Bra jobbat av SR:s Cecilia Uddén

Sveriges Radios mellanöstern-korrespondent Cecilia Uddén har inte ett lätt jobb. Sannolikt stimulerande och spännande. Men inte lätt.

Att behålla sin objektivitet bland ruinerna i Gaza kräver en hel del av en journalist. Att möta skada och döende människor. Att möta föräldralösa barn och att se hur livsgnistan lämnat blicken hos de man möter kan lätt få en att tappa greppet och börja ta ställning.

När jag tidigare hört Cecilia Uddéns reportage från mellanöstern tycker jag mig ofta ana en viss ”arabvänlig” ton. Den må vara inbillad eller verklig. Poängen är att hon i morse visade prov på journalistik av den högre skolan.

Efter att under flera dagar rapporterat om förödelsen och lidandet efter Israels krigshandlingar på Gaza fick hon möjlighet att intervjua en ”soldat” ur Hamas. Denne ”soldat” satt och skröt om hur Hamas hade ”vunnit” och hur ”fega” de israeliska soldaterna hade varit. Så lång var det väl ingen vidare balanserad intervju.

Men då plockar Cecilia fram sitt första trumfkort. Hon frågar oskyldigt om Hamas inte känner skam över att inte ha kunnat skydda civilbefolkningen i Gaza. Om det inte är en soldats uppgift att skydda de civila. Frågan är tuff och fullständigt relevant. Givetvis svarade Hamaskillen att han var stolt över det stöd civilbefolkningen hade gett Hamas och fortsatte med en massa snömos som inte i någon egentlig mening svarade på frågan.

I slutet av reportaget tar så Cecilia fram nästa trumfkort. Den ”vanliga” gazabon. En man hon har bett sitta vid bordet intill och ”tjuvlyssna” på intervjun med Hamasrepresentanten. Denne mans dom över Hamas var inte nådigt. Han var allt annat än imponerad av Hamas uppträdande under konflikten.

På detta sätt lyckades Cecilia Uddén både ge röst åt en av huvudparterna i konflikten och samtidigt balansera upp reportaget utan att själv framföra någon kritik mot någon part.

Bra jobbat Cecilia!