Media – men även politiker och politiska bloggare – tenderar till att förenkla politiken och göra den till en tävling mellan två sidor. Inte minst blir detta tydligt i den pågående amerikanska presidentvalskampanjen.
Varje debatt analyseras först och främst utifrån frågeställningen: Vem vann?
Det går visst att vinna en debatt och därigenom påverka valresultatet till sin fördel. Det har hänt och kommer säkert att hända igen. Men den vanligaste bilden är att de redan frälsta tycker att deras kandidat var bäst och de som inte har valt är lika kloka efter debatten som före.
Att gnälla på medias förenklingar är aningen tröstlöst. Dels för att det i sig själv är en förenkling att påstå att media förenklar. Men också för att vi får den media vi förtjänar.
Människan tycks tilltalas av enkelhet och söker gärna den varhelst den finns. Detta är rätt och detta är fel. Gör si men inte så.
Sanningen är dock att svaret på det flesta politiska frågor börjar med: Det beror på… Ideologier kan vara rena och enkla, då de inte behöver mötas verkligheten. Realpolitik är ett annat slags djur. Väsensskilt (eller borde i alla fall vara) från ideologiska förenklingar.
Om en svensk kommun väljer att via sitt kommunala bostadsföretag premiera de hyresgäster som sänker sin uppvärmingskostnad för att bidra till en bättre miljö och hyresgästerna tar extrapengarna och reser på utlandssemester (vilket framkom i studier vid universitetet på orten) med flygplan så har man endast åstadkommit att man bytt fjärrvärme mot flygbränsle.
Gissa vilket som är sämst för miljön?
Målet var enkelt. Vi vill minska koldioxidutsläppen och ge hyresgästerna en möjlighet att delta i arbetet. Vägen är dessvärre sällan lika enkel. Den är komplex.
Det enkla i politiken är att formulera målet. Rättvisa, en god miljö, jämlikhet, trygghet, god utbildning, bra infrastruktur, företagsvänligt klimat, rikt kulturliv, god livskvalitet, integration och så vidare. Ja, du ser. Inte svårt att med några få ord förmedla några av de viktiga målen för politiken.
Vägen dit är en annan femma. Hade det varit lätt hade det redan varit gjort.
En hederlig politiker tvingas erkänna denna komplexitet och uppfattas snabbt som luddig och velig. En ohederlig och/eller okunnig politiker meddelar tvärsäkert att ”detta är den enda vägen” och om ni bara röstar på mig och mitt parti så kommer allt bli bra.
Det finns ett bra ord för den typen av politiker – nej inte idiot – populist.
Om du stöter på en politiker som har enkla svar på komplicerade frågor – särskilt om politikern är mycket karismatisk och övertygande - är mitt råd enkelt: Tro inte på det han eller hon säger utan läs på och bilda dig en egen uppfattning först.
Ju fler som inser att målet är enkelt men vägen komplex - desto större chans får de politiker som själva har den insikten att bli valda.
Bara för att vägen är komplex betyder inte att den är omöjlig. Den kräver bara lite mer omdöme och lite mer tålamod.
Och det omdömet och tålamodet börjar hos dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar