Vad går före fall?

Det är inte riktigt likt mig at blogga om ESC – ja alltså Eurovision Song Contest. Jag brukar försöka undvika att titta på skiten då jag ytterst sällan får ut någon glädje ur det.

Dock önskade min familj att jag skulle vara med igår så jag satte mig snällt i tv-soffan och tittade på. Detta är något av vad jag fann:

Favoritlåt:
Turkiet – överraskande musikalisk, bra sångare och spännande rock som mycket svagt påminde om System Of A Down – vilket aldrig kan vara fel.

Den danska låten funkade också, men på ett annat plan.

Hatobjekt:
De två gapiga programledarna i green-room. Som Luuk torrt konstaterade: ”De är nybörjare.”

Fyyyy faaaan var de sög!

Frågetecken 1:
Varför var Charlotte Perrelli sminkad så att hon såg ut som en transvestit? Visst brukar hon se ”vulgo” ut, men igår gick det för långt.

Frågetecken 2:
Spaniens bidrag? Eh… ?

Till sist…
… stod det klart att Ryssland hade vunnit (vem kan nynna på den låten idag?). Och att Sverige – denna självutnämnda stormakt in schlagervärlden – hade sin kollektiva rumpa röd av smisk från resten av Europa med undantag för Malta.

Svenska programledare satt och vojnade sig och sa gång på gång att det minsann inte bara var svenskar som hade favorittippat Perrelli.

Sveriges högmod hade denna gång (som så ofta) smällt rakt tillbaka i ansiktet. Visst är vi ett bra schlagerland, men så bra är vi inte!

Bevisligen.