lördag, januari 26, 2008

Guess who's back!? Bojerud betraktar igen - Denna gång från Afghanistan

Hamnade genom en slup in på min egen blogg nyss och började läsa gamla inlägg. Läsandet gjorde mig riktigt sugen på att börja blogga igen, denna tidsslukande, narcissistiska verksamhet som knappast fyller någon större funktion i det stora hela, men som likvär är förföriskt roligt.

Min ordinarie arbetsdator packade ihop idag så jag saknar för tillfället möjlighet att utföra mina ordinarie arbetsuppgifter.

Jag har nu jobbat som press- och informationsofficer i Afghanistan sedan månadsskiftet oktober/november 2007. Att jobba i Afghanistan är en säregen upplevelse. Den fattigdom och de umbäranden som är vardag för de flesta afghanser är på en nivå som en "vanlig" svensk inte kan förstå. Just nu påverkas folket mest av den ovanligt stränga vintern - den värsta på åratal eligt flera källor. Kvinnor, boskap och framför allt barn dör av köld, undernäring och sjukdomar som inte kan botas på grund av igensnöade vägar, brist på medicin eller allmänt dåliga levandsförhållanden.

Att gå i frivillig landsflyckt från Sverige som jag har gjort har även hjälp mig att få perspektiv på en hel del saker. Det sägs ofte att "vi inte förstår hur bra vi har det i Sverige". Jag kan nu säga detta med eftertryck och verkligen veta vad jag pratar om. Världens elände, lidnade och fattigdom har väldigt liten påverkan i vår trygga välordnade land i norr. Vi var själva en fattig och lidande nation för så lite som 100 år sedan, med fattigjon, bönder på svältgränsen, statare och fabriksarbetare med ytterst få fördelar i livet.

Vårt land har tvångssteriliserat människor som ansågs "opsassande" att bli föräldrar. Vårt land har haft censurregler och statsreligion. Kollektivanslutning till politiska partier genom fackmedlemsskap och vi har i strid med våra egna lagar spionerat på våra egna medborgare för "rikets säkerhet". Vi har (för mycket länge sedan) med våld kuvat ockuperade territorier (Skåne t ex) och (för inte alls like länge sedan) förtryckt minoriteter och försökt beröva dem deras språk och traditioner (samer och romer t ex).

Jag tar upp dessa saker för att påminna både dig och mig om att vi inte skall vara för snabba att döma andra. Vi har oerhört mycket att vara stolta över i vårt land men vi har även en del att skämmas över.

Vi måste fortsätta reagera mot orättvisor och förtryck i världen och vi måste använda vårt välstånd till att sprida demokratiska och humanistiska värderingar över hela jorden - men vi måste göra detta med respekt för andra rätt att tänka och tycka annorlund och vi måste framförallt välja våra strider.

Så nästa gång du sitter i ditt uppvärmda vardagsrum framför en el-drivna tv-apparaten med frys och kylskåp dignande med mat och gnäller över att du måste gå till jobbet nästa dag - ta ett djupt andetag och fundera på hur det hade varit att sitta i en lerhydda i 25 minusgrader utan el eller värme och fundera på hur du skall få tag på mat till din familj då du saknar både arbete och bistånd.

Jag önskar inte ge dig dåligt samvete utan vill bara att du då och då sätter saker i proportion till de större frågorna.

Var stolt över att bo i Sverige och tveka inte att dela med dig av ditt överflöd.

Vill du hjälpa till i Afghanistan kan jag med glädje rekomenderaatt stödja Svenska Afghanistankommitén som verkat i landet sedan 1982 (om jag inte missminner mig) och som har ett fläckfritt rykte i landet på grund av sig hängivenhet och sin förmåga att få bra saker att hända.

1 kommentar:

Markus "LAKE" Berglund sa...

Välkommen tillbaka till Bloggsfären!

Hoppas du hittar mer tid att dela med dig av dina erfarenheter från Afganistan.