Ett inlägg jag inte vill behöva skriva

Ännu en psykiskt sjuk man mördar ännu ett barn.

Det är inte första gången, det lär inte bli sista gången.

Psykiatrireformen fortsätter att skörda dödsfall.

När skall det ta slut?

Ett råd i all välmening till en stridslysten facklig rörelse

Plötsligt duggar konflikterna och blockaderna tätt. Media rapporterar om fackförbund efter fackförbund som kräver att mindre företag skall ansluta sig till kollektivavtal genom så kallade hängavtal. Nu senast är det ett vårdbolag i Nacka som skall ”rökas ut”.

Detta är inget nytt. Det är fackets arbetsmetod sedan ”urminnes tider”. Det nya är antingen att det sker oftare och intensivare nu än på länge eller att media rapporterar mer om det.

Oavsett förklaring så krävs det inte 120 poäng i statsvetenskap för att göra kopplingen till en borgerlig regering som dessutom ”jävlas” med a-kassan och därmed med facket.

LO kanske internt mår bra av lite strid med småföretag och demonisering av den borgerliga regeringen!? De har ju som bekant haft det lite tufft med att gå i hård opposition mot ”sitt eget” parti. Men det läskiga ur fackets synvinkel är att jag tror att allmänhetens stöd för fackliga stridsåtgärder mot företag som inte är uppenbart sviniga mot sin personal är lägre än på mycket länge.

Det kan till sist urarta till en slags politisk ”chicken race” där facket sitter i den ena bilen och regeringen i den andra. Skulle facket provocera för hårt kan det plötsligt börja snackas om lagstiftning. Om facket inte väjer undan snart riskerar de att förlora mer än de kan vinna.

Så mitt råd till Vanja och hennes kampsugna fackliga kamrater är kort och enkelt:

Välj era strider och välj dom väl!

Och så blev det… MONA!?

På valnatten, när Göran Persson meddelade sin avgång var det nog få som direkt tänkte på Mona Sahlin när Persson talade om att en ny och yngre förmåga skulle ta partiet vidare.

”Alla” tycktes vilja ha Margot Wallström, Frälsaren från Bryssel. Men hon ville inte. Jobbet som socialdemokraternas första kvinnliga ordförande och på sikt Sveriges första kvinnliga statsminister lockade inte tillräckligt. Både märkligt och begripligt på samma gång.

Nu tyder allt på att den ”nya förmågan” blir kvinnan som skulle ha haft jobbet förra gången man bytte ordförande i Socialdemokraterna.
Mona Sahlin, en politiker som tycks lämna få människor oberörda. Är hon ledaren som klarar att ena ett sargat och splittrat parti? Är hon ledaren som kan blåsa nytt liv i en avsomnade idédebatt om hur socialdemokratin skall förmå att vara relevanta i en ny tid präglad av helt andra ekonomiska och sociala förutsättningar än de som rädde vid partiets födelse?

Ja, inte vet jag. Jag gillar instinktivt inte Mona Sahlin. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men å andra sidan är jag inte heller helt bekväm med Reinfeldt heller. En lagom dos skepsis mot makthavarna är nog bara bra.

Av diverse artiklar framgår tydligt att Mona har gott om fiender inom partiet. Min undran är om inte dessa både kommer både hjälpa och stjälpa Mona Sahlin.

Hjälpa genom att tvinga Mona inledningsvis att vara skärpt och på helspänn hela tiden och stjälpa genom att hoppa på henne som galna vargar om hon skulle snubbla för hårt.

Monas främsta skydd torde vara bristen på jämbördiga kvinnliga kandidater.

Kvar finns frågan som många ställer sig, men som får vågar säga högt…

Blir det Mona för att hon är den bästa kandidaten eller för att hon är den enda kvalificerade kvinnan som inte sagt nej ännu?

Hur det nu är med just den saken så känner jag på mig att det kommer bli bra ändå. Sossarna kommer få en bra partiledare och Alliansens chanser att få fyra nya år i valet 2010 blev lite bättre.

Årets bästa tv-serie heter DEXTER

I natt blev jag klar med den. Tv-serien som greppade mig kring de ädlare delarna och vägrade släppa taget på 12 avsnitt.

Jag har de senaste åren blivit mer och mer bortskämd med högkvalitativ amerikansk tv-drama. Trenden som började med Sopranos och The West Wing (Vita Huset) håller i sig och blir bara starkare och starkare.

Tv-serier som House, Deadwood, Battlestar Galactica, Rome, Huff, The Shield, Studio 60 at Sunset Strip, Lost, Prison Break, 24, Heroes, The Wire och många, många fler har mer och mer gjort filmfabriken i Hollywood till en statist inom den förinspelade dramatiken.

Och mitt i denna stenhårda konkurrens kliver en massmördare till kriminaltekniker från Miami fram och ”äger” som det heter på modern svenska.

Tv-serien heter DEXTER och börjar på Canal + imorgon, och den är precis så bra som hypen kommer vilja göra gällande.

Som tittare får man möta Dexter Morgan, som inte känner några känslor. Han mår dock bra när kan får mörda, så det har blivit några mord genom åren. Dock mördar Dexter alltid i enlighet med den kod som hans fosterfar satte upp. Dexter mördar bara andra mördare, helst sådana som den ”vanliga” rättvisan har lyckats fånga.

Först och främst är detta en resa in i den skadade själen hos en i grunden oändligt tragisk person som samtidigt är stark.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Dexter, men för att minimera risken för att jag börja förstöra genom att säga för mycket avslutar jag med att återupprepa:

Dexter är en fantastiskt bra tv-serie. Se den när du kommer åt!

Bildt, arrogansen och pengarna.

I sak är det egentligen inte särskilt konstigt. En före detta styrelsemedlem i ett sjukt framgångsrikt energibolag säljer sina optioner och gör miljonvinst. Få personer som varit delaktiga i ett framgångsrikt arbete skulle självmant avstå från sin ”rättmätiga” ersättning/belöning.

Så långt är allt i sin ordning.

Nu råkar den före detta styrelsemedlemmen vara Sveriges utrikesminister och heta Carl Bildt, och det är nu frågan blir lite mer delikat.

Finns det en risk att Carl Bildt skulle påverka regeringsbeslut på ett sätt som skadar Sveriges intressen men gynnar Vostok Nafta och då direkt eller indirekt hans egna ekonomiska intressen?

Nu när optionerna är sålda talas de även om en ”tacksamhetsskuld” som skulle kunna påverka utrikesminister Bildt på ett otillbörligt vis.

Jag känner inte Carl Bildt men jag finner dessa misstankar om jäv kring hans person som ytterst långsökta och aningen kränkande.

Till saken hör dock att Carl Bildt med viss rätta kan uppfattas som arrogant. Hans arrogans gör denna affär större än vad den är.

Men att begära att Carl Bildt skall avgå på grund av att han haft optioner i ett energibolag är ju bara stolligt. Jämför gärna med en utrikesminister som var ansvarig för ett departement som inte var rustat att hjälpa svenska i nöd, som inte avgick, trots svidande kritik från bland annat katastrofkommissionen.

Dock skulle Carl Bildt vinna mycket på att visa sig lite mer ödmjuk.

Å andra sidan skulle väl han inte vara Carl Bildt i så fall!?

Mona min Mona

Skulle Mona Sahlin bli Socialdemokraternas nye partiordförande vet jag inte om jag skall skratta eller gråta.

Min spontana reaktion är ”hoppas”, då jag finner henne som en mycket dålig kandidat och därför bra för alliansens partier.

Å andra sidan kanske de borgerliga skulle underskatta Mona och så blir hennes olämplighet ett vapen i kampen om den politiska makten i landet.

Med detta sagt ser jag hellre Mona än Nuder på posten även om jag gissar att Nuder skulle misslyckas klockrent som partiordförande.