Den senaste tiden har det handlat mycket om vänsterns planer på att likt Allians för Sverige gå ihop i en vänsterkartell där man skall enas om stora frågor inför valet 2010.
Många, inklusive undertecknad, har svårt att se vänsterpartiet och miljöpartiet gå i takt med varandra, särskilt och Sahlin och Juholt slår på trumman. Men det fanns en hel del skeptiker när Allians för Sverige startade och vänsterkartellen har bevisligen fått ihop ett par budgetar under de 12 år av vänsterstyre före 2006.
Vänsterkartellens svagaste kort är inte Lars Ohly, som verkar leva upp för närvarande. Även om det är busenkelt att göra sig lustig över det orimliga med finans- , försvars- eller utrikesminister Ohly så kan han säkert bli arbetsmarknadsminister eller varför inte socialminister!? De tunga ministerportföljerna kommer sossarna garanterat tinga som sina. De är ju för bövelen fortfarande sossar.
Skulle olyckan vara framme så det blir regeringsskifte 2010 är jag övertygad om att v-kartellen får ihop en regering. Vad de borgerliga än tycker.
Vänsterkartellens svagaste kort är alltså inte Ohly. Inte heller trulgubben Peter Eriksson eller Maria Wetterstrand är problemet. Problemet heter Mona.
Historiskt sett tenderar vi svenskar att ty oss till det trygga och invanda vid tuffa tider. Socialdemokraterna, med sina olika varianter av minoritetsstyre, har varit bland det tryggaste vi vet. Landsfäder som Per-Albin, Erlander, Ingvar Carlsson och Göran Persson (Palme blev aldrig ”landsfaderlig”) har stått för stabilitet och trygghet – upplevd – inte nödvändigtvis verklig.
Problemet för socialdemokraterna är att Mona Sahlin inte med bästa vilja i världen kan beskrivas som en ”Landsmoder”. Hon är på sin höjd en ”Landsmorsa”.
Hennes stil. Unik och framgångsrik. Är lämplig för en sakfrågepolitiker. En politiker som går in i en specifik debatt, där han eller hon har god kunskap, och argumenterar. Monas ledarstil känns inte rätt. Bevisligen har hon heller inte stora delar av socialdemokratin med sig i båten.
Frågan är då vem som leder vem. Är det Mona som leder partiet eller är det partiet som leder Mona?
Jag vet vad jag tror…
Efter vänsterkartellens knappa förlust valet 2010 kommer Mona Sahlin att lämna rikspolitiken och bli konsult på fin pr-byrå ett tag för att sedan göra succé som landshövding i Stockholms Län några år senare – slutet gott allting gott.
måndag, december 15, 2008
onsdag, november 26, 2008
torsdag, november 20, 2008
IPRED – Den siste samurajen.
Jag är Ipred den intelligenta värktabletten…
Nej, just det. Ipren var den intelligenta värktabletten. Ipred är ett lagförslag som inte är särskilt intelligent.
Frågan kring upphovsrätt och fildelning har stötts och blötts av bloggare långt mer insatta och engagerade än vad jag är. Jag måste dock göra ett försök att sammanfatta mina tankar kring detta.
Jag har nu gått många år i Livets Universitet och jag har bland annat lärt mig följande:
Den som inte accepterar och anpassar sig till förändring blir frånåkt, bortglömd och bitter (eller död).
Filmen DEN SISTE SAMURAJEN är en fin film. Trots att scientologen Tom Cruise är med i den. Den handlar kortfattat om hur den ädle samurajen vägrar ändra på sig när motståndarna kommer med nya gevär, kanoner och kulsprutor. Samurajen dör. Ädelt. Med stoltheten i behåll. Men han dör.
Historien är full av exempel på personer och företeelser som kämpade mot förändring. Alla förlorade. Kavalleriet mot stridsvagnen. Segelfartyget mot ångfartyget. Personsökaren mot mobiltelefonen. Den svenska TK industrin mot den portugisiska. Lanthandeln mot Stormarknaden. Naturfolken mot de västerländska erövrarna. Det handlar inte nödvändigtvis om rätt eller fel. Det är inte en moralisk fråga (kanske borde vara, men är det inte). Det är en okuvlig del av mänskligt beteende. Ny teknik slår gammal. Nya distributionsformer slår gamla.
Internet, och framförallt den ökade bandbredden, har för alltid förändrat villkoren för distribution av film, musik och programvara. Den som vill kan idag, både legalt och illegalt, hitta det mesta i form av digital underhållning och nytta på nätet.
Jag noterar också att det illegala utbudet är större och fräschare en det legala utbudet. Detta är givetvis fel och bör rättas till snarast.
De branscher som försörjer sig på film, musik och programvara måste tänka nytt och större. Några är redan där. Andra verkar inte förstå vad jag pratar om.
Med hjälp av reklam, produktplacering, kringförsäljning, exklusiva utgåvor och nära samarbeten med mobil- och internetoperatörer finns det nya affärsmodeller att jobba med.
Självklart måste upphovsmän och kvinnor får ersättning för sina verk. Det är inte det jag vänder mig mot.
Jag vill att det skall vara billigt och enkelt att lagligt få ta del av musik, film och tv. Spotify är redan där. Joost och andra en god bit på väg, men så länge som BBC endast låter britter se på TOPGEAR gratis på deras hemsida återstår det bara ett alternativ kvar för de som absolut vill se programmen när de är ”färska”. Det illegala alternativet.
Viacom, med bland annat Comedy Central, har redan ”sett ljuset”. Genom att dagen efter programmen sänts i TV lägga ut hela avsnitt av The Daily Show och The Colbert Report som streamade filmer på sin hemsida minskar de den illegala nedladdningen av programmen och kan tjäna pengar på presentatörsskap och fyra reklamspotar i showen. De når en större publik och kan, förhoppningsvis, tjäna ännu mera pengar.
Att via jakt på fildelare – stora som små – som Ipred-lagen ger verktyg till försöka stoppa denna utveckling är fel och förgäves.
Simma med utvecklingsströmmen – inte mot den.
Det vore mer intelligent!
tisdag, november 11, 2008
Fyndigt värre!
Sarah Palin's so dumb that when some lady yelled out "Idaho" from the crowd she promised to find her a legitimate job.
---
Hör av dig om du inte fattar det roliga!
---
Hör av dig om du inte fattar det roliga!
måndag, oktober 20, 2008
Colin Powell vet hur man säljer in en presidentkandidat!
Jag har alltid varit imponerad av Colin Powell. Hans karriär har varit enastående.
USA:s förste färgade militära motsvarighet till överbefälhavare (formellt är det ju presidenten som är ÖB, den "militäre" ÖB:n kallas Joint Chief of Staff).
Efter att ha gått i pension som fyrstjärning general och innehavare av det högsta militära ämbetet dök han snart upp igen. Denna gång som USA:s förste färgade utrikesminister. Med undantag för debacklet med massförstörelsevapenrapporten i FN:s generalförsamling gjorde han enligt de flesta ett fantastiskt arbete som Sectretary of State unde George W Bush första mandatperiod.
När republikanen och "hjälten" Colin Powell nu går ut och stödjer Barack Obama, gör han det givetvis inte slentrianmässigt. Hans utläggning i lördagens Meet The Press på MSNBC är bland det bästa som sagts om den amerikanska valrörelsen till dags dato.
På ett lugnt, resonerade och mördande logiskt vis förklarar General Powell varför Barack Obama är den president som USA och världen behöver just nu.
Att han dessutom både avfärdar Sarah Palin som vicepresident kandidat och ger alla amerikanska (republikanska) islamofober något att tänka på gör inte saken sämre.
Skall du bara se en film som jag länkar på denna sida, skall du se denna!
USA:s förste färgade militära motsvarighet till överbefälhavare (formellt är det ju presidenten som är ÖB, den "militäre" ÖB:n kallas Joint Chief of Staff).
Efter att ha gått i pension som fyrstjärning general och innehavare av det högsta militära ämbetet dök han snart upp igen. Denna gång som USA:s förste färgade utrikesminister. Med undantag för debacklet med massförstörelsevapenrapporten i FN:s generalförsamling gjorde han enligt de flesta ett fantastiskt arbete som Sectretary of State unde George W Bush första mandatperiod.
När republikanen och "hjälten" Colin Powell nu går ut och stödjer Barack Obama, gör han det givetvis inte slentrianmässigt. Hans utläggning i lördagens Meet The Press på MSNBC är bland det bästa som sagts om den amerikanska valrörelsen till dags dato.
På ett lugnt, resonerade och mördande logiskt vis förklarar General Powell varför Barack Obama är den president som USA och världen behöver just nu.
Att han dessutom både avfärdar Sarah Palin som vicepresident kandidat och ger alla amerikanska (republikanska) islamofober något att tänka på gör inte saken sämre.
Skall du bara se en film som jag länkar på denna sida, skall du se denna!
fredag, oktober 17, 2008
Ja till EURO!
De centerpartistiska riksdagsledamöterna Jörgen Johansson och Johan Linander lade nyligen fram en motion att vi skall ha en ny folkomröstning angående införande av euro som valuta i Sverige.
Frågan kan av principiella skäl anses vara för tidigt väckt, men å andra sidan delar jag mina partikamraters uppfattning och ser inget självändamål i att vänta.
PJag är för euro av samma skäl som när jag röstade ja i den senaste folkomröstningen. Vi är bevisligen med i EU och det finns få fördelar på lång sikt att stå utanför den styrka som den gemensamma europeiska valutan har.
Så: Gärna folkomrösning för mig och mer än gärna euro så snart som möjligt.
Frågan kan av principiella skäl anses vara för tidigt väckt, men å andra sidan delar jag mina partikamraters uppfattning och ser inget självändamål i att vänta.
PJag är för euro av samma skäl som när jag röstade ja i den senaste folkomröstningen. Vi är bevisligen med i EU och det finns få fördelar på lång sikt att stå utanför den styrka som den gemensamma europeiska valutan har.
Så: Gärna folkomrösning för mig och mer än gärna euro så snart som möjligt.
måndag, oktober 13, 2008
Ett citat. En tanke.
"Because I'm tired of it. Year, after year, after year, after year, having to choose between the lesser of who cares. Of trying to get myself excited about a candidate who can speak in complete sentences. Of setting the bar so low I can hardly look at it. They say a good man can't get elected. Well, I don't believe that." Leo McGarry, The West Wing Season 2 Episode 1
söndag, oktober 12, 2008
A-kassan
A-kassan är inte mycket att hänga i julgran för någon som tjänar hyfsat. Själv har jag en inkomstförsäkring som jag betalar extra. Den finansieras med råge av jobbskatteavdraget - det blir pengar över, jag lovar.
Den som väljer att inte vara med i a-kassan och inte eventuellt säkra upp mellanskillnaden mellan a-kassa och sin lön har gjort ett eget val.
Varför tar ingen upp den enskildes ansvar i kvällens debatt mellan partiledarna?
En löntagare är väl inte ett menlöst fån som inte kan tänka själv... eller?
Politik är inte att vara curlingmamma och idiotförklara vanligt folk.
Det är att ge medborgaren så mycket frihet och ansvar som möjligt utan att det blir löjligt.
Med den friheten och det ansvaret ställs det högre krav på den enkilde och det är helt i sin ordning i min värld!
Den som väljer att inte vara med i a-kassan och inte eventuellt säkra upp mellanskillnaden mellan a-kassa och sin lön har gjort ett eget val.
Varför tar ingen upp den enskildes ansvar i kvällens debatt mellan partiledarna?
En löntagare är väl inte ett menlöst fån som inte kan tänka själv... eller?
Politik är inte att vara curlingmamma och idiotförklara vanligt folk.
Det är att ge medborgaren så mycket frihet och ansvar som möjligt utan att det blir löjligt.
Med den friheten och det ansvaret ställs det högre krav på den enkilde och det är helt i sin ordning i min värld!
lördag, oktober 11, 2008
Mona, min Mona.
Att först säga nej till vänsterpartiet för att sedan säga "okejrå, kanske i alla fall" får väl anses höra till det mindre genomtänkta och förankrade insatserna i partiordförande Sahlins liv.
s utan v är för de flesta gammelsossar otänkbart. Mp betraktas, på gamla meriter, med stor skepsis av samma gammelsossar.
Sahlin kommer få det svårt om hon envisas med att försöka röra sig snabbare än sitt gamla hederliga betongparti. betong kan vara bra, men det är inte snabbt.
Dessutom saknas den krisinsikt som sossarna borde ha inom stora delar av partiet. S + mp var rätt tänkt men fel utfört.
Lycka till med nästa försök!
...eller inte alls förresten! ;-)
s utan v är för de flesta gammelsossar otänkbart. Mp betraktas, på gamla meriter, med stor skepsis av samma gammelsossar.
Sahlin kommer få det svårt om hon envisas med att försöka röra sig snabbare än sitt gamla hederliga betongparti. betong kan vara bra, men det är inte snabbt.
Dessutom saknas den krisinsikt som sossarna borde ha inom stora delar av partiet. S + mp var rätt tänkt men fel utfört.
Lycka till med nästa försök!
...eller inte alls förresten! ;-)
onsdag, oktober 08, 2008
tisdag, oktober 07, 2008
Tål att tänkas på!
Varje år dör mer än 1 500 000 barn på vår jord på grund av brist på rent vatten enligt UNICEF.
Mer än en och en halv miljon älskade, förtjusande och oskyldiga barn som dör i infektioner och bakteriella sjukdomar för att de saknar tillgång det mest basala av alla mänskliga behov efter luft!
Ibland känns våra små politiska vattenglas-stormar i Sverige futtiga.
Finanskris i all ära. Det finns mer att ta sig en funderare på!
Sarah Palin - En studie i ignorans
Jag hade först tänkt skriva ett inlägg om hur jag ser på Sarah Palin och varför hon skrämmer mig och får mig att känna mig olustig.
Jag kan bara konstatera att hon lika gärna skulle kunna komma från en anna planet när det gäller världsbild och synen på de flesta politiska frågorna.
Istället för att lägga ut texten rekommenderar jag dig att gå in på Sarah Palin: The Shrill Hockey Mom och kolla på några av filmerna som länkas där. De förklarar problemet bättre än vad jag är kapabel till.
Målet är enkelt – Vägen är komplex
Media – men även politiker och politiska bloggare – tenderar till att förenkla politiken och göra den till en tävling mellan två sidor. Inte minst blir detta tydligt i den pågående amerikanska presidentvalskampanjen.Varje debatt analyseras först och främst utifrån frågeställningen: Vem vann?
Det går visst att vinna en debatt och därigenom påverka valresultatet till sin fördel. Det har hänt och kommer säkert att hända igen. Men den vanligaste bilden är att de redan frälsta tycker att deras kandidat var bäst och de som inte har valt är lika kloka efter debatten som före.
Att gnälla på medias förenklingar är aningen tröstlöst. Dels för att det i sig själv är en förenkling att påstå att media förenklar. Men också för att vi får den media vi förtjänar.
Människan tycks tilltalas av enkelhet och söker gärna den varhelst den finns. Detta är rätt och detta är fel. Gör si men inte så.
Sanningen är dock att svaret på det flesta politiska frågor börjar med: Det beror på… Ideologier kan vara rena och enkla, då de inte behöver mötas verkligheten. Realpolitik är ett annat slags djur. Väsensskilt (eller borde i alla fall vara) från ideologiska förenklingar.
Om en svensk kommun väljer att via sitt kommunala bostadsföretag premiera de hyresgäster som sänker sin uppvärmingskostnad för att bidra till en bättre miljö och hyresgästerna tar extrapengarna och reser på utlandssemester (vilket framkom i studier vid universitetet på orten) med flygplan så har man endast åstadkommit att man bytt fjärrvärme mot flygbränsle.
Gissa vilket som är sämst för miljön?
Målet var enkelt. Vi vill minska koldioxidutsläppen och ge hyresgästerna en möjlighet att delta i arbetet. Vägen är dessvärre sällan lika enkel. Den är komplex.
Det enkla i politiken är att formulera målet. Rättvisa, en god miljö, jämlikhet, trygghet, god utbildning, bra infrastruktur, företagsvänligt klimat, rikt kulturliv, god livskvalitet, integration och så vidare. Ja, du ser. Inte svårt att med några få ord förmedla några av de viktiga målen för politiken.
Vägen dit är en annan femma. Hade det varit lätt hade det redan varit gjort.
En hederlig politiker tvingas erkänna denna komplexitet och uppfattas snabbt som luddig och velig. En ohederlig och/eller okunnig politiker meddelar tvärsäkert att ”detta är den enda vägen” och om ni bara röstar på mig och mitt parti så kommer allt bli bra.
Det finns ett bra ord för den typen av politiker – nej inte idiot – populist.
Om du stöter på en politiker som har enkla svar på komplicerade frågor – särskilt om politikern är mycket karismatisk och övertygande - är mitt råd enkelt: Tro inte på det han eller hon säger utan läs på och bilda dig en egen uppfattning först.
Ju fler som inser att målet är enkelt men vägen komplex - desto större chans får de politiker som själva har den insikten att bli valda.
Bara för att vägen är komplex betyder inte att den är omöjlig. Den kräver bara lite mer omdöme och lite mer tålamod.
Och det omdömet och tålamodet börjar hos dig!
söndag, oktober 05, 2008
Marknadskrafter - Återvinning
Skrev detta den 27 januari 2006. Passar på att återvinna.
Marknadskrafterna i sin renaste och oreglerade form kan ställa till lika mycket, eller mer skada som en orkan eller flodvåg. Utsläpp av kemikalier, människohandel, vapen- och narkotikahandel, skövling av naturresurser, tjuvfiske är alla exempel på hur marknadskrafterna bidrar till lidande, oreda och katastrofer.
Marknadskrafterna är en integrerad del av mänskligheten och mänskligt beteende. Att önska bort dem är utopiskt och, vilket historien bevisat gång på gång, knappast framgångsrikt.
Detta betyder inte att vi skall resignera och släppa marknadskrafterna fria. Historiskt sett var marknadskrafterna tyglade av de samhällen som de verkade i och av nationalstatens regleringar. Kunder kunde snabbt beivra dåligt beteende hos ett företag som av girighet började tära på omgivningen.
Dagens globala marknad har medfört att många av dessa begränsningar är borta. Frihandelsavtal, konkurrensfrihet och slopade subventioner och tullar har avpersonifierat ”marknaden”.
Vi förhåller oss idag mer till varumärken än till industrier och fysiska producenter. Jag har ingen aning om villkoren för de arbetare som tillverkat mitt tangentbord. Jag vet bara att företaget som satt loggan på tangentbordet borgar för funktionalitet och kvalitet. Mer än så bryr jag mig ärligt talat inte. Och i det beteendet är jag uppenbarligen knappast ensam.
Det finns enligt min mening två sätta att ”tygla” marknadskrafterna i syfte att minska riken för ”skador”.
Den ena är den effektivaste och svåraste metoden. Förändra ditt och mitt beteende. Vi ”röstar” varje dag med våra pengar. Och om vi mer medvetet börjar ”rösta” på rättvisemärkta produkter och miljömärkta produkter och väljer bort företag som går för långt i sin vinstjakt kommer marknadskrafterna anpassa sig för att kunna erbjuda det kunden vill ha.
Erfarenheten visar dock att vi sällan är beredda att betala mer för en likvärdig produkt bara för att må lite bättre av kunskapen att produkten tagits fram med justa metoder.
Detta är synd, då marknadskrafterna blixtsnabbt anpassar sig till efterfrågan utan att reflekterar särskilt mycket över det. Vill ”alla” köpa rättvisemärkta bananer så är det bara de som odlas.
Om majoriteten vill ha ”perfekta” bananer, skit samma i hur mycket odlarna betalar sin personal och hur mycket gödsel och bekämpningsmedel som används, så är det detta marknadskrafterna erbjuder.
Den andra metoden är reglering genom lagstiftning. Sådan finns redan idag, och är en förutsättning för att en marknadsekonomi skall fungera. Utan fungerande arbets- och affärsrätt hämmas tillväxten på grund av osäkerheten i investeringar.
Detta är i min mening ett dubbeleggat svärd. Å ena sida krävs reglering för att en marknad över huvud taget skall fungera. Å andra sidan kan för mycket reglering hämma tillväxt och utveckling vilket i sin tur kan medföra att investeringar flyttar vidare.
Vidare måste regler efterlevas om de skall ha effekt. Finanslagar utan att Finansinspektionen gör sitt jobb blir snabbt verkningslösa. Skattelagar utan att Skatteverket gör sitt jobb blir även de verkningslösa.
Orsak och verkan. Svårare än så är det inte i teorin.
Dock kräver jag att världens politiker tar sitt ansvar för den ”stora bilden” på fullaste allvar och framför allt inte bara säger rätt saker utan även gör rätt saker. Vid stora internationella konferenser kring fattigdom, miljö, kvinnors och barns rättigheter kommer man oftast fram till kloka och vettiga uttalanden.
Kunskapen finns. Lösningarna finns. Genomförandet lyser allt som oftast med sig frånvaro.
Gräver man i orsakerna till detta så är det inte ovanligt att man stöter på en kraft som gör vad den anser behövs för att maximera vinster och resultat. En pragmatisk kraft som ständigt söker den kortaste, snabbaste vägen till målet, oavsett om den går genom korrupta politiker, mutade journalist eller via skumma lobbyister.
En kraft som kan tyglas. Som måste tyglas. Men som också måste få finnas…
Marknadskraften
Marknadskrafterna i sin renaste och oreglerade form kan ställa till lika mycket, eller mer skada som en orkan eller flodvåg. Utsläpp av kemikalier, människohandel, vapen- och narkotikahandel, skövling av naturresurser, tjuvfiske är alla exempel på hur marknadskrafterna bidrar till lidande, oreda och katastrofer.
Marknadskrafterna är en integrerad del av mänskligheten och mänskligt beteende. Att önska bort dem är utopiskt och, vilket historien bevisat gång på gång, knappast framgångsrikt.
Detta betyder inte att vi skall resignera och släppa marknadskrafterna fria. Historiskt sett var marknadskrafterna tyglade av de samhällen som de verkade i och av nationalstatens regleringar. Kunder kunde snabbt beivra dåligt beteende hos ett företag som av girighet började tära på omgivningen.
Dagens globala marknad har medfört att många av dessa begränsningar är borta. Frihandelsavtal, konkurrensfrihet och slopade subventioner och tullar har avpersonifierat ”marknaden”.
Vi förhåller oss idag mer till varumärken än till industrier och fysiska producenter. Jag har ingen aning om villkoren för de arbetare som tillverkat mitt tangentbord. Jag vet bara att företaget som satt loggan på tangentbordet borgar för funktionalitet och kvalitet. Mer än så bryr jag mig ärligt talat inte. Och i det beteendet är jag uppenbarligen knappast ensam.
Det finns enligt min mening två sätta att ”tygla” marknadskrafterna i syfte att minska riken för ”skador”.
Den ena är den effektivaste och svåraste metoden. Förändra ditt och mitt beteende. Vi ”röstar” varje dag med våra pengar. Och om vi mer medvetet börjar ”rösta” på rättvisemärkta produkter och miljömärkta produkter och väljer bort företag som går för långt i sin vinstjakt kommer marknadskrafterna anpassa sig för att kunna erbjuda det kunden vill ha.
Erfarenheten visar dock att vi sällan är beredda att betala mer för en likvärdig produkt bara för att må lite bättre av kunskapen att produkten tagits fram med justa metoder.
Detta är synd, då marknadskrafterna blixtsnabbt anpassar sig till efterfrågan utan att reflekterar särskilt mycket över det. Vill ”alla” köpa rättvisemärkta bananer så är det bara de som odlas.
Om majoriteten vill ha ”perfekta” bananer, skit samma i hur mycket odlarna betalar sin personal och hur mycket gödsel och bekämpningsmedel som används, så är det detta marknadskrafterna erbjuder.
Den andra metoden är reglering genom lagstiftning. Sådan finns redan idag, och är en förutsättning för att en marknadsekonomi skall fungera. Utan fungerande arbets- och affärsrätt hämmas tillväxten på grund av osäkerheten i investeringar.
Detta är i min mening ett dubbeleggat svärd. Å ena sida krävs reglering för att en marknad över huvud taget skall fungera. Å andra sidan kan för mycket reglering hämma tillväxt och utveckling vilket i sin tur kan medföra att investeringar flyttar vidare.
Vidare måste regler efterlevas om de skall ha effekt. Finanslagar utan att Finansinspektionen gör sitt jobb blir snabbt verkningslösa. Skattelagar utan att Skatteverket gör sitt jobb blir även de verkningslösa.
Orsak och verkan. Svårare än så är det inte i teorin.
Dock kräver jag att världens politiker tar sitt ansvar för den ”stora bilden” på fullaste allvar och framför allt inte bara säger rätt saker utan även gör rätt saker. Vid stora internationella konferenser kring fattigdom, miljö, kvinnors och barns rättigheter kommer man oftast fram till kloka och vettiga uttalanden.
Kunskapen finns. Lösningarna finns. Genomförandet lyser allt som oftast med sig frånvaro.
Gräver man i orsakerna till detta så är det inte ovanligt att man stöter på en kraft som gör vad den anser behövs för att maximera vinster och resultat. En pragmatisk kraft som ständigt söker den kortaste, snabbaste vägen till målet, oavsett om den går genom korrupta politiker, mutade journalist eller via skumma lobbyister.
En kraft som kan tyglas. Som måste tyglas. Men som också måste få finnas…
Marknadskraften
fredag, oktober 03, 2008
Integritet kontra säkerhet. Skolversionen.
"Maskinerna är våra vänner - utan dem inget paradis" skaldade den originelle Kjell Höglund i sin visa med samma namn.
Tekniken ger oss idag möjlighet att avlyssna, filma och övervaka på ett sätt som inte var möjligt för bara 20 år sedan.
Kring detta faktum har mycket av den sk FRA-debatten handlat. Skall man bara för att man kan?
Det senaste slagfältet mellan integritet och säkerhet utspelas i våra skolor. Med hjälp av kameror försöker en del skolor komma till rätta med narkotikalagning, misshandel, stölder, skadegörelse och mobbing. Det tycks dessutom ha gett effekt i de skolor där kamerorna satts upp.
Kritiken kom i alla fall som ett brev på posten. Det är kränkande meddelarDatainspektionen. De kanske har rätt. Kanske inte.
Avvägningen mellan den enskildes rätt till integritet är en fråga som måste prövas från fall till fall. Lek med tanken att man skulle byta ut kamerorna mot väktare istället. Som stod på post i olika hörn i skolan och övervakade allt som hände. Skulle det vara ett större eller mindre ingrepp i den personliga integriteten? Att alltid ha någon som tittar på en?
Givetvis bör kameror i skolor endast nyttjas reaktivt - dvs användas som bevisunderlag när man skall utreda en brott på skolan. Filmerna bör raderas efter en rimlig tid och tillgången till materialet bör vara omgärdat med hög sekretess.
Personligen tycker jag at det är högst rimligt att de skolor som har problem med stölder, skadegörelse och liknande får sätta upp kameror. När så sker måste alltid elever och föräldrar upplysas om detta och skälen till det.
För närvarande är de ca 20 % av landets skolor som har kameror, vilket betyder att de elever och föräldrar har möjligheten att byta till någon av de skolor som inte har kameror.
Våra skolor skall vara säkra och trygga. Om kameror bidrar till detta så är de välkomna. I alla fall i "min" skola.
Finanskrisen - Om konsten att uppfostra en marknad.
Media har haft fullt upp de senaste veckorna med att larma och förklara KRISEN. Hur den uppstod. Hur den skall mötas. Hur DU påverkas och hur den skall dämpas.
Riksbanken i Sverige lånar ut 60 miljarder - till att börja med. De kräver säkerhet och förväntar sig att få tillbaka pengarna. Med ränta. Gott så.
Anders Borg förklarar att statens finanser är väl rustade för att möta krisen och varslen står som spön i backen. 9000 varslades i september. Oktober kommer säkert bjuda på fler varsel.
Jag skulle kunna skriva: Vad var det jag sa!? Men det vore att fara med osanning. Jag har ju inte sagt något. Men jag skulle kunna ha gjort. Jag har personligen inte ett enda lån med rörlig ränta. Och de jag har är bundna till en nivå långt, långt under nuvarade räntor.
Skälet är enkelt. Jag minns allt för väl början av 90-talet och tvåsiffriga räntor.
Krisen är ingen överaskning. Exakt när den kommer tycks alltid vara svårt att veta. Men att den förr eller senare kommer borde varje historiemedveten person inse.
Vad vi ser idag är hur girighet och profithunger har medfört att aktörer på marknaden tagit risker och skarvat i hörnen på ett sätt som får de konsekvenser vi nu ser.
Främst är det i USA man har gjort bort sig med de så kallade sub-prime lånen där enklare bostäder står som enda säkerhet hos låntagare som knappast borde fått låna de belopp de fått.
Precis som på 1990-talet finns fastigheter med i centrum av problemet. Och precis som på 1990-talet förväntas nu skattebetalarna komma till undsättning.
Varför skall du och jag vara med och betala med allmänna medel för att banker och finansinstitut har gjort bort sig? Även om detta inte är läget i Sverige denna gång (ännu!?), så är det just detta som är läget i USA.
Med en felaktig räntepolitik och med en felaktig utlåningsstrategi har "bubblan" spruckit. Min syn på det hela är enkel.
1. Låt bolagscheferna ta den största smällen. De får del av vinsten när det går bra och borde i konsekvensens namn ta förlusterna när det går dåligt.
2. Låt ägarna (aktieägarna) ta smällen i andra hand. Helt enligt samma logik som tidigare.
3. Låt skattebetalarna vis staten LÅNA ut det som behövs för att inte hela finanssystemet skall kollapsa - vilket vore illa på så många sätt. Med låna menar jag just LÅNA. När konjukturen väl vänder påbörjas den mödosamma återbetalningen till staten. Gärna till förmånliga villkor och lång löptid. Men tillbaka skall pengarna. Vi talar om företag med mångmiljardvinster i högkonjuktur. Det kommer att finnas pengar att betala tillbaka med. Tids nog.
Skulle man inte göra detta så skickar man helt fel signaler. Då säger man direkt eller indirekt att ta vilka risker du vill. Vi fångar upp er och betalar om det blir fel.
Balans och någon slags rättvisa är det enda jag begär.
Vi får väl se hur det slutar.
Själv tänker jag passa på att köpa lite aktier i de bolag som jag anser vara undervärderade just nu och njuta av att se dem - likt denna blogg - resa sig ur askan och flyga upp på börshimlen igen.
Guess who's back!
Hah!
Just när du stod i begrepp att ta bort denna blogg från allt vad bokmärken och feeder heter så återuppstår den likt fågeln Fenix ur askan.
Under en lång tid av kontemplation och ett liv utanför bloggosfären kliver jag in på arenan igen - starkare än någonsin.
Hmm. Det låter fint i alla fall. ;-)
Vad jag försöker förmedla är att lusten är tillbaka och att du kan räkna med en viss rotation på inläggen igen.
Vi börjar väl med krisen på allas läppar... Finanskrisen.
måndag, augusti 11, 2008
Jag vet...
...att det är Augusti och att jag inte uppdaterar denna blogg längre. Har annat för mig just nu.
Men jag tackar för uppmärksamheten lika fullt!
Men jag tackar för uppmärksamheten lika fullt!
söndag, maj 25, 2008
Vad går före fall?
Det är inte riktigt likt mig at blogga om ESC – ja alltså Eurovision Song Contest. Jag brukar försöka undvika att titta på skiten då jag ytterst sällan får ut någon glädje ur det.
Dock önskade min familj att jag skulle vara med igår så jag satte mig snällt i tv-soffan och tittade på. Detta är något av vad jag fann:
Favoritlåt:
Turkiet – överraskande musikalisk, bra sångare och spännande rock som mycket svagt påminde om System Of A Down – vilket aldrig kan vara fel.
Den danska låten funkade också, men på ett annat plan.
Hatobjekt:
De två gapiga programledarna i green-room. Som Luuk torrt konstaterade: ”De är nybörjare.”
Fyyyy faaaan var de sög!
Frågetecken 1:
Varför var Charlotte Perrelli sminkad så att hon såg ut som en transvestit? Visst brukar hon se ”vulgo” ut, men igår gick det för långt.
Frågetecken 2:
Spaniens bidrag? Eh… ?
Till sist…
… stod det klart att Ryssland hade vunnit (vem kan nynna på den låten idag?). Och att Sverige – denna självutnämnda stormakt in schlagervärlden – hade sin kollektiva rumpa röd av smisk från resten av Europa med undantag för Malta.
Svenska programledare satt och vojnade sig och sa gång på gång att det minsann inte bara var svenskar som hade favorittippat Perrelli.
Sveriges högmod hade denna gång (som så ofta) smällt rakt tillbaka i ansiktet. Visst är vi ett bra schlagerland, men så bra är vi inte!
Bevisligen.
lördag, maj 03, 2008
Snart tillbaka till "verkligheten"
Mitt uppdrag som press- och informationsofficer i Afghanistan närmar sig obönhörligen mott sitt slut. Just nu sitter min efterträdare Maria vid "mitt" skrivbord och jobbar för fullt med en krisövning. Om 4 dagar lämnar jag Afghanistan för denna gång - kanske för alltid!?
Det har varit en upplevelse och en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan. Jag har trivts och utvecklats. Jag känner att jag har vuxit som människa. Mötet med den afghanska vardagen har medfört att mina perspektiv har vidgats. Jag har fått nya vänner (och ovänner) och fått se och uppleva saker som är få förunnat.
Men en sak står fullständigt klart, såhär på slutet: Det skall bli skönt att få komma hem!
Hem till mellanmjölkens och halvljusens förlovade rike. Hem till älskad hustru och lika älskade barn. Hem till arbetskamrater och vänner. Hem till politik och revision. Hem till snabbt internet och svensk vardagslyx. Borta bra med hemma bästa!
Om någon skulle rådfråga mig om jag kan rekommendera utlandstjänstgöring, skulle jag tveklöst svara ja. Samtidigt kostar det på att vara borta från nära och kära i nästan 7 månader. För mig känns det som det var det värt det, men svaret är kanske inte lika självklart för alla.
Vill det sig väl kommer även denna blogg så sakteliga - likt fågeln Fenix - resa sig ur askan och återigen sväva högt upp i bloggosfären.
Men om det vet jag inget idag. Idag längtar jag mest hem!
Det har varit en upplevelse och en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan. Jag har trivts och utvecklats. Jag känner att jag har vuxit som människa. Mötet med den afghanska vardagen har medfört att mina perspektiv har vidgats. Jag har fått nya vänner (och ovänner) och fått se och uppleva saker som är få förunnat.
Men en sak står fullständigt klart, såhär på slutet: Det skall bli skönt att få komma hem!
Hem till mellanmjölkens och halvljusens förlovade rike. Hem till älskad hustru och lika älskade barn. Hem till arbetskamrater och vänner. Hem till politik och revision. Hem till snabbt internet och svensk vardagslyx. Borta bra med hemma bästa!
Om någon skulle rådfråga mig om jag kan rekommendera utlandstjänstgöring, skulle jag tveklöst svara ja. Samtidigt kostar det på att vara borta från nära och kära i nästan 7 månader. För mig känns det som det var det värt det, men svaret är kanske inte lika självklart för alla.
Vill det sig väl kommer även denna blogg så sakteliga - likt fågeln Fenix - resa sig ur askan och återigen sväva högt upp i bloggosfären.
Men om det vet jag inget idag. Idag längtar jag mest hem!
torsdag, april 17, 2008
Kristina från moderaterna
Att i dessa dagar skriva om Kristina Axén Olin kan väl knappast betraktas som originellt, men det är ett par tankar som ”ploppar upp” när jag läser om detta sittandes i Afghanistan 700 mil från Stockholm.
- Kristina Axén Olin är en utomordentligt bra företrädare för moderaterna. Jag delar inte hennes ideologi eller politik men har vett att uppskata en duglig partiföreträdare, oavsett partifärg.
- Hennes (tidigare) personliga svårigheter (i vad mån de ligger till bakgrund för hennes beslut) är mänskliga och beklagansvärda.
- Hur många ensamstående trebarnspappor lyckas hålla en politisk toppkarriär levande. (Jag vet inte, jag bara undrar!?)
- Ingen är oersättlig, inte ens Kristina Axén Olin. Däremot är hon sannolikt på kort sikt svårersättlig.
- Sossarna har nog svårt att inte jubla mellan skål och vägg när Jämtins största hot lämnar Stockholmspolitiken.
- Moderaterna skall välja efterträdare med valet 2014 i sikte. Traditionen i Stockholm bjuder att det blir maktskifte varje mandatpariod. Så har det länge varit och så kommer det länga vara… (Men det vore onekligen omväxlande om borgarna satt kvar fyra år till!)
- Genomslaget i media i samband med hennes avgång visar tydligt viken galjonsfigur Kristina tycks ha varit för moderaterna.
- Sist men inte minst… livet går vidare, även för Kristina!
tisdag, februari 26, 2008
Världsliga saker som ger guldkant i livet
Det viktigaste i mitt liv är mina barn. Det är inte alltid jag lever efter den insikten - just nu sitter jag till exempel och skriver detta i Afghanistan, långt bort från det viktigaste i mitt liv.
Men om vi för skojs skull skulle ta och bli lite ytliga en stund tänkte jag lista ett antal saker som skänker njutning och glädje i mitt liv. Det kommer inte handla om single malt whiskey eller kubanska handrullade cigarrer. Årgångsviner och gourmetrestaurnager lyser även de med sin fråvaro på denna lista.
Fokus kommer att ligga på tv-serier, dataspel, filmer, böcker och några riktigt bra platser. Listan är spontant skriven och inte särskilt genomtänkt.
Hitman - Blood Money (PS2/PC/XBOX) // Sjukt och sjukt bra dataspel. Variationsmöjligheterna kombinerat med fin musik, härliga miljöer och en underhållande plotline gör detta spel till något man kan komma tillbaka till gång och gång igen.
The West Wing (Vita Huset) // Tv-serien som numera är nerlagd. Såg om de första 5 säsongerna i vintras. En fantastisk ensemble och strålande manus. Bra skit som det brukar heta.
Café Lyran (Mälarhöjden) // Söder om söder vid Mälaren ligger Stockholms kanske stabilaste fik. Hembakat och generöst. Alltid gott och utsiken över Mälaröarna är helt okej. Gillar man goda bakverk finns mycket att välja på. Räkmackan är legendarisk och som regel värd sitt höga pris.
Life on Mars // BBC:s märkliga tv-serie om en polis som 2006 efter en trafikolycka hamnar i koma och plötsligt "vaknar upp" i 1970-talets Manchester där han tillsammans med sin nye chef utreder han brott "70's style". Skådespeleriet, dialogen och miljöerna tillsammans med musiken gör denna serie särskilt underhållande.
The Colbert Report // Comedy Central i USA visar detta underbara tv-program som helt och hållet står och faller på en underbare Stephen Colbert som spelar en högerradikal åsiktsmaskin med engen talkshow. Ofta smart, ofta tankeväckande och alltid rolig.
Våren // Allergier till trots. Ljusets återkomst och grönska och värme gör våren till en tid att njuta. Gör det!
Poker // Tar 10 minuter att lära sig och en livstid att bemästra. Poker (Texas Hold'em) är inte bara ett spel om de bästa korten eller förmågan att räkna odds. Det är också ett psykologiskt spel som kan vara belönande på mer än ett sätt. Å andra sidan kan det vara ingången till spelmissbruk, så ta det lugnt.
Amerikanska pannkakor med lönnsirap // ICA:s stora kokbok har ett recept som är mycket lyckat. Tillsammans med äkta lönnsirap är detta mer beroendeframkallande än poker. Bör ätas men med förnuft. Testa att blanda ned färska blåbär när säsongen kommer.
Shop'n'Go // Att slippa stå i långa köer när man handlar och att hela tiden ha koll på hur mycket man har handlat för är i det mesta brilliant. Nu har även IKEA börjat med en variant i form av självscanning vid kassorna. Fungerade utmärkt senast.
Top Gear // BBC:s långkörare om bilar, särskilt snabba dyra bilar. Personkemin mellan Jeremy Clarkson, Richard Hammond och James May är underbar och de bär upp programmet på ett sätt som borde göra vilken annan programledare som helst avundsjuk. Att gilla bilar är en fördel men programmet kan avnjutas lika väl av övriga för underhållningsvärdet. Dessutom är reportagen sjukt snyggt filmade till ett utmärkt soundtrack.
Ben Sherman // Klädmärket med rötterna i mods-rörelsen på 60-talet har av någon outgrundlig anledning blivit ett favoritmärke sedan min gode vän och modsspecialisten Sven Hallberg introducerade mig för märket i London för några år sedan. Senast under en shoppingrunda i Abu Dhabi shoppade jag loss på lite snygga tröjor. Och jag som inte bryr mig särskilt mycket om märkeskläder!?
ECCO // Skomärket som står för ca 80% av mina skor och sandaler. Hög kvalitet och utmärkt komfort. Finns både skor för styrelserum och friluftsliv. Kostar lite mer än billigt skit men är värt varje krona.
Michael Connelly // Amerikansk författare som till dags dato enligt mig inte skrivit en enda dålig bok. Äckligt stabil med spännande plotter och fängslande karaktärer. Hans sensate bok, The Overlook, ligger på nattduksbordet och väntar på att jag skall bli klar med Forsytes bok The Afghan.
Externa hårddiskar // Om man som jag samlar på filmer, tv-serier och musik digitalt så krävs det onekligen en hel del lagringsutrymme. En extern hårdisk 500 GB kostar idag runt 1.000 kr och rymmer mycket. Good stuff!
Grand Theft Auto-serien (TV och PC-spel) // GTA3, GTA:Vice City och GTA:San Andreas har ett par saker gemensamt. Det är fantastiska spel och den senaste alltid bättre än de förra. Nu vankas GTA4:Liberty City som mycket väl kan få mig att köpa ett PS3 eller en XBOX360 bara för att få spela det spelet. Omoraliskt bra spel.
Listan kan göras längre men vi tar och stannar här. Hoppas att något på listan lockar dig till att prova och att du delar min uppfattning.
Ta hand om dig!
Men om vi för skojs skull skulle ta och bli lite ytliga en stund tänkte jag lista ett antal saker som skänker njutning och glädje i mitt liv. Det kommer inte handla om single malt whiskey eller kubanska handrullade cigarrer. Årgångsviner och gourmetrestaurnager lyser även de med sin fråvaro på denna lista.
Fokus kommer att ligga på tv-serier, dataspel, filmer, böcker och några riktigt bra platser. Listan är spontant skriven och inte särskilt genomtänkt.
Hitman - Blood Money (PS2/PC/XBOX) // Sjukt och sjukt bra dataspel. Variationsmöjligheterna kombinerat med fin musik, härliga miljöer och en underhållande plotline gör detta spel till något man kan komma tillbaka till gång och gång igen.
The West Wing (Vita Huset) // Tv-serien som numera är nerlagd. Såg om de första 5 säsongerna i vintras. En fantastisk ensemble och strålande manus. Bra skit som det brukar heta.
Café Lyran (Mälarhöjden) // Söder om söder vid Mälaren ligger Stockholms kanske stabilaste fik. Hembakat och generöst. Alltid gott och utsiken över Mälaröarna är helt okej. Gillar man goda bakverk finns mycket att välja på. Räkmackan är legendarisk och som regel värd sitt höga pris.
Life on Mars // BBC:s märkliga tv-serie om en polis som 2006 efter en trafikolycka hamnar i koma och plötsligt "vaknar upp" i 1970-talets Manchester där han tillsammans med sin nye chef utreder han brott "70's style". Skådespeleriet, dialogen och miljöerna tillsammans med musiken gör denna serie särskilt underhållande.
The Colbert Report // Comedy Central i USA visar detta underbara tv-program som helt och hållet står och faller på en underbare Stephen Colbert som spelar en högerradikal åsiktsmaskin med engen talkshow. Ofta smart, ofta tankeväckande och alltid rolig.
Våren // Allergier till trots. Ljusets återkomst och grönska och värme gör våren till en tid att njuta. Gör det!
Poker // Tar 10 minuter att lära sig och en livstid att bemästra. Poker (Texas Hold'em) är inte bara ett spel om de bästa korten eller förmågan att räkna odds. Det är också ett psykologiskt spel som kan vara belönande på mer än ett sätt. Å andra sidan kan det vara ingången till spelmissbruk, så ta det lugnt.
Amerikanska pannkakor med lönnsirap // ICA:s stora kokbok har ett recept som är mycket lyckat. Tillsammans med äkta lönnsirap är detta mer beroendeframkallande än poker. Bör ätas men med förnuft. Testa att blanda ned färska blåbär när säsongen kommer.
Shop'n'Go // Att slippa stå i långa köer när man handlar och att hela tiden ha koll på hur mycket man har handlat för är i det mesta brilliant. Nu har även IKEA börjat med en variant i form av självscanning vid kassorna. Fungerade utmärkt senast.
Top Gear // BBC:s långkörare om bilar, särskilt snabba dyra bilar. Personkemin mellan Jeremy Clarkson, Richard Hammond och James May är underbar och de bär upp programmet på ett sätt som borde göra vilken annan programledare som helst avundsjuk. Att gilla bilar är en fördel men programmet kan avnjutas lika väl av övriga för underhållningsvärdet. Dessutom är reportagen sjukt snyggt filmade till ett utmärkt soundtrack.
Ben Sherman // Klädmärket med rötterna i mods-rörelsen på 60-talet har av någon outgrundlig anledning blivit ett favoritmärke sedan min gode vän och modsspecialisten Sven Hallberg introducerade mig för märket i London för några år sedan. Senast under en shoppingrunda i Abu Dhabi shoppade jag loss på lite snygga tröjor. Och jag som inte bryr mig särskilt mycket om märkeskläder!?
ECCO // Skomärket som står för ca 80% av mina skor och sandaler. Hög kvalitet och utmärkt komfort. Finns både skor för styrelserum och friluftsliv. Kostar lite mer än billigt skit men är värt varje krona.
Michael Connelly // Amerikansk författare som till dags dato enligt mig inte skrivit en enda dålig bok. Äckligt stabil med spännande plotter och fängslande karaktärer. Hans sensate bok, The Overlook, ligger på nattduksbordet och väntar på att jag skall bli klar med Forsytes bok The Afghan.
Externa hårddiskar // Om man som jag samlar på filmer, tv-serier och musik digitalt så krävs det onekligen en hel del lagringsutrymme. En extern hårdisk 500 GB kostar idag runt 1.000 kr och rymmer mycket. Good stuff!
Grand Theft Auto-serien (TV och PC-spel) // GTA3, GTA:Vice City och GTA:San Andreas har ett par saker gemensamt. Det är fantastiska spel och den senaste alltid bättre än de förra. Nu vankas GTA4:Liberty City som mycket väl kan få mig att köpa ett PS3 eller en XBOX360 bara för att få spela det spelet. Omoraliskt bra spel.
Listan kan göras längre men vi tar och stannar här. Hoppas att något på listan lockar dig till att prova och att du delar min uppfattning.
Ta hand om dig!
onsdag, januari 30, 2008
McCain vs Obama vs McCain vs Clinton
Senator John McCain (bara namnet får mig att tänka på Bruce Willis karaktär i DIE HARD-filmerna, John McClain) ser mer och mer ut att bli republikanerna presidenstkandidat.
McCain, son och sonson till Admiraler, valde givetvis en milityär karriär och tjänstgjorde i Vietnamnkriget som pilot i den Amerikanska Flottan. Han har en klar uppfattning av kriget baksida efter att ha tagits tillfånga av Nordvietnamesiska styrkor och utsattes för så mycket tortyr att han tvingades sluta som pilot.
McCain uppfattas som en principfast politiker som många gånger har lämnat partilinjen (rep) för att istället göra upp med högerfalangen inom demokraterna. Han får anses vara en annan typ av republikan än George Walker Bush.
Skulle McCain ställas mot Obama kommer det bli ett tufft race med oklarhet in i det sista.
McCain vs Clinton talar för McCain. Hillary Clinton har en förmåga att reta upp många republikaner precis som Bush retar upp demokrater. McCain har hittills uppträtt som en "rimlig" politiker med tydliga värderingar och lär inte piska fram "anti-röster" i den grad som behövs. Samma gäller för Obama/Clinton. Obama skulle inte reta upp lika många republikaner att "antirösta" som Clinton.
Alltså. McCain kanske inte är högerrepublikanens favoritkandidat men klart mycket bättre än de demokratiska alternativen. Obama är inte lika kontroversiell som Clinton och därför "farligare" för McCain.
Ingen av ovanstående kommer att fortsätta Bush administrationens politik så en sak är klar redan nu.
Det kommer bli ändring!
McCain, son och sonson till Admiraler, valde givetvis en milityär karriär och tjänstgjorde i Vietnamnkriget som pilot i den Amerikanska Flottan. Han har en klar uppfattning av kriget baksida efter att ha tagits tillfånga av Nordvietnamesiska styrkor och utsattes för så mycket tortyr att han tvingades sluta som pilot.
McCain uppfattas som en principfast politiker som många gånger har lämnat partilinjen (rep) för att istället göra upp med högerfalangen inom demokraterna. Han får anses vara en annan typ av republikan än George Walker Bush.
Skulle McCain ställas mot Obama kommer det bli ett tufft race med oklarhet in i det sista.
McCain vs Clinton talar för McCain. Hillary Clinton har en förmåga att reta upp många republikaner precis som Bush retar upp demokrater. McCain har hittills uppträtt som en "rimlig" politiker med tydliga värderingar och lär inte piska fram "anti-röster" i den grad som behövs. Samma gäller för Obama/Clinton. Obama skulle inte reta upp lika många republikaner att "antirösta" som Clinton.
Alltså. McCain kanske inte är högerrepublikanens favoritkandidat men klart mycket bättre än de demokratiska alternativen. Obama är inte lika kontroversiell som Clinton och därför "farligare" för McCain.
Ingen av ovanstående kommer att fortsätta Bush administrationens politik så en sak är klar redan nu.
Det kommer bli ändring!
tisdag, januari 29, 2008
Segern är min!
Efter ett antal förlustkvällar tog jag hem potten i gårdagens poker.
Kravet på mig själv var att jag INTE skulle "flippa" - dvs omotiverat satsa hårt på en förlorande hand. Mina senaste förluster ligger med få undantag på mitt eget spel, och då främst på att jag "flippade".
I går spelade jag disciplinerat och hårt. Bluffade flera gånger men blev aldrig synad. Dessutom fick jag nöjet att gillra en fälla som gav stor utdelning. På floppen träffade jag färg och satt med esset på hand. Det fanns inga andra möjliga händer på bordet som kunde slå min just då. Istället för att höja mycket och ta hem potten gjorde jag en låg höjning som enbart var avsedd att "reta" mina motspelare. En svalde betet och kontrahöjde rejält. Jag såg snopen ut och funderade ett tag innan jag gick All-in. Om han då lade sig hade jag fått en fin pott. Om han synade min all in hade jag onekligen oddsen på min sida. Han synade och förlorade nästan alla sina marker.
En annan kul hand igår (jag gissar att igen bryr sig, men detta är min blogg - mina regler!) var när hag satt med 10-10 på hand och höjde före floppen. Thomas kontrahöjde och Lotta gick all-in med det lilla hon hade kvar. Jag synade kontrahöjningen och hoppades på en bra träff på floppen. Thomas hade antingen ett riktigt bra pocket-par eller AK i färg. Floppen gav visade 10-7-7. Jag satt med kåk och hade sannolikt den bästa handen. Thomas hade inte varit så aggressiv med par i sjuor och han hade knappast en 10. Alltså hade jag honom. Nu handlade det om att få honom att satsa hårt för att sedan kontrahöja honom. Jag såg besviket på floppen och checkade. Thomas lägger in 5.000 i marker i en pott med ungefär lika mycket. Det var en hård satsning. Lotta var ju redan all-in så hon fick nöja sig med att titta på och hoppas att hon skulle få hem sidopotten.
Jag kontrade Thomas höjning med att gå all in. Thomas blixtsynade - helt säker på att han hade den bästa handen. Jag visade mina tior och Thomas förstod att han satt tajt till. Thomas hade par i ess, den bästa starthanden i poker. Men just nu hade han bara två par mot en kåk. det var då Lotta visade sina kort. 7-7. Lotta satt med fyrtal och fick hem sin sidopott. Turnen och rivern ändrade inte på händernas värde. Jag fick massor av marker från Thomas och Lotta som var nära att åka ut var med ända till finalen där jag till sist vann.
Poker är ett yrke för vissa. För mig är det ett avkopplande sällskapsspel. Det är när situationer som de jag beskrev ovan inträffar som det blir riktigt roligt.
Segern är min!
;-)
Kravet på mig själv var att jag INTE skulle "flippa" - dvs omotiverat satsa hårt på en förlorande hand. Mina senaste förluster ligger med få undantag på mitt eget spel, och då främst på att jag "flippade".
I går spelade jag disciplinerat och hårt. Bluffade flera gånger men blev aldrig synad. Dessutom fick jag nöjet att gillra en fälla som gav stor utdelning. På floppen träffade jag färg och satt med esset på hand. Det fanns inga andra möjliga händer på bordet som kunde slå min just då. Istället för att höja mycket och ta hem potten gjorde jag en låg höjning som enbart var avsedd att "reta" mina motspelare. En svalde betet och kontrahöjde rejält. Jag såg snopen ut och funderade ett tag innan jag gick All-in. Om han då lade sig hade jag fått en fin pott. Om han synade min all in hade jag onekligen oddsen på min sida. Han synade och förlorade nästan alla sina marker.
En annan kul hand igår (jag gissar att igen bryr sig, men detta är min blogg - mina regler!) var när hag satt med 10-10 på hand och höjde före floppen. Thomas kontrahöjde och Lotta gick all-in med det lilla hon hade kvar. Jag synade kontrahöjningen och hoppades på en bra träff på floppen. Thomas hade antingen ett riktigt bra pocket-par eller AK i färg. Floppen gav visade 10-7-7. Jag satt med kåk och hade sannolikt den bästa handen. Thomas hade inte varit så aggressiv med par i sjuor och han hade knappast en 10. Alltså hade jag honom. Nu handlade det om att få honom att satsa hårt för att sedan kontrahöja honom. Jag såg besviket på floppen och checkade. Thomas lägger in 5.000 i marker i en pott med ungefär lika mycket. Det var en hård satsning. Lotta var ju redan all-in så hon fick nöja sig med att titta på och hoppas att hon skulle få hem sidopotten.
Jag kontrade Thomas höjning med att gå all in. Thomas blixtsynade - helt säker på att han hade den bästa handen. Jag visade mina tior och Thomas förstod att han satt tajt till. Thomas hade par i ess, den bästa starthanden i poker. Men just nu hade han bara två par mot en kåk. det var då Lotta visade sina kort. 7-7. Lotta satt med fyrtal och fick hem sin sidopott. Turnen och rivern ändrade inte på händernas värde. Jag fick massor av marker från Thomas och Lotta som var nära att åka ut var med ända till finalen där jag till sist vann.
Poker är ett yrke för vissa. För mig är det ett avkopplande sällskapsspel. Det är när situationer som de jag beskrev ovan inträffar som det blir riktigt roligt.
Segern är min!
;-)
Inte för. Emot!
Nåddes häromdagen av nyheten om Synovates mätning av partisympatier i Sverige den visade de största gapet mellan regeringspartierna och oppositionen sedan starten av mätningarna 1979.
58,5% till oppositionen och 37,9 till allianspartierna i regeringen.
Givetvis är det inte de siffror som regeringen hoppas på, med skattelättnader och - trots oro på börsen - en stabil ekonomi med förbättringar på arbetsmarkanden.
Alliansen genomför i allt väsentligt den politik som den lovade under valet. Med undantag för ett antal mindre lyckade ministerutnämningar har det rullat på.
Jag tror inte att oppositionens ökade stöd är ett tecken på deras förmåga att lycka till sig väljare eller deras förmåga att formulera ett politiskt budskap som överträffar alliansens.
Jag tror, med risk för att grovt underskatta väljarnas intelligens, att det helt enkelt var många som i senaste valet trodde att de hade att välja mellan den trötte sossen Göran Persson eller den unge trevlige sossen Fredrik Reinfeldt. "Problemet" (om det är rätt ord) är ju att Fredrik Reinfeldt inte är sosse - inte en nära. Att moderaterna lyckades kidnappa en socialdemokratisk kärnfråga (Jobben) och vrida den ur händerna på den trötte Göran var onekligen en av de främsta skälen till moderaterna framgång.
Centerpartiet van väljare av andra orsaker och dessa väljare kan mycket väl vara "bättre" i längden. Många valde centerpartiet på grund av partiets tydliga ideologiska profil och modet att säga och påpeka saker som andra inte vågade.
Till synende og sist handlar sannolikt dagen opinionsläge mer om att socialdemokrater och mittenväljare som röstade på moderaterna (mot Göran Persson) nu väljer att rösta emot Fredrik Reinfeldt och borgerlig politik mer än att socialdemokraterna har formulerat en vinnande politik för valet 2010.
Oppositionen leder "by default - not by design".
Inget som inte går att fixa på knappa två år, men vänta inte för länge!
58,5% till oppositionen och 37,9 till allianspartierna i regeringen.
Givetvis är det inte de siffror som regeringen hoppas på, med skattelättnader och - trots oro på börsen - en stabil ekonomi med förbättringar på arbetsmarkanden.
Alliansen genomför i allt väsentligt den politik som den lovade under valet. Med undantag för ett antal mindre lyckade ministerutnämningar har det rullat på.
Jag tror inte att oppositionens ökade stöd är ett tecken på deras förmåga att lycka till sig väljare eller deras förmåga att formulera ett politiskt budskap som överträffar alliansens.
Jag tror, med risk för att grovt underskatta väljarnas intelligens, att det helt enkelt var många som i senaste valet trodde att de hade att välja mellan den trötte sossen Göran Persson eller den unge trevlige sossen Fredrik Reinfeldt. "Problemet" (om det är rätt ord) är ju att Fredrik Reinfeldt inte är sosse - inte en nära. Att moderaterna lyckades kidnappa en socialdemokratisk kärnfråga (Jobben) och vrida den ur händerna på den trötte Göran var onekligen en av de främsta skälen till moderaterna framgång.
Centerpartiet van väljare av andra orsaker och dessa väljare kan mycket väl vara "bättre" i längden. Många valde centerpartiet på grund av partiets tydliga ideologiska profil och modet att säga och påpeka saker som andra inte vågade.
Till synende og sist handlar sannolikt dagen opinionsläge mer om att socialdemokrater och mittenväljare som röstade på moderaterna (mot Göran Persson) nu väljer att rösta emot Fredrik Reinfeldt och borgerlig politik mer än att socialdemokraterna har formulerat en vinnande politik för valet 2010.
Oppositionen leder "by default - not by design".
Inget som inte går att fixa på knappa två år, men vänta inte för länge!
måndag, januari 28, 2008
Alf Svensson, Gubbhyllan och den fria viljan
I dagens Expressen tar den gamle kd-ledaren Alf Svensson i från tårna angående "Sveriges värsta diskriminering".
Alf menar att denna diskriminering inte är mot invandrare, ensamstående arbetslösa mammor, HBT-personer eller kvinnor (könsmaktsordningen). Alf menar att det är de äldre som diskrimineras.
Den juridiska definitionen av diskriminering är när en person utsätts för negativ särbehandling utan giltig grund, av skäl som beror på personens könstillhörighet, etniska tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuella läggning eller funktionshinder. Så där har Alf inget att hämta.
Har han en poäng i alla fall? Ja, om man tonar ned brösttonerna en aning är det lätt att håll med. Det tycks inte vara någon höjdare att vara pensionär i Sverige, särskilt om man är inlagd på något äldreboende eller vårdhem. Mina egna erfarenheter som sjukvårdsbiträde på ett sjukhem i Helsingborg i slutet av 80-talet förskräcker och inget har gett mig anledning att tro att läget blivit bättre - snarare tvärt om.
Svensson berör en intressant fråga. Varför värderas ålder och erfarenhet såpass lågt i vårt land? Är det tillbaka till ättestupans dagar - då en åldring som inte längre kunde bidra till samhället begick självmord - eller är det en bieffekt av det "goda folkhemmet" där staten toga hand om alla som behövde hjälp (barn, sjuka och gamla). Jag vet inte svaret men skulle gärna bli upplyst om det.
Så vems ansvar är det att det "suger" att bli gammal i vårt land? Vårt så klart! Ditt, mitt och framförallt de gamla själva.
En sak är säker, det är inte dagens "unga" som skapat detta samhälle eller de värderingar som råder. Det kan, för allt vad jag vet, vara Alf Svenssons egen generation som började förminskningen av de äldre.
Som man bäddar får man ligga.
De äldre har ett val. De kan antingen stillatigande lida vidare eller ställa krav på bättring - precis som Alf Svensson gör.
Än bättre hade varit att i god tid, genom sitt eget uppträdande och sina egna beslut visa kommande generationer hur man respekterar de äldre och värderar deras kunskap. Framförallt 40-talisterna (om jag skall generalisera stenhårt) har varit mycket dåliga förebilder vad gäller att i handling visa att man tänker på andra - äldre som yngre.
Dessa 40-talister har uppfostrat en generation (mera generaliseringar) individualister som är bra på att slåss för sin egen sak men sämre på att ta strid för andra.
Som man bäddar får man ligga.
Mina barn kommer präglas av hur jag kommer att ta hand om och bemöta mina föräldrar när de åldras. Om jag nonchalerar dem och låter den "ruttna bort" på ett hem så kan jag knappast förvänta mig någon bättre behandling när det är min tur att sätta mig på "gubbhyllan".
Det är så dags nu för den 70-årige Alf Svensson att lägga in högväxeln i debatten - den hade nog varit mer effektiv för 30 år sedan. Problemet finns och jag delar den beskrivning som Alf Svensson har, men jag förstår inte riktigt vem som Alf anser bär skulden (om den är relevant!?).
För mig är det dock ganska enkelt och aningen hårdhjärtat att hitta de bär huvudansvaret för de äldres situation idag. De äldre själva som uppfostrat och präglat en generation egoister som inte bryr sig om sina äldre.
Det tål att påpekas igen:
Som man bäddar får man ligga!
Alf menar att denna diskriminering inte är mot invandrare, ensamstående arbetslösa mammor, HBT-personer eller kvinnor (könsmaktsordningen). Alf menar att det är de äldre som diskrimineras.
Den juridiska definitionen av diskriminering är när en person utsätts för negativ särbehandling utan giltig grund, av skäl som beror på personens könstillhörighet, etniska tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuella läggning eller funktionshinder. Så där har Alf inget att hämta.
Har han en poäng i alla fall? Ja, om man tonar ned brösttonerna en aning är det lätt att håll med. Det tycks inte vara någon höjdare att vara pensionär i Sverige, särskilt om man är inlagd på något äldreboende eller vårdhem. Mina egna erfarenheter som sjukvårdsbiträde på ett sjukhem i Helsingborg i slutet av 80-talet förskräcker och inget har gett mig anledning att tro att läget blivit bättre - snarare tvärt om.
Svensson berör en intressant fråga. Varför värderas ålder och erfarenhet såpass lågt i vårt land? Är det tillbaka till ättestupans dagar - då en åldring som inte längre kunde bidra till samhället begick självmord - eller är det en bieffekt av det "goda folkhemmet" där staten toga hand om alla som behövde hjälp (barn, sjuka och gamla). Jag vet inte svaret men skulle gärna bli upplyst om det.
Så vems ansvar är det att det "suger" att bli gammal i vårt land? Vårt så klart! Ditt, mitt och framförallt de gamla själva.
En sak är säker, det är inte dagens "unga" som skapat detta samhälle eller de värderingar som råder. Det kan, för allt vad jag vet, vara Alf Svenssons egen generation som började förminskningen av de äldre.
Som man bäddar får man ligga.
De äldre har ett val. De kan antingen stillatigande lida vidare eller ställa krav på bättring - precis som Alf Svensson gör.
Än bättre hade varit att i god tid, genom sitt eget uppträdande och sina egna beslut visa kommande generationer hur man respekterar de äldre och värderar deras kunskap. Framförallt 40-talisterna (om jag skall generalisera stenhårt) har varit mycket dåliga förebilder vad gäller att i handling visa att man tänker på andra - äldre som yngre.
Dessa 40-talister har uppfostrat en generation (mera generaliseringar) individualister som är bra på att slåss för sin egen sak men sämre på att ta strid för andra.
Som man bäddar får man ligga.
Mina barn kommer präglas av hur jag kommer att ta hand om och bemöta mina föräldrar när de åldras. Om jag nonchalerar dem och låter den "ruttna bort" på ett hem så kan jag knappast förvänta mig någon bättre behandling när det är min tur att sätta mig på "gubbhyllan".
Det är så dags nu för den 70-årige Alf Svensson att lägga in högväxeln i debatten - den hade nog varit mer effektiv för 30 år sedan. Problemet finns och jag delar den beskrivning som Alf Svensson har, men jag förstår inte riktigt vem som Alf anser bär skulden (om den är relevant!?).
För mig är det dock ganska enkelt och aningen hårdhjärtat att hitta de bär huvudansvaret för de äldres situation idag. De äldre själva som uppfostrat och präglat en generation egoister som inte bryr sig om sina äldre.
Det tål att påpekas igen:
Som man bäddar får man ligga!
lördag, januari 26, 2008
Poker - Konsten att fatta beslut med begränsat underlag
För en tid sedan fick jag höra berättelsen om en amerikans forskare som studerade poker för att lära sig mer om hur människor fattar beslut baserade på begränsadt underlag. Han avsåg sedan att tillämpa resultatet av studien på affärslivet som också bjuder på en hel del beslut där inte alla faktorer är kända.
Det har blivit att jag spelar en hel del umgängespoker på kvällarna under min utlandstjänstgöring. det är ett trevligt tidsfördriv och avsevärt mer socialt än att sitta och spela nät-poket, vilket jag också har testat, med stora ekonomiska förluster som följd.
Spelet poker (det finns massor av varianter, men jag refererar endast till Texas Hold-em, som är den överlägset populäraste formen i dagsläget) består av ett antal variabler och kan passa olika typer av spelare. Den matematiskt skicklige lär sig räkna ut pott-odds, outs och andra statistiska fakta kring spelet och behandlar spelet som en sannolikhetsövning. Den som är bra på att läsa andra människor fokuserar mer på att upptäcka svagheter hos motspelarna och spelar på deras svaghet mer än den matematiska sannolikheten att få den bästa handen. Andra förhåller sig mer eller mindre helt instinktivt till spelet. De låter magkänslan styra de flesta besluten. Sen finns det alltid en kategori spelare vars spelstil jag inte begriper. De spelar irrationellt ( i mina ögon) och verkar mest vara med för sällskapets skull. Denna speltyp vinner ALDRIG.
Den komplette pokerspelaren är givetvis en kombination av statistiker, människokännare och har bra instinkter. Utmärkande för en riktigt bra pokerspelare är att ins att man inte längre har den bästa handen och att motspelaren inte kommer att låta sig skrämmas av en högre insats. ha ha en bra hand och känna på sig att den bara är näst bäst är oerhört frustrerande. Endast en erfaren och diciplinerad spelare klarar att lägga bort sin kåk för att han/hon inser att motspelaren har fyrtal. Eller lägga stegen för att motspelaren har träffat färg.
För egen del ser jag mig som en hyfsad pokerspelare när jag spelar efter de principer jag har satt upp. dessa kräver tålamod och uthållighet samt en förmåga att tempoväxla från långsamt försiktigt spel till hårt och aggressivt spel.
Oftast när jag inte vinner eller komer tvåa har jag brutit mot mina enga spelprinciper. Det finns ett begerpp inom pokern som kallas för att "tilta" och det är när man spelar en hand som om den var stark, väl medveten om att man sannolikt kommer att åka ut. Att "tilta" är pokerns psykologiska motsvarighet till bärsärk, men skillnaden att man själv oftast blir offret.
Mitt råd till dig som är sugen på att prova på poker är enkelt:
1. Lär dig reglerna.
2. Läs in dig på speltyper och vilka starthänder som är det bästa.
3. Lär dig sannolikheten att få vissa "pokerhänder".
4. Spela på gratis eller billiga bord ett bra tag innan du kliver upp i summor. Först när du dominerar små-borden är du redo för de större insaterna.
5. ha kul - har du inte kul bör du inte spela.
Lycka till!
Det har blivit att jag spelar en hel del umgängespoker på kvällarna under min utlandstjänstgöring. det är ett trevligt tidsfördriv och avsevärt mer socialt än att sitta och spela nät-poket, vilket jag också har testat, med stora ekonomiska förluster som följd.
Spelet poker (det finns massor av varianter, men jag refererar endast till Texas Hold-em, som är den överlägset populäraste formen i dagsläget) består av ett antal variabler och kan passa olika typer av spelare. Den matematiskt skicklige lär sig räkna ut pott-odds, outs och andra statistiska fakta kring spelet och behandlar spelet som en sannolikhetsövning. Den som är bra på att läsa andra människor fokuserar mer på att upptäcka svagheter hos motspelarna och spelar på deras svaghet mer än den matematiska sannolikheten att få den bästa handen. Andra förhåller sig mer eller mindre helt instinktivt till spelet. De låter magkänslan styra de flesta besluten. Sen finns det alltid en kategori spelare vars spelstil jag inte begriper. De spelar irrationellt ( i mina ögon) och verkar mest vara med för sällskapets skull. Denna speltyp vinner ALDRIG.
Den komplette pokerspelaren är givetvis en kombination av statistiker, människokännare och har bra instinkter. Utmärkande för en riktigt bra pokerspelare är att ins att man inte längre har den bästa handen och att motspelaren inte kommer att låta sig skrämmas av en högre insats. ha ha en bra hand och känna på sig att den bara är näst bäst är oerhört frustrerande. Endast en erfaren och diciplinerad spelare klarar att lägga bort sin kåk för att han/hon inser att motspelaren har fyrtal. Eller lägga stegen för att motspelaren har träffat färg.
För egen del ser jag mig som en hyfsad pokerspelare när jag spelar efter de principer jag har satt upp. dessa kräver tålamod och uthållighet samt en förmåga att tempoväxla från långsamt försiktigt spel till hårt och aggressivt spel.
Oftast när jag inte vinner eller komer tvåa har jag brutit mot mina enga spelprinciper. Det finns ett begerpp inom pokern som kallas för att "tilta" och det är när man spelar en hand som om den var stark, väl medveten om att man sannolikt kommer att åka ut. Att "tilta" är pokerns psykologiska motsvarighet till bärsärk, men skillnaden att man själv oftast blir offret.
Mitt råd till dig som är sugen på att prova på poker är enkelt:
1. Lär dig reglerna.
2. Läs in dig på speltyper och vilka starthänder som är det bästa.
3. Lär dig sannolikheten att få vissa "pokerhänder".
4. Spela på gratis eller billiga bord ett bra tag innan du kliver upp i summor. Först när du dominerar små-borden är du redo för de större insaterna.
5. ha kul - har du inte kul bör du inte spela.
Lycka till!
Mona, Per och Mackan
Mona och Per kom upp kring lunchbordet idag. Onekligen väcker Monas namn en hel del starka känslor hos folk. En del kommentarer var av den enkla manliga härskartekninska arten, dvs en kvinna som sticker upp skall stickas ned - inte deras ord utan min tolkning.
Jag försökte förklara att det i slutändan sannolikt handlar om att ha en person som är ett stöd för Mona och inte en av hennes största rivaler om makten inom partiet. I enlighet med Machiavellis fursten måste en ledare vara beredd att slåss för sin makt och därigenom inte bara besegra motståndaren utan även skicka signaler till andra som kanske lurar i vassen.
Petningen av Nuder var inte snygg och det kan mycket väl vara så att den läcktes av en klantig typ vars namn förekommer i en del rapportering. Oavsett hur, vem eller varför så är det välkommet med lite "förnyelse" inom Socialdemokraterna. Jag hoppas att "utrensningen" inte stannar vid "köttberget"* Nuder.
Tidsmässigt är det perfekt att genomföra förnyelse och förändringar när opinionsvindarna är så strakt socialdemokratiska. Det är när man ligger på topp som förnyelse är som bäst. Omvändelse under galgen har sällan varit en framgångsmetod.
Dock bör påpekas att nuvarande opinionsläge mer beror på alliansesn oförmåga att behålla kommunikationsinitiativet samt vissa väljares uppenbara oförmåga att förstå att de röstade på en borgerlig regering som just nu genoför den borgerliga politik de gick till val på. Uppenbarligen är det en farlig väg att ta - att uppfylla sina vallöften - vi får väl hoppas att Alliansen snart tar sig i "kommunikationskragen" och kommer på banan igen. Om inte annat kanske ett toppat, hungrigt Mona Sahlin-gäng ser till att få lite fart på borgarna.
Det skulle alla vinna på!
Jag försökte förklara att det i slutändan sannolikt handlar om att ha en person som är ett stöd för Mona och inte en av hennes största rivaler om makten inom partiet. I enlighet med Machiavellis fursten måste en ledare vara beredd att slåss för sin makt och därigenom inte bara besegra motståndaren utan även skicka signaler till andra som kanske lurar i vassen.
Petningen av Nuder var inte snygg och det kan mycket väl vara så att den läcktes av en klantig typ vars namn förekommer i en del rapportering. Oavsett hur, vem eller varför så är det välkommet med lite "förnyelse" inom Socialdemokraterna. Jag hoppas att "utrensningen" inte stannar vid "köttberget"* Nuder.
Tidsmässigt är det perfekt att genomföra förnyelse och förändringar när opinionsvindarna är så strakt socialdemokratiska. Det är när man ligger på topp som förnyelse är som bäst. Omvändelse under galgen har sällan varit en framgångsmetod.
Dock bör påpekas att nuvarande opinionsläge mer beror på alliansesn oförmåga att behålla kommunikationsinitiativet samt vissa väljares uppenbara oförmåga att förstå att de röstade på en borgerlig regering som just nu genoför den borgerliga politik de gick till val på. Uppenbarligen är det en farlig väg att ta - att uppfylla sina vallöften - vi får väl hoppas att Alliansen snart tar sig i "kommunikationskragen" och kommer på banan igen. Om inte annat kanske ett toppat, hungrigt Mona Sahlin-gäng ser till att få lite fart på borgarna.
Det skulle alla vinna på!
Guess who's back!? Bojerud betraktar igen - Denna gång från Afghanistan
Hamnade genom en slup in på min egen blogg nyss och började läsa gamla inlägg. Läsandet gjorde mig riktigt sugen på att börja blogga igen, denna tidsslukande, narcissistiska verksamhet som knappast fyller någon större funktion i det stora hela, men som likvär är förföriskt roligt.
Min ordinarie arbetsdator packade ihop idag så jag saknar för tillfället möjlighet att utföra mina ordinarie arbetsuppgifter.
Jag har nu jobbat som press- och informationsofficer i Afghanistan sedan månadsskiftet oktober/november 2007. Att jobba i Afghanistan är en säregen upplevelse. Den fattigdom och de umbäranden som är vardag för de flesta afghanser är på en nivå som en "vanlig" svensk inte kan förstå. Just nu påverkas folket mest av den ovanligt stränga vintern - den värsta på åratal eligt flera källor. Kvinnor, boskap och framför allt barn dör av köld, undernäring och sjukdomar som inte kan botas på grund av igensnöade vägar, brist på medicin eller allmänt dåliga levandsförhållanden.
Att gå i frivillig landsflyckt från Sverige som jag har gjort har även hjälp mig att få perspektiv på en hel del saker. Det sägs ofte att "vi inte förstår hur bra vi har det i Sverige". Jag kan nu säga detta med eftertryck och verkligen veta vad jag pratar om. Världens elände, lidnade och fattigdom har väldigt liten påverkan i vår trygga välordnade land i norr. Vi var själva en fattig och lidande nation för så lite som 100 år sedan, med fattigjon, bönder på svältgränsen, statare och fabriksarbetare med ytterst få fördelar i livet.
Vårt land har tvångssteriliserat människor som ansågs "opsassande" att bli föräldrar. Vårt land har haft censurregler och statsreligion. Kollektivanslutning till politiska partier genom fackmedlemsskap och vi har i strid med våra egna lagar spionerat på våra egna medborgare för "rikets säkerhet". Vi har (för mycket länge sedan) med våld kuvat ockuperade territorier (Skåne t ex) och (för inte alls like länge sedan) förtryckt minoriteter och försökt beröva dem deras språk och traditioner (samer och romer t ex).
Jag tar upp dessa saker för att påminna både dig och mig om att vi inte skall vara för snabba att döma andra. Vi har oerhört mycket att vara stolta över i vårt land men vi har även en del att skämmas över.
Vi måste fortsätta reagera mot orättvisor och förtryck i världen och vi måste använda vårt välstånd till att sprida demokratiska och humanistiska värderingar över hela jorden - men vi måste göra detta med respekt för andra rätt att tänka och tycka annorlund och vi måste framförallt välja våra strider.
Så nästa gång du sitter i ditt uppvärmda vardagsrum framför en el-drivna tv-apparaten med frys och kylskåp dignande med mat och gnäller över att du måste gå till jobbet nästa dag - ta ett djupt andetag och fundera på hur det hade varit att sitta i en lerhydda i 25 minusgrader utan el eller värme och fundera på hur du skall få tag på mat till din familj då du saknar både arbete och bistånd.
Jag önskar inte ge dig dåligt samvete utan vill bara att du då och då sätter saker i proportion till de större frågorna.
Var stolt över att bo i Sverige och tveka inte att dela med dig av ditt överflöd.
Vill du hjälpa till i Afghanistan kan jag med glädje rekomenderaatt stödja Svenska Afghanistankommitén som verkat i landet sedan 1982 (om jag inte missminner mig) och som har ett fläckfritt rykte i landet på grund av sig hängivenhet och sin förmåga att få bra saker att hända.
Min ordinarie arbetsdator packade ihop idag så jag saknar för tillfället möjlighet att utföra mina ordinarie arbetsuppgifter.
Jag har nu jobbat som press- och informationsofficer i Afghanistan sedan månadsskiftet oktober/november 2007. Att jobba i Afghanistan är en säregen upplevelse. Den fattigdom och de umbäranden som är vardag för de flesta afghanser är på en nivå som en "vanlig" svensk inte kan förstå. Just nu påverkas folket mest av den ovanligt stränga vintern - den värsta på åratal eligt flera källor. Kvinnor, boskap och framför allt barn dör av köld, undernäring och sjukdomar som inte kan botas på grund av igensnöade vägar, brist på medicin eller allmänt dåliga levandsförhållanden.
Att gå i frivillig landsflyckt från Sverige som jag har gjort har även hjälp mig att få perspektiv på en hel del saker. Det sägs ofte att "vi inte förstår hur bra vi har det i Sverige". Jag kan nu säga detta med eftertryck och verkligen veta vad jag pratar om. Världens elände, lidnade och fattigdom har väldigt liten påverkan i vår trygga välordnade land i norr. Vi var själva en fattig och lidande nation för så lite som 100 år sedan, med fattigjon, bönder på svältgränsen, statare och fabriksarbetare med ytterst få fördelar i livet.
Vårt land har tvångssteriliserat människor som ansågs "opsassande" att bli föräldrar. Vårt land har haft censurregler och statsreligion. Kollektivanslutning till politiska partier genom fackmedlemsskap och vi har i strid med våra egna lagar spionerat på våra egna medborgare för "rikets säkerhet". Vi har (för mycket länge sedan) med våld kuvat ockuperade territorier (Skåne t ex) och (för inte alls like länge sedan) förtryckt minoriteter och försökt beröva dem deras språk och traditioner (samer och romer t ex).
Jag tar upp dessa saker för att påminna både dig och mig om att vi inte skall vara för snabba att döma andra. Vi har oerhört mycket att vara stolta över i vårt land men vi har även en del att skämmas över.
Vi måste fortsätta reagera mot orättvisor och förtryck i världen och vi måste använda vårt välstånd till att sprida demokratiska och humanistiska värderingar över hela jorden - men vi måste göra detta med respekt för andra rätt att tänka och tycka annorlund och vi måste framförallt välja våra strider.
Så nästa gång du sitter i ditt uppvärmda vardagsrum framför en el-drivna tv-apparaten med frys och kylskåp dignande med mat och gnäller över att du måste gå till jobbet nästa dag - ta ett djupt andetag och fundera på hur det hade varit att sitta i en lerhydda i 25 minusgrader utan el eller värme och fundera på hur du skall få tag på mat till din familj då du saknar både arbete och bistånd.
Jag önskar inte ge dig dåligt samvete utan vill bara att du då och då sätter saker i proportion till de större frågorna.
Var stolt över att bo i Sverige och tveka inte att dela med dig av ditt överflöd.
Vill du hjälpa till i Afghanistan kan jag med glädje rekomenderaatt stödja Svenska Afghanistankommitén som verkat i landet sedan 1982 (om jag inte missminner mig) och som har ett fläckfritt rykte i landet på grund av sig hängivenhet och sin förmåga att få bra saker att hända.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)