fredag, oktober 03, 2008

Finanskrisen - Om konsten att uppfostra en marknad.













Media har haft fullt upp de senaste veckorna med att larma och förklara KRISEN. Hur den uppstod. Hur den skall mötas. Hur DU påverkas och hur den skall dämpas.

Riksbanken i Sverige lånar ut 60 miljarder - till att börja med. De kräver säkerhet och förväntar sig att få tillbaka pengarna. Med ränta. Gott så.

Anders Borg förklarar att statens finanser är väl rustade för att möta krisen och varslen står som spön i backen. 9000 varslades i september. Oktober kommer säkert bjuda på fler varsel.

Jag skulle kunna skriva: Vad var det jag sa!? Men det vore att fara med osanning. Jag har ju inte sagt något. Men jag skulle kunna ha gjort. Jag har personligen inte ett enda lån med rörlig ränta. Och de jag har är bundna till en nivå långt, långt under nuvarade räntor.

Skälet är enkelt. Jag minns allt för väl början av 90-talet och tvåsiffriga räntor.

Krisen är ingen överaskning. Exakt när den kommer tycks alltid vara svårt att veta. Men att den förr eller senare kommer borde varje historiemedveten person inse.

Vad vi ser idag är hur girighet och profithunger har medfört att aktörer på marknaden tagit risker och skarvat i hörnen på ett sätt som får de konsekvenser vi nu ser.

Främst är det i USA man har gjort bort sig med de så kallade sub-prime lånen där enklare bostäder står som enda säkerhet hos låntagare som knappast borde fått låna de belopp de fått.

Precis som på 1990-talet finns fastigheter med i centrum av problemet. Och precis som på 1990-talet förväntas nu skattebetalarna komma till undsättning.

Varför skall du och jag vara med och betala med allmänna medel för att banker och finansinstitut har gjort bort sig? Även om detta inte är läget i Sverige denna gång (ännu!?), så är det just detta som är läget i USA.

Med en felaktig räntepolitik och med en felaktig utlåningsstrategi har "bubblan" spruckit. Min syn på det hela är enkel.

1. Låt bolagscheferna ta den största smällen. De får del av vinsten när det går bra och borde i konsekvensens namn ta förlusterna när det går dåligt.

2. Låt ägarna (aktieägarna) ta smällen i andra hand. Helt enligt samma logik som tidigare.

3. Låt skattebetalarna vis staten LÅNA ut det som behövs för att inte hela finanssystemet skall kollapsa - vilket vore illa på så många sätt. Med låna menar jag just LÅNA. När konjukturen väl vänder påbörjas den mödosamma återbetalningen till staten. Gärna till förmånliga villkor och lång löptid. Men tillbaka skall pengarna. Vi talar om företag med mångmiljardvinster i högkonjuktur. Det kommer att finnas pengar att betala tillbaka med. Tids nog.

Skulle man inte göra detta så skickar man helt fel signaler. Då säger man direkt eller indirekt att ta vilka risker du vill. Vi fångar upp er och betalar om det blir fel.

Balans och någon slags rättvisa är det enda jag begär.

Vi får väl se hur det slutar.

Själv tänker jag passa på att köpa lite aktier i de bolag som jag anser vara undervärderade just nu och njuta av att se dem - likt denna blogg - resa sig ur askan och flyga upp på börshimlen igen.

Inga kommentarer: