Försvarsmakten och den Gordiska knuten.

Alexander den store var den som senast lyckades erövrade Afghanistan. Kanske kan han hjälpa Sverige hitta rätt i försvarsröran?

På bilden: Svenska soldater på patrull i Afghanistan. Foto: Fredrik Bojerud

Allt för länge har försvarspolitiken i Sverige präglats av regionalpolitiska och militärindustriella hänsyn. Allt för länge har miljarder och åter miljarder gått till annat än att bygga och vidmakthålla ett militärt försvar och så länge som våra politiker låter sig hållas gisslan av särintressen kommer försvarspolitiken vara precis lika rörig som den är nu.

Den bistra sanningen är den att nyrenoverade, välfungerade, strategiskt belagda regementen och flottiljer har lagts ned genom åren av regionalpolitiska hänsyn. Den bistra sanningen är den att årskullar med värnpliktiga har skickats hem. Övningar har ställts in och regementen har lagts ned för att balansera det ekonomiska underskott som den sjukt dyra materielanskaffningen av bl a JAS bidragit med.

Det är dags att sluta tänka på annat och lägga fokus på FÖRSVARET. Det vill säga sluta använda Försvarsmakten som ett regionalpolitiskt styrmedel.

Lösningen på Försvarsmaktens nuvarande problem påminner om den gordiska knuten, den som var så krånglig att ingen lyckats lösa upp den. Tills Alexander den Store enligt legenden tittade en stund på knuten innan han drog sitt svärd och högg knuten i bitar.
Ett Alexanderhugg är precis vad Försvarsmakten behöver. Att i en rörelse bli av med obalansen mellan officerare (för många) och soldater (för få). Att i en rörelse sluta satsa på små, dyra militärmaterielprojekt och i stället köpa mer, redan utvecklad materiel ”från hyllan”. Att i en rörelse planera utifrån försvarets behov och inte regionernas.

Hugget bör innehålla två radikala inslag:

1. Medlemskap i Nato. Titta på en danska modellen. Kraftsamla på försvarsgrenar och förband som bidrar till försvaret av Östersjön och Skandinavien.

2. Hela Försvarsmakten läggs ned och byggs upp på nytt. Denna gång med rätt balans mellan soldater och officerare och med en organisation som tydligare speglar dagens och morgondagens uppgifter för Försvarsmakten. Det kommer bland annat innebära att vi i framtiden kommer ha fler förband som är lätt mekaniserade i stil med den luftburna skvadronen som utvecklats i Karlsborg.

Behåll de regementen och flottiljer som är bäst för Försvaret. Köp den utrustning som är bäst för Försvaret. Ursäkta min svenska, men jag skiter allvarligt talat i om hela Karlskoga läggs ned för att vi slutar med indirekt subvention av krigsmaterielen som produceras där. Det är inte Försvarsmaktens uppgift att stödja engelska eller tyska företag.

Men så länge de försvarspolitiska besluten låter särintressen diktera stora delar av riktningen kommer den gordiska knuten förbli olöst och vi Svenskar kommer fortsätta betala försvarsmiljarder till annat än just försvar.

Det är en synd och en skam.

Fler och starkare regioner. Våga tänka stort i det lilla!

Jag förstår de norrlänningar som känner sig styvmoderligt behandlade i den nya regionsöverenskommelsen. De har ett starkt case och jag förstår inte riktigt regeringens förklaring varför Norrland skall vänta lite. Dvs jag förstår vad de säger men tycker spontant att skälen är för tunna.

Å andra sidan vill jag gå mycket längre i reginaliseringen som du kan läsa här.

Flytta med "statlig makt" (läs: länsstyrelsen) närmare medborgaren och gör det möjligt att utkräva tydligt ansvar från de folkvalda.

Hur det skall gå till kan du som sagt läsa här.

Bra jobbat av SR:s Cecilia Uddén

Sveriges Radios mellanöstern-korrespondent Cecilia Uddén har inte ett lätt jobb. Sannolikt stimulerande och spännande. Men inte lätt.

Att behålla sin objektivitet bland ruinerna i Gaza kräver en hel del av en journalist. Att möta skada och döende människor. Att möta föräldralösa barn och att se hur livsgnistan lämnat blicken hos de man möter kan lätt få en att tappa greppet och börja ta ställning.

När jag tidigare hört Cecilia Uddéns reportage från mellanöstern tycker jag mig ofta ana en viss ”arabvänlig” ton. Den må vara inbillad eller verklig. Poängen är att hon i morse visade prov på journalistik av den högre skolan.

Efter att under flera dagar rapporterat om förödelsen och lidandet efter Israels krigshandlingar på Gaza fick hon möjlighet att intervjua en ”soldat” ur Hamas. Denne ”soldat” satt och skröt om hur Hamas hade ”vunnit” och hur ”fega” de israeliska soldaterna hade varit. Så lång var det väl ingen vidare balanserad intervju.

Men då plockar Cecilia fram sitt första trumfkort. Hon frågar oskyldigt om Hamas inte känner skam över att inte ha kunnat skydda civilbefolkningen i Gaza. Om det inte är en soldats uppgift att skydda de civila. Frågan är tuff och fullständigt relevant. Givetvis svarade Hamaskillen att han var stolt över det stöd civilbefolkningen hade gett Hamas och fortsatte med en massa snömos som inte i någon egentlig mening svarade på frågan.

I slutet av reportaget tar så Cecilia fram nästa trumfkort. Den ”vanliga” gazabon. En man hon har bett sitta vid bordet intill och ”tjuvlyssna” på intervjun med Hamasrepresentanten. Denne mans dom över Hamas var inte nådigt. Han var allt annat än imponerad av Hamas uppträdande under konflikten.

På detta sätt lyckades Cecilia Uddén både ge röst åt en av huvudparterna i konflikten och samtidigt balansera upp reportaget utan att själv framföra någon kritik mot någon part.

Bra jobbat Cecilia!

Gnäll inte på Stureplanscentern. Ta debatten i stället!

Jag gillar Stureplanscentern!

Dels den rent fysiska avdelningen, som består av ytterst sympatiska och inspirerade män och kvinnor. Jag gillar också den mer metafysiska, symboliska, innebörden av begreppet ”Stureplanscentern”, det vill säga de liberala förnyarna som med mer eller mindre nyliberala tongångar ifrågasätter den nuvarande ordningen och bland annat förespråkar plattskatt, kärnkraft och stora avregleringar inom arbetsrätten.

Många av centerpartisterna som varit pådrivande i motståndet mot FRA-lagen och IPRED-lagen kan ideologiskt (lite slarvigt) anses dela mycket med ”Stureplanscentern”.

Man kan också på goda grunder hävda att Stureplanscentern var en viktig orsak till att Centerpartiet gjorde ett bra val i Stockholm 2006. Deras förmåga att kommunicera och inspirera nya väljargrupper var mycket viktig.

Samtidigt har jag ett problem med Stureplanscentern. Förvisso är det ett mycket angenämt problem. Som utpräglat socialliberal delar jag ofta inte deras ideologiska grundsyn på flera punkter. Detta problem är som sagt angenämt, men samtidigt lite läskigt.

Många av de liberala/nyliberala krafterna som har många rötter i Stureplanscentern består av högskoleutbildade, vältaliga, ideologiskt övertygade personer som jobbar med PR, marknadsföring, i politiska organisationer, på tankesmedjor eller inom media. Dom är pålästa, debattglada och engagerade.

Jag har en längre tid undrat varför dessa personer i så stor utsträckning fått stå oemotsagda i den interna debatten. Jag vet att alla centerpartister inte delar de mest nyliberala och extrema åsikterna. Jag hoppas och tror att man ibland dessutom spetsar till synpunkterna lite för att få större genomslag i media.

De nya och moderna idéer som bland annat Stureplanscentern driver får sällan gehör på riksstämmor och liknande. Jag tycker mig ana att deras synpunkter däremot får bättre genomslag bland inflytelserika politiker och tjänstemän inom partiet.

En förklaring till bristen på intern debatt kan vara att det är tufft att debattera med många av dessa personer. De är helt enkelt mycket skickliga och pålästa.

Jag har fått flera uppgifter om att deras skicklighet och kunskap har skrämt en del till tystnad. Här är det viktigt att ni förstår att jag inte på något sätt kritiserar den som är skicklig på att slåss för sin övertygelse. Tvärt om, jag gillar det. Jag gillar det mycket!

Min kritik är riktad mot alla de centerpartister som har blivit bortskämda med att inte behöva stå upp för sin övertygelse. Alla dom som vant sig med ett slags skenbart inslag av konsensus och att "allt kommer vara som det alltid har varit". Alla dom som inte känner igen sig och ”sitt” Centerparti i de idéer och synpunkter som bland annat Stureplanscentern driver. Alla dom som sitter och muttrar och gnäller runt fikaborden, men som sällan eller aldrig tar till orda offentligt.

Stureplanscentern har tagit, och fortsätter att ta, ett stort ansvar för en viktig idédebatt och belyser behovet av att pröva och ompröva partiets ideologi. Jag gillar det. Det tvingar mig att ta ställning. Det tvingar mig att förankra min övertygelse. Det tvingar mig, trots att det är lite läskigt, att ta debatten med dem vars åsikter jag inte delar.

För mig handlar det inte om absolut rätt eller absolut fel. Det handlar om idéer som möts. Det handlar om olika sätt att se problem och utmaningar och olika sätt att vilja lösa dessa.

I den debatten hjälper vi oss själva som parti med att inte bara tydligare definiera vad vi står för utan också - minst lika viktigt- varför vi står för dem.

Så oavsett om du är nyliberal, liberal, socialliberal, frihetlig, grönliberal eller vad du nu vill kalla dig:

Ge dig in i samtalet. Möt andras engagemang med ditt eget. Gå på möten – och säg något. Skriv insändare. Blogga. Gör något.

Var inte tyst!

---

PS. Detta inlägg lider (helt säkert) av ett antal brister. Den största bristen det faktum att jag klumpar ihop en grupp individer i en klump som inte nödvändigtvis är rättvisande. Det kryllar av liberaler, nya som gamla, som aldrig har och aldrig kommer ha något med Stureplanscentern att göra. Men för enkelhetens skull låter jag, rätt eller fel, Stureplanscentern stå som symbol för en ideologisk riktning inom Centerpartiet.

Sveriges medlemskap i Nato.

Här får du veta varför Sverige bör bli fullvärdiga medlemmar i Nato.

---

Sveriges ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” har varit den förhärskande politiska hållningen under mer än 100 år. Denna hållning tycks vara väl förankrad i den politiska myllan.

Samtidigt kan man på goda grunder hävda att stora delar av denna ”alliansfrihet” är en illusion till synes skapad i syfte att vilseföra den Svenska befolkningen.

Omfattande underrättelseutbyte skedde med Nato-länder under kalla kriget (ett utbyte som fortfarande sker). Stöd till norsk och dansk motståndsrörelse under det andra världskriget. Förlängningen av svenska flygbaser så att amerikanskt strategiskt bombflyg skulle kunna landa på väg tillbaka från uppdrag i dåvarande Sovjetunionen om kriget hade kommit. Detta är bara några få exempel på hur Sverige påstod sig vara neutrala och alliansfria till Svenskarna samtidigt som andra nationer hade fullt klart för sig vilken sida Sverige stod/står på.

Det hävdas ibland felaktigt att om Sverige är medlem i Nato så måste vi ställa upp och försvara ett annat Natoland i kris/krig i enlighet med Natos artikel 5. Denna artikel är inte bindande på det sättet att ett Natoland mot sin vilja kan tvingas in i en konflikt. Alla länder har suveränitet över dessa beslut. Med tanke på att Sverige historiskt sett alltid har deltagit i de Natoledda operationerna känns denna fråga dessutom mest akademisk.

Ett medlemskap i Nato skulle dessutom kännbart underlätta för de svenska förband som redan idag tjänstgör under Natobefäl. Främst då avseende underrättelse- och kommunikationssamarbete.

Ett medlemskap i Nato skulle sannolikt göra det lättare för Sverige att inrikta och spetsa till Försvarsmakten, då vi inte längre behöver har full kompetens inom alla försvarsgrenar, utan lätt skulle kunna skapa synergieffekter tillsammans med Natoländerna Norge, Danmark, Polen, Tyskland, Estland, Lettland och Litauen som vi delar gräns eller Östersjön med.

Det är inte omöjligt att ett Natomedlemskap skulle medge nedrustning av delar av Försvarsmakten utan att Sveriges försvarsförmåga sänktes

Ett Natomedlemskap skulle dessutom stärka vår förmåga att försvara vårt territorium från väpnat angrepp – skulle detta någonsin bli nödvändigt.

I dagsläget har vi svenska soldater under Natobefäl i Kosovo och i Afghanistan. Vi har svenska officerare som både jobbar i, och leder staber med Natoförband.

Försvarsmaktens anpassning till Nato-standard i språk, utrustning och stabs- och planeringsrutiner är på vissa områden mer omfattande än fullvärdiga Natomedlemmars.

Jag anser med andra ord att Sverige redan sedan länge, i akt och mening, är med i Nato.

I konsekvensens namn yrkar jag därför:

att Centerpartiet i sin politik aktivt verkar för att Sverige skall bli fullvärdiga medlemmar i Nato.

Fredrik Bojerud

Styrelseledamot
Stockholmscentern

Snart så...

Går för närvarande och ruvar på inlägg om LAS, Stureplanscentern och händelserna på Gaza.

Förhoppningsvis kommer de att kläckas snart...

"Stay tuned"

Skatteavdrag för aktiva inom de nationella skyddsstyrkorna

Här kommer en till:

---

Hässelby den 15 januari 2009

MOTION ang skatteavdrag för aktiva inom de nationella skyddsstyrkorna

De nationella skyddstyrkorna, som i dag i huvudsak består av ett stadigt krympande Hemvärn, är i dagsläget, vid sidan om den Särskilda beredskapspolisen, den enda organisation som det offentliga Sverige kan ta i anspråk i händelse av extraordinära händelser.

Försvarsmakten, som tidigare kunde ställs upp med resurser i form av värnpliktiga som befann sig i slutet av sin utbildning, sakar idag i allt väsentligt denna förmåga. Att det dessutom inte finns något regemente mellan Enköping och Umeå gör knappast saken lättare.

Hemvärnet, som tidigare bestod av män som gjort värnplikt i Försvarsmakten, har idag uppenbara problem att rekrytera och framförallt behålla dessa frivilliga, som för ingen eller mycket ringa ersättning offrar kväller och helger för att öva.

Hemvärnet nyttjas flitigt i samband med sök efter försvunna och t ex översvämningskatastrofer. Samhället är oerhört beroende av dessa resurser i kristider och måste med den insikten bli proaktiva i sitt förhållningssätt till de nationella skyddsstyrkorna.

Att endast hoppas att folks goda vilja och frivillighet skall vara tillräckligt är i mina ögon ett världsfrånvänt synsätt med tanke på den markanta minskning av t ex hemvärnsmän i Sverige.

För att öka attraktionen och för att rätteligen ersätta dessa män och kvinnor som är beredda att ställa upp om krisen skulle vara framme anser jag att man bör införa ett märkbart skatteavdrag för de som fullgör de kontrakt som reglerar hur många timmar man skall tjänstgöra per år.

Förslagsvis bör avdraget ligga mellan 1.000 – 2.000 kronor per månad.

Jag yrkar

att Centerpartiet verkar aktivt för att införa ett ”märkbart” skatteavdrag för de som fullgör sitt kontrakt i de nationella skyddsstyrkorna.

---

Fredrik Bojerud

Styrelseledamot
Stockholmscentern

Pant på batterier och glödlampor som innehåller miljöfarliga ämnen.

En av mina motioner till kommande distriktsstämman i vår:

---

Hässelby den 15 januari 2009

MOTION ang pant på batterier och glödlampor som innehåller miljöfarliga ämnen.

Med tanke på att batterier och glödlampor innehållande kvicksilver och andra miljöfarliga ämnen är farligare för miljön än t ex PET-flaskor anser jag att det är hög tid att införa pant på dessa produkter i syfte att öka incitamentet för brukarna att återlämna dessa produkter.

Kostnaden för systemet betalas av producenter och återförsäljare, vilket i praktiken gör att systemet i slutänden bekostas av brukarna.

Panten bör vara så pass hög att viljan att returnera är mycket hög.

Jag yrkar

att Centerpartiet verkar aktivt för att införa ett nationellt retur/pant-system för miljöfarliga batterier och glödlampor.

att Centerpartiet på alla sätt, via regeringen och i EU-parlamentet, i EU driver frågan att skapa ett europeiskt retur/pant-system för miljöfarliga batterier och glödlampor.

---

Fredrik Bojerud

Styrelseledamot
Stockholmscentern