Den senaste tiden har det handlat mycket om vänsterns planer på att likt Allians för Sverige gå ihop i en vänsterkartell där man skall enas om stora frågor inför valet 2010.
Många, inklusive undertecknad, har svårt att se vänsterpartiet och miljöpartiet gå i takt med varandra, särskilt och Sahlin och Juholt slår på trumman. Men det fanns en hel del skeptiker när Allians för Sverige startade och vänsterkartellen har bevisligen fått ihop ett par budgetar under de 12 år av vänsterstyre före 2006.
Vänsterkartellens svagaste kort är inte Lars Ohly, som verkar leva upp för närvarande. Även om det är busenkelt att göra sig lustig över det orimliga med finans- , försvars- eller utrikesminister Ohly så kan han säkert bli arbetsmarknadsminister eller varför inte socialminister!? De tunga ministerportföljerna kommer sossarna garanterat tinga som sina. De är ju för bövelen fortfarande sossar.
Skulle olyckan vara framme så det blir regeringsskifte 2010 är jag övertygad om att v-kartellen får ihop en regering. Vad de borgerliga än tycker.
Vänsterkartellens svagaste kort är alltså inte Ohly. Inte heller trulgubben Peter Eriksson eller Maria Wetterstrand är problemet. Problemet heter Mona.
Historiskt sett tenderar vi svenskar att ty oss till det trygga och invanda vid tuffa tider. Socialdemokraterna, med sina olika varianter av minoritetsstyre, har varit bland det tryggaste vi vet. Landsfäder som Per-Albin, Erlander, Ingvar Carlsson och Göran Persson (Palme blev aldrig ”landsfaderlig”) har stått för stabilitet och trygghet – upplevd – inte nödvändigtvis verklig.
Problemet för socialdemokraterna är att Mona Sahlin inte med bästa vilja i världen kan beskrivas som en ”Landsmoder”. Hon är på sin höjd en ”Landsmorsa”.
Hennes stil. Unik och framgångsrik. Är lämplig för en sakfrågepolitiker. En politiker som går in i en specifik debatt, där han eller hon har god kunskap, och argumenterar. Monas ledarstil känns inte rätt. Bevisligen har hon heller inte stora delar av socialdemokratin med sig i båten.
Frågan är då vem som leder vem. Är det Mona som leder partiet eller är det partiet som leder Mona?
Jag vet vad jag tror…
Efter vänsterkartellens knappa förlust valet 2010 kommer Mona Sahlin att lämna rikspolitiken och bli konsult på fin pr-byrå ett tag för att sedan göra succé som landshövding i Stockholms Län några år senare – slutet gott allting gott.
