Colin Powell vet hur man säljer in en presidentkandidat!

Jag har alltid varit imponerad av Colin Powell. Hans karriär har varit enastående.

USA:s förste färgade militära motsvarighet till överbefälhavare (formellt är det ju presidenten som är ÖB, den "militäre" ÖB:n kallas Joint Chief of Staff).

Efter att ha gått i pension som fyrstjärning general och innehavare av det högsta militära ämbetet dök han snart upp igen. Denna gång som USA:s förste färgade utrikesminister. Med undantag för debacklet med massförstörelsevapenrapporten i FN:s generalförsamling gjorde han enligt de flesta ett fantastiskt arbete som Sectretary of State unde George W Bush första mandatperiod.

När republikanen och "hjälten" Colin Powell nu går ut och stödjer Barack Obama, gör han det givetvis inte slentrianmässigt. Hans utläggning i lördagens Meet The Press på MSNBC är bland det bästa som sagts om den amerikanska valrörelsen till dags dato.

På ett lugnt, resonerade och mördande logiskt vis förklarar General Powell varför Barack Obama är den president som USA och världen behöver just nu.

Att han dessutom både avfärdar Sarah Palin som vicepresident kandidat och ger alla amerikanska (republikanska) islamofober något att tänka på gör inte saken sämre.

Skall du bara se en film som jag länkar på denna sida, skall du se denna!

Ja till EURO!

De centerpartistiska riksdagsledamöterna Jörgen Johansson och Johan Linander lade nyligen fram en motion att vi skall ha en ny folkomröstning angående införande av euro som valuta i Sverige.

Frågan kan av principiella skäl anses vara för tidigt väckt, men å andra sidan delar jag mina partikamraters uppfattning och ser inget självändamål i att vänta.

PJag är för euro av samma skäl som när jag röstade ja i den senaste folkomröstningen. Vi är bevisligen med i EU och det finns få fördelar på lång sikt att stå utanför den styrka som den gemensamma europeiska valutan har.

Så: Gärna folkomrösning för mig och mer än gärna euro så snart som möjligt.

Ett citat. En tanke.

"Because I'm tired of it. Year, after year, after year, after year, having to choose between the lesser of who cares. Of trying to get myself excited about a candidate who can speak in complete sentences. Of setting the bar so low I can hardly look at it. They say a good man can't get elected. Well, I don't believe that." Leo McGarry, The West Wing Season 2 Episode 1

Lite 80-talslycka i dessa kristider

A-kassan

A-kassan är inte mycket att hänga i julgran för någon som tjänar hyfsat. Själv har jag en inkomstförsäkring som jag betalar extra. Den finansieras med råge av jobbskatteavdraget - det blir pengar över, jag lovar.

Den som väljer att inte vara med i a-kassan och inte eventuellt säkra upp mellanskillnaden mellan a-kassa och sin lön har gjort ett eget val.

Varför tar ingen upp den enskildes ansvar i kvällens debatt mellan partiledarna?

En löntagare är väl inte ett menlöst fån som inte kan tänka själv... eller?

Politik är inte att vara curlingmamma och idiotförklara vanligt folk.

Det är att ge medborgaren så mycket frihet och ansvar som möjligt utan att det blir löjligt.

Med den friheten och det ansvaret ställs det högre krav på den enkilde och det är helt i sin ordning i min värld!

Mona, min Mona.

Att först säga nej till vänsterpartiet för att sedan säga "okejrå, kanske i alla fall" får väl anses höra till det mindre genomtänkta och förankrade insatserna i partiordförande Sahlins liv.

s utan v är för de flesta gammelsossar otänkbart. Mp betraktas, på gamla meriter, med stor skepsis av samma gammelsossar.

Sahlin kommer få det svårt om hon envisas med att försöka röra sig snabbare än sitt gamla hederliga betongparti. betong kan vara bra, men det är inte snabbt.

Dessutom saknas den krisinsikt som sossarna borde ha inom stora delar av partiet. S + mp var rätt tänkt men fel utfört.

Lycka till med nästa försök!

...eller inte alls förresten! ;-)

TV-personligheten och "ekonomiexperten" Jim Cramer försökte redan 2007 förklara för den amerikanske riksbankschefen Bernanke och sin tv-publik att den amerikanska ekonomin inte mår bra.

Han blev sannspådd så det räcker och blir över!

George Carlin - En av amerikas mest tänkavärda komiker. Vila i frid!

Jag vill ha en Keith Olberman i Sverige!

Tål att tänkas på!

Varje år dör mer än 1 500 000 barn på vår jord på grund av brist på rent vatten enligt UNICEF.

Mer än en och en halv miljon älskade, förtjusande och oskyldiga barn som dör i infektioner och bakteriella sjukdomar för att de saknar tillgång det mest basala av alla mänskliga behov efter luft!

Ibland känns våra små politiska vattenglas-stormar i Sverige futtiga.

Finanskris i all ära. Det finns mer att ta sig en funderare på!

Sarah Palin - En studie i ignorans

Jag hade först tänkt skriva ett inlägg om hur jag ser på Sarah Palin och varför hon skrämmer mig och får mig att känna mig olustig.

Jag kan bara konstatera att hon lika gärna skulle kunna komma från en anna planet när det gäller världsbild och synen på de flesta politiska frågorna.

Istället för att lägga ut texten rekommenderar jag dig att gå in på Sarah Palin: The Shrill Hockey Mom och kolla på några av filmerna som länkas där. De förklarar problemet bättre än vad jag är kapabel till.

Målet är enkelt – Vägen är komplex

Media – men även politiker och politiska bloggare – tenderar till att förenkla politiken och göra den till en tävling mellan två sidor. Inte minst blir detta tydligt i den pågående amerikanska presidentvalskampanjen.

Varje debatt analyseras först och främst utifrån frågeställningen: Vem vann?

Det går visst att vinna en debatt och därigenom påverka valresultatet till sin fördel. Det har hänt och kommer säkert att hända igen. Men den vanligaste bilden är att de redan frälsta tycker att deras kandidat var bäst och de som inte har valt är lika kloka efter debatten som före.

Att gnälla på medias förenklingar är aningen tröstlöst. Dels för att det i sig själv är en förenkling att påstå att media förenklar. Men också för att vi får den media vi förtjänar.

Människan tycks tilltalas av enkelhet och söker gärna den varhelst den finns. Detta är rätt och detta är fel. Gör si men inte så.

Sanningen är dock att svaret på det flesta politiska frågor börjar med: Det beror på… Ideologier kan vara rena och enkla, då de inte behöver mötas verkligheten. Realpolitik är ett annat slags djur. Väsensskilt (eller borde i alla fall vara) från ideologiska förenklingar.

Om en svensk kommun väljer att via sitt kommunala bostadsföretag premiera de hyresgäster som sänker sin uppvärmingskostnad för att bidra till en bättre miljö och hyresgästerna tar extrapengarna och reser på utlandssemester (vilket framkom i studier vid universitetet på orten) med flygplan så har man endast åstadkommit att man bytt fjärrvärme mot flygbränsle.

Gissa vilket som är sämst för miljön?

Målet var enkelt. Vi vill minska koldioxidutsläppen och ge hyresgästerna en möjlighet att delta i arbetet. Vägen är dessvärre sällan lika enkel. Den är komplex.

Det enkla i politiken är att formulera målet. Rättvisa, en god miljö, jämlikhet, trygghet, god utbildning, bra infrastruktur, företagsvänligt klimat, rikt kulturliv, god livskvalitet, integration och så vidare. Ja, du ser. Inte svårt att med några få ord förmedla några av de viktiga målen för politiken.

Vägen dit är en annan femma. Hade det varit lätt hade det redan varit gjort.

En hederlig politiker tvingas erkänna denna komplexitet och uppfattas snabbt som luddig och velig. En ohederlig och/eller okunnig politiker meddelar tvärsäkert att ”detta är den enda vägen” och om ni bara röstar på mig och mitt parti så kommer allt bli bra.

Det finns ett bra ord för den typen av politiker – nej inte idiot – populist.

Om du stöter på en politiker som har enkla svar på komplicerade frågor – särskilt om politikern är mycket karismatisk och övertygande - är mitt råd enkelt: Tro inte på det han eller hon säger utan läs på och bilda dig en egen uppfattning först.

Ju fler som inser att målet är enkelt men vägen komplex - desto större chans får de politiker som själva har den insikten att bli valda.

Bara för att vägen är komplex betyder inte att den är omöjlig. Den kräver bara lite mer omdöme och lite mer tålamod.

Och det omdömet och tålamodet börjar hos dig!

Marknadskrafter - Återvinning

Skrev detta den 27 januari 2006. Passar på att återvinna.

Marknadskrafterna i sin renaste och oreglerade form kan ställa till lika mycket, eller mer skada som en orkan eller flodvåg. Utsläpp av kemikalier, människohandel, vapen- och narkotikahandel, skövling av naturresurser, tjuvfiske är alla exempel på hur marknadskrafterna bidrar till lidande, oreda och katastrofer.

Marknadskrafterna är en integrerad del av mänskligheten och mänskligt beteende. Att önska bort dem är utopiskt och, vilket historien bevisat gång på gång, knappast framgångsrikt.

Detta betyder inte att vi skall resignera och släppa marknadskrafterna fria. Historiskt sett var marknadskrafterna tyglade av de samhällen som de verkade i och av nationalstatens regleringar. Kunder kunde snabbt beivra dåligt beteende hos ett företag som av girighet började tära på omgivningen.

Dagens globala marknad har medfört att många av dessa begränsningar är borta. Frihandelsavtal, konkurrensfrihet och slopade subventioner och tullar har avpersonifierat ”marknaden”.

Vi förhåller oss idag mer till varumärken än till industrier och fysiska producenter. Jag har ingen aning om villkoren för de arbetare som tillverkat mitt tangentbord. Jag vet bara att företaget som satt loggan på tangentbordet borgar för funktionalitet och kvalitet. Mer än så bryr jag mig ärligt talat inte. Och i det beteendet är jag uppenbarligen knappast ensam.

Det finns enligt min mening två sätta att ”tygla” marknadskrafterna i syfte att minska riken för ”skador”.

Den ena är den effektivaste och svåraste metoden. Förändra ditt och mitt beteende. Vi ”röstar” varje dag med våra pengar. Och om vi mer medvetet börjar ”rösta” på rättvisemärkta produkter och miljömärkta produkter och väljer bort företag som går för långt i sin vinstjakt kommer marknadskrafterna anpassa sig för att kunna erbjuda det kunden vill ha.

Erfarenheten visar dock att vi sällan är beredda att betala mer för en likvärdig produkt bara för att må lite bättre av kunskapen att produkten tagits fram med justa metoder.

Detta är synd, då marknadskrafterna blixtsnabbt anpassar sig till efterfrågan utan att reflekterar särskilt mycket över det. Vill ”alla” köpa rättvisemärkta bananer så är det bara de som odlas.

Om majoriteten vill ha ”perfekta” bananer, skit samma i hur mycket odlarna betalar sin personal och hur mycket gödsel och bekämpningsmedel som används, så är det detta marknadskrafterna erbjuder.

Den andra metoden är reglering genom lagstiftning. Sådan finns redan idag, och är en förutsättning för att en marknadsekonomi skall fungera. Utan fungerande arbets- och affärsrätt hämmas tillväxten på grund av osäkerheten i investeringar.

Detta är i min mening ett dubbeleggat svärd. Å ena sida krävs reglering för att en marknad över huvud taget skall fungera. Å andra sidan kan för mycket reglering hämma tillväxt och utveckling vilket i sin tur kan medföra att investeringar flyttar vidare.

Vidare måste regler efterlevas om de skall ha effekt. Finanslagar utan att Finansinspektionen gör sitt jobb blir snabbt verkningslösa. Skattelagar utan att Skatteverket gör sitt jobb blir även de verkningslösa.

Orsak och verkan. Svårare än så är det inte i teorin.

Dock kräver jag att världens politiker tar sitt ansvar för den ”stora bilden” på fullaste allvar och framför allt inte bara säger rätt saker utan även gör rätt saker. Vid stora internationella konferenser kring fattigdom, miljö, kvinnors och barns rättigheter kommer man oftast fram till kloka och vettiga uttalanden.

Kunskapen finns. Lösningarna finns. Genomförandet lyser allt som oftast med sig frånvaro.

Gräver man i orsakerna till detta så är det inte ovanligt att man stöter på en kraft som gör vad den anser behövs för att maximera vinster och resultat. En pragmatisk kraft som ständigt söker den kortaste, snabbaste vägen till målet, oavsett om den går genom korrupta politiker, mutade journalist eller via skumma lobbyister.

En kraft som kan tyglas. Som måste tyglas. Men som också måste få finnas…

Marknadskraften

Integritet kontra säkerhet. Skolversionen.

"Maskinerna är våra vänner - utan dem inget paradis" skaldade den originelle Kjell Höglund i sin visa med samma namn.

Tekniken ger oss idag möjlighet att avlyssna, filma och övervaka på ett sätt som inte var möjligt för bara 20 år sedan.

Kring detta faktum har mycket av den sk FRA-debatten handlat. Skall man bara för att man kan?

Det senaste slagfältet mellan integritet och säkerhet utspelas i våra skolor. Med hjälp av kameror försöker en del skolor komma till rätta med narkotikalagning, misshandel, stölder, skadegörelse och mobbing. Det tycks dessutom ha gett effekt i de skolor där kamerorna satts upp.

Kritiken kom i alla fall som ett brev på posten. Det är kränkande meddelarDatainspektionen. De kanske har rätt. Kanske inte.

Avvägningen mellan den enskildes rätt till integritet är en fråga som måste prövas från fall till fall. Lek med tanken att man skulle byta ut kamerorna mot väktare istället. Som stod på post i olika hörn i skolan och övervakade allt som hände. Skulle det vara ett större eller mindre ingrepp i den personliga integriteten? Att alltid ha någon som tittar på en?

Givetvis bör kameror i skolor endast nyttjas reaktivt - dvs användas som bevisunderlag när man skall utreda en brott på skolan. Filmerna bör raderas efter en rimlig tid och tillgången till materialet bör vara omgärdat med hög sekretess.

Personligen tycker jag at det är högst rimligt att de skolor som har problem med stölder, skadegörelse och liknande får sätta upp kameror. När så sker måste alltid elever och föräldrar upplysas om detta och skälen till det.

För närvarande är de ca 20 % av landets skolor som har kameror, vilket betyder att de elever och föräldrar har möjligheten att byta till någon av de skolor som inte har kameror.

Våra skolor skall vara säkra och trygga. Om kameror bidrar till detta så är de välkomna. I alla fall i "min" skola.

Finanskrisen - Om konsten att uppfostra en marknad.

Media har haft fullt upp de senaste veckorna med att larma och förklara KRISEN. Hur den uppstod. Hur den skall mötas. Hur DU påverkas och hur den skall dämpas.

Riksbanken i Sverige lånar ut 60 miljarder - till att börja med. De kräver säkerhet och förväntar sig att få tillbaka pengarna. Med ränta. Gott så.

Anders Borg förklarar att statens finanser är väl rustade för att möta krisen och varslen står som spön i backen. 9000 varslades i september. Oktober kommer säkert bjuda på fler varsel.

Jag skulle kunna skriva: Vad var det jag sa!? Men det vore att fara med osanning. Jag har ju inte sagt något. Men jag skulle kunna ha gjort. Jag har personligen inte ett enda lån med rörlig ränta. Och de jag har är bundna till en nivå långt, långt under nuvarade räntor.

Skälet är enkelt. Jag minns allt för väl början av 90-talet och tvåsiffriga räntor.

Krisen är ingen överaskning. Exakt när den kommer tycks alltid vara svårt att veta. Men att den förr eller senare kommer borde varje historiemedveten person inse.

Vad vi ser idag är hur girighet och profithunger har medfört att aktörer på marknaden tagit risker och skarvat i hörnen på ett sätt som får de konsekvenser vi nu ser.

Främst är det i USA man har gjort bort sig med de så kallade sub-prime lånen där enklare bostäder står som enda säkerhet hos låntagare som knappast borde fått låna de belopp de fått.

Precis som på 1990-talet finns fastigheter med i centrum av problemet. Och precis som på 1990-talet förväntas nu skattebetalarna komma till undsättning.

Varför skall du och jag vara med och betala med allmänna medel för att banker och finansinstitut har gjort bort sig? Även om detta inte är läget i Sverige denna gång (ännu!?), så är det just detta som är läget i USA.

Med en felaktig räntepolitik och med en felaktig utlåningsstrategi har "bubblan" spruckit. Min syn på det hela är enkel.

1. Låt bolagscheferna ta den största smällen. De får del av vinsten när det går bra och borde i konsekvensens namn ta förlusterna när det går dåligt.

2. Låt ägarna (aktieägarna) ta smällen i andra hand. Helt enligt samma logik som tidigare.

3. Låt skattebetalarna vis staten LÅNA ut det som behövs för att inte hela finanssystemet skall kollapsa - vilket vore illa på så många sätt. Med låna menar jag just LÅNA. När konjukturen väl vänder påbörjas den mödosamma återbetalningen till staten. Gärna till förmånliga villkor och lång löptid. Men tillbaka skall pengarna. Vi talar om företag med mångmiljardvinster i högkonjuktur. Det kommer att finnas pengar att betala tillbaka med. Tids nog.

Skulle man inte göra detta så skickar man helt fel signaler. Då säger man direkt eller indirekt att ta vilka risker du vill. Vi fångar upp er och betalar om det blir fel.

Balans och någon slags rättvisa är det enda jag begär.

Vi får väl se hur det slutar.

Själv tänker jag passa på att köpa lite aktier i de bolag som jag anser vara undervärderade just nu och njuta av att se dem - likt denna blogg - resa sig ur askan och flyga upp på börshimlen igen.

Guess who's back!

Hah!

Just när du stod i begrepp att ta bort denna blogg från allt vad bokmärken och feeder heter så återuppstår den likt fågeln Fenix ur askan.

Under en lång tid av kontemplation och ett liv utanför bloggosfären kliver jag in på arenan igen - starkare än någonsin.

Hmm. Det låter fint i alla fall. ;-)

Vad jag försöker förmedla är att lusten är tillbaka och att du kan räkna med en viss rotation på inläggen igen.

Vi börjar väl med krisen på allas läppar... Finanskrisen.