torsdag, februari 02, 2006

Min bild av bråket kring Muhammed

Fråga: Varför slickar hundar sig mellan benen?

Svar: För att de kan!

Fråga: Varför publicerade Jyllands-Posten bilder på Profeten Muhammed?

Svar: Se svaret ovan!

Ingen som jag har hört i debatten försökt förneka att Jyllands-Posten hade provokation som ett av syftena bakom sin publicering av bilder på grundaren av islam.

Och om det var provokation man ville uppnå så vill jag passa på att gratulera den danska tidningen till ett väl förrättat värv. Förvisso ångrar man sig, nu när det hela har fått dessa enorma proportioner, men det är väl lite för sent nu.

Syftet med ett provocera muslimer undgår mig. Jag kan inte för mitt liv begripa nödvändigheten i den.

De häftiga reaktionerna från muslimska företrädare, inklusive muslimska stater, kan knappast ha varit oväntade.

Juridiskt är frågan glasklar för mig. Västvärldens åsikts- och tryckfrihet ger tidningen rätt att publicera bilderna. Dock instämmer jag med flera svenska chefredaktörer som menar att det gärna skall finnas ett skäl till publiceringen, gärna ett ”vettigt skäl”, d v s för att sprida kunskap och information eller bidra till det demokratiska samtalet.

Med detta sagt så kan jag samtidigt inte låta bli att själv bli provocerad av vissa av de reaktioner som företrädare för islam visat.

Koranen förbjuder inte att Muhammed avbildas men det gör tydligen muslimsk tradition. En muslim skulle aldrig drömma om att bryta mot detta. Och den som gjorde det får räkna med represalier.

Men när blev den heliga Koranen en skrift som gäller över hela världen? För det är, hårddraget, vad många muslimska kritiker hävdar. Att alla länder skall rätta sig efter det muslimska förbudet mot att avbilda Muhammed.

Bojkott av danska/skandinaviska varor, flaggbränning, generella mordhot mot skandinaver och liknande. Överreaktion någon!?

Man har på sina håll krävt att nationen Danmark skall be om ursäkt för publiceringen. Detta är orimligt.

Om ett land ber om ursäkt för vad en tidning, i sin fulla lagliga rätt, publicerar, så ombeds man att be om ursäkt för våra demokratiska fri- och rättigheter. Och det skall vi inte under några som helst omständigheter göra. Att be ett land om detta visar prov på naivitet och/eller okunskap.

Just okunskapen tycks vara gällande i vissa fall. Hörde på SR P1 häromdagen när Sveriges Radios korrespondent i Jerusalem berättade hur han hade fått följande bekymrade fråga av en palestinier på gatan. ”Varför har ni affischer föreställande Muhammed på gatorna i Sverige?”

Inte en siffra rätt, men vore det sant skulle ju den kraftiga reaktionen vara mer begriplig.

Tidningar både får, och i vissa fall bör, be om ursäkt.

Men ett demokratiskt samhälle skall aldrig be om ursäkt för sina grundlagsskyddade demokratiska fri- och rättigheter.


Aldrig!

Inga kommentarer: