BESKEDETÖvningsledaren hade kallat in grupperna till den stora parkeringsplatsen intill övningsledningens stabsplats på Önnarps övningsfält.
Vi var ett 20-tal hemvärnsungdomar, 15-18 år gamla, i uniform m/59, stridssele och beväpnade med k-pist eller Ak4, beroende på ålder. Själv var jag 15 år och ute på min andra större hemvärnsövning någonsin. Den var tidsmässigt förlagd till sportlovet och hittills hade det varit jobbigt men kul.
Chefen för 1199U, som vår hemvärnsungdomsavdelning hette, var en värnpliktig sergeant från pansartrupperna i Skåne. Jag tror han hette Lindell. Till sin hjälp hade ytterligare 3 underofficerare med värnpliktiga grader.
Samlingen vi parkeringsplatsen var oväntad. Med tanke på att vi hade ”krigat” hela natten så borde vi haft lite mer vila. Det var i alla fall sagt så.
Sergeanten tog till orda inför den samlade truppen.
- Natten till idag blev Sveriges statsminister Olof Palme skjuten när han var på väg hem från en biograf i Stockholm. Han förklarades död på sjukhuset senare…
De flesta av oss väntade nu på fortsättningen av spelupptakten. Att sovjetiska styrkor hade lutflandsatt 2 km norr om vår position och vår uppgift var att fördröja eller försvara längs deras framryckningsväg över övningsfältet.
Det kom ingen fortsättning.
En av de mer frispråkiga hemvärnsungdomarna räckte upp handen och frågade om det var på riktigt.
- Ja, det är på riktigt, blev det korta svaret.
En känsla av overklighet infann sig. Plumpa skämt och råa kommentarer fälldes inom gruppen. Det fanns inte särskilt många SSU:are i 1199U.
Ordern var sedan att bryta förläggningen och packa ihop och åka hem.
Från bussen såg vi ett Sverige i stillhet. Få bilar på vägarna. Lite människor på gatorna. Flaggor på halv stång.
Det var då vi verkligen förstod att det vi hade fått berättat för oss verkligen hade hänt. Hemma stod mamma och strök blusar och lyssnade på radion, som spelade sorgemusik.
Olof Palme var död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar