KU-förhören kring flodvågskatastrofen kommer snart att läggas till handlingarna. Vad som skulle kunna ha varit de borgerligas ”chans” att ställa regeringen och dess tjänstemän mot väggen blev efter ett tag en uppvisning i retorik från Lailas och Göran P:s sida.
Genom att, som både utrikes- och statsministern gjorde, inledningsvis ta på sig det övergripande ansvaret för de tillkortakommanden som fanns gick de snabbt över till att driva två huvudteser.
1. Flodvågskatastrofen var en exceptionell händelse som ingen hade kunnat förutse och följaktligen var det inte så konstigt att det tog ett tag för regeringens delar att samla sig och göra nytta.
2. Det gjordes många bra saker. Och när man väl började agera så gick det mesta enligt plan.
De borgerliga KU-ledamöterna lyckades aldrig ”slå hål” på detta resonemang. Varje försök till att peka på skuld avväpnades med ett ”som jag redan har sagt tar jag på mig ansvaret för de fel som begicks”. Och varje försök till att hävda att man saknade en organisation för att klara av katastrofen bemöttes med ”som jag tidigare sa så var det en exceptionell händelse…”.
Vill man få klart för sig hur vinklad regeringens ”försvar” är räcker det att läsa katastrofkommissionens rapport. Där påvisas en påtaglig brist inom utrikes- och regeringsförvaltningen. Information som inte nådde rätt beslutsfattare. En saktfärdighet att i att komma till beslut och en underlåtenhet att ta initiativ.
Katastrofkommissionen pekar ut ett antal ministrar och tjänstemän som särskilt ansvariga. Övergripande ansvarig för att Sverige saknade, och i viss mån än idag saknar, en fungerande katastrofberedskap som klarar att även hantera exceptionella katastrofer är statsminister Göran Persson.
Han säger att han tar ansvar. Men utan att det får några som helst praktiska konsekvenser. Som vanligt höll jag på att säga. Jag skrev tidigare om detta i december.
Efter att ha följt så gott som alla KU-förhör kan jag med motvillig beundran konstatera att miljöpartiets Gustaf Fridolin har utvecklats till en vass och värdig politiker. Han begärde bl a lite med ”ödmjukhet” från statsministern. Och han har genomgående ställt kloka och ibland svåra frågor till de utfrågade. Min ”hype” av Althin tidigare var lite överdriven med facit i hand. Althin var bra, men gav lätt ett lite grälsjukt intryck. Synd.
Hade man, som Maud Olofsson ville, riktat misstroende direkt efter katastrofkommissionens rapport hade opinionen antagligen varit med på noterna.
Nu känns det som om den värsta upprördheten hos allmänheten har lagt sig.
Vi får väl se till att Göran Persson ställs till ansvar i oktober istället. På valdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar