McCain vs Obama vs McCain vs Clinton

Senator John McCain (bara namnet får mig att tänka på Bruce Willis karaktär i DIE HARD-filmerna, John McClain) ser mer och mer ut att bli republikanerna presidenstkandidat.

McCain, son och sonson till Admiraler, valde givetvis en milityär karriär och tjänstgjorde i Vietnamnkriget som pilot i den Amerikanska Flottan. Han har en klar uppfattning av kriget baksida efter att ha tagits tillfånga av Nordvietnamesiska styrkor och utsattes för så mycket tortyr att han tvingades sluta som pilot.

McCain uppfattas som en principfast politiker som många gånger har lämnat partilinjen (rep) för att istället göra upp med högerfalangen inom demokraterna. Han får anses vara en annan typ av republikan än George Walker Bush.

Skulle McCain ställas mot Obama kommer det bli ett tufft race med oklarhet in i det sista.

McCain vs Clinton talar för McCain. Hillary Clinton har en förmåga att reta upp många republikaner precis som Bush retar upp demokrater. McCain har hittills uppträtt som en "rimlig" politiker med tydliga värderingar och lär inte piska fram "anti-röster" i den grad som behövs. Samma gäller för Obama/Clinton. Obama skulle inte reta upp lika många republikaner att "antirösta" som Clinton.

Alltså. McCain kanske inte är högerrepublikanens favoritkandidat men klart mycket bättre än de demokratiska alternativen. Obama är inte lika kontroversiell som Clinton och därför "farligare" för McCain.

Ingen av ovanstående kommer att fortsätta Bush administrationens politik så en sak är klar redan nu.

Det kommer bli ändring!

Segern är min!

Efter ett antal förlustkvällar tog jag hem potten i gårdagens poker.

Kravet på mig själv var att jag INTE skulle "flippa" - dvs omotiverat satsa hårt på en förlorande hand. Mina senaste förluster ligger med få undantag på mitt eget spel, och då främst på att jag "flippade".

I går spelade jag disciplinerat och hårt. Bluffade flera gånger men blev aldrig synad. Dessutom fick jag nöjet att gillra en fälla som gav stor utdelning. På floppen träffade jag färg och satt med esset på hand. Det fanns inga andra möjliga händer på bordet som kunde slå min just då. Istället för att höja mycket och ta hem potten gjorde jag en låg höjning som enbart var avsedd att "reta" mina motspelare. En svalde betet och kontrahöjde rejält. Jag såg snopen ut och funderade ett tag innan jag gick All-in. Om han då lade sig hade jag fått en fin pott. Om han synade min all in hade jag onekligen oddsen på min sida. Han synade och förlorade nästan alla sina marker.

En annan kul hand igår (jag gissar att igen bryr sig, men detta är min blogg - mina regler!) var när hag satt med 10-10 på hand och höjde före floppen. Thomas kontrahöjde och Lotta gick all-in med det lilla hon hade kvar. Jag synade kontrahöjningen och hoppades på en bra träff på floppen. Thomas hade antingen ett riktigt bra pocket-par eller AK i färg. Floppen gav visade 10-7-7. Jag satt med kåk och hade sannolikt den bästa handen. Thomas hade inte varit så aggressiv med par i sjuor och han hade knappast en 10. Alltså hade jag honom. Nu handlade det om att få honom att satsa hårt för att sedan kontrahöja honom. Jag såg besviket på floppen och checkade. Thomas lägger in 5.000 i marker i en pott med ungefär lika mycket. Det var en hård satsning. Lotta var ju redan all-in så hon fick nöja sig med att titta på och hoppas att hon skulle få hem sidopotten.

Jag kontrade Thomas höjning med att gå all in. Thomas blixtsynade - helt säker på att han hade den bästa handen. Jag visade mina tior och Thomas förstod att han satt tajt till. Thomas hade par i ess, den bästa starthanden i poker. Men just nu hade han bara två par mot en kåk. det var då Lotta visade sina kort. 7-7. Lotta satt med fyrtal och fick hem sin sidopott. Turnen och rivern ändrade inte på händernas värde. Jag fick massor av marker från Thomas och Lotta som var nära att åka ut var med ända till finalen där jag till sist vann.

Poker är ett yrke för vissa. För mig är det ett avkopplande sällskapsspel. Det är när situationer som de jag beskrev ovan inträffar som det blir riktigt roligt.

Segern är min!

;-)

Inte för. Emot!

Nåddes häromdagen av nyheten om Synovates mätning av partisympatier i Sverige den visade de största gapet mellan regeringspartierna och oppositionen sedan starten av mätningarna 1979.

58,5% till oppositionen och 37,9 till allianspartierna i regeringen.

Givetvis är det inte de siffror som regeringen hoppas på, med skattelättnader och - trots oro på börsen - en stabil ekonomi med förbättringar på arbetsmarkanden.

Alliansen genomför i allt väsentligt den politik som den lovade under valet. Med undantag för ett antal mindre lyckade ministerutnämningar har det rullat på.

Jag tror inte att oppositionens ökade stöd är ett tecken på deras förmåga att lycka till sig väljare eller deras förmåga att formulera ett politiskt budskap som överträffar alliansens.

Jag tror, med risk för att grovt underskatta väljarnas intelligens, att det helt enkelt var många som i senaste valet trodde att de hade att välja mellan den trötte sossen Göran Persson eller den unge trevlige sossen Fredrik Reinfeldt. "Problemet" (om det är rätt ord) är ju att Fredrik Reinfeldt inte är sosse - inte en nära. Att moderaterna lyckades kidnappa en socialdemokratisk kärnfråga (Jobben) och vrida den ur händerna på den trötte Göran var onekligen en av de främsta skälen till moderaterna framgång.

Centerpartiet van väljare av andra orsaker och dessa väljare kan mycket väl vara "bättre" i längden. Många valde centerpartiet på grund av partiets tydliga ideologiska profil och modet att säga och påpeka saker som andra inte vågade.

Till synende og sist handlar sannolikt dagen opinionsläge mer om att socialdemokrater och mittenväljare som röstade på moderaterna (mot Göran Persson) nu väljer att rösta emot Fredrik Reinfeldt och borgerlig politik mer än att socialdemokraterna har formulerat en vinnande politik för valet 2010.

Oppositionen leder "by default - not by design".

Inget som inte går att fixa på knappa två år, men vänta inte för länge!

Alf Svensson, Gubbhyllan och den fria viljan

I dagens Expressen tar den gamle kd-ledaren Alf Svensson i från tårna angående "Sveriges värsta diskriminering".

Alf menar att denna diskriminering inte är mot invandrare, ensamstående arbetslösa mammor, HBT-personer eller kvinnor (könsmaktsordningen). Alf menar att det är de äldre som diskrimineras.

Den juridiska definitionen av diskriminering är när en person utsätts för negativ särbehandling utan giltig grund, av skäl som beror på personens könstillhörighet, etniska tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuella läggning eller funktionshinder. Så där har Alf inget att hämta.

Har han en poäng i alla fall? Ja, om man tonar ned brösttonerna en aning är det lätt att håll med. Det tycks inte vara någon höjdare att vara pensionär i Sverige, särskilt om man är inlagd på något äldreboende eller vårdhem. Mina egna erfarenheter som sjukvårdsbiträde på ett sjukhem i Helsingborg i slutet av 80-talet förskräcker och inget har gett mig anledning att tro att läget blivit bättre - snarare tvärt om.

Svensson berör en intressant fråga. Varför värderas ålder och erfarenhet såpass lågt i vårt land? Är det tillbaka till ättestupans dagar - då en åldring som inte längre kunde bidra till samhället begick självmord - eller är det en bieffekt av det "goda folkhemmet" där staten toga hand om alla som behövde hjälp (barn, sjuka och gamla). Jag vet inte svaret men skulle gärna bli upplyst om det.

Så vems ansvar är det att det "suger" att bli gammal i vårt land? Vårt så klart! Ditt, mitt och framförallt de gamla själva.

En sak är säker, det är inte dagens "unga" som skapat detta samhälle eller de värderingar som råder. Det kan, för allt vad jag vet, vara Alf Svenssons egen generation som började förminskningen av de äldre.

Som man bäddar får man ligga.

De äldre har ett val. De kan antingen stillatigande lida vidare eller ställa krav på bättring - precis som Alf Svensson gör.

Än bättre hade varit att i god tid, genom sitt eget uppträdande och sina egna beslut visa kommande generationer hur man respekterar de äldre och värderar deras kunskap. Framförallt 40-talisterna (om jag skall generalisera stenhårt) har varit mycket dåliga förebilder vad gäller att i handling visa att man tänker på andra - äldre som yngre.

Dessa 40-talister har uppfostrat en generation (mera generaliseringar) individualister som är bra på att slåss för sin egen sak men sämre på att ta strid för andra.

Som man bäddar får man ligga.

Mina barn kommer präglas av hur jag kommer att ta hand om och bemöta mina föräldrar när de åldras. Om jag nonchalerar dem och låter den "ruttna bort" på ett hem så kan jag knappast förvänta mig någon bättre behandling när det är min tur att sätta mig på "gubbhyllan".

Det är så dags nu för den 70-årige Alf Svensson att lägga in högväxeln i debatten - den hade nog varit mer effektiv för 30 år sedan. Problemet finns och jag delar den beskrivning som Alf Svensson har, men jag förstår inte riktigt vem som Alf anser bär skulden (om den är relevant!?).
För mig är det dock ganska enkelt och aningen hårdhjärtat att hitta de bär huvudansvaret för de äldres situation idag. De äldre själva som uppfostrat och präglat en generation egoister som inte bryr sig om sina äldre.

Det tål att påpekas igen:

Som man bäddar får man ligga!

Poker - Konsten att fatta beslut med begränsat underlag

För en tid sedan fick jag höra berättelsen om en amerikans forskare som studerade poker för att lära sig mer om hur människor fattar beslut baserade på begränsadt underlag. Han avsåg sedan att tillämpa resultatet av studien på affärslivet som också bjuder på en hel del beslut där inte alla faktorer är kända.

Det har blivit att jag spelar en hel del umgängespoker på kvällarna under min utlandstjänstgöring. det är ett trevligt tidsfördriv och avsevärt mer socialt än att sitta och spela nät-poket, vilket jag också har testat, med stora ekonomiska förluster som följd.

Spelet poker (det finns massor av varianter, men jag refererar endast till Texas Hold-em, som är den överlägset populäraste formen i dagsläget) består av ett antal variabler och kan passa olika typer av spelare. Den matematiskt skicklige lär sig räkna ut pott-odds, outs och andra statistiska fakta kring spelet och behandlar spelet som en sannolikhetsövning. Den som är bra på att läsa andra människor fokuserar mer på att upptäcka svagheter hos motspelarna och spelar på deras svaghet mer än den matematiska sannolikheten att få den bästa handen. Andra förhåller sig mer eller mindre helt instinktivt till spelet. De låter magkänslan styra de flesta besluten. Sen finns det alltid en kategori spelare vars spelstil jag inte begriper. De spelar irrationellt ( i mina ögon) och verkar mest vara med för sällskapets skull. Denna speltyp vinner ALDRIG.

Den komplette pokerspelaren är givetvis en kombination av statistiker, människokännare och har bra instinkter. Utmärkande för en riktigt bra pokerspelare är att ins att man inte längre har den bästa handen och att motspelaren inte kommer att låta sig skrämmas av en högre insats. ha ha en bra hand och känna på sig att den bara är näst bäst är oerhört frustrerande. Endast en erfaren och diciplinerad spelare klarar att lägga bort sin kåk för att han/hon inser att motspelaren har fyrtal. Eller lägga stegen för att motspelaren har träffat färg.

För egen del ser jag mig som en hyfsad pokerspelare när jag spelar efter de principer jag har satt upp. dessa kräver tålamod och uthållighet samt en förmåga att tempoväxla från långsamt försiktigt spel till hårt och aggressivt spel.

Oftast när jag inte vinner eller komer tvåa har jag brutit mot mina enga spelprinciper. Det finns ett begerpp inom pokern som kallas för att "tilta" och det är när man spelar en hand som om den var stark, väl medveten om att man sannolikt kommer att åka ut. Att "tilta" är pokerns psykologiska motsvarighet till bärsärk, men skillnaden att man själv oftast blir offret.

Mitt råd till dig som är sugen på att prova på poker är enkelt:

1. Lär dig reglerna.
2. Läs in dig på speltyper och vilka starthänder som är det bästa.
3. Lär dig sannolikheten att få vissa "pokerhänder".
4. Spela på gratis eller billiga bord ett bra tag innan du kliver upp i summor. Först när du dominerar små-borden är du redo för de större insaterna.
5. ha kul - har du inte kul bör du inte spela.

Lycka till!

Mona, Per och Mackan

Mona och Per kom upp kring lunchbordet idag. Onekligen väcker Monas namn en hel del starka känslor hos folk. En del kommentarer var av den enkla manliga härskartekninska arten, dvs en kvinna som sticker upp skall stickas ned - inte deras ord utan min tolkning.

Jag försökte förklara att det i slutändan sannolikt handlar om att ha en person som är ett stöd för Mona och inte en av hennes största rivaler om makten inom partiet. I enlighet med Machiavellis fursten måste en ledare vara beredd att slåss för sin makt och därigenom inte bara besegra motståndaren utan även skicka signaler till andra som kanske lurar i vassen.

Petningen av Nuder var inte snygg och det kan mycket väl vara så att den läcktes av en klantig typ vars namn förekommer i en del rapportering. Oavsett hur, vem eller varför så är det välkommet med lite "förnyelse" inom Socialdemokraterna. Jag hoppas att "utrensningen" inte stannar vid "köttberget"* Nuder.

Tidsmässigt är det perfekt att genomföra förnyelse och förändringar när opinionsvindarna är så strakt socialdemokratiska. Det är när man ligger på topp som förnyelse är som bäst. Omvändelse under galgen har sällan varit en framgångsmetod.

Dock bör påpekas att nuvarande opinionsläge mer beror på alliansesn oförmåga att behålla kommunikationsinitiativet samt vissa väljares uppenbara oförmåga att förstå att de röstade på en borgerlig regering som just nu genoför den borgerliga politik de gick till val på. Uppenbarligen är det en farlig väg att ta - att uppfylla sina vallöften - vi får väl hoppas att Alliansen snart tar sig i "kommunikationskragen" och kommer på banan igen. Om inte annat kanske ett toppat, hungrigt Mona Sahlin-gäng ser till att få lite fart på borgarna.

Det skulle alla vinna på!

Guess who's back!? Bojerud betraktar igen - Denna gång från Afghanistan

Hamnade genom en slup in på min egen blogg nyss och började läsa gamla inlägg. Läsandet gjorde mig riktigt sugen på att börja blogga igen, denna tidsslukande, narcissistiska verksamhet som knappast fyller någon större funktion i det stora hela, men som likvär är förföriskt roligt.

Min ordinarie arbetsdator packade ihop idag så jag saknar för tillfället möjlighet att utföra mina ordinarie arbetsuppgifter.

Jag har nu jobbat som press- och informationsofficer i Afghanistan sedan månadsskiftet oktober/november 2007. Att jobba i Afghanistan är en säregen upplevelse. Den fattigdom och de umbäranden som är vardag för de flesta afghanser är på en nivå som en "vanlig" svensk inte kan förstå. Just nu påverkas folket mest av den ovanligt stränga vintern - den värsta på åratal eligt flera källor. Kvinnor, boskap och framför allt barn dör av köld, undernäring och sjukdomar som inte kan botas på grund av igensnöade vägar, brist på medicin eller allmänt dåliga levandsförhållanden.

Att gå i frivillig landsflyckt från Sverige som jag har gjort har även hjälp mig att få perspektiv på en hel del saker. Det sägs ofte att "vi inte förstår hur bra vi har det i Sverige". Jag kan nu säga detta med eftertryck och verkligen veta vad jag pratar om. Världens elände, lidnade och fattigdom har väldigt liten påverkan i vår trygga välordnade land i norr. Vi var själva en fattig och lidande nation för så lite som 100 år sedan, med fattigjon, bönder på svältgränsen, statare och fabriksarbetare med ytterst få fördelar i livet.

Vårt land har tvångssteriliserat människor som ansågs "opsassande" att bli föräldrar. Vårt land har haft censurregler och statsreligion. Kollektivanslutning till politiska partier genom fackmedlemsskap och vi har i strid med våra egna lagar spionerat på våra egna medborgare för "rikets säkerhet". Vi har (för mycket länge sedan) med våld kuvat ockuperade territorier (Skåne t ex) och (för inte alls like länge sedan) förtryckt minoriteter och försökt beröva dem deras språk och traditioner (samer och romer t ex).

Jag tar upp dessa saker för att påminna både dig och mig om att vi inte skall vara för snabba att döma andra. Vi har oerhört mycket att vara stolta över i vårt land men vi har även en del att skämmas över.

Vi måste fortsätta reagera mot orättvisor och förtryck i världen och vi måste använda vårt välstånd till att sprida demokratiska och humanistiska värderingar över hela jorden - men vi måste göra detta med respekt för andra rätt att tänka och tycka annorlund och vi måste framförallt välja våra strider.

Så nästa gång du sitter i ditt uppvärmda vardagsrum framför en el-drivna tv-apparaten med frys och kylskåp dignande med mat och gnäller över att du måste gå till jobbet nästa dag - ta ett djupt andetag och fundera på hur det hade varit att sitta i en lerhydda i 25 minusgrader utan el eller värme och fundera på hur du skall få tag på mat till din familj då du saknar både arbete och bistånd.

Jag önskar inte ge dig dåligt samvete utan vill bara att du då och då sätter saker i proportion till de större frågorna.

Var stolt över att bo i Sverige och tveka inte att dela med dig av ditt överflöd.

Vill du hjälpa till i Afghanistan kan jag med glädje rekomenderaatt stödja Svenska Afghanistankommitén som verkat i landet sedan 1982 (om jag inte missminner mig) och som har ett fläckfritt rykte i landet på grund av sig hängivenhet och sin förmåga att få bra saker att hända.