Det var en gång två skåningar, en från Helsingborg och en från Ängelholm , som började med idrott. En blev fotbollsspelare och den andre hamnade i ishockeyn.
Båda blev med tiden ytterst skickliga inom sina sporter och kunde med tiden försörja sig gott på att utöva dessa sporter.
Likheterna mellan hockeyspelaren Jörgen Jönsson och fotbollsspelaren Henrik Larsson är på vissa sätt löjligt uppenbara.
Båda är främst lagspelare. De är något så ovanligt som målfarliga grovjobbare som alltid gör sitt bästa för laget i första hand. Båda väljer familjens bästa framför sin egen karriär och ära. Jörgen genom att självmant lämna NHL till förmån för en tryggare miljö i Karlstad och Henke lämnar Barcelona, där han är älskad av tränare, spelare och fans, för att få tryggheten i Helsingborg. Förvisso erkänner Henke att han dessutom vill få mer speltid än vad Barca kan erbjuda, men jag tvivlar inte på att familjeskälen väger tungt.
Det är två lirare som inspirerar sin omgivning mer genom sitt uppträdande än vad de säger. Zlatan har flera gånger berättat hur mycket Henke har betytt för honom och sämre förebilder kan man ju ha.
Jag är ingen tok-expert på idrott, men jag kan på rak arm inte komma på några internationella motsvarigheter till spelare som Henke och Jörgen, jag tror (vill tro!?) att denna spelartyp är typiskt Svensk. Skolade in i ett kollektiv där man får lära sig att laget är viktigare än jaget. I ett land där det är "fult" att framhäva sig själv.
Och eftersom jag själv är svensk, och ur samma generation som herrar Larsson och Jönsson kan jag inte annat än att vara ytterst stolt och nöjd över hur dessa hjältar representerar sitt land, sina klubb och sin generation.
Och nu har Jörgen Jönsson gått och blivit historisk genom att vinna OS, SM och VM samma år. Kan man kanske få stilla bedja om att Henke avslutar denna säsong med att vara Spansk ligamästare (klart), Champions Leaguemästare (klart) och världsmästare (snart klart).
Hur det än blir med den saken så har dessa två herrar för alltid skrivit in sig i historieböckerna som två av Sveriges främsta utövare inom respektive sport, inte främst genom sin talang eller genom sin styrka utan främst genom sin attityd!
Vilja slår klass brukar det heta.
Båda blev med tiden ytterst skickliga inom sina sporter och kunde med tiden försörja sig gott på att utöva dessa sporter.
Likheterna mellan hockeyspelaren Jörgen Jönsson och fotbollsspelaren Henrik Larsson är på vissa sätt löjligt uppenbara.
Båda är främst lagspelare. De är något så ovanligt som målfarliga grovjobbare som alltid gör sitt bästa för laget i första hand. Båda väljer familjens bästa framför sin egen karriär och ära. Jörgen genom att självmant lämna NHL till förmån för en tryggare miljö i Karlstad och Henke lämnar Barcelona, där han är älskad av tränare, spelare och fans, för att få tryggheten i Helsingborg. Förvisso erkänner Henke att han dessutom vill få mer speltid än vad Barca kan erbjuda, men jag tvivlar inte på att familjeskälen väger tungt.
Det är två lirare som inspirerar sin omgivning mer genom sitt uppträdande än vad de säger. Zlatan har flera gånger berättat hur mycket Henke har betytt för honom och sämre förebilder kan man ju ha.
Jag är ingen tok-expert på idrott, men jag kan på rak arm inte komma på några internationella motsvarigheter till spelare som Henke och Jörgen, jag tror (vill tro!?) att denna spelartyp är typiskt Svensk. Skolade in i ett kollektiv där man får lära sig att laget är viktigare än jaget. I ett land där det är "fult" att framhäva sig själv.
Och eftersom jag själv är svensk, och ur samma generation som herrar Larsson och Jönsson kan jag inte annat än att vara ytterst stolt och nöjd över hur dessa hjältar representerar sitt land, sina klubb och sin generation.
Och nu har Jörgen Jönsson gått och blivit historisk genom att vinna OS, SM och VM samma år. Kan man kanske få stilla bedja om att Henke avslutar denna säsong med att vara Spansk ligamästare (klart), Champions Leaguemästare (klart) och världsmästare (snart klart).
Hur det än blir med den saken så har dessa två herrar för alltid skrivit in sig i historieböckerna som två av Sveriges främsta utövare inom respektive sport, inte främst genom sin talang eller genom sin styrka utan främst genom sin attityd!
Vilja slår klass brukar det heta.
Vilja och klass slår allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar