En kort reflektion kring Hamas valframgångar i Palestina.

På kort sikt kan det tyckas som en katastrof för fredsprocessen i mellanöstern med en terrororganisations politiska gren som regeringspart i Palestina.

Det kanske det även är på lång sikt. Men bara kanske.

Skulle Israel och Palestina komma överens med Hamas i ledningen så finns det knappast någon reell opposition kvar.

Se hur det har gått på Nordirland. När IRA genom Sinn Fein fick vara med ”på riktigt” vid förhandlingsbordet lades grunden för ”början till slutet” på oroligheterna.

Jag hoppas på en liknande utveckling över tiden i Palestinafrågan.

Efter snart 60 års konflikt kanske man skulle kunna tänka sig att man bytte både strategi och taktik. Terror kommer aldrig att få med sig att Israel backar och förtryck, murar och segregation kommer aldrig att få palestinierna att ge upp.

Detta finns det många i och utanför regionen som har begripit. Hoppas att Hamas lyssnar på dem. Hoppas att Sharons efterträdare lyssnar på dem.

Hoppas!

Snabbare än polis, åklagare och tingsrätt!

Huvudförhandling i målet Anna Sjödin ./. Babak Jamei hölls i morse genom förhör i TV4 och på SVT.

Kompletterande vittnesuppgifter står att finna på Expressen och Aftonbladets hemsidor.

Preliminär dom i skuldfrågan meddelas redan nu på Aftonbladet.se där över 60% av läsarna som svarat på frågan i skrivande stund hävdar att de tror på Babak.

Skulle Anna Sjödin beslås med lögn blir hon en belastning för SSU och kommer i så fall att avgå som förbundsordförande.
Rent straffrättsligt så har Södermalmspolisen skickat över utredningen till Citys åklagarkammare där man i sin tur beslutar om förundersökningen skall fortsätta och så småningom om åtal skall väckas.

Detta kan ta dagar, ja veckor (månader om inte fallet vore så uppmärksammat).

Tredje statsmakten (d v s media) löser detta på en och en halv dag. Utrett, förhört och ”dömt” på nolltid.

Knappast rättssäkert, men erkänn att det går undan!

Drevet driver vidare

Hoppsan...

Dörrvakten var tydligen AT-Läkare i Danderyd till vardags...

Sjödin påstås ha varit otrevlig även på häktet...

Personalen på Crazy Horse "vittnar" mot Sjödin i Expressen.

Allmänhetens dom i målet kommer att meddelas de närmsta dagarna vid presskonferens eller liknande.

För Sjödin gäller bara en sak om hon vill behålla sitt jobb som SSU-bas. Erkänn ALLT du minns att du gjorde. Och om det är det du gör redan nu kan jag inte annat än önska dig lycka till på färden.

Även med 50% skitsnacksrabatt på det som bl a Expressen skriver ser det just nu tufft ut för Sjödin.

Som sagt.

Fortsättning lär följa

Spännande och lite tragiskt på samma gång.

Anna Sjödin, SSU ./. Ordningsvakterna

Ur dagens DN: "SSU:s ordförande Anna Sjödin har tillbringat natten i en fyllecell efter ett krogbråk. Förbundsordföranden är misstänkt för våld mot tjänsteman, men uppgifterna går isär om vad som inträffat."

Historien har visat gång på gång att gemene man som regel är maktlös mot ordningsvakter i liknande ärenden.

Någonting säger mig att det kanske inte är lika självklart ordningsvakternas version som kommer tas som den sanna versionen.

Givetvis har jag ingen aning on vad som verkligen hände men min erfarenhet av liknande situationer är att det inte alltid gick till som ordningsvakterna påstår.

När deras "motståndare" denna gång är en vältalig, "aktad" (nåja) samhällsmedborgare med gott om vittnen som även de kan anses bära viss trovärdighet kan man som sagt förvänta sig ett annat resultat än det vanliga.

Fortsättning lär följa.

Kina, Google och marknadskrafterna

”En ekonomisk expert är en person som imorgon kan berätta varför det han förutspådde igår inte hände idag”

---

”Marknaden är en "mötesplats" för köpare (kunder) och säljare av varor och tjänster. Begreppet är i stort sett abstrakt och är närmast att betrakta som en summa av transaktioner.”

---

Häromdagen meddelade företaget Google att man kommer att anpassa sin sökmotor i Kina till de begränsningar som den Kinesiska staten kräver. Bl a kommer man inte att kunna söka på ord kring frihet, medborgerliga rättigheter och andra sökord som kan ha med politisk frigörelse och demokrati att göra.

Google är det sista av de stora sökmotorerna som ”ger vika” för Kinas krav. Sedan tidigare har bl a Yahoo och Microsoft gjort samma sak.

Bl a Amnesty i Sverige har gått ut och kritiserat Google för detta. Man menar att man spelar Kina i händerna genom att medverka till begränsningar på Internet.

Detta får mig börja fundera på de så kallade marknadskrafterna.

Då jag saknar högre ekonomisk utbildning förhåller jag mig instinktivt till ämnet.

Min syn på marknadskrafterna är att den beter sig i viss mån som vilken ”naturkraft” som helst. Den är varken ond eller god till sin natur men är kapabel till massor av goda och onda resultat.

Så länge det finns en efterfrågan så kommer det att finnas någon som levererar varan.

Kina är en enpartistat med ytterst begränsad yttrandefrihet. Många av de positiva förändringar som Kina trots allt genomgår är i mycket en effekt av marknadskrafternas intåg på den Kinesiska arenan.

Du och jag köper mängder av produkter tillverkade i Kina. Tangentbordet jag skriver på är t ex gjort i Kina, även om det är ett amerikanskt dataföretags logga som sitter på framsidan.

Google vill inte vara ”tvåa på bollen” när en marknad med över en miljard människor mer och mer börjar använda den ”nya tekniken”.

Marknadskrafterna ”tvingar” dem att underkasta sig de villkor som Kina ställer då marknadskrafterna, likt det forsande vattnet alltid söker sig förbi de hinder som sätts upp i den ständiga jakten på ökad lönsamhet.

Marknadskrafterna i sin renaste och oreglerade form kan ställa till lika mycket, eller mer skada som en orkan eller flodvåg. Utsläpp av kemikalier, människohandel, vapen- och narkotikahandel, skövling av naturresurser, tjuvfiske är alla exempel på hur marknadskrafterna bidrar till lidande, oreda och katastrofer.

Marknadskrafterna är en integrerad del av mänskligheten och mänskligt beteende. Att önska bort dem är utopiskt och, vilket historien bevisat gång på gång, knappast framgångsrikt.

Detta betyder inte att vi skall resignera och släppa marknadskrafterna fria. Historiskt sett var marknadskrafterna tyglade av de samhällen som de verkade i och av nationalstatens regleringar. Kunder kunde snabbt beivra dåligt beteende hos ett företag som av girighet började tära på omgivningen.

Dagens globala marknad har medfört att många av dessa begränsningar är borta. Frihandelsavtal, konkurrensfrihet och slopade subventioner och tullar har avpersonifierat ”marknaden”.

Vi förhåller oss idag mer till varumärken än till industrier och fysiska producenter. Jag har ingen aning om villkoren för de arbetare som tillverkat mitt tangentbord. Jag vet bara att företaget som satt loggan på tangentbordet borgar för funktionalitet och kvalitet. Mer än så bryr jag mig ärligt talat inte. Och i det beteendet är jag uppenbarligen knappast ensam.

Det finns enligt min mening två sätta att ”tygla” marknadskrafterna i syfte att minska riken för ”skador”.

Den ena är den effektivaste och svåraste metoden. Förändra ditt och mitt beteende. Vi ”röstar” varje dag med våra pengar. Och om vi mer medvetet börjar ”rösta” på rättvisemärkta produkter och miljömärkta produkter och väljer bort företag som går för långt i sin vinstjakt kommer marknadskrafterna anpassa sig för att kunna erbjuda det kunden vill ha.

