar färska räkor.
Jag gillar katter!
Höstångest!
Kollade på lite bilder jag tog i somras.Fastnade för den här: Flaggspel från Torekov.
Jag saknar sommaren!
Metro ljuger om internt centerdokument!
”Kolla aldrig en bra story!”Det tycks vara det första man lär en journalist när han eller hon kommer ut på redaktionen. Exempel på situationer där bristen på källkritik eller när källkontroll över huvud taget inte kan ha förekommit har varit så talrika det senaste året att jag inte ens ids ta upp dem igen.
Dock har det nu hänt igen. Denna gång är det centerpartiet i Stockholm som hamnat i skottgluggen hos journalisten David Baas.
Jag kan överhuvidtaget inte kommentera hur yrkesskicklig denne Baas är i vanliga fall, men i artikeln om ”Centerpartiets hemliga brev som skall knäcka folkpartiet” har han fått en del om bakfoten.
Skulle han tagit sig tiden att söka den ansvarige utgivaren för ”Det hemliga brevet” så hade han tvingats formulera om artikeln och tappat dramatisk effekt. Alltså skedde aldrig någon sådan kontakt, antingen på grund av misstag eller på grund av bristande yrkesskicklighet.
Så här ligger det nämligen till med ”det hemliga brevet”.
”Det hemliga brevet” är i själva verket en tidning av enklare format som ges ut ett antal gånger om året och som skickas främst till medlemmar inom de olika centerrörelserna i Stockholm. Det skickas även ut till dem som söker information om centerpartiet och givetvis får alla som önskar sig ett exemplar ta del av tidningen. Så både ordet ”hemligt” och ”brev” är alltså missvisande.
Hur ligger det då till med själva formuleringen i tidningen? Jodå. Här stämmer det. En liten notis i högermarginalen innehåller mycket riktigt den illa genomtänkta formuleringen som citeras.
Om denna notis tycker jag tre saker.
1. Den är klumpigt formulerad. Givetvis kommer bland annat folkpartiet att drabbas ifall centerpartiet når sitt mål med att bli det tredje största partiet. Den positionen innehar just folkpartiet för närvarande. Däremot är tanken att ”det är folkpartiet som skall knäckas” feltänkt, då vi gör alla en tjänst om vi istället riktar in oss på att ”knäcka” sossarna, miljöpartiet och vänstern.
2. Vari ligger egentligen nyheten i att ett politiskt parti vill bli större? Även om det sker på andra borgerliga partiers bekostnad. Det är ingen hemlighet att folkpartiet tog en massa moderata röster förra valet eller att kd mumsade i sig en massa borgerliga röster valet 2006. Kd fick då 27 nya mandat i riksdagen samtidigt som fp och c tillsammans tappade 18 mandat. En viss ”kannibalism” räknar nog alla partier med. Att någon, aningen klumpigt, skriver om detta rent ut är kanske en nyhet, men egentligen inte.
3. Huruvida centerpartiet idag är ett mer liberalt parti än folkpartiet är en intressant frågeställning som förtjänar att funderas på. När folkpartiet numera profilerar sig som ”ordning och reda partiet” med krav på allt och alla till höger och vänster är det inte svårt att börja se centerpartiets politik som den mer liberala om man ser realpolitiskt på det.
Nåväl.
Nu vet du i alla fall hur det ligger till med ”det hemliga brevet”.
Och för övrigt skulle jag inte beklaga om centerpartiet knäcker alla andra partier. Citera mig gärna på den punkten. Men citera mig rätt!
En bild mot regnet.
En stämningsbild från Vejbystrand som påminner om den sommar som flytt.
Det känns som om det var mycket länge sedan...
Bilden är bara 33 dagar gammal!
Vilket parti har Sveriges bästa valaffischer?
De senaste dagarna har jag kollat in den politiska utomhusreklamen extra noga. Särskilt då en ”fria” affischering som lagen medger för politisk reklam inför allmänna val.
Jag tänkte nu betygsätta de olika partiernas valaffischer, och trots att jag är centerpartist är min ambition att göra detta så objektivt jag bara kan. Tro mig. Jag kan vara objektiv om jag bara vill. Så det så! (skriver jag med ett illmarigt leende på läpparna).
Jag kommer att bedöma valaffischerna utifrån ett antal kriterier.
För det första:
TYDLIGHET
Om det inte tydligt framgår vem som är avsändaren så missar man snabbt hela poängen med affischeringen.
För det andra:
BUDSKAP
En valaffisch skall gärna kommunicera någon typ av politiskt budskap
För det tredje:
UTFORMNING
Denna punkt glider in i de två ovanstående, men det rent estetiska behöver ändå en egen punkt
Och till sist, på förekommen anledning:
MATERIALVAL
Vi börjar med minoritetsregeringspartiet, tillika de som för tillfället sitter i Stockholms stadshus och bestämmer:
Valflä(s)k mot en varm röd bakgrund. Men undrar om de över 75 år har förmågan att se vad det står i det finstilta!?
TYDLIGHET:
Huvudparten av affischerna är helröda med ett stort ”Ja!” som huvudbudskap. Den röda färgen skulle även kunna anspela på vänsterpartiet, men risken att någon tar fel är försumbar. Sossarna får här en 4 av 5 möjliga för tydlighet.
BUDSKAP:
Under ordet ”Ja!” står det mest mer eller mindre självklarheter som varken provocerar eller inspirerar särskilt mycket. En svag trea (3).
UTFORMNING:
Suck. Typsnittet är betongtrist. På avstånd kan man svårligen urskilja texten. Kvar blir bara ett ”Ja!”. Bristen på fantasi gör det hela till en ganska trist upplevelse. 2 av 5
MATERIAL:
Traditionell masonit och papperslösning. Funkar. 3 av 5
12/20
Vem vill ha ett otryggt och osäkert Kungsholmen?
TYDLIGHET:
Klart underkänt. I sin iver att framstå som ”nya” tycks moderaterna helt övergett sin traditionella marinblåa färg till förmån för himmelsblått och någon slags orange. Men dessa färger finns inte med som signalfärger utan försvinner på lite avstånd mot den vita bakgrunden. 1 av 5.
BUDSKAP:
Står man tillräckligt nära för att kunna läsa vad det står blir det en annan femma. Tydliga och klara budskap där man lätt låter sig förföras av de självklarheter som budskapen förmedlar. Bra jobbat! 5 av 5.
UTFORMNING:
Då det brister vid avståndsläsning kan betyget inte bli särskilt högt. Ärligt talat är affischerna lite tråkiga med sin vita bakgrund och sina svartvita bilder. 2 av 5 – nästan 3.
MATERIAL:
Vissa affischer pallade inte regnet så bra. 2 av 5.
10/20
Dödens färg? Enligt vissa i alla fall!
TYDLIGHET:
Mycket tydliga med sin äckliga lysrörsblåa färg. Man lär sig snabbt hur deras affischer ser ut. 4 av 5. Även äcklig är tydlig!
BUDSKAP:
Fiffigt grepp med ”Framtidens Nyheter”. Men efter ett tag känns det lite sökt. Vacklar mellan en 3 och en 4. Men eftersom jag lovade att vara objektiv så blir det väl en 4 då.
UTFORMNING:
Färgen, systrar och bröder , färgen! En småbarnsfamilj jag mötte i Vasaparken i söndags när jag och en partikamrat satte upp centeraffischer sa att folkpartiets bakgrundsfärg fick dem att tänka på döden. Att sen ha svartvita bilder mot denna blåa bakgrund gör det hela ännu mera bårhusaktigt. Bara textens tydlighet räddar folkpartiet från bottenbetyg. 2 av 5.
MATERIAL:
Plast. Lätt. Smidigt och tåligt. 5 av 5.
15/20
Årets mest medelmåttiga affischer kommer från vänster!
TYDLIGHET:
Ganska tydligt med sina gul/röda och röd/gula affischer. 3 av 5. Loggan är för anonym för att betyget skall kunna bli högre.
BUDSKAP:
Klassiska vänsterlöften och klyschor. Varken särskilt bra eller särskilt dåligt. Lite som sossarna. 3 av 5 med andra ord.
UTFORMNING:
Funkar. Varken mer eller mindre. 3 av 5 igen.
MATERIAL:
Masonit och papp. 3 av 5.
12/20
Tydligast i valrörelsen är centerpartiets affischer. Vilket denna avståndsbild bevisar. Notera även den ensamma (vita) moderataffischen inklämd mellan (s) och (c). Inte direkt funktionell på avstånd!
TYDLIGHET:
Den gröna färgen lyser varmt varhelst affischerna sitter. Detta är valrörelsens tydligaste affischer vad avser avsändare. Klockrent! 5 av 5.
BUDSKAP:
”Ivriga bävrar”, ”Jobbvitamin” eller varför inte ”Asfaltsblomma”!? Ja, det är sannerligen inte lätt att förstå vilken politik som affischerna försöker sälja. Om syftet endast är att visa att centerpartiet finns så har man lyckats. Om man tror att man på något annat sätt kan påverka väljarna med ett eller ett par kluriga ord har man bedragit sig själva. 1 av 5. Sorry!
UTFORMNING:
Estetiskt mycket välkomponerade. Inte så svårt heller när det är så pass lite text som skall med. Detta bidrar givetvis även till den stora tydligheten. 4 av 5 för utformning.
MATERIAL:
Papp + Masonit = 3
13/20
"Synd på så rara ärter"! Affischer som inte tål vatten är... Just det... FEL, FEL, FEL!
TYDLIGHET:
Ganska bra. Ingen ”signalfärg” här heller men heller inte moderaternas anonymitet. En stark 3:a.
BUDSKAP:
Kanske valrörelsens bästa. Få ord. Tydliga budskap som påminner åskådaren om kd:s kärnfrågor som vårdnadsbidrag och fastighetsskattens avskaffande. Till detta ibland ”fiffiga bilder”. 5 av 5.
UTFORMNING:
Snyggt helt enkelt. Stilen passar partiet. 4 av 5.
MATERIAL:
Pappkartong som ger upp när det regnar. Katastrof! Om inte skiten sitter uppe är allt annat helt meningslöst. 0 av 5.
12/20 (Hade de haft affischer som tålde vatten hade de antagligen vunnit).
---
Så vad är slutsatsen av denna genomgång?
Materialet fällde avgörandet i denna genomgång. Folkpartiets tåliga plast gav dem det försprång som krävdes för att vinna. Hade kd bara undvikigt pappkartong hade de säkert vunnit, eller åtmindstone delat på förstaplatsen.
I övrigt:
- Var tydlig. Gärna med en ”signalfärg” som ditt parti ”äger”.
- Ha ett budskap. Variera gärna.
- Undvik att ha färger som får åskådaren at tänka på döden!
- Tänk på att affischerna skall fungera på avstånd.
- Se till att de tål vatten! Kan inte påpekas för många gånger!
En vacker dag kommer säkert något parti kombinera dessa enkla råd. I denna valrörelse har det inte skett.
Jag tänkte nu betygsätta de olika partiernas valaffischer, och trots att jag är centerpartist är min ambition att göra detta så objektivt jag bara kan. Tro mig. Jag kan vara objektiv om jag bara vill. Så det så! (skriver jag med ett illmarigt leende på läpparna).
Jag kommer att bedöma valaffischerna utifrån ett antal kriterier.
För det första:
TYDLIGHET
Om det inte tydligt framgår vem som är avsändaren så missar man snabbt hela poängen med affischeringen.
För det andra:
BUDSKAP
En valaffisch skall gärna kommunicera någon typ av politiskt budskap
För det tredje:
UTFORMNING
Denna punkt glider in i de två ovanstående, men det rent estetiska behöver ändå en egen punkt
Och till sist, på förekommen anledning:
MATERIALVAL
Vi börjar med minoritetsregeringspartiet, tillika de som för tillfället sitter i Stockholms stadshus och bestämmer:
SOCIALDEMOKRATERNA
Valflä(s)k mot en varm röd bakgrund. Men undrar om de över 75 år har förmågan att se vad det står i det finstilta!?TYDLIGHET:
Huvudparten av affischerna är helröda med ett stort ”Ja!” som huvudbudskap. Den röda färgen skulle även kunna anspela på vänsterpartiet, men risken att någon tar fel är försumbar. Sossarna får här en 4 av 5 möjliga för tydlighet.
BUDSKAP:
Under ordet ”Ja!” står det mest mer eller mindre självklarheter som varken provocerar eller inspirerar särskilt mycket. En svag trea (3).
UTFORMNING:
Suck. Typsnittet är betongtrist. På avstånd kan man svårligen urskilja texten. Kvar blir bara ett ”Ja!”. Bristen på fantasi gör det hela till en ganska trist upplevelse. 2 av 5
MATERIAL:
Traditionell masonit och papperslösning. Funkar. 3 av 5
12/20
MODERATERNA
Vem vill ha ett otryggt och osäkert Kungsholmen?TYDLIGHET:
Klart underkänt. I sin iver att framstå som ”nya” tycks moderaterna helt övergett sin traditionella marinblåa färg till förmån för himmelsblått och någon slags orange. Men dessa färger finns inte med som signalfärger utan försvinner på lite avstånd mot den vita bakgrunden. 1 av 5.
BUDSKAP:
Står man tillräckligt nära för att kunna läsa vad det står blir det en annan femma. Tydliga och klara budskap där man lätt låter sig förföras av de självklarheter som budskapen förmedlar. Bra jobbat! 5 av 5.
UTFORMNING:
Då det brister vid avståndsläsning kan betyget inte bli särskilt högt. Ärligt talat är affischerna lite tråkiga med sin vita bakgrund och sina svartvita bilder. 2 av 5 – nästan 3.
MATERIAL:
Vissa affischer pallade inte regnet så bra. 2 av 5.
10/20
FOLKPARTIET
Dödens färg? Enligt vissa i alla fall!TYDLIGHET:
Mycket tydliga med sin äckliga lysrörsblåa färg. Man lär sig snabbt hur deras affischer ser ut. 4 av 5. Även äcklig är tydlig!
BUDSKAP:
Fiffigt grepp med ”Framtidens Nyheter”. Men efter ett tag känns det lite sökt. Vacklar mellan en 3 och en 4. Men eftersom jag lovade att vara objektiv så blir det väl en 4 då.
UTFORMNING:
Färgen, systrar och bröder , färgen! En småbarnsfamilj jag mötte i Vasaparken i söndags när jag och en partikamrat satte upp centeraffischer sa att folkpartiets bakgrundsfärg fick dem att tänka på döden. Att sen ha svartvita bilder mot denna blåa bakgrund gör det hela ännu mera bårhusaktigt. Bara textens tydlighet räddar folkpartiet från bottenbetyg. 2 av 5.
MATERIAL:
Plast. Lätt. Smidigt och tåligt. 5 av 5.
15/20
VÄNSTERPARTIET
Årets mest medelmåttiga affischer kommer från vänster!TYDLIGHET:
Ganska tydligt med sina gul/röda och röd/gula affischer. 3 av 5. Loggan är för anonym för att betyget skall kunna bli högre.
BUDSKAP:
Klassiska vänsterlöften och klyschor. Varken särskilt bra eller särskilt dåligt. Lite som sossarna. 3 av 5 med andra ord.
UTFORMNING:
Funkar. Varken mer eller mindre. 3 av 5 igen.
MATERIAL:
Masonit och papp. 3 av 5.
12/20
CENTERPARTIET
Tydligast i valrörelsen är centerpartiets affischer. Vilket denna avståndsbild bevisar. Notera även den ensamma (vita) moderataffischen inklämd mellan (s) och (c). Inte direkt funktionell på avstånd!TYDLIGHET:
Den gröna färgen lyser varmt varhelst affischerna sitter. Detta är valrörelsens tydligaste affischer vad avser avsändare. Klockrent! 5 av 5.
BUDSKAP:
”Ivriga bävrar”, ”Jobbvitamin” eller varför inte ”Asfaltsblomma”!? Ja, det är sannerligen inte lätt att förstå vilken politik som affischerna försöker sälja. Om syftet endast är att visa att centerpartiet finns så har man lyckats. Om man tror att man på något annat sätt kan påverka väljarna med ett eller ett par kluriga ord har man bedragit sig själva. 1 av 5. Sorry!
UTFORMNING:
Estetiskt mycket välkomponerade. Inte så svårt heller när det är så pass lite text som skall med. Detta bidrar givetvis även till den stora tydligheten. 4 av 5 för utformning.
MATERIAL:
Papp + Masonit = 3
13/20
KRISTDEMOKRATERNA
"Synd på så rara ärter"! Affischer som inte tål vatten är... Just det... FEL, FEL, FEL!TYDLIGHET:
Ganska bra. Ingen ”signalfärg” här heller men heller inte moderaternas anonymitet. En stark 3:a.
BUDSKAP:
Kanske valrörelsens bästa. Få ord. Tydliga budskap som påminner åskådaren om kd:s kärnfrågor som vårdnadsbidrag och fastighetsskattens avskaffande. Till detta ibland ”fiffiga bilder”. 5 av 5.
UTFORMNING:
Snyggt helt enkelt. Stilen passar partiet. 4 av 5.
MATERIAL:
Pappkartong som ger upp när det regnar. Katastrof! Om inte skiten sitter uppe är allt annat helt meningslöst. 0 av 5.
12/20 (Hade de haft affischer som tålde vatten hade de antagligen vunnit).
MILJÖPARTIET
Har sett 2 affischer hittills på stan. Den ena såg ut som om det var reklam från SL!? Känner inte att jag därmed rättvist kan bedöma dem.FEMINISTISKT INITIATIV
Ehh… har sett 3 affischer hittils. De slår vad om 100 spänn på att nästa statsminister blir en man. Sätt inte emot!---
Så vad är slutsatsen av denna genomgång?
Materialet fällde avgörandet i denna genomgång. Folkpartiets tåliga plast gav dem det försprång som krävdes för att vinna. Hade kd bara undvikigt pappkartong hade de säkert vunnit, eller åtmindstone delat på förstaplatsen.
I övrigt:
- Var tydlig. Gärna med en ”signalfärg” som ditt parti ”äger”.
- Ha ett budskap. Variera gärna.
- Undvik att ha färger som får åskådaren at tänka på döden!
- Tänk på att affischerna skall fungera på avstånd.
- Se till att de tål vatten! Kan inte påpekas för många gånger!
En vacker dag kommer säkert något parti kombinera dessa enkla råd. I denna valrörelse har det inte skett.
tisdag, augusti 22, 2006
Jag skulle vara så arg att jag mådde illa om jag var kristdemokrat!
I söndags åkte dom upp: Alla partiers valaffischer.I går regnade dom bort: Kristdemokraternas valaffischer.
Någon på kd:s kansli - eller hur det nu ligger till med vem som har dabbat sig - missade att kolla att deras valaffischer tålde vatten. Över hela stan ligger nu små blöta mjuka högar pappersmassa som en gång var stolta valaffischer för kristdemokraterna.
Som affischgeneral för centerpartiet vet jag hur mycket arbete som ligger bakom uppsättandet. Hade jag varit kd:s ”general” hade jag övervägt att handgripligen ge mig på någon.
Tack och lov att det moderna nya centerpartiet i detta fall kör ”old-school” med plansch klistrad på masonitskiva.
Smartaste affischmaterialet har folkpartiet detta år. Deras plastaffischer tål regn och väger inte mer än att man lätt kan fylla en bil med säkert det dubbla jämfört med masonitmodellen.
Tur att folkpartiets affischer är så fula!
måndag, augusti 21, 2006
Jag är centerpartist! Jag kan bevisa det!
Har idag gjort valtester på DN, SvD, Expressen och Aftonbladet.
På samtliga tester rankas jag som mest centerpartist, vilket givetvis är skönt med tanke på att jag kandiderar för det partiet.
Det parti som alltid hamnar längst ned är vänsterpartiet. Man kan av detta dra slutsatsen att jag och Ohly inte har någon större samsyn på hur vårt samhälle skall formas.
Det enda smolket i bägaren var att SvD hade en variant på valtest för lokala Stockholmsfrågor. Där blev jag mest folkpartist. Aha! Tänker du. Han vacklar i sin tro. Nja, riktigt så enkelt är det inte.
Det faktum att centerpartiet inte finns representerade i stadshuset för närvarande gör att det alternativet inte finns spelbart. Så i brist på bättre hamnar jag närmare det andra hyfsat socialliberala partiet.
Hade dock föredragit att SvD hade tagit med centerpartiet också i sin undersökning, men det behöver väl knappast påpekas.
Oavsett kommer vi in i stadshuset den 17 september...
...så det så!
På samtliga tester rankas jag som mest centerpartist, vilket givetvis är skönt med tanke på att jag kandiderar för det partiet.
Det parti som alltid hamnar längst ned är vänsterpartiet. Man kan av detta dra slutsatsen att jag och Ohly inte har någon större samsyn på hur vårt samhälle skall formas.
Det enda smolket i bägaren var att SvD hade en variant på valtest för lokala Stockholmsfrågor. Där blev jag mest folkpartist. Aha! Tänker du. Han vacklar i sin tro. Nja, riktigt så enkelt är det inte.
Det faktum att centerpartiet inte finns representerade i stadshuset för närvarande gör att det alternativet inte finns spelbart. Så i brist på bättre hamnar jag närmare det andra hyfsat socialliberala partiet.
Hade dock föredragit att SvD hade tagit med centerpartiet också i sin undersökning, men det behöver väl knappast påpekas.
Oavsett kommer vi in i stadshuset den 17 september...
...så det så!
torsdag, augusti 17, 2006
På söndag börjar valrörelsen ”på riktigt”!
Klockan 10.00, söndagen den 20 augusti 2006 drar det igång på allvar.
Valrörelsen alltså.
Det är då de partier som ställer upp i allmänna val får börja sätta upp sina valaffischer på stan. Stockholm kommer, som genom ett trollslag, nedlusas med politiska budskap och käcka bilder på hoppfulla politiker som hoppas att just deras vackra nuna kommer att locka över dig till deras sida söndagen den 17 september.
Själv har jag plötsligt hamnat mitt i epicentrum för Centerpartiets valaffischering. Utan att tänka igenom frågan ordentligt, svarade jag ja på frågan om jag kunde tänka mig att ”ansvara lite för affischeringen på söndag”.
Det har nu visat sig att det var en stor uppgift jag tog på mig. Missförstå mig rätt. Jag klagar inte. Jag ser tvärt om fram emot söndagens bravader och känner tillförsikt inför min egen och partikamraternas förmåga att lyckas väl med vår uppgift.
Det som du som inte är aktiv i ett politiskt parti kanske lätt förbiser i en valrörelse är allt ideellt arbete som läggs ned under en valrörelse. I valstugor, i trappuppgångar med broschyrer, på torgmöten, utanför vallokaler – överallt – finns dom. ”Valarbetarna”. De som aktivt deltar i att hjälpa sitt parti en bit på vägen.
Det är dessa valarbetare som enligt hävd är ett av socialdemokratins starkaste kort under en valrörelse. Sossarnas förmåga att ”piska ut” sina fotsoldater under en valrörelse är beundransvärd och värd att frukta.
En vis man skrev en gång att vägen till framgång inte nödvändigtvis är att jobba hårdare, utan smartare. Så räkna med att jag kommer att försöka få till en smart affischering på söndag. Och låt mig stillsamt tillägga att det sannolikt kommer att ingå en hel del hårt arbete också.
Med dessa politiska budskap väl på plats kommer sedan väljarna så gott som dagligen påminnas om det förestående valet. Ett val som jag hoppas blir en ny vändpunkt för Centerpartiet i Stockholm.
Det nya, moderna, framåtblickande Centerpartiet är nämligen precis vad Stockholm behöver!
Centerpartiet - Det borgerliga miljöalternativet.
Nu när moderaterna ge sken av att vara ett arbetarparti i mitten med en vilja att övertrumfa alla vallöften som sossarna kommer med och när batongliberalerna tycks hålla i taktpinnen hos Folkpartiet så känns det gott att veta att Centerpartiet har hittat tillbaka till sina ideologiska rötter. Med en tro på individens kraft och förmåga. Med ett tydligt recept på ”sjukdomen” ungdomsarbetslöshet”. Och med en aldrig sinande omsorg för miljön vi alla lever i.
Det bästa av allt är att en röst på Centerpartiet är en röst MOT Billström men FÖR trängselavgifterna.
För även om alla delar i försöket med trängselskatt inte var helt lyckade så visade försöket med all önskvärd tydlighet att det fungerade i princip. Trafiken blev mindre och utsläppen av hälsovådliga ämnen i vår statsmiljö sjönk. Däremot finns det ett antal detaljer som behöver rättas till. Är du nyfiken på vad Centerpartiet i Stockholm tycker i frågankan du enkelt läsa in di på detta på vår hemsida.
Avslutningsvis. Det kommer vara en häftig känsla inför valet veta att "lilla jag" har en del i varje Centeraffisch som sitter uppe i Stockholm.
Vill du också känna den känslan?
Engagera dig i ett politiskt parti du också…
Låt mig i så fall få rekommendera Centerpartiet! ;-D
Jag blev utmanad - Och jag svarade!
Bloggen Bent, en av centerrörelsens mest välskrivna och aktiva bloggare, har haft fräckheten att utmana mig att svara på enkäten ”Fyra små rätter”.
Jaha, bara att svara då:
Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
Truckförare
Sjukvårdsbiträde
Skyddsvakt
Radioprogramledare
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
En fisk som heter Wanda
Gandhi
Heat
Sagan om Ringen – Sagan om de två tornen
Fyra låtar jag gärna hör:
Fragile med Sting
I Ain’t Mad At Cha med 2pac
Let’s Face The Music And Dance med Nat King Cole
Piano Concerto in G med David Foster
Fyra städer jag har bott i:
Sundbyberg
Helsingborg
Denver
Stockholm
Fyra tv-serier jag gärna ser:
Vita Huset
The Colbert Report
Rome
Battlestar Galactica
Fyra ställen jag vill åka till:
Narvik (och dyka på vrak)
Los Angeles
Skottland
Island
Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
Dagens Nyheter
Google
Statcounter
YouTube
Fyra favoriträtter:
En riktigt vällagad Toast Skagen
Hemlagade köttbullar med potatismos, gräddsås och lingonsylt
Söndagsbuffé på Sturehofs slott
Plättar
Fyra ställen där jag trivs:
Varhelst min familj befinner sig!
Kattvik, Bjärehalvön
Lissabon
Skogen
Fyra personer jag vill träffa:
Steven Colbert
Jon Stewart
Jesus (får väl bli efter detta liv!?)
Mina kommande barnbarn (om 10-20 år när de förhoppningsvis föds)
Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:
Nej. Gillar av princip inte ”kedjebrevsförfarandet”.
Jaha, bara att svara då:
Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
Truckförare
Sjukvårdsbiträde
Skyddsvakt
Radioprogramledare
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
En fisk som heter Wanda
Gandhi
Heat
Sagan om Ringen – Sagan om de två tornen
Fyra låtar jag gärna hör:
Fragile med Sting
I Ain’t Mad At Cha med 2pac
Let’s Face The Music And Dance med Nat King Cole
Piano Concerto in G med David Foster
Fyra städer jag har bott i:
Sundbyberg
Helsingborg
Denver
Stockholm
Fyra tv-serier jag gärna ser:
Vita Huset
The Colbert Report
Rome
Battlestar Galactica
Fyra ställen jag vill åka till:
Narvik (och dyka på vrak)
Los Angeles
Skottland
Island
Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
Dagens Nyheter
Statcounter
YouTube
Fyra favoriträtter:
En riktigt vällagad Toast Skagen
Hemlagade köttbullar med potatismos, gräddsås och lingonsylt
Söndagsbuffé på Sturehofs slott
Plättar
Fyra ställen där jag trivs:
Varhelst min familj befinner sig!
Kattvik, Bjärehalvön
Lissabon
Skogen
Fyra personer jag vill träffa:
Steven Colbert
Jon Stewart
Jesus (får väl bli efter detta liv!?)
Mina kommande barnbarn (om 10-20 år när de förhoppningsvis föds)
Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:
Nej. Gillar av princip inte ”kedjebrevsförfarandet”.
torsdag, augusti 10, 2006
Ett underbart mediatränat svar på en jobbig fråga!
Alla sossar har tydligen inte gått samma medieträningsskola som Bosse Ringholm och Laila Freivalds.
En del tycks ha slipats riktigt rejält.
Såhär kommenterar Håkan Juholt, ställföreträdande partisekreterare för socialdemokraterna, i Ekot i morse att den senaste Sifomätningen som visar att den borgerliga Alliansen för närvarande leder med drygt 4 procentenheter.
”Dom viktiga siffrorna är hur det går för Sverige. Att det går bra för Sverige och att Sverige växer, att jobben kommer och att tillväxten slår rekord. Det kommer självfallet ge utfall i valresultatet”
Ett klassiskt politikersvar på en jobbig fråga. Skolboksexempel till och med!
Svara inte på frågan utan skifta fokus till ditt budskap. Genom att snabbt avfärda Sifosiffrorna som mindre viktiga än ”Sveriges” siffror kan här Juholt skryta om hur regeringsdugliga socialdemokraterna är och sprida optimism inför valet. Bra jobbat Håkan!
Nej jag är inte ironisk eller sarkastisk. Att jag tog ett exempel med en sossepolitiker var, för omväxlings skull, denna gång en tillfällighet. När jag hörde Juholts svar i radio i morse blev jag både full i skratt och imponerad på samma gång. Så skall en slipsten dras!
Det hade lika gärna kunnat vara en borgerlig politiker som stod för exemplet. Just denna dag ville givetvis kristdemokraterna gärna kommentera Sifosiffrorna:
"Jag tror att det framför allt är våran uppgörelse i alliansen om att avveckla fastighetsskatten enligt den kristdemokratiska modellen som har slagit igenom i den här mätningen, tror kristdemokraternas partisekreterare Urban Svensson."
Bra siffror = Kommentera
Dåliga siffror = Byt ämne
Svårare än så är det inte, oavsett partifärg.
En del tycks ha slipats riktigt rejält.
Såhär kommenterar Håkan Juholt, ställföreträdande partisekreterare för socialdemokraterna, i Ekot i morse att den senaste Sifomätningen som visar att den borgerliga Alliansen för närvarande leder med drygt 4 procentenheter.
”Dom viktiga siffrorna är hur det går för Sverige. Att det går bra för Sverige och att Sverige växer, att jobben kommer och att tillväxten slår rekord. Det kommer självfallet ge utfall i valresultatet”
Ett klassiskt politikersvar på en jobbig fråga. Skolboksexempel till och med!
Svara inte på frågan utan skifta fokus till ditt budskap. Genom att snabbt avfärda Sifosiffrorna som mindre viktiga än ”Sveriges” siffror kan här Juholt skryta om hur regeringsdugliga socialdemokraterna är och sprida optimism inför valet. Bra jobbat Håkan!
Nej jag är inte ironisk eller sarkastisk. Att jag tog ett exempel med en sossepolitiker var, för omväxlings skull, denna gång en tillfällighet. När jag hörde Juholts svar i radio i morse blev jag både full i skratt och imponerad på samma gång. Så skall en slipsten dras!
Det hade lika gärna kunnat vara en borgerlig politiker som stod för exemplet. Just denna dag ville givetvis kristdemokraterna gärna kommentera Sifosiffrorna:
"Jag tror att det framför allt är våran uppgörelse i alliansen om att avveckla fastighetsskatten enligt den kristdemokratiska modellen som har slagit igenom i den här mätningen, tror kristdemokraternas partisekreterare Urban Svensson."
Bra siffror = Kommentera
Dåliga siffror = Byt ämne
Svårare än så är det inte, oavsett partifärg.
onsdag, augusti 09, 2006
Det har aldrig varit roligare att mörda!
Jag är en missbrukare!
Förvisso periodare, men likväl en missbrukare.
Jag missbrukar dataspel. Jag kan bli helt besatt i att spela. Sitta uppe halva nätterna och försaka min familj på dagarna.
Det är förstås illa med missbruk. Särskilt om nära och kära kommer i kläm, men när de inte gör det är det skönt att spela. Att helt få gå upp i en virtuell värld med sina egna regler och lagar. Med problem som tigger om att lösas, utmaningar som skall antas och en personlig skicklighetskurva som stadigt stiger för varje timme framför datorn.
De bästa spelen tar jag med mig i medvetandet när jag går och lägger mig. Innan jag skall somna ligger jag och klurar på hur jag kan bättra mitt spel till nästa gång.
Just nu är jag lagom besatt i Hitman Blood Money. Spelets idé är väl inte direkt barntillåtet, om man säger så. Du spelar en lönnmördare som utför uppdrag åt ”The International Contract Agency” (förkortas i spelet till ICA, vilket det är ”fnissvarning” på om man som jag har ett ICA-kort i plånboken).
Varje uppdrag består i att röja en eller ett par personer ur vägen (ja mörda alltså) samt ibland sno någonting med dig tillbaka.
Den största utmaningen är att lösa uppdraget med minimalt med blodspilla. Då rankas du som ”Silent Assasin” och erhåller extra betalt för väl förrättat värv.
Och det är här spelets största styrka ligger. När du klarat ett uppdrag hyfsat kan du spela om det tills det sitter perfekt.
Utöver spelidén, som alltså är fantastiskt underhållande problemlösning, är spelet brutalt vackert. Miljöer, ljus, design och ljud är bland det snyggaste jag sett sedan Far Cry. Du besöker bland annat nedlagda tivolin, vingårdar, operahus, hjulångare på Mississippifloden, Las Vegas, och Vita Huset. Detaljrikedomen och miljöerna får en att häpna.
Det finns även med små notiser i tidningen som du läser efter varje avslutat uppdrag där man i marginalen ibland kan få låsa något som kan kopplas till något tidigare uppdrag.
Hitman Blood Money är den senaste i en serie om Agent 47, och utan tvekan den bästa hittills.
Spelet får givetvis högsta betyg av undertecknad och rekommenderas till alla som gillar att lösa problem på ett ickelinjärt sätt.
Med Hitman Blood Money har det aldrig varit roligare att mörda!
Förvisso periodare, men likväl en missbrukare.
Jag missbrukar dataspel. Jag kan bli helt besatt i att spela. Sitta uppe halva nätterna och försaka min familj på dagarna.
Det är förstås illa med missbruk. Särskilt om nära och kära kommer i kläm, men när de inte gör det är det skönt att spela. Att helt få gå upp i en virtuell värld med sina egna regler och lagar. Med problem som tigger om att lösas, utmaningar som skall antas och en personlig skicklighetskurva som stadigt stiger för varje timme framför datorn.
De bästa spelen tar jag med mig i medvetandet när jag går och lägger mig. Innan jag skall somna ligger jag och klurar på hur jag kan bättra mitt spel till nästa gång.
Just nu är jag lagom besatt i Hitman Blood Money. Spelets idé är väl inte direkt barntillåtet, om man säger så. Du spelar en lönnmördare som utför uppdrag åt ”The International Contract Agency” (förkortas i spelet till ICA, vilket det är ”fnissvarning” på om man som jag har ett ICA-kort i plånboken).
Varje uppdrag består i att röja en eller ett par personer ur vägen (ja mörda alltså) samt ibland sno någonting med dig tillbaka.
Den största utmaningen är att lösa uppdraget med minimalt med blodspilla. Då rankas du som ”Silent Assasin” och erhåller extra betalt för väl förrättat värv.
Och det är här spelets största styrka ligger. När du klarat ett uppdrag hyfsat kan du spela om det tills det sitter perfekt.
Utöver spelidén, som alltså är fantastiskt underhållande problemlösning, är spelet brutalt vackert. Miljöer, ljus, design och ljud är bland det snyggaste jag sett sedan Far Cry. Du besöker bland annat nedlagda tivolin, vingårdar, operahus, hjulångare på Mississippifloden, Las Vegas, och Vita Huset. Detaljrikedomen och miljöerna får en att häpna.
Det finns även med små notiser i tidningen som du läser efter varje avslutat uppdrag där man i marginalen ibland kan få låsa något som kan kopplas till något tidigare uppdrag.
Hitman Blood Money är den senaste i en serie om Agent 47, och utan tvekan den bästa hittills.
Spelet får givetvis högsta betyg av undertecknad och rekommenderas till alla som gillar att lösa problem på ett ickelinjärt sätt.
Med Hitman Blood Money har det aldrig varit roligare att mörda!
fredag, augusti 04, 2006
Recension av MIAMI VICE
Idag var jag på pressvisningen av filmen Miami Vice och tänkte bjuda på en kort recension.Jag var i precis rätt ålder när tv-serien Miami Vice dök upp under 80-talet. Michael Mann hade skapat en helt ny typ av polisdrama där scenerna under stundom mer liknade en häftig musikvideo än en polisserie. Just soundtracket till tv-serien var det som mer än något annat gav Miami Vice sin unika position som spännande tv-drama och stilikon.
Filmen Miami Vice ligger för närvarande etta på Box Office i USA och spelade in mer pengar än Pirates of the Carribiean 2 premiärhelgen. Men lika trendsättande som tv-serien blev 1984-85 lär denna film knappast bli.
Världen är en helt annan plats nu än för 20 år sedan. Influenser och trender är mer diversifierade och få tv-serier eller filmer klarar i dag av att fånga och påverka en så stor publik så att det slår igenom i trender på det sätt som kunde ske förr.
Detta är dock underordnat. För idag kräver vi inte längre bara att specialeffekterna skall vara felfria och att biljakterna skall vara coola. Detta har vi som gillar action sett till leda. Idag är det dramat som avgör om en actionfilm kan höja sig ur mängden. Och med tanke på hur väl Michael Mann lyckats tidigare hade jag all anledning att med höga förväntningar glida in i biomörkret i förmiddags.
När Michael Mann ger sig på en re-make av sin egen skapelse handlar det inte om nostalgi.
Det våldsamma Miami som fanns under 80-talet har bytts ut mot nutid. Don Johnson och Philip Michael Thomas har bytts ut mot Colin Farell och Jamie Foxx.
Foxx, som för övrigt var lysande i Manns senaste rulle Collateral, är alltså tillbaka hos Michael Mann som bekant har en del riktigt bra filmer på sitt samvete som t ex Den Siste Mohikanen, The Insider och mästerverket Heat.
Det enda som förenar denna film med tv-förlagan är att den utspelar sig främst i Miami, det är en vit och en svart polis som jobbar ”undercover” ihop, snygga bilar och båtar och skurkarna är knarkhandlare.
En av Michael Manns främsta egenskaper som filmskapare är att han gör så fruktansvärt snygga filmer. Detta kan föras fram till dennes nackdel om man önskar realism och smuts. Men Mann är trogen sin egen stil.
Handlingen är läskigt enkel men lyckas fånga mig ändå. Här finns inga falluckor eller ”plottwister”, utom möjligtvis en, en liten en.
Crockett och Tubs skall infiltrera en grupp narkotikalangare för att kunna identifiera ett par polismördare. Crockett blir förälskad i en av narkotikalangarnas kvinnliga ledare och detta kommer givetvis förr eller senare krångla till det. Som tittare vet man att det kommer gå åt pipan, förr eller senare, men det är spännande ändå. Filmen lider brist på moraliska dilemman och inre kamp. Hjältarna glider lite för lätt fram bland de blodtörstiga gangstrarna för att det skall kännas rätt.
Varken Jamie Foxx eller Colin Farell lär bli nominerade för sina insatser i Miami Vice.
För där Heat excellerade i skådespeleri från Pacino, DeNiro, Kilmer och Sizemore saknar Miami Vice de där fängslande personligheterna som behövs för att ge en sådan här rulle liv. Närmast kommer Luis Tosar som spelar smugglarkungen Arcángel de Jesus Montoya, men dessvärre är han inte med särskilt mycket i den över två timmar långa filmen.
Michael Mann har efter filmen Heat blivit en av Hollywoods främsta skildrare av realistiskt våld på film. Det märks att han har haft rådgivare med kunskap om polisiärt och militärt våld. Han låter ofta musiken vila i actionscenerna, och låter dem få ett nästan dokumentärt intryck.
Kanske inte något som tilltalar alla, men jag njuter varje gång man på film lyckas närmas sig verkligheten. Där vapen låter och beter sig som i verkligheten. Kulor dödar och en smäll på käften knockar någon snarare än bjuder upp till meningslösa 5 minutersslagsmål som bara är akrobatik och ballett.
Filmens skönhet går inte att ta sig förbi. Miljöer och kameravinklar i kombination med färgfilter och utsökt utvald musik förför, även den som inte låter sig fångas av storyn.
Med bättre skådespeleri och en starkare plot hade denna film snuddat vid toppbetyg.
Som det är nu så vill ”hjärtat” ge filmen en fyra (4) i betyg meddans ”hjärnan” nöjer sig med en trea (3).
Så om du brukar titta på film med ”hjärtat” är det bara att pallra sig iväg till biografen på fredag. Tittar du med ”hjärnan” kan du gott vänta till den finna att hyra på video/dvd.
Men du bör oavsett vilket se Miami Vice.
Det är det värd!
Jag är avundsjuk på Linda Rosing!
Det är en sjuk värld vi lever i.
Detta påstående skulle kunna beläggas med en mängd bevis. Krig, svält, fattigdom och annat mänskligt elände som grasserar på vår jord. Men just denna gång tänker jag på Linda Rosing. Partiledare för det nybildade Unika Partiet.
Jag är avundsjuk på Linda Rosing. Den uppmärksamhet hon har fått den senaste tiden är en våt dröm för alla fritidspolitiker i vårt land, inklusive undertecknad.
Med en massiv pressbevakning, främst då från våra tabloider, lanserades partiet officiellt idag.
Och vilket politiskt budskap hade Linda att framföra till den samlade pressen för omedelbar vidarebefordran till allmänheten?
Ingenting!
Nothing!
Nada!
Mitt modersmål räcker inte till i detta läge. Jag vill bara utbrista ”Un-fuckin-belivable!”.
Den dagen ett pressuppbåd vill snacka politik med mig lovar jag att ta chansen. Och även om jag inte får med allt jag har på hjärtat, så skulle jag i alla fall försöka!
Linda säger:
- Till EU-valet 2009 kommer jag vara så klockren.
Linda säger:
- Jag har bestämt mig för att ha den rollen [partiledare]. Jag är känd, har ett namn media skriver om, folk lyssnar på mig och jag vill göra något bra av kändisskapet.
Och Linda säger:
- Jag kommer att bli jätteduktig. Ge mig tid och respekt.
Låter ytterst demokratiskt det där med att hon bestämt sig för att vara partiledare. Och att hon begär respekt.
Respekt begärs inte. Respekt får man genom sina handlingar. Och att inte vilja prata om ett partis politik när man är självutnämnd(?) partiledare är knappast värt respekt.
Inte i min värld i alla fall.
Detta påstående skulle kunna beläggas med en mängd bevis. Krig, svält, fattigdom och annat mänskligt elände som grasserar på vår jord. Men just denna gång tänker jag på Linda Rosing. Partiledare för det nybildade Unika Partiet.
Jag är avundsjuk på Linda Rosing. Den uppmärksamhet hon har fått den senaste tiden är en våt dröm för alla fritidspolitiker i vårt land, inklusive undertecknad.
Med en massiv pressbevakning, främst då från våra tabloider, lanserades partiet officiellt idag.
Och vilket politiskt budskap hade Linda att framföra till den samlade pressen för omedelbar vidarebefordran till allmänheten?
Ingenting!
Nothing!
Nada!
Mitt modersmål räcker inte till i detta läge. Jag vill bara utbrista ”Un-fuckin-belivable!”.
Den dagen ett pressuppbåd vill snacka politik med mig lovar jag att ta chansen. Och även om jag inte får med allt jag har på hjärtat, så skulle jag i alla fall försöka!
Linda säger:
- Till EU-valet 2009 kommer jag vara så klockren.
Linda säger:
- Jag har bestämt mig för att ha den rollen [partiledare]. Jag är känd, har ett namn media skriver om, folk lyssnar på mig och jag vill göra något bra av kändisskapet.
Och Linda säger:
- Jag kommer att bli jätteduktig. Ge mig tid och respekt.
Låter ytterst demokratiskt det där med att hon bestämt sig för att vara partiledare. Och att hon begär respekt.
Respekt begärs inte. Respekt får man genom sina handlingar. Och att inte vilja prata om ett partis politik när man är självutnämnd(?) partiledare är knappast värt respekt.
Inte i min värld i alla fall.
torsdag, augusti 03, 2006
"Rättshaverist" får stöd i kärnkraftsfrågan
Lars-Olov Höglund pekas nu av många ut som en "rättshaverist" och allmänt strulig person i kärnkraftskretsar.
Då jag inte känner karln och aldrig har träffat honom kan jag inte gärna ha en åsikt om huruvida detta stämmer eller inte. Och om det stämmer kan jag inte avgöra om det innebär att han hade fel när han för Expressen och i Sveriges Radio påstod att det var mer tur än skicklighet som avvärjde en katastrof på Forsmark nyligen.
Så här sa Höglund i Expressen:
- Utan kylning skulle temperaturen i reaktorn höjts till härdsmälta på mindre än en och en halv timme. Katastrofen hade blivit värre än Tjernobyl eftersom den skulle bli mer koncentrerad, säger Lars-Olov Höglund, före detta konstruktionschef på Forsmark, som var med och byggde reaktorerna.
Nu får denne påstådde rättshaverist stöd för det påståendet från ett intressant håll.
Johani Hyvärinin är chef för kontoret för kärnkraftsteknik på STUK, den finska motsvarigheten till SKI citeras i DN med att bland annat säga följande:
–Värsta scenariot är att ingen av de fyra nödgeneratorerna hade fungerat. Då hade det blivit härdsmälta inom 1,5–2 timmar.
Antingen är även Hyvärinin knäpp, eller så är det så enkelt att det ligger i vissas intresse att tona ned det inträffade och inte spekulera i vad som skulle kunna ha hänt om inte "om" hade funnits. Samtidigt som andra, som Höglund t ex, kanske känner ett behov av att ta fram penseln och börja ”måla fan på väggen” så färgen skvätter.
Höglund själv avfärdade i radio den indirekta kritiken mot hans person med att hävda att de flesta som begrep sig på frågan i Sverige försörjde sig på kraftbolagen, direkt eller indirekt, och därför inte var så pigga på att gå ut föt hårt med sin kritik.
Låter rimligt, men vad vet jag, min arma krake mitt i gråzonen!?
Min poäng är följande. Bara för att man är en bråkig och jobbig typ betyder inte per definition att man alltid har fel.
Tänk på det nästa gång du tycker att jag verkar bråkig och jobbig...
Jag kan ha rätt i alla fall! ;-D
Då jag inte känner karln och aldrig har träffat honom kan jag inte gärna ha en åsikt om huruvida detta stämmer eller inte. Och om det stämmer kan jag inte avgöra om det innebär att han hade fel när han för Expressen och i Sveriges Radio påstod att det var mer tur än skicklighet som avvärjde en katastrof på Forsmark nyligen.
Så här sa Höglund i Expressen:
- Utan kylning skulle temperaturen i reaktorn höjts till härdsmälta på mindre än en och en halv timme. Katastrofen hade blivit värre än Tjernobyl eftersom den skulle bli mer koncentrerad, säger Lars-Olov Höglund, före detta konstruktionschef på Forsmark, som var med och byggde reaktorerna.
Nu får denne påstådde rättshaverist stöd för det påståendet från ett intressant håll.
Johani Hyvärinin är chef för kontoret för kärnkraftsteknik på STUK, den finska motsvarigheten till SKI citeras i DN med att bland annat säga följande:
–Värsta scenariot är att ingen av de fyra nödgeneratorerna hade fungerat. Då hade det blivit härdsmälta inom 1,5–2 timmar.
Antingen är även Hyvärinin knäpp, eller så är det så enkelt att det ligger i vissas intresse att tona ned det inträffade och inte spekulera i vad som skulle kunna ha hänt om inte "om" hade funnits. Samtidigt som andra, som Höglund t ex, kanske känner ett behov av att ta fram penseln och börja ”måla fan på väggen” så färgen skvätter.
Höglund själv avfärdade i radio den indirekta kritiken mot hans person med att hävda att de flesta som begrep sig på frågan i Sverige försörjde sig på kraftbolagen, direkt eller indirekt, och därför inte var så pigga på att gå ut föt hårt med sin kritik.
Låter rimligt, men vad vet jag, min arma krake mitt i gråzonen!?
Min poäng är följande. Bara för att man är en bråkig och jobbig typ betyder inte per definition att man alltid har fel.
Tänk på det nästa gång du tycker att jag verkar bråkig och jobbig...
Jag kan ha rätt i alla fall! ;-D
Det som är bra med Linda Rosing och det Unika Partiet
Hade först tänkt strunta i denna politiska pseudohändelse.
Men vid närmare eftertanke finns det kanske något gott som kan komma ur Linda Rosings politiska ambitioner.
Genom att de som normalt sett skyr politik som pesten men omfamnar dokusåpakändisar nu kanske börjar tänka lite mer på politik och dess påverkan börjar inse att politik är något för alla, och inte bara för en elit.
Det återstår att se om det Unika Partiet verkligen får någon betydelse i det avseende som jag far efter.
Men hoppas kan man ju alltid!
Men vid närmare eftertanke finns det kanske något gott som kan komma ur Linda Rosings politiska ambitioner.
Genom att de som normalt sett skyr politik som pesten men omfamnar dokusåpakändisar nu kanske börjar tänka lite mer på politik och dess påverkan börjar inse att politik är något för alla, och inte bara för en elit.
Det återstår att se om det Unika Partiet verkligen får någon betydelse i det avseende som jag far efter.
Men hoppas kan man ju alltid!
Lägg ned kärnkraften! Bygg nya reaktorer!
Det finns idag tio kraftproducerande reaktorer på tre platser i Sverige; Forsmark (3), Oskarshamn (3) och Ringhals (4).
Kärnkraftverket i Barsebäck stängde sin andra reaktor 2005. Den första stängdes 1999. Detta efter att bland annat Danmark under flera år krävt detta p g a risken för en massiv katastrof i samband med en eventuell olycka.
Det som hände i Forsmark förra veckan måste tas som en varningssignal att den svenska kärnkraften inte är fullt så idiotsäker som vi invaggats till att tro. Enligt den tidigare Forsmarkanställde kärnkraftsexperten Lars-Olov Höglund var det bara ren slump att incidenten på Forsmark inte slutade i en katastrof.
En katastrof som i sitt värsta scenario hade skapat en situation som jag inte tror någon som inte varit i Tjernobyl skulle kunna förstå.
Kärnkraft är farliga saker. Förutom att det producerar ett av världens giftigaste onaturliga ämnen i form av plutonium så är konsekvenserna vid en eventuell härdsmälta oöverskådliga.
Enligt SSI så har man inte ens planer för en härdsmälta, då det ”inte anses nödvändigt”. Enligt Lars-Olov Forslund var det just en härdsmälta som hade kunnat bli resultatet i Forsmark om inte 2 av de 4 felaktiga reservgeneratorerna hade fungerat.
Våra reaktorer i Sverige är förhållandevis gamla, 20-25 år har de på nacken. Förbudet att forska och utveckla kärnkraftsteknik i Sverige (tack för det Birgitta Dahl) har dessutom medfört att det saknas bred kunskap om kärnteknik i Sverige.
Jag föreslog i ett av mina första inlägg på denna blogg att vi skulle följa Finlands exempel och bygga ett nytt kärnkraftsverk med den senaste tekniken och de senaste säkerhetssystemen. Och dimensionera detta kärnkraftverk så vi kan stänga de äldsta och klenaste reaktorerna så snart det går
Miljövänliga alternativ till kärnkraft är en nödvändighet. Men i väntan på att dessa alternativ är starka nog att ersätta våra kärnkraftverk bör vi ersätta våra gamla reaktorer med nya och se till att vinsten för den el som kommer att produceras där öronmärks för forskning som syftar till att helt göra Sverige oberoende av kärnkraft på sikt.
För jag är inte intresserad av att hamna i ännu en ”nära härdsmälta-situation” igen.
Det utgår jag ifran att inte någon är!
Kärnkraftverket i Barsebäck stängde sin andra reaktor 2005. Den första stängdes 1999. Detta efter att bland annat Danmark under flera år krävt detta p g a risken för en massiv katastrof i samband med en eventuell olycka.
Det som hände i Forsmark förra veckan måste tas som en varningssignal att den svenska kärnkraften inte är fullt så idiotsäker som vi invaggats till att tro. Enligt den tidigare Forsmarkanställde kärnkraftsexperten Lars-Olov Höglund var det bara ren slump att incidenten på Forsmark inte slutade i en katastrof.
En katastrof som i sitt värsta scenario hade skapat en situation som jag inte tror någon som inte varit i Tjernobyl skulle kunna förstå.
Kärnkraft är farliga saker. Förutom att det producerar ett av världens giftigaste onaturliga ämnen i form av plutonium så är konsekvenserna vid en eventuell härdsmälta oöverskådliga.
