De senaste dagarna har fler och fler inom Centerpartiet i Stockholmsregionen reagerat starkt på det förslag till riksdagslista som Centerpartiets nomineringskommitté i Stockholms län presenterade förra veckan.
Kritiken går ut på följande: Samtliga kandidater under 35 år har, med ett litet undantag, flyttats ned på riksdagslistan i förhållande till sin placering i medlemsomröstningen.
Jag sitter inte i nomineringskommittén – jag är inte ens medlem i länets Centerdistrikt – men jag kan direkt se det farliga i att agera som man gjort i detta fall. Då jag personligen är bekant med några av de yngre namnen på listan vet jag att det inte är olämpliga att representera Centerpartiet – alltså måste det vara något annat som föranlett nomineringskommittén att agera som de har gjort. Vad detta är vet jag inte och väljer att inte spekulera i.
Klart är att det är färre unga som söker sig till de politiska partierna nuförtiden. Det få unga som gör det måste tas om hand på bästa sätt. De representerar en viktig del av väljarkåren och deras perspektiv tillför alltid en viktig dimension i det politiska samtalet.
Alla som sysslar med politik behöver förstå hur viktigt det är med symbolhandlingar. Dessa symbolhandlingar kan, vare sig man vill det eller inte, för stora konsekvenser för ett varumärke eller en organisation.
Att mer eller mindre konsekvent hålla tillbaka de unga politikerna på en riksdagslista är en symbolhandling som knappast kommer att locka fler unga till Centerpartiet.
En motsatt symbolhandling hade istället kunna vara att göra det motsatta. Att flytta fram de yngre på listan och visa att Centerpartiet tar hand om framtidens politiker och uppmuntrar de yngre att engagera sig i vårt parti.
Nu är det dock så väl att nomineringskommitténs förslag är just bara ett förslag. Det är på nomineringsstämman som listan kommer att fastställas och något säger mig att denna fråga kommer att tas upp där. Återstår bara att hoppas att medlemskåren inom Centerpartiet i Stockholms län värnar de yngre inom partiet mer än kommittén.
