Göran gör bort sig och sitt parti!

Det finns de som påstår att ärlighet varar längst… Fan trot!?

Göran Perssons uppriktighet i Erik Fichtelius dokumentär är inte befriande. Den är plump och småaktig. Göran Persson tycks vara en mycket liten människa med väldigt låga tankar om sin omgivning. Alla påståenden om att han kan vara en buffel och mobbare bekräftas nu av Göran Persson själv.

Tajmingen är för övrigt hejdlöst dåligt vald ur ett socialdemokratiskt hänseende. Om nu Göran Persson är hälften så mycket strateg som han tycker själv borde han ha insett att tidpunkten för dokumentären – Monas Sahlins första arbetsdags som ny partiordförande för (s) – är optimal för att skada henne och i dess förlängning, partiet.

Redan i lördags såg vi en partiledare som istället för att tona ned sig och avgå med gott om ”plats” för framtidens ordförande istället tog för sig av både talartid och rampljus. Göran bröt därmed mot sina företrädares, Tage Erlander och Ingvar Carlsson, mer tillbakadragna sätt att tacka partiet.

Det hela grundar sig givetvis i att Göran Persson inte gillar Mona Sahlin och sannolikt aldrig har gjort det. Starka kvinnor tycks inte vara Görans grej (se Margot Wallström). Han tycker uppenbarligen att Mona Sahlin är en ovärdig efterträdare och har svårt att dölja detta.

Nu sitter han säkert på sitt Torp och gnuggar händerna av förtjusning åt den uppståndelse hans uttalanden i dokumentärer får. Göran verkar gilla att stå i centrum.

Som centerpartist har jag svårt att hålla mig för skratt åt det interna pajkastandet som Göran ägnar sig åt. Skrattet fastnar dock i halsen när bilderna på Olof Johansson dyker upp i rutan. Att så tydligt bli påmind om stödsosseriet var jobbigt, även för en som inte var med i partiet på den tiden.

Nåväl. Summan av det hela är att Göran Persson gör bort sig och sitt parti och gör det svårt även för hans beundrare och vänner att försvara det han ställer till med genom denna dokumentär. Eller som talesättet säger:

- Det A säger om B, säger mer om A än B.

Nyhetens obehag

”Det var bättre förr.”

”Man vet vad man har, men inte vad man får.”

Det kanske känns så… Men är det så?

Förändring är svåra grejer för de flesta. Allians för Sverige gick till val med ett genomförhandlat program över vad man skulle göra om man fick förtroendet att leda landet.

Denna eniga borgerlighet med en ”ung och fräsch” statsministerkandidat ställdes mot en splittrad, idéfattig vänster med en trött statsminister som själv visste att ”bäst-före-datumet” hade gått ut för länge sedan.

Och så gick det som det gick. Trots en hysterisk högkonjunktur så fick sittande regering spö och det Alliansen tog över.

Och det är nu det hemska inträffar…

De fyra borgerliga partierna börjar så smått genomdriva en borgerlig politik. Allt snack om ”arbetslinjen” visade sig inte bara vara snack.

I ett land där vallöften och det som ligger i begagnade blöjor brukar har ungefär samma värde kommer här nu fyra partier och gör det de lovade före valet att de skulle göra.

Chock och förstämning i landet.

Alla som trodde att det skulle bli samma gamla sossepolitik fast med en yngre statsminister i moderaten Fredrik Reinfeldt och röstade därefter får på ren svenska skylla sig själva.

För oss borgerliga är det nu viktigt att inte tappa initiativet och ställa oss själva i försvarsställning. Den ”kaxighet” som Alliansen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet visade upp före valet måste finnas kvar även efter valet.

Alliansen lovade en politik som skall stimulera jobb före arbetslöshet. Detta håller de på att införa nu med hjälp av både piska och morot. Och glöm för all del inte att det finns avsevärt många fler ”morötter” i systemet än det finns piskor. Vi skall inte behöva skämmas för att vi har en regering som vågar ställa krav på dem som vill ta del av försäkringssystemen i vårt land.

Vi skall vara stolta över en regering som vågar utmana etablerade ”sanningar”. Som vågar överväga att göra Sverige till ett mer ”normaleuropeiskt” land där man kan köpa vin i stormarknader och receptfria läkemedel i närköpet.

Så sluta inte att förklara och påtala det positiva i den borgerliga politiken. Ta och behåll initiativet. Annars är risken att väljarna kommer att lägga sin röst på en illusion nästa val. Illusionen ”Folkhemmet”.

För så är det, på gott och ont, ”Folkhemmet” många av oss växte upp i finns helt enkelt inte längre.

Det är nya tider.

Och nya tider kräver nytt ledarskap.

Träffade Maud idag.

Per Ankersjö, Solveig Ternström och Maud Olofsson valspurtar i Stockholms city.

Maud Olofsson valspurtade i centrala Stockholm idag. Tog med mig sonen och gick dit för att ge mitt stöd så här i valrörelsens sista skälvande timmar.

Fick också möjlighet att träffa henna och språkas lite.

Hon är en förtjusande personlighet som det är mycket lätt att charmas av.

Min son och min partiledare.

Känns bra att ha en partiledare som är så lätt att tycka om.

BTW: I morgon ger vi Göran Persson ledigt i minst fyra år så han kan åka till sitt älskade "Torp" med sin Anitra och ta igen sig efter 10 år som statsminister.

Göran Persson låter som en förlorare INNAN valet!

Först sitter han och surar i TV4 studion. Och nu det här:

– Vi har haft en av de största skandalerna i svensk politik i modern tid i den här valrörelsen och den har fortfarande inte blivit klarlagd. Om de borgerliga vinner valet så kan det mycket väl vara just därför att man gjort det här intrånget i våra datorer. Det är en demokratisk skandal som är av sådan omfattning att om man skulle missa att klara ut vad som hänt före valet, så faller ansvaret väldigt tungt på folkpartiet och Lars Leijonborg.

Detta slänger Göran Persson ut sig idag när han röstade på Kungsholmens bibliotek. Det låter som en förlorare som ursäktar sig i förväg. Och det imponerar i alla fall inte på mig!

Med Perssons resonemang kan man ju även hävda det omvända. Att det är folkpartiets fel om alliansen INTE vinner valet.

Efter att ha följt valrörelsen nära de senaste veckorna och pratat mycket med ”vanligt folk” har jag själv landat i analysen att den största förloraren av spionskandalen kommer att bli folkpartiet själva men att alliansens övriga partier knappast kommer att skadas av det inträffade. Inte heller den ”skada” som socialdemokraterna kan ha lidit av att folkpartiet suttit inne på förhandsinformation kan ens i min vildaste fantasi vara tillräcklig för att påverka valresultatet.

Det är nog helt enkelt så att fler och fler ”mittenväljare” (de som avgör varje val) börjar genomskåda den socialdemokratiska valpropagandan som tas fram vart fjärde år.

Skolorna ser ut som de gör. Vården fungerar som den fungerar. Polisens tillkortakommanden är vad de är. Och allt detta har skett under Perssons vakt.

Med andra ord: Det valfläsk som skulle behövas för att låsa valet till sossarnas fördel finns inte.

Spelet är över och Persson vet det.

Det är därför som han redan nu börjar skylla ifrån sig.
---
Pingat på intressant.se

Vad hände Göran Persson? Är du sur?

Det var en småaktig och "liten" statsminister som satt i TV4:s studio igår. Till synes minder nöjd med att "bara" vara en av sju partiledare.

Hans påhopp på Lars Leijonborg var inte bara plumt och tanklöst, det var också ytterst dåligt taktik.

Socialdemokraternas partiledare ger ett surt intryck, som om han vet att det kommer att spricka på söndag!?

Med tanke på att socialdemokraterna kör egna opinionsundersökningar kanske han har anledning att sura och uppträda buffligt?

Hoppas!
---