När jag växte upp var jag aldrig särskilt intresserad av idrott, varken som utövare eller åskådare. Visserligen hann jag prova på både simning, friidrott, fotboll, handboll, volleyboll, basket, judo, luftgevärsskytte och hockey men inget bet tag i mig. Då ingen annan i familjen var överdrivet idrottsintresserad blev det aldrig av att jag blev sittandes framför tv:n och hängde med i allsvenska och elitserie. Till och med världsmästerskap i fotboll kunde passera utan att någon tog någon större notis om detta hemma hos mig.
Det är därför extra kul för mig att "mitt i livet" upptäcka den stora tjusning som idrott i allmänhet och världsmästerskap i synnerhet kan bringa. De senaste 6-7 åren har jag blivit mer och mer intresserad av att följa med i vad som skrivs på sportsidorna och bänkar mig gärna framför radion eller tv:n när det vankas större idrottshändelser.
Vi står nu inför en alldeles underbar period för fotbollsälskare. Världsmästerskapen i fotboll, världens mest betittade sporthändelse när det bara rör sig om en idrott. Lag från hela världen möts under en månad, och när dammet har lagt sig så står ett land kvar som världens bästa fotbollsnation. Lågoddsaren är denna gång, som vanligt höll jag på att säga, att det blir mesta mästarna Brasilien som vinner. Men det är här idrotten spelar fram sitt triumfkort som ingen annan underhållning kan rå på. Ingen, och då menar jag ingen vet hur det kommer att sluta. Experter kan uttala sig hur tvärsäkert som helst, ibland har de rätt, lika ofta har de helt fel.
Idrottens tjusning ligger i det oförutsägbara, det oväntade, det heroiska, det klumpiga. Till skillnad mot t ex fiktion i form av film eller litteratur finns det ingen som regisserar idrotten. Medelmåttiga spelare får plötsligt för sig att spela ut världsstjärnor. Och världsstjärnor tappar självförtroendet och gör bort sig själva och landet de representerar.
Dåvarande regerande världsmästarna Frankrike som i VM 2002 spelade så dåligt att ingen begrep någonting, allra minst det Franska laget själv. Fyra år tidigare vann Frankrike VM på hemmaplan genom att i finalen besegra Brasilien, och av de tre mål som Frankrike gör står Zinedin Zinedan för två av dem, genom att nicka bollen i mål båda gångerna. Den som känner till "Zizu" vet att han sällan, eller aldrig, gör mål på nick. Men i VM-finalen gör han det… två gånger!
Det är med fotboll, som med all idrott, att ju mer man vet om lagen och spelarna, desto mer nöje har man av att titta på det. Säg till en icke idrottsintresserad att AIK är på andraplats i Allsvenskan och de kommer antagligen att säga: Jaha!? Om man vet att detta AIK för ett år sedan spelade i division 1 och att de på pappret ställer ett av experterna bedömt medelmåttigt lag på planen så kanske detta faktum får en annan bärkraft. Då är det istället en skräll och en bedrift, på samma sätt som Zinedans nickmål får en extra dimension om man vet att han normalt inte gör sådana mål.
Nyckeln till att få informationen är enkel, den finns i din närhet, dagligen. TV, radio och sportsidor. Det är bara att börja förkovra dig. Särskilt kan jag rekommendera krönikörerna som ofta, om det gör sitt jobb, hjälper dig på vägen at känslomässigt förstå det som har och kommer att inträffa.
Så om du funderar på att ge idrotten en chans så har du ett gyllene tillfälle framför dig. Börja läs och hänga med i det som skrivs och sägs inför och under fotbolls-VM så skall du se att du plötsligt har fångats in i en av de största direktsända dramerna i världen.
Världsmästerskapen i fotboll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar