Jag gillar Stureplanscentern!Dels den rent fysiska avdelningen, som består av ytterst sympatiska och inspirerade män och kvinnor. Jag gillar också den mer metafysiska, symboliska, innebörden av begreppet ”Stureplanscentern”, det vill säga de liberala förnyarna som med mer eller mindre nyliberala tongångar ifrågasätter den nuvarande ordningen och bland annat förespråkar plattskatt, kärnkraft och stora avregleringar inom arbetsrätten.
Många av centerpartisterna som varit pådrivande i motståndet mot FRA-lagen och IPRED-lagen kan ideologiskt (lite slarvigt) anses dela mycket med ”Stureplanscentern”.
Man kan också på goda grunder hävda att Stureplanscentern var en viktig orsak till att Centerpartiet gjorde ett bra val i Stockholm 2006. Deras förmåga att kommunicera och inspirera nya väljargrupper var mycket viktig.
Samtidigt har jag ett problem med Stureplanscentern. Förvisso är det ett mycket angenämt problem. Som utpräglat socialliberal delar jag ofta inte deras ideologiska grundsyn på flera punkter. Detta problem är som sagt angenämt, men samtidigt lite läskigt.
Många av de liberala/nyliberala krafterna som har många rötter i Stureplanscentern består av högskoleutbildade, vältaliga, ideologiskt övertygade personer som jobbar med PR, marknadsföring, i politiska organisationer, på tankesmedjor eller inom media. Dom är pålästa, debattglada och engagerade.
Jag har en längre tid undrat varför dessa personer i så stor utsträckning fått stå oemotsagda i den interna debatten. Jag vet att alla centerpartister inte delar de mest nyliberala och extrema åsikterna. Jag hoppas och tror att man ibland dessutom spetsar till synpunkterna lite för att få större genomslag i media.
De nya och moderna idéer som bland annat Stureplanscentern driver får sällan gehör på riksstämmor och liknande. Jag tycker mig ana att deras synpunkter däremot får bättre genomslag bland inflytelserika politiker och tjänstemän inom partiet.
En förklaring till bristen på intern debatt kan vara att det är tufft att debattera med många av dessa personer. De är helt enkelt mycket skickliga och pålästa.
Jag har fått flera uppgifter om att deras skicklighet och kunskap har skrämt en del till tystnad. Här är det viktigt att ni förstår att jag inte på något sätt kritiserar den som är skicklig på att slåss för sin övertygelse. Tvärt om, jag gillar det. Jag gillar det mycket!
Min kritik är riktad mot alla de centerpartister som har blivit bortskämda med att inte behöva stå upp för sin övertygelse. Alla dom som vant sig med ett slags skenbart inslag av konsensus och att "allt kommer vara som det alltid har varit". Alla dom som inte känner igen sig och ”sitt” Centerparti i de idéer och synpunkter som bland annat Stureplanscentern driver. Alla dom som sitter och muttrar och gnäller runt fikaborden, men som sällan eller aldrig tar till orda offentligt.
Stureplanscentern har tagit, och fortsätter att ta, ett stort ansvar för en viktig idédebatt och belyser behovet av att pröva och ompröva partiets ideologi. Jag gillar det. Det tvingar mig att ta ställning. Det tvingar mig att förankra min övertygelse. Det tvingar mig, trots att det är lite läskigt, att ta debatten med dem vars åsikter jag inte delar.
För mig handlar det inte om absolut rätt eller absolut fel. Det handlar om idéer som möts. Det handlar om olika sätt att se problem och utmaningar och olika sätt att vilja lösa dessa.
I den debatten hjälper vi oss själva som parti med att inte bara tydligare definiera vad vi står för utan också - minst lika viktigt- varför vi står för dem.
Så oavsett om du är nyliberal, liberal, socialliberal, frihetlig, grönliberal eller vad du nu vill kalla dig:
Ge dig in i samtalet. Möt andras engagemang med ditt eget. Gå på möten – och säg något. Skriv insändare. Blogga. Gör något.
Var inte tyst!
---
PS. Detta inlägg lider (helt säkert) av ett antal brister. Den största bristen det faktum att jag klumpar ihop en grupp individer i en klump som inte nödvändigtvis är rättvisande. Det kryllar av liberaler, nya som gamla, som aldrig har och aldrig kommer ha något med Stureplanscentern att göra. Men för enkelhetens skull låter jag, rätt eller fel, Stureplanscentern stå som symbol för en ideologisk riktning inom Centerpartiet.
4 kommentarer:
Mellan raderna kan man tolka att du på vissa punkter tycker att Stureplanscentern är extrema? Är det så? Isf på vilka punkter?
Hej Tobbo,
Välkommen till min enkla blogg!
Du läser mer mellan raderna än jag skrev.
Jag försöker alltid skriva det jag menar, och mena det jag skriver, för att göra det lättare för folk att förhålla sig till mina åsikter.
Jag upplever ibland utspel från företrädare för Stureplanscentern som spetsiga snarare än extrema.
Utan att på något sätt påstå att alla som kan rymmas inom begreppet "Stureplanscentern" tycker nedanstående så har jag svårt att förlika mig med tankar på att helt ta bort LAS (alltså inte bara reformera - utan skrota) eller införa plattskatt. Dessa idéer känns inte grönt socialliberala i min tolkning.
Men det är ju som sagt bara min enkla åsikt.
Även jag kan säkert upplevas som spetsig, eller rent av extrem, i vissa frågor. Det är som det skall vara! ;-)
Jag tycker att plattskatt är bra för det gör det möjligt att jobba sig rik. Nu kan man i praktiken inte göra det då man betalar över 60% i skatt.
Är man däremot född rik kan man enkelt förvalta sina pengar och betala 20% kapitalskatt på vinsten.
Progressiv skatt skyddar således de med ärvda pengar från konkurrens.
Om detta är spetsigt eller extremt får andra bedöma. Jag skulle kalla det solidariskt att ge alla samma chans att kunna jobba sig rik. Hela Sverige tjänar ju på att folk jobbar hårt och smart, då borde vi uppmuntra det också.
Jag som företagare känner mig ärligt talat som en idiot ibland. Det är svårt att hitta rationella argument för varför man ska jobba hårt när man får behålla så lite.
Jag tycker som du att man ska ta debatten, men i ett internationellt perspektiv tycker jag inte Stureplanscentern är radikala. Men har man haft sossestyre i 70 år utgår ju många från ett sosseperspektiv.
Jag delar mycket av dina synpunkter. Särskilt slutklämmen. Alf Svensson har sagt nått i stil med: "att det sitter en liten folkhemssosse bakom örat på alla svenskar". Det vill säga att vi är präglade (indoktrinerade!?) av många och långa år av den socialdemokratiska folkhemstanken.
Även vår nuvarande statsminister refererar ju till "folkhemsarvet" i sina ideologiska ställningstaganden.
Vad gäller skatter är jag för ett lägre skattetryck och att det skall löna sig att arbeta.
Jag är inte helt såld på platt skatt ännu.
Skicka en kommentar