I dagens Expressen tar den gamle kd-ledaren Alf Svensson i från tårna angående "Sveriges värsta diskriminering".
Alf menar att denna diskriminering inte är mot invandrare, ensamstående arbetslösa mammor, HBT-personer eller kvinnor (könsmaktsordningen). Alf menar att det är de äldre som diskrimineras.
Den juridiska definitionen av diskriminering är när en person utsätts för negativ särbehandling utan giltig grund, av skäl som beror på personens könstillhörighet, etniska tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuella läggning eller funktionshinder. Så där har Alf inget att hämta.
Har han en poäng i alla fall? Ja, om man tonar ned brösttonerna en aning är det lätt att håll med. Det tycks inte vara någon höjdare att vara pensionär i Sverige, särskilt om man är inlagd på något äldreboende eller vårdhem. Mina egna erfarenheter som sjukvårdsbiträde på ett sjukhem i Helsingborg i slutet av 80-talet förskräcker och inget har gett mig anledning att tro att läget blivit bättre - snarare tvärt om.
Svensson berör en intressant fråga. Varför värderas ålder och erfarenhet såpass lågt i vårt land? Är det tillbaka till ättestupans dagar - då en åldring som inte längre kunde bidra till samhället begick självmord - eller är det en bieffekt av det "goda folkhemmet" där staten toga hand om alla som behövde hjälp (barn, sjuka och gamla). Jag vet inte svaret men skulle gärna bli upplyst om det.
Så vems ansvar är det att det "suger" att bli gammal i vårt land? Vårt så klart! Ditt, mitt och framförallt de gamla själva.
En sak är säker, det är inte dagens "unga" som skapat detta samhälle eller de värderingar som råder. Det kan, för allt vad jag vet, vara Alf Svenssons egen generation som började förminskningen av de äldre.
Som man bäddar får man ligga.
De äldre har ett val. De kan antingen stillatigande lida vidare eller ställa krav på bättring - precis som Alf Svensson gör.
Än bättre hade varit att i god tid, genom sitt eget uppträdande och sina egna beslut visa kommande generationer hur man respekterar de äldre och värderar deras kunskap. Framförallt 40-talisterna (om jag skall generalisera stenhårt) har varit mycket dåliga förebilder vad gäller att i handling visa att man tänker på andra - äldre som yngre.
Dessa 40-talister har uppfostrat en generation (mera generaliseringar) individualister som är bra på att slåss för sin egen sak men sämre på att ta strid för andra.
Som man bäddar får man ligga.
Mina barn kommer präglas av hur jag kommer att ta hand om och bemöta mina föräldrar när de åldras. Om jag nonchalerar dem och låter den "ruttna bort" på ett hem så kan jag knappast förvänta mig någon bättre behandling när det är min tur att sätta mig på "gubbhyllan".
Det är så dags nu för den 70-årige Alf Svensson att lägga in högväxeln i debatten - den hade nog varit mer effektiv för 30 år sedan. Problemet finns och jag delar den beskrivning som Alf Svensson har, men jag förstår inte riktigt vem som Alf anser bär skulden (om den är relevant!?).
För mig är det dock ganska enkelt och aningen hårdhjärtat att hitta de bär huvudansvaret för de äldres situation idag. De äldre själva som uppfostrat och präglat en generation egoister som inte bryr sig om sina äldre.
Det tål att påpekas igen:
Som man bäddar får man ligga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar