Nyhetens obehag

”Det var bättre förr.”

”Man vet vad man har, men inte vad man får.”

Det kanske känns så… Men är det så?

Förändring är svåra grejer för de flesta. Allians för Sverige gick till val med ett genomförhandlat program över vad man skulle göra om man fick förtroendet att leda landet.

Denna eniga borgerlighet med en ”ung och fräsch” statsministerkandidat ställdes mot en splittrad, idéfattig vänster med en trött statsminister som själv visste att ”bäst-före-datumet” hade gått ut för länge sedan.

Och så gick det som det gick. Trots en hysterisk högkonjunktur så fick sittande regering spö och det Alliansen tog över.

Och det är nu det hemska inträffar…

De fyra borgerliga partierna börjar så smått genomdriva en borgerlig politik. Allt snack om ”arbetslinjen” visade sig inte bara vara snack.

I ett land där vallöften och det som ligger i begagnade blöjor brukar har ungefär samma värde kommer här nu fyra partier och gör det de lovade före valet att de skulle göra.

Chock och förstämning i landet.

Alla som trodde att det skulle bli samma gamla sossepolitik fast med en yngre statsminister i moderaten Fredrik Reinfeldt och röstade därefter får på ren svenska skylla sig själva.

För oss borgerliga är det nu viktigt att inte tappa initiativet och ställa oss själva i försvarsställning. Den ”kaxighet” som Alliansen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet visade upp före valet måste finnas kvar även efter valet.

Alliansen lovade en politik som skall stimulera jobb före arbetslöshet. Detta håller de på att införa nu med hjälp av både piska och morot. Och glöm för all del inte att det finns avsevärt många fler ”morötter” i systemet än det finns piskor. Vi skall inte behöva skämmas för att vi har en regering som vågar ställa krav på dem som vill ta del av försäkringssystemen i vårt land.

Vi skall vara stolta över en regering som vågar utmana etablerade ”sanningar”. Som vågar överväga att göra Sverige till ett mer ”normaleuropeiskt” land där man kan köpa vin i stormarknader och receptfria läkemedel i närköpet.

Så sluta inte att förklara och påtala det positiva i den borgerliga politiken. Ta och behåll initiativet. Annars är risken att väljarna kommer att lägga sin röst på en illusion nästa val. Illusionen ”Folkhemmet”.

För så är det, på gott och ont, ”Folkhemmet” många av oss växte upp i finns helt enkelt inte längre.

Det är nya tider.

Och nya tider kräver nytt ledarskap.

James Bond är död. Länge leve James Bond!

Häromdagen hade jag förmånen att se den nya Bondrullen CASINO ROYALE med den ”nye” Bond i Daniel Craigs gestaltning.

Jag har aldrig riktigt fångats av ”grejen” med James Bond. För mig har det alltid varit frågan om svart och vitt. Sexistiskt och ytligt med en on-liner-droppande smokingutklädd snubbe som alltid tar skurken, alltid får tjejen och har tekniska leksaker som oftast är lite väl ”spejsade”. Sällan spännande och sällan engagerande. Mest yta utan djup.

Som underhållning var det oftast okej, men jag tog sällan ”med mig filmen” när jag lämnade biografen. Du vet, sådär man gör när man har sett något riktigt bra och/eller tankeväckande.

CASINO ROYALE är inte en typisk Bondfilm. Den har nämligen djup, känsla, respekt för kvinnor och en story som stundtals engagerar.

Här får vi möta den ”unge” James Bond innan han upphöjts till ”dubbelnollstatus”. Glöm alla Bondfilmer du sett. De finns inte. Här börjar vi om från början. Vissa ”måsten” är inte etablerade ännu. T ex svarar den unge James Bond bartendern som frågar om ”drajan” skall vara rörd eller skakad med ett lätt irriterat: - Ser det ut som jag bryr mig!?

Skurken – excellent spelad av danske Mads Mikkelsen – är inte ute efter världsherravälde utan snarare en girig bankir som tvättar pengar åt terrorister. Hans girighet (med benäget bistånd från James Bond) sätter skurken i klistret och han tvingas anordna en pokerturnering med $ 150.000.000 i potten. James Bond skickas dit för att vinna. Vägen till vinst är inte spikrakt om man säger så.

Parallellt med den storyn finns där en minst lika intressant kärlekshistoria mellan vår lönnmördartjänsteman och dennes landsmaninna från finansdepartementet Vesper Lynd (Eva Green). James Bond och ”äkta” kärlek kan väl aldrig gå ihop tänker du!? Rätt och fel. Det funkar och ger en dimension till denna film som de tidigare saknat. Dessutom ger den en förklaring till den ytlige kvinnokarl som Bond senare blir.

Actionscenerna är överlag fantastiska. Stundtals för långa för min smak men välgjorda och ovanligt realistiska för att vara James Bond.

Allt som allt är detta med mycket bra film som endast lider av att vara aningen för lång.

Den som gör att denna nya Bondfilm är så bra som den är lystrar till namnet Daniel Craig. Hatad och uträknad av många innan han ens hade påbörjat inspelningen har han visat vad man kan göra med karaktären James Bond om man har ett hyfsat manus är själv är en mycket skicklig skådis. Craigs Bond engagerar, imponerar och känns mänsklig och sårbar utan att för den skull tappa den legendariska självsäkerheten. Craig låter oss helt enkelt lära känna James Bond bättre, vilket i sin tur gör att vi bryr oss mer om honom än vi gjort tidigare.

Storyn är smart utan att vara krånglig. De övriga skådespelarna är som sämst mycket bra. Som bäst fantastiska, då täcker jag främst på Dame Judy Dench vars ”M” lyser på ett sätt som hon inte gjort i tidigare Bondfilmer. Antagligen är detta en positiv bieffekt av det faktum att hon denna gång möter en ”riktig” skådespelare och ingen gammal tv-skådis.

När filmen är slut vill man ha mer. Veta mer, se mer och uppleva mer.

Det är första gången en Bondfilm lämnar mig med den känslan.

Betyget måste bli högt. Mycket högt. 4,5 av 5.

Se den – men gå på toa innan du slår dig ned i salongen.

Den onde Borg och de stackars arbetslösa.

Idag kan man, i enlighet med gällande regler, bli av med sin ersättning helt och hållet om man inte söker jobb när man är arbetslös. Få handläggare vill dock vara den som utlöser denna "atombomb", eller ens "skramla" med den.

Nu föreslår vår finansminister istället ett lindrigare straff för dem som inte söker jobb trots att de lyfter a-kassa.

Och detta väcker ont blod!?

Vill du inte jobba så slipper du, men då får du lösa din försörjning på annat sätt än att belasta de gemensamma a-kassorna!

Vill du ha a-kassa måste du aktivt söka jobb.

Skiter du i att följa reglerna kan du drabbas av konsekvenser.

VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ SVÅRT?

Jag tycker det låter logiskt, självklart och sunt.

Min blogg, min blogg... Varför har du övergivit mig!?

Det har inte blivit så mycket bloggande på ett tag. Har inte känt något sug. Inget sug, inget bloggande.

Så enkelt är det.

Dessutom är vi ju inte direkt överösta med politiska skandaler just nu.

Såg filmen FLAGS OF OUR FATHERS häromdagen... Den var väl bra, antar jag!? En svag trea i betyg. Aldrig dålig men aningen för lång och aningen för oengagerande för min del.

För övrigt är The Colbert Report bland det smartaste och roligaste som går att se just nu. Finns på nätet!

Samma visa varje gång

Stämmningsbild från Essingeleden den 1 november 2006.

Ja se det snöar, ja se det snöar. Det var väl roligt!? Hurra!

Inte fan var vi ett skvatt mer förberedda på vintern detta år heller.

Jag önskar att jag var norrlänning. Då skulle jag i alla fall kunna sitta nu och peka finger och begabba alla odugliga "noll-åttor" som "int tycks fatt' att de bli vinter varje år".

Att vi ALDRIG lär oss!