Integritet? Min stjärt!

Reklamskylt utanför staden Yass i Australien. Bilden har inte med texten att göra men den passar bra till rubriken.
----

Regeringen Reinfeldt lade idag fram sitt fina förslag om hur Försvarets radioanstalt skall kunna avlyssna tele- och datatrafik som passerar landet gränser i syfte att kunna upptäcka och kartlägga hot mot riket. Det verkar råda delade meningar om huruvida även grov internationell brottslighet ingår i bevakningsuppgiften. Läser man lagförslaget kan man lätt få intrycket att så är fallet- Lyssnar man på försvarsminister Odenberg blir bilden en annan.

Från alla håll kommer nu kritiken. Till och med Thomas Bodström gnäller. Polaren Per Ankersjö skriver klokt om detta här.

Dock tycker jag att mycket av allt snack om "personlig integritet" är aningen festligt.

Missförstå mig rätt. Frågan är viktig och bör tas på allvar, men verkligheten tycks vara konstruerad på ett annat vis.

Idag, just nu, är det mesta av det du pysslar med på internet avlyssnat. Teletrafik och datatrafik tappas av och bearbetas av superdatorer som ständigt söker efter nyckelord som programmerats in av diverse underrättelse- och säkerhetstjänster. En del i enlighet med det landets lagar, en del snappas upp med illegala metoder. Läs mer om Echelon här!

Dessutom finns det otal med företag, med Google i spetsen, som lagrar och analyserar vad som pågår på internet i allmänhet och på de servrar dessa företag styr i synnerhet. Deras tjänster är oftast "gratis", priset du betalar är din integritet.

Är då regeringens förslag ett problem?

I princip ja, i praktiken nej.

Behöver vi dessa underrättelser som blir resultatet om lagen går igenom för att kunna skydda vårt land?

Jag är inte kompetent att bedöma det men instinktivt känns det onödigt i dagsläget.

Är det värt risken att något illa händer i vårt land för att värna principen om personlig integritet i möjligaste mån?

Ja, tyvärr. Särskilt mot bakgrund av att vi redan idag är övervakade av främmande makt.

Kommer integriteten vinna mot profit och rädsla?

Bara om vi vill det och orkar engagera oss i frågan. Så länge integritetsfrågor ses som ickefrågor av den stora majoriteten är integriteten chanslös.

För precis som regeringsformen - vår finaste grundlag - inleds; All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Utgår även all konsumentmakt ytterst från konsumenten.

Med andra ord: Vi kan om vi vill, men vi verkar inte bry oss.