Naiv eller korkad!?
Ja, i min värld måste Centerns Ungdomsförbunds ordförande Fredrick Federley vara antingen eller. Och eftersom jag har goda grunder att tro att Federley inte är korkad återstår naiv.
Federleys naivitet består i att han underskattade den röra hans tilltag att skänka pengar till en fond vars pengar går till att förbättra livsvillkoren för soldater inom Israels försvarsstyrkor.
För Federley är detta viktigt. Han ger alltså inte pengar till den aktiva krigföringen utan bidrar till soldaternas ”vila” mellan anfallen.
Det är här naiviteten kommer in. Att symboliskt skänka pengar till en organisation som är så intimt ihopkopplad med IDF som i sin tur just nu bedriver ett hänsynslöst anfallskrig mot ett land vars största brott är att det är politiskt och militärt för svagt för att tygla Hizbollah är att sätta mycket politiskt förtroendekapital på spel.
Federley gör sig på detta sätt genast sårbar för politiska angrepp genom ”guilt by association” retorik och genom att många inte orkar läsa ”det finstilta” utan väljer att läsa det som om Federley ger pengar till en krigsmakt som dödar FN-observatörer, bombar civila byar och raserar infrastruktur i Libanon med ett stort mänskligt lidande som följd. För även om det kanske inte är så, så upplevs det så.
Inom mediebranschen kallar vi detta för ett perceptionsproblem. Tidigt tvingas man lära sig följande lilla minnesramsa: ”Percetion is reality”. Med andra ord, det som någon upplever som sant, är sant för denne tills han eller hon ges anledning att tänka om.
Som politiker är detta ytterst viktigt att beakta. Det är på grund av denna ”tröghet i mångas medvetande” som gör att många t ex röstar på socialdemokraterna i tron att de därmed röstar på ett parti för arbetarna, när deras politik i ”verkligheten” mera värnar om medelklassen. Det är denna ”tröghet i mångas medvetande” som får oss att tro att moderater och sossar i riksdagen är stora rivaler när de röstar lika i Riksdagen oftare än du kanske skulle tro.
Min sanning (perception) är att Fredrick Federleys symbolhandling och utspel i samband med denna handling skadar både Federley själv och det ungdomsförbund han är ordförande för.
Det finns även en risk att han skadar Centerpartiet, även om Maud Olofsson var mycket tydlig i sitt avståndstagande i helgen.
Att vara ordförande för en organisation, särskilt en politisk organisation, ställer höga krav på lyhördhet och ansvartagande. I denna fråga tycker jag att Fredrik Federley har brustit på båda punkterna.
Det går att argumentera på principiella grunder till försvar för Israels rätt att agera och samtidigt ta avstånd från sättet de agerar på. Som jag skrev förra veckan är IDF ett allt för trubbigt vapen i denna konflikt. Israel riskerar att ”slänga ut babyn med badvattnet” om man fortsätter döda civila libaneser och FN-personal!
Jag hoppas att Federleys styvnackade vägran att be om ursäkt för sitt agerande beror på stolthet snarare än en förvissning om att alla de övergrepp som Israel begår för närvarande är försvarbara. För är det det sistnämnda är Fredrick Federley inte naiv.
Då är han korkad!
4 kommentarer:
Detta är ju nåt som Federley ska svara på. Men känner att jag också gärna erkänner att jag nog också är naiv, då jag helt stöder Israels agerande i denna konflikt.
Det var Hizbollah som initierade kriget med angrepp i Israel samt raketbeskjutning, och din beteckning anfallskrig stämmer inte. Det är ett försvarskrig (utan någon avsikt att utöka Israels landområde). Att, som du också gör, påstå att det är Libanons regim som man ger sig på i Libanon är ju felaktigt. Det är Hizbollah som Israel attackerar. Detta kanske du medger, men du har ju (perceptions-känsliga?) idéer som underkänner Israels försvar (kommenterat längre ned).
Din beteckning perceptionsproblem tycks innebära att man (i media) ska tycka som majoriteten tycker. Men majoriteten var någonstans och på grundval av vilka uppgifter om sakernas tillstånd? Att media kan påverka folks åsikter vet vi. Frankrikes president sa nyligen att man inte skulle dra sig för att använda kärnvapen vid ett terroristangrepp mot landet, och sen sa samme Chirac att Israels attacker mot Hizbollahfästen, i inledningen av Israels försvaret mot islamisternas raketbeskjutning, var ett oproportionerligt svar. Fransmän i gemen kanske anser som Chirac, men om ett tvärsnitt av den franska befolkningen hade flyttat till (demokratin) Israel och bott där en tid när Hizbollahs attacker inträffade skulle säkert mer än 9 av 10 av samma personer anse att Israels försvar var proportionerligt. Det är uppenbart så att perceptionsbegreppet som du kräver att andra underkastar sina ståndpunkter under är relativt den allmänna meningen och oberoende på fakta baserade ståndpunkter.
Perception som begrepp och argument implicerar vidare att det finns en sanning som undgått de som inte har tillgodogjort sig perceptionen. Jag skulle dock hävda att man genom att starta en diskussion om perception samtidigt avslutar en diskussion om själva ämnet som frågan rör; vad som händer och är sant och falskt i frågan. Perceptionsargumentet är en uppmaning till underkastelse under _en_ verklighetsbeskrivning och är således både ett en smula absolutistisk och, framför allt, anti-intellektuellt som argument! Det kan förresten inte ens sägas vara ett argument (utan en uppmaning till rättning i ledet$ efter det man själv hävdar är den allmänna åsikten). Tråkigt att se att sådana metoder används i ett inlägg om en så viktig fråga som detta är.
Perception i mediesammanhang torde f ö snarast vara en fråga nära retoriken, nämligen att på rätt sätt hantera en medier. Såsom att undvika mediala klavertramp; exempelvis Mona Sahlins eller Jan O Karlssons mediala okänsligheter. Perception bör, som sagt, inte användas som vapen i en debatt om en konflikt. Som ett sådant visar det enbart att man själv, just som vädjande till perceptionen, saknar argument och nyansering i frågan genom det absoluta/kategoriska krav på anpassning av den andres ståndpunkt (till den egna ståndpunkten) som vädjandet till perception innebär. Något mer anti-intellektuellt kan man knappast tänka sig! (För att inte nämna den bristande demokratiska hållningen i fenomenet, men det tänker jag inte gå in mer på.)
Jag ser dock att det är den mediala skadan på CUF som tydligt avses med bristande perception, inte själva sakfrågan. Du skriver t ex själv: "Det går att argumentera på principiella grunder till försvar för Israels rätt att agera och samtidigt ta avstånd från sättet de agerar på." Men sedan skriver du att "IDF [är] ett allt för trubbigt vapen i denna konflikt". Vilka skulle istället snabbt kunnat bemöta det attackerande Hizbollah från södra Libanon menar du? Menar du att civila offer i ett krig gör deltagande i kriget till för trubbiga vapen? Menar du att följdriktigt Israels armé inte har rätt att försvara sitt land någon gång, då ju alltid civila offer krävs i militära insatser? Ja, detta senare är den enda slutsats jag kan dra av det du skriver. Det du skriver är förstås fullständigt orimligt och verklighetsfrämmande (att krigsinsatser från Israels armé inte skulle tillåtas för att försvara Israel)!
Men det kanske är antagligen utmärkt "perception".
Det finns ett ord på ´Q´ för ryggradslöshet, som du kanske känner till.
Lite till apropå perception och vad media tycker. Nedan några egna synpunkter jag har om dagens mediesituation (som s a s skapat det perceptionskrav du vädjade till).
I svensk media beskrivs ju inte sällan i dag Hizbollah som den drabbade parten, men organisationen utgör ju, i skarp kontrast till denna bild, en av de extremaste formerna av islamistisk fascism i arabvärlden, och tas avstånd ifrån av en stor majoritet av arabvärldens länder (endast, tror jag, 6 av ”20+” länder ville ju kritisera Israels försvarsinsats).
Nu visar det sig också att huset som rasade gjorde detta på morgonen, många timmar efter raketbeskjutningen av Hizbollahfäste vid midnattstid, och man spekulerar i om sprängmedel utlösts som fick huset att rasa. Men om detta gissar jag att vi knappast kommer att få höra något i svenska medier.
TT-kritik har alldeles nyss ett bra inlägg om hur TT rapporterat. (TT antydde bl a att 10 av 15000 personer som inte ställt in sig för värnplikt utgör en svaghet i uppslutningen i Israel för försvaret mot Hizbollah.)
"Skorpan, ibland måste man göra saker, även om det är farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort"
En klok kvinna, Astrid Lindgren. Federleys tilltag var kanske åt det naiva hållet, ur en rent realpolitisk synvinkel - men med tanke på det mörker som Libanonkrisen har rört upp på vänsterkanten i vår lilla ankdamm funderar jag på om han ändå inte gjorde rätt som stack ut hakan.
Vissa människor kan man inte prata med. De lyssnar inte. De vill bara ont. Hezbollah är en sådan grupp. Nu kanske du tycker att jag är väl fördömande, men jag förstår inte varför vi här på hemmaplan ska avsky och förakta extremhögern men sedan krama dem så fort de gör något mot Israel.
Magnus,
När du skriver
"Det finns ett ord på ´Q´ för ryggradslöshet, som du kanske känner till."
Vad menar du då? Att jag är en Quisling?? Eller vill du bara upplysa om att detta ord finns?
Än en gång tycks du inte våga skriva vad du menar, vilket lämnar fältet öppet för tolkningar och spekulationer. Dessutom upplever jag det som ytters fegt och barnsligt att skriva som du gör.
I själva sakfrågan anser jag att det pris i civilt lidande och miljöförstörelse som "betalats" hittils i samband med den Israeliska offensiven mot Hizbollah inte står i propotion till det hot som Hizbollah utgör.
Vi har gång på gång i historien sett prov på hur militär övermakt genom att "ta i för mycket" endast har förvärrat en situation.
Och då jag vill Israel väl önskar jag att det inte går på för hårt med risk att Hizbollah plötsligt blir "offret" i konflikten.
Därmed inte sagt att Israel inte får försvara sig eller göra det med IDF.
Bassem Nasrs reaktion tidigare mot Federleys uttalande understryker mitt resonemang kring perception. Nuff said!
I övrigt upplever jag dina kommentarer som aningen slarvigt nedskrivna. Jag tror att jag förstår vad du menar, men det känns som om du skrev och trykte på "skicka" först, och läste igenom efteråt!?
Till sist. Om min önskan att värna civila liv, oavsett vilken sida gränsen de bor på, retar dig så kan jag inte annat än att beklaga din blodtörst och hoppas att du en dag kommer på bättre tankar.
Att värna liv är inte samma sak som att ge legitimitet åt terrorister.
Skicka en kommentar