Stolt men inte nöjd – Om varför (s) måste bort från makten

Socialdemokraterna står i valrörelsen inför ett intressant dilemma. Å ena sidan vill man givetvis ta cred för den goda ekonomin i Sverige och allt som är bra. Samtidigt måste man visa handlingskraft och kamplusta inför de brister vårt land har, framförallt då arbetslösheten, rättssamhällets långsamma förfall och den misslyckade integrationen.

Sossarna och deras stödpartier har de facto haft 12 år på sig att, med en relativt god ekonomi i ryggen, komma till rätta med dessa problem. Detta har man inte gjort. Detta är knappast en åsikt, det är snarare ett faktum. Problemet är inte så mycket att man inte klarat av dessa utmaningar ännu utan snarare att man inte tycks ha några idéer kvar. Bristen på långsiktiga, ideologiskt förankrade idéer från regeringspartiet blir tydligare och tydligare för varje dag.

Man säger ”rätt” saker. Man säger sig göra ”rätt” saker. Men ändå blir det fel.

Ungdomsarbetslösheten är vidrigt hög. Åtgärd: 1000 plusjobb. Plusjobb? I kavalleriet kallade vi detta för HTG-tjänst. ”Huvudsaken Tiden Går”, d v s håll soldaterna sysselsatta under tiden vi tänker ut något vettigare för dem att göra. Kostgjord andning är en annan relevant liknelse. Centerpartiet har lagt fram ett kontroversiellt förslag i syfte att skapa riktiga jobb åt unga. Det har visat sig att LAS tycks vara en helig ko. Må så vara, men de heliga korna gör de bästa hamburgarna!

Exempel på "Folkhemssossefiering"?

Min inbyggda själsliga ”folkhemsosse”, som indoktrinerades in i mig under 70-talet, reagerade instinktivt negativt när jag fick ta del av Centerpartiets förslag men efter att ha satt mig in i problemet och studerat förslaget kan jag inte annat än vika mig för den uppenbara logiken i det som Maud & Co föreslår.

Till skillnad mot vår minoritetsregering och stödpartiernas HTG-tjänster - som inte kommer lösa några problem utan, i bästa fall bara tillfälligt lindra dem - vill man från Centerpartiets sida komma åt problemet från grunden. Skapa riktiga jobb, som är a-kassegrundande, pensionsgrundande, både privata och offentliga och tillväxtvänliga.

Och även om jag inte reservationslöst är beredd att ”köpa” Centerns förslag så lämnas jag inget annat val. I ena hörnan finns ett konkret, offensivt förslag med ett tydligt mål. I den andra hörnan finns… INGETING! En total brist på långsiktiga lösningar som mynnar ut i ett stort enda ingenting!

Rättsstaten har också uppenbara problem. Vår nedmonterade psykvård gör att psykiskt sjuka knivar ned dagisbarn, mejar ned fotgängare på gågator, mördar utrikesministrar, dräper på öppen gata med järnrör och yxar och knivar sig fram på tunnelbanor. Många av dessa gärningsmän har varit i, eller sök, kontakt med psykvården kort tid innan sina våldsdåd.

Sökte vård men nekades. Mördade kort därefter Anna Lindh.

Alla är överens om att detta är ett problem och att det saknas resurser och tydliga ansvarsfördelningar mellan, polis, sociala myndigheter och vården. Inget tyder på att detta har blivit bättre. Istället går man och vänta på att nästa våldsdåre skall hoppa över sin medicin, söka, men nekas hjälp, för att sedan överföra sina demoner på oskyldiga medborgare med våld.

Vidare verkar kriminalvården ha uppenbara problem med att lösa en av de mest grundläggande uppgifterna i sitt uppdrag. Att verkställa det frihetsberövande som ett fängelsestraff faktiskt innebär. Att en polismördare som Tony Ohlsson lyckas rymma från ett av landets ”säkraste” fängelser är ett underbetyg som saknar motstycke. Stig Berglings flykt var onekligen skandalös, men i min värld är en polismördare värre än en landsförrädare, åtminstone i detta specifika fall. Och att Bodström sitter kvar efter alla rymningar och uppenbara misslyckanden är ganska fantastiskt (på ett dåligt sätt) egentligen.

Det saknas poliser. De har inte alltid tid och resurser att utreda de brott som drabbar ”vanligt folk” som inbrott och stölder. Vissa polisstationer har inte ens tillgång till internet. Och polisens kommunikationssystem hör mer hemma på museum än i polisbilar. Uppsägningen av de civilanställda inom polisen var med facit i hand kanske inte helt lyckat. Poliser skall förebygga, beivra och utreda brott. Att ta emot anmälningar kan gott en skicklig civilanställd göra.

Integrationen till sist. Vårt samhälle är präglat av det långa socialdemokratiska styret av vårt land. De inbyggda förtjänsterna är oftast deras, men så även de problem som finns. Miljonprogramgettona där många av våra invandrare samlas i är s-märkta. Där en invandare kan leva resten av sitt liv utan att någonsin behöva lära sig svenska eller ”tvingas” ta ett jobb för att överleva ekonomiskt.

Vårt land är fullt av invandrare som lyckas med konststycket att integrera sig i vårt samhälle. Som skaffar sig jobb, utbildning och en bättre framtid. Dessa lyfts sällan eller aldrig fram i debatten. I stället riktas fokus mot problemen. Men var finns idéerna? Var finns de konkreta förslagen på lösningar? Inte hos regeringen i alla fall.

Jag har mött flera ”gräsrotssossar” som är fulla av idéer och vilja att komma tillrätta med ovanstående. Men av Göran Perssons beteende på senaste partikongressen att döma så är ”partiets” åsikter underordnade hans och regeringens.

Jag tror att Socialdemokraterna skulle må bra av att få tillbringa en 4, 8, eller 12 år i opposition, så de kan hitta tillbaka till sin partisjäl och så de i lugn och ro kan fundera ut vad de egentligen skall ha makten de så hett åtrår till.

Jag hoppas verkligen att den borgerliga alliansens vinner valet i september och att vi får in lite nya friska idéer i Rosenbad. Ibland mår ett land bra av att byta regering. Ibland är det nödvändigt att byta regering.

I september är det nödvändigt. Tro inget annat!