Erfarenheten visar dock att vi sällan är beredda att betala mer för en likvärdig produkt bara för att må lite bättre av kunskapen att produkten tagits fram med justa metoder.

Detta är synd, då marknadskrafterna blixtsnabbt anpassar sig till efterfrågan utan att reflekterar särskilt mycket över det. Vill ”alla” köpa rättvisemärkta bananer så är det bara de som odlas.

Om majoriteten vill ha ”perfekta” bananer, skit samma i hur mycket odlarna betalar sin personal och hur mycket gödsel och bekämpningsmedel som används, så är det detta marknadskrafterna erbjuder.

Den andra metoden är reglering genom lagstiftning. Sådan finns redan idag, och är en förutsättning för att en marknadsekonomi skall fungera. Utan fungerande arbets- och affärsrätt hämmas tillväxten på grund av osäkerheten i investeringar.

Detta är i min mening ett dubbeleggat svärd. Å ena sida krävs reglering för att en marknad över huvud taget skall fungera. Å andra sidan kan för mycket reglering hämma tillväxt och utveckling vilket i sin tur kan medföra att investeringar flyttar vidare.

Vidare måste regler efterlevas om de skall ha effekt. Finanslagar utan att Finansinspektionen gör sitt jobb blir snabbt verkningslösa. Skattelagar utan att Skatteverket gör sitt jobb blir även de verkningslösa.

Orsak och verkan. Svårare än så är det inte i teorin.

Dock kräver jag att världens politiker tar sitt ansvar för den ”stora bilden” på fullaste allvar och framför allt inte bara säger rätt saker utan även gör rätt saker. Vid stora internationella konferenser kring fattigdom, miljö, kvinnors och barns rättigheter kommer man oftast fram till kloka och vettiga uttalanden.

Kunskapen finns. Lösningarna finns. Genomförandet lyser allt som oftast med sig frånvaro.

Gräver man i orsakerna till detta så är det inte ovanligt att man stöter på en kraft som gör vad den anser behövs för att maximera vinster och resultat. En pragmatisk kraft som ständigt söker den kortaste, snabbaste vägen till målet, oavsett om den går genom korrupta politiker, mutade journalist eller via skumma lobbyister.

En kraft som kan tyglas. Som måste tyglas. Men som också måste få finnas…

Marknadskraften

In Peter Althin We Trust!

Inför de kommande KU-förhören angående regeringens hantering av flodvågskatastrofen väljer flera av de borgerliga partierna att ”toppa laget” i KU med jurister och advokater. Den namnkunnigaste av dessa torde vara kristdemokraternas Peter Althin.

Jag blev själv mycket imponerad av Peter Althin när han ”frågades ut” av de två provocerande programledarna Olle Palmlöf och Bobo Krull i P3 för ett par år sedan.

Hur de än försökte så lyckades de aldrig rubba den lugne och vältalige riksdagsmannen/advokaten.

Ett replikskifte har fastnat hos mig gick ungefär såhär:

Olle eller Bobo: Du skall ha sagt att man borde lägga ned alla fängelser i Sverige!?

Althin: Det stämmer.

Olle eller Bobo: Är du dum i huvudet!?

Althin: (Med en lugn och trevlig ton) Det var en både bra och provocerande fråga...

Peter Althin utvecklar sedan sitt resonemang kring fängelser i Sverige. Vad han sa minns jag inte längre. Det jag minns var snarare hur han uppträdde. Värdigt, inte utan viss humor, och han ”vann” intervjun på ”knock-out”.

Det skall bli mycket intressant att se denne uppenbart mycket skicklige advokat fråga ut några av sossarnas toppnamn. Även om han själv tycks se fram emot att fråga ut Göran Persson så ser jag personligen fram emot utfrågningen av Laila Freivalds. Att få Laila att ”tappa greppet” och göra bort sig är nog inte en omöjlig uppgift.

Det förekom kritik inom kd angående att man bytte in speciella KU-suppleanter inför utfrågningen. Detta tyder endast på att en del kristdemokrater inte riktigt fattat vad det hela handlar om.

Det är valår i år och KU-förhören kan, rätt utnyttjat, vara ett utmärkt sätt att visa på den nuvarande regerings olämplighet.

Men som i alla ”spel" på hög nivå så kan detta komma att ”smälla i ansiktet” på de borgerliga om de klantar sig.

Jag vet i alla fall vem jag skulle vilja ha som utfrågare i KU för att minimera risken för ”backfire”.

Samma person som kd vill ha.

Peter Althin.

Mörda ditt barn så du kan behålla din heder

Den 21 januari är det 4 år sedan Fadime Shahindal mördades av sin far för att hon själv ville välja hur hon skulle leva sitt liv.

I tidningarna har jag de senaste veckorna kunnat läsa om hur en tonårsflicka från Kurdistan mördades av ett antal manliga släktingar. Sannolikt för att hon hade fått skjuts av en ung man hon kände från en marknad, efter det att hon kommit ifrån sitt övriga sällskap. Enligt det uppgifter som stod att läsa tror man att blotta misstanken om att hon kan ha ”besudlats” under bilresan var skälet till att hon måste mördas av sin släkt.

Jag blev fysiskt illamående av den artikeln. Om den stämmer med verkligheten, vilket det mesta tyder på, så är det bland det sjukaste jag hört talas om.

Människans instinkter är att skydda sin avkomma. I alla kulturer jag känner till är en förälder som inte kan skydda sina barn och som aktivt utsätter dem för fara en person utan heder.

Och plötsligt konfronteras jag med en kultur där det hedervärda är att mörda sitt barn (främst dotter) för att respekteras av omgivningen.

Jag kan intellektuellt förstå mekanismerna bakom mycken grymhet. Folkmord, psykoser och galenskap. Även om en handling är avskyvärd så kan man oftast identifiera förövarens beteende.

Den svårt deprimerade mannen som mördar sig själv och sina barn. Modern som låter mörda sina barn för att hennes nye pojkvän inte skall lämna henne. Jag kan inte förstå hur man kan göra så, men ändå förstå att en psykiskt sjuk människa, bevisligen, kan begå sådana vidriga och desperata handlingar.

Det som skiljer ”hedersmord” från ovanstående är omgivningens roll och reaktion. I så gott som alla samhällen är den som begår grymheter mot barn en avskyvärd brottsling och både opinion och rättsväsende är tydliga i sina fördömanden.

I samhällen med ”hedersmord” tycks det snarare vara omgivningen som direkt eller indirekt kräver att dådet skall ske!?

Något som strider mot all världens religion. Något som strider mot alla naturliga mänskliga instinkter utom möjligtvis en.

Den enda förklaring som jag kan se som skulle kunna få mig att ändå, på något skruvat sätt, förstå vad det kan handla om.

Behovet att få tillhöra en grupp (flock) är större än att skydda sitt barn.

Invandrargrupper jobbar idag aktivt med att upplysa och utbilda unga män från områden med ”hedersmord” i ett försök att få dem att inse det galna i beteendet, och enligt många av dessa grupper gå det framåt.

Låt oss hoppas att det ligger sanning i dessa påståenden.

Låt oss hoppas att denna sjuka avart inom mänskliga relationer förpassas till häxprocessernas, slaveriets och förintelsens skamvrå över mänskligt beteende som visar på kollektiv mänsklig dårskap som knappt är greppbar och djupt förkastlig.

Låt oss hoppas.

Den store retorikern Göran Persson

Nu när Alf Svensson lämnat rampljuset så framför retorikkunniga ofta att Göran Persson är den skickligaste retorikern vi har i svensk politik.

Efter att ha följt delar av onsdagens partiledardebatt kan jag bara konstatera att jag håller med.

Min egen kunskap om retorik begränsas till att jag har läst ett antal böcker i ämnet och följt ett antal politiska debatter då jag särskilt noterat den retoriska förmågan snarare än vad de faktiskt säger.

För det är där Göran Persson excellerar. Han säger inte så mycket listigare saker än vad hans meningsmotståndare kläcker ur sig, ofta tvärt om.

Det är främst i hur han säger det som skickligheten återfinns.

Tonfall, fraseringar, konstpauser och tempo.

När han vänder sig mot Fredrik Reinfeldt så gör han det med tonfallet hos en tålmodig vuxen som försöker förklara för ett brådmoget barn att världen kanske inte är så enkel som barnet tycks tro. Vänligt nedlåtande och tålmodig. Ibland lite förbryllad över hur fel moderatledaren tänker men aldrig, aldrig någonsin ger Göran Persson sken av att det är en jämlike han talar med. Han lägger på en pondus som låter påskina att han, med mångårig erfarenhet av att leda ett land, är den enda som vet vad det handlar om och att Fredrik Reinfeldt är en uppkomling som säkert vill väl men inte har en aning.

Det ”värsta” är att det funkar. Reinfeldt är också en skicklig talare, men måste hela tiden bevisa det med vad han säger för att få poäng. Persson plockar billiga poäng nästa enbart på hur han säger det.

Den ende som jag kan minnas att Persson inte körde sin ”lyssna nu på farbror Göran så att du kan lära dig något min lilla vän” var just Alf Svensson. Den gubben satte man sig inte på!

Låt oss bara hoppas att valet inte vinns av den skickligaste talaren, utan att det är den ”bästa politiken” som vinner istället.

För handlar det bara om tal och debatt så är den borgerliga alliansen illa ute.

Riktigt illa ute.

Veckan scoop: Svennis är mänsklig!

Den engelska söndagstabloiden NEWS OF THE WORLD firar nya triumfer i osmaklig ”journalistik”.

Genom att utge sig för att vara stormrik ”arab” som vill diskutera jobb med Englands förbundskapten i fotboll, Sven-Göran Eriksson, har man bandat och plåtat möten med Svennis där han bl a visar att han är förtjust i pengar, att inget är omöjligt om omständigheterna är de rätta och att han anser sig ha en mycket bra relation med David Beckham.

Detta är upprörande, anser NEWS OF THE WORLD. Sven-Göran Eriksson är beredd att lämna det engelska landslaget innan hans kontrakt är slut.

Jaha!?

Det som är upprörande enligt mig är snarare NEWS OF THE WORLD ägnar sig åt ”brottprovokation” och ”skapar” nyheter som inte finns.

Hoppas att de svenska tabloiderna håller sig för goda för att börja provocera fram nyheter.

Konsten att vara med, men ändå inte

Den borgerliga alliansen meddelade igår att det inte kommer att vara aktuellt med NATO-medlemskap vid ett eventuellt maktskifte i Rosenbad.

De anser att det måste finnas en bred riksdagsmajoritet bakom så pass stora säkerhetspolitiska beslut.

Gott så.

Detta fick mig dock att tänka på hur Sverige genom åren ständigt lyckas vara med, men ändå inte.

Under andra världskriget bidrog vi passivt till transferering av tysk trupp genom Sverige med destination Norge.

Vi bistod senare motståndsrörelsen i Norge och Danmark.

Vi har haft ett omfattande signalspaningssamarbete med NATO-länder. Anpassat våra flygbaser för att kunna ta emot hemvändande NATO-bombplan om det skulle vara aktuellt.

Vi deltog i det första Gulfkriget 1991, fast bara med fältsjukhus.

Vi har haft trupp under NATO-befäl i det forna Jugoslavien och även haft en svensk som operativ chef över NATO-tupp i samma område.

Vi samövar med NATO och lär ut NATO-kommandon till våra officerare.

Man skulle kunna säga att vi är med i NATO, men ändå inte.

Det är samma med EU. Vi är med, men svenskarna hör till Europas mest EU-kritiska folk.

Vi är med i EU men sa ändå nej till EMU/EURO.

Ur ett rent egoistiskt, nationallistisk, kortsiktigt perspektiv så kanske det är en bra strategi att konsekvent vara med på egna villkor. Risken är bara att vi en dag står ensamma och utfrusna kvar på ”världsarenan” utan några riktiga vänner kvar.

Den enda positiva jag kan se i Sveriges beteende är att det i alla fall är konsekvent!

Dock skulle jag föredra om vi gick med på riktigt i NATO. Gick med på riktigt i EU och nästa gång ett grannland hamnar i knipa ställer upp PÅ RIKTIGT!!!

Vissa engelsmän tycks vara dumma i huvudet

Tony Blair erkänner att han slagit sina barn står det att läsa i bl a Svenska Dagbladet.

Illa.

Värre är att aga i Storbritannien under vissa förhållanden är tillåten

”…där ”rimlig dask” är tillåten i barnuppfostringssyfte men inte får sätta spår på huden.I så fall riskerar föräldrarna fängelsestraff.” (Ur SvD)

Det är inte spåren på huden som skadar ett barn mest. Det är spåren i själen.

De som aldrig riktigt läker.

Politiker, pensioner och avund

Än en gång ägnar sig en tidning åt ”avundsjukajournalistik”. Denna gång är den med anledning av att vänsterpartiets Stockholmsprofil Margareta Olofsson lämnar den aktiva politiken efter 18 år.

Dagens Stockholm City slår upp stort på sidan 4 att Olofsson kommer få 46 789 kr/månaden i pension fram till hon fyller 65.

Och?

Personligen vill jag att det är skickligt folk som leder och styr min stad. Och om valet står mellan en karriär inom det privata näringslivet eller ett som politiker på heltid ser jag gärna att de som väljer att styra vårt land och vår stad har bra löner med bra villkor. Annars riskerar vi att få in fler ”glada amatörer” i ledande befattningar inom politiken. Något som sannolikt kommer att kosta skattebetalarna mer än den visstidspension som betalas ut idag.

Priset som många av våra toppolitiker betalar idag för sitt jobb med mordhot, mediedrev och ansvar för stora och viktiga frågor är högt och därför bör även lönen vara hög och villkoren bra.

Det står var och en fritt i vårt land att engagera sig politiskt och jobba sig upp till en topposition inom politiken och ”tjäna en massa pengar”. Är man inte beredd att betala priset för att nå dit skall man inte heller klaga över lönen som väntar den som lyckats.

Avund är illa.

Dåligt förankrad avund är värre!

Lamberts ./. Polisen i allmänhet och polisfacket i synnerhet

Vår JK Göran Lambertz tycks vara en samvetsstyrd jurist som i sin önskan att vara uppriktig ibland tycks glömma den politiska slagkraft hans ämbete för med sig.

I Ekots lördagsintervju den 7 januari sa han bland annat att det finns poliser som ljuger för att skydda varandra och att följden kan bli att oskyldiga straffas.

Detta upprör polisfacket och rikspolischefen. Det som upprör äör att man anser att Lambertz generaliserar och att Lambertz uttalande ”är en grov förolämpning mot hela den svenska poliskåren”.

Lägg av nu!

Det som är upprörande är väl snarare att allt tyder på att Lambertz har rätt. Min egen begränsade erfarenhet av poliser ger vi handen att den överväldigande majoriteten är justa och hederliga yrkesmän och kvinnor men också att det finns en kultur där man skyddar varandra genom att antingen inte se eller genom att ljuga för att skydda kollegan som hade en dålig dag och kanske tog i lite för mycket vi ett gripande. Om detta har före detta poliser vittnat om flera gånger.

Poliser är inga heliga kor. Att en hög jurist i Sverige visar prov på verklighetsförankring är inte upprörande. Att polisfacket och rikspolischefen väljer att kritisera kritiken i stället för att jobba med problemet är däremot beklagligt.

Djupt beklagligt.

Den "sanna" sagan om de tre bockarna Bruce

Det finns sagor vars budskap är ganska uppenbart och där sensmoralen gäller även idag. Och så finns sagan om De tre bockarna Bruce!

I Rödluvan får man lära sig att det går åt pipan om man inte gör som mamma säger. De tre små grisarna handlar om hur lättja kan ställa till det för dig medan flit kan rädda liv. Annars är ett återkommande tema hur det goda besegrar det onda.

Men i sagan om De tre bockarna Bruce tycks sensmoralen vara en annan. Det är trollets beteende som är sedelärande. Släpp inte ifrån dig de svaga och bråka inte med de starka. Dessvärre har moderna tiders troll full koll på detta. Vilket illustreras nedan.

Jag roade mig med att modernisera sagan och verklighetsanpassa den.

SAGAN OM DE TRE BRÖDERNA BRUCE

Det var en gång tre bröder som hette Bruce.

De skulle alla till fotbollsarenan och titta på fotboll. De var lite sena och samtliga bestämde sig för att gena genom den mörka gränden. Av olika skäl kom de ifrån varandra så den yngste och minste brodern kom fram till gränden först.

När han kom in i gränden hoppade Rånar-Nisse fram med en kniv i handen och väste: ”Vem är det som dristar sig till att gå i min gränd?”
”Det är bara jag, den yngste brodern Bruce”, sa den unge brodern. ”Nu kommer jag och rånar dig!”, sa Rånar-Nisse. ”Nej, råna inte mig, råna min mellanbroder som kommer snart, han har mycket mer pengar än jag.”

--- Vi stannar där en stund. Vad är det den yngste brodern gör här? För att rädda sig själv föreslår han alltså att hans äldre bror skall drabbas istället!? Lågt! Nåväl, det är nu som min saga tar en annan, i mitt tycke mer realistisk, vändning än originalet. ---

”Tack för tipset med nästa rånoffer”, sa Rånar-Nisse. ”Men först skall jag ha dina stålar, annars knivar jag dig!”. Så den yngste brodern Bruce fick helt sonika lämna ifrån sig pengar, klocka och mobiltelefon till Rånar-Nisse innan han fick gå vidare.

Strax därpå dök mellanbrodern Bruce upp i gränden. ”Hit med pengarna”, väste Rånar-Nisse. Han behövde ju inte fråga vem det var som kom. Släktskapet med den yngre brodern var tydligt och mellanbrodern var ju väntad.

”Jag har inga pengar”, försökte mellanbrodern bluffa”, ”Skitsnack”, sa Rånar-Nisse, ”Din lillebror har redan golat på dig. Jag vet att du har gott om flis!”. ”Men råna inte mig”, försökte mellanbrodern. ”Råna min storebror, han har massor av pengar på sig”, vädjade mellanbroder. ”Honom kanske jag rånar sen, just nu rånar jag dig”, sa den pragmatiske rånaren.

Så mellanbroder fick helt enkelt lämna ifrån sig sina värdesaker, inklusive sin dyra täckjacka, innan han fick lomma vidare.

Så dök den stora brodern Bruce upp i gränden. Han gick med självsäkra steg in i gränden, ovetande om sina bröders öde och ovetande om faran som lurade där inne. Med en bakgrund som närstridsinstruktör i Kustjägarna hade han hittills aldrig kommit tvåa i en fight.

Rånar-Nisse såg redan på avstånd att den äldste brodern inte var att leka med. Då Rånar-Nisse genom åren utvecklat ett för rånare rätt så vanligt sjätte sinne för vilka som lämpar sig att rånas och inte så han valde helt enkelt att låta brodern passera oantastad.

Så var sagan slut.

Sensmoral: Gå inte i mörka gränder. Gola inte på din broder. Lär dig självförsvar!

Mera trängselskattsnack

Min kompis Per Ankersjö skrev häromdagen en mycket bra artikel om trängselskatten.

Läs den här!

God fortsättning.