Några råd till dig som vill förtala via Internet.

Det är givetvis förkastligt att ägna sig åt förtal och lögner i den politiska kampen om makten i landet.

Dock kan jag inte låta bli att fundera på hur den överambitiöse sossen borde ha gjort för att inte åka fast, och kanske till och med fått någon önskad effekt av sitt arbete.


1. Studera din måltavla.

Välj målet för din attack noggrant. Studera målet genom att söka i öppna källor. Identifiera målets styrkor och svagheter. Ofta är en persons starka sidor i sin förlängning dennes dåliga. T ex en person med starkt självförtroende kan uppfattas som dryg och egenkär. Slå mot svagheten i målets styrka. Sånt gillar folk, och de är därmed mer benägna att tro dig.

2. Välj angreppspunkt.

Gå inte in brett och påstå en hel hög med saker. Välj en ”story”, gärna kopplad till något som kan anses som rimligt vid en första betraktelse. Vik inte av från din strategi. Var fokuserad och se till att ”bryta igenom” där du siktar.

3. Samla fakta.

Varje god lögn måste bäddas in i lager av fakta. Helst redan kända fakta som gör att läsaren känner igen sig i resonemanget och därmed ”sänker garden”. Ju mer fakta, desto bättre.

4. Välj forum och identitet.

Att maila direkt till nyhetsförmedlare och journalister är inte nödvändigtvis det smartaste sättet. Bloggar och diskussionsforum kan fungera minst lika bra, om inte bättre. Välj din identitet. Ditt språk är nämligen väldigt avslöjande. Är du man eller kvinna? Ung eller gammal? Välutbildad eller outbildad? Ordval, kommateringar, stavning, tempus och stycken kan avslöja mycket om den som skriver. Är man medveten om detta kan man ”maskera” sin egen identitet och ge sken av att vara någon annan. Läs t ex Annica Billströms blogg och lär dig hur hon skriver och härma sedan detta genom att låna hennes ord och satsmelodi. Om den som påstår något ger ett trovärdigt intryck är halva slaget vunnet.

Den bästa identiteten är att vara en ”insider” som inte vill riskera att förlora jobbet men som inte heller kan tiga om det ”oroväckande” man numera påstår sig veta. Leta upp en sannolik ”insider” i närheten av målet och studera dennes språk.

5. Var inte för rak på sak.

Murvlar gillar att gräva. Lämna spår på nätet och se till att Google har fångat upp dem. Låt sedan journalisterna sätta ihop hela bilden med hjälp av de pusselbitar som du lagt ut. Låt det även här finnas antydningar till vem källan är. Tipsa gärna journalisterna. Ett knep som kan ta skruv är t ex om du hör av dig till journalisten A på Aftonbladet och frågar om det var han som hade ringt med frågor kring ”målet” och ”saken”. När denne nekar så avslutar du med ett kort konstaterade att det nog var journalisten B (som jobbar på Expressen) som hade ringt. Om du, eller den som ringer, låter trovärdig så lär nog A kolla lite på vad det kan röra sig om.

6. Lämna inga egna spår.

Allt du gör på Internet, med få undantag, kan spåras. Lyckligtvis, eller hur man nu skall uttrycka det, så är det lätta at undvika dessa spår, om än lite krångligt. Det finns förenklat två snabba sätt att göra det på. Du kan koppla in dig på ett oskyddat trådlöst nätverk, antingen på en plats där detta erbjuds, eller så begår du olaga dataintrång hos grannen eller någon annan ovetande tomte som inte har vett att skydda sitt nätverk. Annars söker du upp någon publik dator, t ex på ett hotell, och utnyttjar den. Så länge du inte behöver identifiera dig innan du loggar in så är det bara att maila på.

7. Ta ingen ära

Precis som den ”hemlige agenten” aldrig får öppen uppskattning för sin framgång så kommer även du aldrig få ”cred” för ditt lyckade angrepp. Det är bara att gilla läget.

Alternativet till ovanstående är förstås att öppet utmana din meningsmotståndare i en öppen debatt där du istället litar på dina egna argument och ditt eget engagemang. Vinner över folk till din sak och triumferar öppet och ärligt över en nedgjord motståndare som inte förmådde att övertyga omgivningen lika bra som du.

Fast, det är klart, det var väl aldrig ett framkomligt alternativ på socialdemokraternas partikansli!?