Att i dessa dagar skriva om Kristina Axén Olin kan väl knappast betraktas som originellt, men det är ett par tankar som ”ploppar upp” när jag läser om detta sittandes i Afghanistan 700 mil från Stockholm.
- Kristina Axén Olin är en utomordentligt bra företrädare för moderaterna. Jag delar inte hennes ideologi eller politik men har vett att uppskata en duglig partiföreträdare, oavsett partifärg.
- Hennes (tidigare) personliga svårigheter (i vad mån de ligger till bakgrund för hennes beslut) är mänskliga och beklagansvärda.
- Hur många ensamstående trebarnspappor lyckas hålla en politisk toppkarriär levande. (Jag vet inte, jag bara undrar!?)
- Ingen är oersättlig, inte ens Kristina Axén Olin. Däremot är hon sannolikt på kort sikt svårersättlig.
- Sossarna har nog svårt att inte jubla mellan skål och vägg när Jämtins största hot lämnar Stockholmspolitiken.
- Moderaterna skall välja efterträdare med valet 2014 i sikte. Traditionen i Stockholm bjuder att det blir maktskifte varje mandatpariod. Så har det länge varit och så kommer det länga vara… (Men det vore onekligen omväxlande om borgarna satt kvar fyra år till!)
- Genomslaget i media i samband med hennes avgång visar tydligt viken galjonsfigur Kristina tycks ha varit för moderaterna.
- Sist men inte minst… livet går vidare, även för Kristina!