Enligt SSI så har man inte ens planer för en härdsmälta, då det ”inte anses nödvändigt”. Enligt Lars-Olov Forslund var det just en härdsmälta som hade kunnat bli resultatet i Forsmark om inte 2 av de 4 felaktiga reservgeneratorerna hade fungerat.
Våra reaktorer i Sverige är förhållandevis gamla, 20-25 år har de på nacken. Förbudet att forska och utveckla kärnkraftsteknik i Sverige (tack för det Birgitta Dahl) har dessutom medfört att det saknas bred kunskap om kärnteknik i Sverige.
Jag föreslog i ett av mina första inlägg på denna blogg att vi skulle följa Finlands exempel och bygga ett nytt kärnkraftsverk med den senaste tekniken och de senaste säkerhetssystemen. Och dimensionera detta kärnkraftverk så vi kan stänga de äldsta och klenaste reaktorerna så snart det går
Miljövänliga alternativ till kärnkraft är en nödvändighet. Men i väntan på att dessa alternativ är starka nog att ersätta våra kärnkraftverk bör vi ersätta våra gamla reaktorer med nya och se till att vinsten för den el som kommer att produceras där öronmärks för forskning som syftar till att helt göra Sverige oberoende av kärnkraft på sikt.
För jag är inte intresserad av att hamna i ännu en ”nära härdsmälta-situation” igen.
Det utgår jag ifran att inte någon är!
onsdag, augusti 02, 2006
Folkhemmet är dött!
Plötsligt händer det! Ja, så står det på trisslotterna i Sverige. Plötsligt händer det!
Men att bli rik i vårt land är inte särdeles lätt. Det är inte meningen heller. Utjämning och solidaritet är ledorden som socialdemokratin brände in i vårt kollektiva medvetande under förra årtusendet.
Stockholms län betalar ut stora summor skatteintäkter årligen för att utjämna ekonomiskt svagare regioner.
En av det stora gåtorna för utländska bedömare när de tittar på Sverige med ett ”utifrånperspektiv” är bland annat att vi har världens högsta skattetryck. Ett faktum som ingen tycks tala särskilt mycket om. Och det är bristen på debatt kring skatterna som förvånar dessa utländska åskådare.
Detta höga skattetryck kändes mer befogat när vi var ett rikt och välmående land. Pendeltågen gick i tid (på sommaren i alla fall), skolorna och sjukvården hade goda personella resurser, det låg ett postkontor runt varje knut och det allmänna tog hand om allt från vaggan till graven om så erfordrades. Och den offentliga sektorn kallades av högern för den ”ofantliga sektorn”
Nej, det var inte bättre förr. Men det var lättare att se var skattepengarna tog vägen. Det offentliga fanns allestädes närvarande, på gott och ont, och när skatteintäkterna inte räckte till lånade staten för att bekosta den sociala välfärd som tycktes vara en garant för fortsatt socialdemokratiskt styre av landet.
90-talets ekonomiska kris satte stopp för allt detta och regeringen Karlsson , med finansminister Göran Persson, påbörjade en nedrustning av det allmänna för att sanera ekonomin. Det gick bra. Krisen klarades av och nu stod vi inför en återuppbyggnad trodde många.
Det råder förstås delade meningar om denna återbyggnad av välfärdsstaten verkligen har skett. Skolan klarar inte av att ge tillräckligt många elever godkänt i kärnämnen som t ex svenska och matte. Sjukvårdens köer inom vissa operationer är långa och plågsamma. Polisens förmåga att klara upp mord sjunker. Vardagsnära brott prioriteras i polisstyrelserummen men i verkligheten ser det knappast bättre ut. Nedskärningar och personalbrist tycks vara legio inom barnomsorgen på många platser.
Och detta samtidigt som vi fortfarande betalar världens högsta skatter. Ta bara momsen på 25%. För varje vanlig vara du köper. För varje vanlig tjänst du betalar för skall staten ha en fjärdedel. Och detta efter att du betalat mellan 28-50% i skatt på din inkomst. Och så har vi förstås höjningen av fastighetsskatten, flygskatt, drivmedelsskatt, fordonsskatt och andra mysiga skatter.
Till detta tillkommer dessutom allsköns arbetsgivaravgifter som gör att din inkomst beskattas betydligt mer än vad de flesta tänker på. Det vill säga de skatter som dras innan man sedan drar inkomstskatten.
Jag är född med välfärdsstaten. Jag gillar tanken på att ingen skall behöva leva i armod och inte ha råd med kvalificerad sjukvård. Jag gillar att inget barn i vårt land tvingas stjäla eller tigga för att överleva. Men jag undrar om vi för närvarande får ut maximalt med välfärd för insatt kapital.
Det finns idag gott om andra välfärdsstater i världen som erbjuder en bättre sjukvård, bättre kollektivtrafik och bättre skolor för ett lägre skattetryck.
Jag är inte nationalekonom, på gott och ont, så jag har säkert missat en antal viktiga detaljer i bilden. Men när jag försöker tillämpa sunt förnuft i denna fråga går det inte ihop.
Frågan är om vi inte skall sänka skatterna och ge medborgarna en större valfrihet i hur deras pengar skall nyttjas. Behålla skyddsnätet för de svagaste men i övrigt ge medborgarna en den ekonomiska frihet som borde vara självklar i ett modernt europeiskt samhälle.
Bo Lundgren blev i mångas ögon nästan ett skämt när han envisades med att ta upp skatterna i vårt land för en valrörelse sedan. Jag undrar om det är detta som ”skrämmer” många kloka politiker till att hellre tala om annat än skattetryck!? Våra höga skatter är en alldeles för stor och viktig fråga för att tigas ihjäl. Den måste luftas och debatteras. Man måste tydligt visa på alternativet till den åldersstigna ”svenska modell” som vi fortfarande dras med.
Släpp fram möjligheten för en svensk att bli rik på sitt arbete och inte bara på aktier, arv eller trisslotter. Premiera de ”ivriga bävrar” som Maud Olofsson drömmer om. Våga lita på människors egen förmåga att skapa sin egen lycka och sluta dalta!
För folkhemmet som vi minns det finns inte mer och då är det hög tid att sluta betala för det!
Men att bli rik i vårt land är inte särdeles lätt. Det är inte meningen heller. Utjämning och solidaritet är ledorden som socialdemokratin brände in i vårt kollektiva medvetande under förra årtusendet.
Stockholms län betalar ut stora summor skatteintäkter årligen för att utjämna ekonomiskt svagare regioner.
En av det stora gåtorna för utländska bedömare när de tittar på Sverige med ett ”utifrånperspektiv” är bland annat att vi har världens högsta skattetryck. Ett faktum som ingen tycks tala särskilt mycket om. Och det är bristen på debatt kring skatterna som förvånar dessa utländska åskådare.
Detta höga skattetryck kändes mer befogat när vi var ett rikt och välmående land. Pendeltågen gick i tid (på sommaren i alla fall), skolorna och sjukvården hade goda personella resurser, det låg ett postkontor runt varje knut och det allmänna tog hand om allt från vaggan till graven om så erfordrades. Och den offentliga sektorn kallades av högern för den ”ofantliga sektorn”
Nej, det var inte bättre förr. Men det var lättare att se var skattepengarna tog vägen. Det offentliga fanns allestädes närvarande, på gott och ont, och när skatteintäkterna inte räckte till lånade staten för att bekosta den sociala välfärd som tycktes vara en garant för fortsatt socialdemokratiskt styre av landet.
90-talets ekonomiska kris satte stopp för allt detta och regeringen Karlsson , med finansminister Göran Persson, påbörjade en nedrustning av det allmänna för att sanera ekonomin. Det gick bra. Krisen klarades av och nu stod vi inför en återuppbyggnad trodde många.
Det råder förstås delade meningar om denna återbyggnad av välfärdsstaten verkligen har skett. Skolan klarar inte av att ge tillräckligt många elever godkänt i kärnämnen som t ex svenska och matte. Sjukvårdens köer inom vissa operationer är långa och plågsamma. Polisens förmåga att klara upp mord sjunker. Vardagsnära brott prioriteras i polisstyrelserummen men i verkligheten ser det knappast bättre ut. Nedskärningar och personalbrist tycks vara legio inom barnomsorgen på många platser.
Och detta samtidigt som vi fortfarande betalar världens högsta skatter. Ta bara momsen på 25%. För varje vanlig vara du köper. För varje vanlig tjänst du betalar för skall staten ha en fjärdedel. Och detta efter att du betalat mellan 28-50% i skatt på din inkomst. Och så har vi förstås höjningen av fastighetsskatten, flygskatt, drivmedelsskatt, fordonsskatt och andra mysiga skatter.
Till detta tillkommer dessutom allsköns arbetsgivaravgifter som gör att din inkomst beskattas betydligt mer än vad de flesta tänker på. Det vill säga de skatter som dras innan man sedan drar inkomstskatten.
Jag är född med välfärdsstaten. Jag gillar tanken på att ingen skall behöva leva i armod och inte ha råd med kvalificerad sjukvård. Jag gillar att inget barn i vårt land tvingas stjäla eller tigga för att överleva. Men jag undrar om vi för närvarande får ut maximalt med välfärd för insatt kapital.
Det finns idag gott om andra välfärdsstater i världen som erbjuder en bättre sjukvård, bättre kollektivtrafik och bättre skolor för ett lägre skattetryck.
Jag är inte nationalekonom, på gott och ont, så jag har säkert missat en antal viktiga detaljer i bilden. Men när jag försöker tillämpa sunt förnuft i denna fråga går det inte ihop.
Frågan är om vi inte skall sänka skatterna och ge medborgarna en större valfrihet i hur deras pengar skall nyttjas. Behålla skyddsnätet för de svagaste men i övrigt ge medborgarna en den ekonomiska frihet som borde vara självklar i ett modernt europeiskt samhälle.
Bo Lundgren blev i mångas ögon nästan ett skämt när han envisades med att ta upp skatterna i vårt land för en valrörelse sedan. Jag undrar om det är detta som ”skrämmer” många kloka politiker till att hellre tala om annat än skattetryck!? Våra höga skatter är en alldeles för stor och viktig fråga för att tigas ihjäl. Den måste luftas och debatteras. Man måste tydligt visa på alternativet till den åldersstigna ”svenska modell” som vi fortfarande dras med.
Släpp fram möjligheten för en svensk att bli rik på sitt arbete och inte bara på aktier, arv eller trisslotter. Premiera de ”ivriga bävrar” som Maud Olofsson drömmer om. Våga lita på människors egen förmåga att skapa sin egen lycka och sluta dalta!
För folkhemmet som vi minns det finns inte mer och då är det hög tid att sluta betala för det!
tisdag, augusti 01, 2006
Ett liv i gråzonen
Efter att ha kollat runt lite på olika bloggar, nyhetstjänster och läst längre artiklar står det allt klarare att den som sa att "krigets första offer är sanningen" sannolikt hade full koll på vad han/hon pratade om.
Informationen som når oss från de strider som rasar i Libanon är inte sällan vinklad. De mest uppenbara vinklingarna är ren oförblommerad propaganda samtidigt som annan information är skickligt maskerad. Ibland kan jag inte skilja objektiv fakta från vinklad fakta.
Sanningen, i vad mån den står att finna i det kaos som ett krig innebär, finns där men är flyktig. I argumentationen mellan de som är för och emot den offensiv som Israel nu bedriver i syfte att oskadliggöra Hizbollah kan ”oskyldiga kvinnor och barn” som dödats av IDF byta identitet till ”Hizbollahs mänskliga sköldar” som sannolikt ”dog när ett ammunitionsförråd i en källare exploderade”. Jag väljer att inte länka citaten, men de finns därute, mer eller mindre ordagrant återgivna.
Jag kan i denna konflikt inte ta ensidig ställning för en part i denna konflikt. Jag lever nämligen i en gråzon där det inte är så enkelt som propagandan vill göra gällande.
Tro inte på allt du läser. Låt inte de kompromisslösa som målar världen i svart och vitt vinna över dig.
Det kanske inte är lika enkelt att leva i gråzonen. Men det är, i min värld i alla fall, hederligare!
Informationen som når oss från de strider som rasar i Libanon är inte sällan vinklad. De mest uppenbara vinklingarna är ren oförblommerad propaganda samtidigt som annan information är skickligt maskerad. Ibland kan jag inte skilja objektiv fakta från vinklad fakta.
Sanningen, i vad mån den står att finna i det kaos som ett krig innebär, finns där men är flyktig. I argumentationen mellan de som är för och emot den offensiv som Israel nu bedriver i syfte att oskadliggöra Hizbollah kan ”oskyldiga kvinnor och barn” som dödats av IDF byta identitet till ”Hizbollahs mänskliga sköldar” som sannolikt ”dog när ett ammunitionsförråd i en källare exploderade”. Jag väljer att inte länka citaten, men de finns därute, mer eller mindre ordagrant återgivna.
Jag kan i denna konflikt inte ta ensidig ställning för en part i denna konflikt. Jag lever nämligen i en gråzon där det inte är så enkelt som propagandan vill göra gällande.
Tro inte på allt du läser. Låt inte de kompromisslösa som målar världen i svart och vitt vinna över dig.
Det kanske inte är lika enkelt att leva i gråzonen. Men det är, i min värld i alla fall, hederligare!
Robert Fisk om sakernas tillstånd i Libanon
Jag vill tipsa dig om en intervju gjord med den legendariske mellanösternjournalisten Robert Fisk som har verkat i regionen i 30 år.
Hans syn på, och kritik av, IDF:s metoder i det pågående kriget mot terroristerna Hizbollah är slående lika mina egna åsikter. Men oändligt bättre formulerade och initierade.
Så för att göra det enkelt för mig ber jag dig att följa länken till intervjuen och läsa på själv. Det finns även en översatt version till svenska. Såvitt jag kan bedömma är det en korrekt översättning.
Här kommer ett utdrag ur intervjuen i översatt version:
"Är det numera så att om man råkar bo tätt intill en plats där missiler avfyras så skall man vara dödsdömd? Är det vad Israel tror att kriget handlar om?
Själv sitter jag här i mitt hus ikväll i rena mörkret – det finns ingen elektricitet – bredvid en parkeringsplats. Vad skulle ske om någon avfyrade en missil från parkeringsplatsen? Är det meningen att jag skall dö för det? Är det en dödsdom för mig? Är det på så vis Israel för sitt krig? Om jag har mina barn i källaren, skall de dö för detta också? Och sedan säger dem till mig att det är mitt fel eller att det är Hizbollahs fel? Du förstår att det här är väldigt allvarliga moraliska frågeställningar.
Det är väldigt tydligt när man lyssnar på IDF:s uttalanden idag då det enligt deras förmenande är så att en familj förtjänar att dö bara för att det, påstår IDF, avfyrades missiler 30 meter ifrån familjens hus. Således döms alla människor i närheten till döden. Är det meningen att vi ska tro på detta? Antagligen är det väl så. Jag kan inte tänka mig någon annan förklaring för varför de annars skulle säga: "Nåväl, en raket avfyrades 30 meter därifrån". Tack så mycket.
De små barnens likdelar i sina plastpåsar, placerade bredvid varandra som stora godisbitar verkar vara alldeles normalt, det är så här ett krig förs av IDF. Faktumet att de blev oemotsagda på tv när de fällde dessa kommentarer var en av de mest extraordinära scener jag har någonsin beskådat.
Jag kom tillbaka från Tyre via en väldigt farlig resväg på en landsväg som var utsatt för flygräder. När jag kom hem, precis innan elektriciteten slutade att fungera, såg jag BBC rapportera vad israelerna hade sagt men detta skedde utan att ifrågasätta moralen som säger att det är helt okay för dig att dö om någon avfyrar en missil nära ditt hem."
Hans syn på, och kritik av, IDF:s metoder i det pågående kriget mot terroristerna Hizbollah är slående lika mina egna åsikter. Men oändligt bättre formulerade och initierade.
Så för att göra det enkelt för mig ber jag dig att följa länken till intervjuen och läsa på själv. Det finns även en översatt version till svenska. Såvitt jag kan bedömma är det en korrekt översättning.
Här kommer ett utdrag ur intervjuen i översatt version:
"Är det numera så att om man råkar bo tätt intill en plats där missiler avfyras så skall man vara dödsdömd? Är det vad Israel tror att kriget handlar om?
Själv sitter jag här i mitt hus ikväll i rena mörkret – det finns ingen elektricitet – bredvid en parkeringsplats. Vad skulle ske om någon avfyrade en missil från parkeringsplatsen? Är det meningen att jag skall dö för det? Är det en dödsdom för mig? Är det på så vis Israel för sitt krig? Om jag har mina barn i källaren, skall de dö för detta också? Och sedan säger dem till mig att det är mitt fel eller att det är Hizbollahs fel? Du förstår att det här är väldigt allvarliga moraliska frågeställningar.
Det är väldigt tydligt när man lyssnar på IDF:s uttalanden idag då det enligt deras förmenande är så att en familj förtjänar att dö bara för att det, påstår IDF, avfyrades missiler 30 meter ifrån familjens hus. Således döms alla människor i närheten till döden. Är det meningen att vi ska tro på detta? Antagligen är det väl så. Jag kan inte tänka mig någon annan förklaring för varför de annars skulle säga: "Nåväl, en raket avfyrades 30 meter därifrån". Tack så mycket.
De små barnens likdelar i sina plastpåsar, placerade bredvid varandra som stora godisbitar verkar vara alldeles normalt, det är så här ett krig förs av IDF. Faktumet att de blev oemotsagda på tv när de fällde dessa kommentarer var en av de mest extraordinära scener jag har någonsin beskådat.
Jag kom tillbaka från Tyre via en väldigt farlig resväg på en landsväg som var utsatt för flygräder. När jag kom hem, precis innan elektriciteten slutade att fungera, såg jag BBC rapportera vad israelerna hade sagt men detta skedde utan att ifrågasätta moralen som säger att det är helt okay för dig att dö om någon avfyrar en missil nära ditt hem."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)