Folkpartiet spionerar på (s). Så fiffigt av dem.

"So it is said that if you know your enemies and know yourself, you will not be imperiled in a hundred battles; if you do not know your enemies but do know yourself, you will win one and lose one; if you do not know your enemies nor yourself, you will be imperiled in every single battle."

Sun Tzu: The Art of War, 3 kap. Sista versen.

Spionage har varit en del av krigskonsten sedan urminnes tider. All verksamhet som innebär en konkurrenssituation har potentialen att locka till spionage. Mellan företag, idrottsklubbar, nationer och - ja kan du tänka dig - även politiska partier.

Samma dag som Göran Häggluns frågades ut i SVT kom nyheten att en kd-anställd riksdagskandidat hade försökt luska ut när socialdemokraternas valaffischering skulle börja. Den så kallade "kd-spionen" var ett faktum.

Av en händelse, som ser ut som en tanke, kommer det nu fram att folkpartiet under en längre tid tycks ha haft tillgång till känsliga uppgifter på den socialdemokratiska interna datanätverket "SAPNET" samma dag som Fredrik Reinfeldt frågades ut.

Antingen har socialdemokraterna flax (inte helt osannolikt) eller så har de några av riktigt skickliga spinndoktorer i sin sold. Du vet vad jag tror!

Enligt uppgift är det en folkpartist som läckt till Dagens Industri, upprörd över sitt partis smutsiga metoder.

Den skada som denna uppgiftslämnare sannolikt åsamkat "sitt" parti är sannolikt stor, även om jag tror att folk i gemen kommer att rösta på det parti vars åsikter de delar och sannolikt fästa mindre avseende på partiets metoder - även om det givetvis finns gränser.

Skall man nu tolka detta inlägg, inklusive rubriken, som ett försvar för folkpartiets tilltag?

Både ja och nej.

Ja, därför att spionera och skaffa underrättelser om sina politiska motståndare är en verklighet. Detta sker öppet genom att man läser och analyserar allt som finns om de andra partierna samt har punktmarkering på nyckelpersoner när de talar på gator och torg. Jämför med t ex ambassaders militärattachéer, som de facto tjänar som "legala" spioner.

Den dolda underrättelsetjänsten förnekas alltid kategoriskt, av alla som håller på med sådant. Även om man i många fall alltid vet att den finns. Själva poängen med dold underrättelseverksamhet är att man inte skall kunna läsa om den i Dagens Industri eller Aftonbladet.

Folkpartiet - i alla fall de som kände till detta inom folkpartiet - har bevisligen misslyckats med att dölja vad de håller på med, kanske till och med skrävlat kollegialt om detta!? Detta i sin tur indikerar att de inte är särskilt skickliga.

Vilket i sin tur antyder att de inte har någon organiserad dold underrättelseverksamhet i sin organisation. Vilket är bra, men i detta fall dåligt för fp. Hade de haft en sådan organisation hade vi nog aldrig fått läsa om det.

Och nej, därför det aldrig är okej för ett politisk parti att hyckla. Folkpartiet är inte sena att fördöma andra för deras tillkortakommanden så snart tillfälle ges. Därmed är det inträffade pinsamt och klandervärt på alla sätt och vis.

Att socialdemokraterna nu lovar att polisanmäla är bra. Stämmer uppgifterna är det sannolikt fråga om grovt dataintrång och således straffbart.

Ansvariga "Batongliberaler" skall skämmas och straffas.

En vädjan till socialdemokraterna bara. För er egen skull:

Skicka för guds skull inte fram Marita Ulvskog igen.

Snälla låt bli!

Skicka fram Håkan Juholt hellre. Han är klockren.

Håkan = Bra

Marita = Obra!

En sak till.

Varför finns det påstått känslig information från SÄPO på ett nätverk som bevisligen inte är särskilt säkert? Gör om, gör rätt!

Valrörelsen börjar utvecklas till en riktig ”spionvalrörelse”. Jobbigt för de inblandade. Men mumma för bloggar och annat löst folk!

Den enes död… Ja, du hajar!

---

Aftonbladet om spionaffären
Expressen om samma

Statsminister Reinfeldt: En ödmjuk ledare med en tydlig målbild.

Jag har historiskt sett varit misstrogen mot min namne Fredrik Reinfeldt. Men efter att ha sett honom i partiledarutfrågningen och det efterföljande telefonväkteriet på SVT 24 måste jag medge att han växer i mina ögon. Han känns på riktigt.

Reinfeldt anklagas ibland för att vara velig och ”hal som en tvål”. Det äger nog sin riktighet.

Reinfeldt är ingen Winston Churchill (som inte var särskilt lyckad i fredstid). Han är ingen ”krigsledare” som står fast ”come hell or high water”.

Reinfeldt verkar vara en lyssnare. En nyanserare. Helt enkelt en eftertänksam systemförändrare som sakta men säkert vill ta Sverige till nästa modell. Den ”arbetslinje” han och alliansen talar om går ut på att minska bidragsberoendet och öka sysselsättningen med en tydlig politik.

Detta står för övrigt i skarp kontrast mot vänsterns totala brist på en strategi för att skapa nya jobb (utöver vänsterpartiets önskan att skattefinansiera fler jobb i den offentliga sektorn). De räknar med att det som den goda konjunkturen inte löser sopar AMS under mattan som bara de kan.

Nej. Jag har nog haft fel om ”Rajraj”. Fredrik Reinfeldt är nog ”på riktigt”. Min misstro var nog felriktad. Misstron borde vara riktad mot ”gammelmoderater” som saknar ”lintottar” i den fria pressen och liknande traditionella moderater som med styv överläpp fnyser åt ”såssar”.

Om Reinfeldt blir statsminister kommer vi sannolikt att slippa den ”fort men fel” politiken som regeringen Bildt bjöd på i sin brådska att bryta upp med det 50 år gamla folkhemmet på bara några år. Det gick ju ”sådäääääär”.

Reinfeldt utstrålar kompetens, ödmjukhet och styrka. Han vet var han vill och han vet att han måste ha med sig väljarna på vägen. Han kommer alltså tålmodigt ta ett steg i taget.

Och så länge centerpartiet finns med och begränsar de värsta dumheterna, och bidrar till att bland annat miljön inte glöms bort, kommer det säkert bli riktigt bra.

En lyssnande ledare i goda tider och en hårding i dåliga tider. Det är grundreceptet för ledarskap.

Och för att citera en bufflig hårding som styrt vårt land en längre tid nu: ”Det går bra för Sverige”.

Instämmer.

Släpp fram en ny och ödmjukare statsminister!

Federley motarbetar centerpartiet på sin blogg!

CUF-ordföranden Fredrick Federley vill göra gällande att han är centerpartist.

Varför han då reklam för piratpartiet på sin blogg?


Ja, jag fattar att det är Google och inte Fredrick som ligger bakom.

Men lite lattjo får du medge att det är!?

:-D

Det är synd om Lars Danielsson!

Det är synd om Lars Danielsson!

Ja, jag är allvarlig. Det som han har fått utstå det senaste året står inte i proportion till det han eventuellt har gjort sig skyldig till.

Det var inte Lars Danielsson som startade Tsunamin som kostade tusentals och åter tusentals liv.

Det var inte Lars Danielsson som var ensam ansvarig för regeringens och den svenska statsapparatens tillkortakommanden dagarna efter katastrofen.

Och det var inte Lars Danielssons fel att Laila Freivalds framstod som arrogant och känslomässigt frånvarande.

Det Lars Danielsson har gjort, enligt JO, är att han försvårat utredningen av händelserna efter katastrofen genom att inte kunna svara klart och tydligt för sin roll i de olika skeendena.

Utan att säga det rent ut så säger JO att Danielsson har ljugit och i viss mån vilselett. Och det är givetvis inte acceptabelt och ett nog så starkt skäl till att han gör rätt i att avgå som chef för statsrådsberedningen samt sluta fungera som Statsministerns närmaste rådgivare.

Göran Persson påstår att Lars Danielsson mår mycket dåligt efter att ha ”hängts ut” i media där han bland annat har anklagats för otrohet.

Det finns de som vill göra gällande att mycket av det ”tryck” som riktats mot Danielsson mer har med hans person och ämbete än de faktiska omständigheterna.

Helt fel ute tror jag inte att de som menar detta har. När tillfälle ges att ge sig på en mäktig sosse som lurar i maktens finrum är det nog svårt för många kritiker att besinna sig. Även jag har gjort mig lustig över Lars Danielsson här på bloggen.

Av detta drar jag två slutsatser:

1. Reaktionen mot Lars Danielsson var överdriven.

2. Han har själv förvärrat situationen genom sitt eget agerande.

Till sist.

Den som har pekats ut som ytterst ansvarig för Sveriges svaga insats i samband med katastrofen heter alltså inte Lars Danielsson.

Han heter Göran Persson och är Sveriges statsminister.

Den 17 september kan du handgripligen påverka om han skall få fortsatt förtroende eller inte.

Missa inte det tillfället.

Angående Lars Danielsson

Hejdå Lars!

Moderata puckon slår till igen!

För fyra år sedan var det moderat smygrasism i valstugorna.

I år sker det mer öppet. En moderat kvinna som kandiderar till landstinget och Nykvarns kommun hade den goda smaken att blotta lite av sina innersta tankar i Länstidningen Södertälje:

Bäste redaktör/redaktionen,

Nu är det andra gången på 1 vecka, som en del bedårande bilder på skolbarn trycktes i LT.

Och det är andra gången i rad som ETT svenskt barn/namn avbildas, refereras.

ETT.

I dag igen: Skolstart med rätt utrustning. Stora bilden i förgrunden ett barn med utländsk härkomst. I bakgrunden 2 barn med utländsk härkomst och knappt synlig en svensk pojke och i hörnet en svensk flikca. 2 bilder med invandrarbarn och 1 med en svensk flicka.

Förra veckan samma sak: idel mörkhåriga, söta barn med främmande namn.

Skolstarten skedde i Sverige och där fanns bestämt svenska barn, men med akribi letar man efter dessa mörka huvuden.

Jag älskar små lintottar. Är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?

Varför det?

Mvh Agneta Östman- Wenger

Moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin är "arg så att han kokar" och anklagar "stackars" Agneta för att ha "hål i huvudet".

Det mest pinsamma är förstås att Östman-Wengers tilltag blottar en av moderaternas största svagheter i årets val:

Skrapar du lite på ytan på den "nya" moderaterna hittar du ganska snabbt en hel hög "gamla" moderater som inte har förnyats ett enda någe. Det är givetvis därför som Littorin blir så väldigt arg. Det svider sannolikt rejält när en medlem av den "gamla stammen" går ut och sabbar för det "nya arbetarpartiet".

Jag vet hur jobbigt det kan vara. Vi är många i centerpartiet som allt för väl minns skammen i att ha Sven-Olle Olsson från Sjöbo i centerpartiet.

Nåväl. Skadan är redan skedd. En och annan vänsterkartellist gnuggar säkerligen händerna i förtjusning. Och med all rätt.

Vi får väl se hur allvarligt detta blir för "moddarna".

Så här långt har Sven Otto gjort vad han kan. Det går knappast att ta mer avstånd från en person och dennes uttalade än han redan har gjort!

Återstår för "Rajraj" att uttala sig.

Visst är det underbart med valrörelsen!

Lika som bär!

Lite läskigt får du ändå medge att detta är!

Längtan

En dag i juli hos Flickorna Lundgren vid Skälderviken.

Det var inte bara miljön som lockade!

Varför vill Ohly inte sin dotters bästa?

Nej, jag skall inte dra in Ohlys dotter i detta.

Eller jo, jag måste det.

Det går inte annars.

Jag ber om ursäkt och menar verkligen inget ont.

Jag är bara förvirrad och frusterad och måste få skriva av mig.

Jag vill bara att Lars Ohly lyssnar på sig själv och funderar på vad det är han egentligen sitter och säger i tv.

– Jag blir väldigt upprörd om man drar in min dotter här. Hon gör sina val utan påverkan från mig.
– I den kommunala skolan finns inte den utbildning hon vill gå. Jag blir oerhört upprörd när man försöker dra in min dotter i den politiska debatten.

Jag förstår att Ohly blir förbannad när man drar in hans dotter i debatten. Men frågan är ju högst relevant. Jag kan helt enkelt inte hålla mig.

I det Sverige som Lars Ohly och hans partivänner önskar leva i skall alltså han dotter, och alla andras döttrar och söner, berövas alla valmöjligheter och tvingas gå i en skola vars utbud inte tilltalar henne. Alla skall behandlas lika och individuella hänsyn skall utgå till förmån för en statligt reglerad norm?

Nej, det är inte det han säger. Han skall se till att de kommunala skolorna skall erbjuda den mångfalden. Har Ohly tappat greppet om verkligheten? Mångfald kommer sällan ur enfald!

Jag menar ine att den kommunala skolan är enfaldig, men jag är övertygad om att riktig mångfald endast är möjlig om vi tillåter olika former av skolor med olika former av pedagoiska inriktningar. I den "helkommunala" skolan Ohly strävar efter riskerar vi att politiska beslut, i vanlig ordning, hamnar som en våt filt över egna initiativ och då har vi en politiskt korrekt likriktning som just drar undan mattan från den valfrihet som många barn och föräldrar idag åtnjuter.

Är det bara jag som tycker att det Ohly säger låter orimligt?

Vad Ohly säger kan alltså tolkas såhär:

- Friskolor fungerar bevisligen, till och med min dotter går i en då det passade henne (frihet att välja* reds anm) bättre. Därför skall alla friskolor läggas ned för att det är... orättvist?

Jag blir stum!

PS. För övrigt var Lars Ohly fullständigt bländande i tv-studion. Han gav ett uppriktigt och trovärdigt intryck. Mycker charmerande på min ära. Synd bara att han är så långt bort från mig ideologiskt. För som person är han lätt att tycka om! Där har Göran Persson och flera andra partiledare en hel del att lära!

Rätt person. Fel politik!

Bloggnarcissism. Farligt eller bara roligt?

En klok kommentar på ett av mina inlägg konstaterade nyktert att det bli mer och mer bloggar om bloggar och de som bloggar. En slags intern ”maktkamp”, i brist på bättre ord, mellan höger och vänstebloggare, mellan homofober (äkta eller påstådda) och hbt-vänner samt allsköns andra grupperingar och/eller individer som av olika skäl hamnar i konflikt med varandra.

För vissa har bloggandet blivit en viktig del av deras identitet. Personer som kanske inte hade en arena att få synas och höras på har nu hittat den i bloggvärlden. En del, ni vet vilka ni är, uppdaterar sina bloggar flera gånger dagligen och verkar däremellan ägna resten av tiden åt att läsa och kommentera andras bloggar. När ni äter, sover och jobbar vet jag inte!?

Jag är både lite avundsjuk och bekymrad över den energi som ni tycks ha att lägga ned i denna virtuella värld.

Själv är jag lite speciell i mitt förhållande till bloggandet (tror jag). Jag gillar att skriva inlägg på min blogg men läser sällan andras. Inget jag är stolt över att erkänna, men likväl är det så. I vilket fall som helst sparar det lite tid till annat, om än inte nödvändigtvis viktigare.

Jag har en väldigt enkel syn på hela ”problemet” med ”Bloggnarcissism”.

Låt dem hållas!

Om t ex ”striden” mellan SannBlogg och Bloggen Bent lockar massor av läsare på intressant.se så är det väl helt enkelt så att det är det som lockar flest läsare på intressant.se!?

Och vilka är vi att döma över andras läsintressen?

Till saken hör att de mest lästa bloggarna är just det för att de ofta formulerar sig i aktuella frågor på ett intressant, och inte sällan provokativt, sätt och de uppdaterar sina bloggar ofta.

Dessutom vågar jag påstå att den bloggare som efter ett tag lägger all sin fokus på att skriva om sig själv och sina antagonister snart skulle bli tröttsam och därmed tappa läsare.

Oavsett partifärg hos dig som läsare så är du en del av den penninglösa marknadsekonomin i bloggvärlden. Tillgång och efterfrågan. Den dag vi slutar läsa, alltså efterfråga, narcissistiska bloggar kommer de att försvinna ut våra medvetanden. För även om de finns, så kommer bristen på intresse göra dem ”osynliga”.

För det är du själv som väljer vad du läser. Du och ingen annan!

"Mycket snack och lite verkstad" om våra skolor

Jag var på föräldramöte på mina barns skola igår.

Eftersom jag har en tjej som går i femman har jag varit med på ett antal föräldramöten vid det här laget. De brukar följa en slags ordning som efter ett tag blir mer och mer komisk, om nu komisk är rätt ord.

Man behöver inte vara särskilt lyhörd för att inse att det finns en hel del lärare som har synpunkter på den nuvarande ordningen i skolan. Men som tjänstemän förväntas de hålla sina politiskt laddade synpunkter för sig själva, i vart fall inte torgföra dem på eleverna föräldrar.

En grej jag la märke till igår är att de skriftliga omdömena som lärare på mina barns skola skall skriva om respektive elev är en offentlig handling. Detta ställer ibland till det för läraren, som kanske inte känner sig bekväm med att då vara helt uppriktig med allt som han eller hon har observerat, särskilt om det är saker av personlig karaktär.

Utan att känna till hela bakgrunden tycker jag att det verkar helt stolligt att personliga omdömen om enskilda elever skall vara offentlig handling. Givetvis skall föräldrar (motsvarande) ha rätt att få ta del av skolans handlingar gällande deras barn men jag ser inget som helst syfte i att press och allmänhet skall få gräva i dessa uppgifter. Sekretessbelägg dem med samma regler som vården har idag.

En annan ”komisk” sak som alltid slår mig när jag är i skolan är kontrasten mot utbildningsanläggningar för vuxna i det privata näringslivet (typ kursgårdar). På skolan kör man fortfarande med overheadprojektor och kala, lättrengjorda miljöer. Jämför med en kursgård som har fruktbuffé, fika med tilltugg, dataprojektor, bekväma stolar, god luftkonditionering och sköna heltäckningsmattor och gärna kryddat med lite snygg konst på väggarna också.

Våra barn tillbringar en oerhört stor tid av sin barndom i skolan. Jag förstår ärligt talat inte varför våra politiker hittills inte tycks vara beredda att satsa mer på skolorna. Det ser ju mer eller mindre ut i skolan som det gjorde för 25 år sedan då jag själv gick i plugget. Det enda som tycks vara nytt, miljömässigt, är att bänkarna idag är höj och sänkbara och att de stinkande stencilerna är borta till förmån för vanliga fotokopior.

Jag vill ha en skola som överträffar kursgårdarna.

Jag vill ha en skola som är så fin att både lärare och elever längtar till skolan.

Jag vill ha en skola där man inte bara säger att barn är viktiga utan även visar barnen att de är viktiga.

Jag inser att det skulle kosta pengar, sannolikt massor av pengar. Men med tanke på hur mycket pengar våra politiker kan satsa på enorma infrastrukturprojekt (läs: Tunneln genom Hallandsåsen eller varför inte Stockholmsförsöket) så visar detta mig att pengarna finns, det handlar mer om att vilja.

Politik är att vilja!

Ta bara en sån där sak som fruktkorgar. Varför inte se till att varje skola har fruktkorgar i varje klassrum!? Dels hjälper det till att hålla blodsockret på plats och dels är det bra att lära barn att gilla frukt. Och även om det alltid finns frukt i skolmatsalen så är det inte det jag far efter, utan det är närheten och enkelheten jag vill åt.

Lärarna är ett kapitel för sig. Tänk att som lärare varje föräldramöte få mer eller mindre genomtänkta råd från föräldrarna om hur man skall bedriva undervisningen. Jag misstror inte alls föräldrarnas motiv. De vill undantagslöst alltid väl och tror att det gör detta för sina barns skull. Och givetvis finns det odugliga lärare, precis som det finns odugliga ”ta vilket yrke som helst”.

Men jag vågar påstå att få föräldrar skulle få för sig att tala om för en kirurg hur hon eller han skall utföra en operation på deras barn men samma person tvekar inte en sekund att tala om för en högskoleutbildad lärare med kanske 15 års erfarenhet hur han eller hon skall göra sitt jobb.

Jag tycker att vi skall bli bättre på att lyssna på våra lärare och respektera att det är dom som kan jobbet. Givetvis skall vi visa intresse och ifrågasätta när det är något vi inte förstår eller tycker känns fel, men det går att göra utan att kränka en yrkeskårs skicklighet.

Förenklat kan man säga såhär: En lärare skall kunna lära ut på ett pedagogiskt sätt med elevens bästa för ögonen. Och det skall aldrig behöva ifrågasättas.

Om det behöver ifrågasättas kanske den personen inte skall vara lärare!?

För att detta skall fungera behöver föräldrarna kunna känna sig trygga i att skolorna i Sverige vet vad de gör och att de har tillräckliga resurser att göra det.

Och då var vi nästan tillbaka där vi började.

Det snackas mycket om att satsa på ”vård, skola och omsorg”... Sluta snacka. Börja visa!

Eller som det heter på engelska:

”It’s time to put your money where your mouth is!”

På förekommen anledning

Bara så att det inte råder några oklarheter i framtiden:

Jag tycker inte det är okej att försöka spionera på andra partier.

Jag fördömer det senaste fallet där en kristdemokratisk valarbetare och riksdagskandidat försökte sig på just detta mot socialdemokraterna.

Jag tycker fortfarande inte att denna händelse går att jämföra med Watergate.

Jag hoppas att detta gör att vi kan gå vidare i livet utan att någon skall behöva undra mer!

*skrivet med ett illmarigt leende på läpparna*

Sagan om varför du skall rösta bort Göran Persson.

Det var egentligen aldrig meningen att Göran Persson skulle bli Sveriges statsminister. Det var meningen att Mona Sahlin skulle bli det.

Men ödet ville annorlunda. En Toblerone och ett felaktigt brukat tjänstekort kom emellan. Och efter ett antal ”nej” i media på frågan om han skulle svara ja om s-valberedningen skulle ställa ”frågan”, stod plötsligt den bufflige men effektive finansminister från Katrineholm i riksdagens talarstol som statminister.

Han, som kanske hade tänkt köra ett tag som finansminister för att sedan trappa med en skön landshövdingspost i Sörmland!?

Men när Rörelsen kallar är det bara att ställa upp!

Göran Perssons tid vid makten har varit en liten berg och dalbana vad avser popularitet och framgång. Kanske stod han på höjden av sin karriär i samband med ordförandeskapet i EU. Finanserna var sanerade. Konjunkturen pekade uppåt och Göran själv var ”en spelare” i världspolitiken utan att göra bort sig.

I den begåvade Anna Lindh på UD såg Göran en utmärkt efterträdare som Rörelsens ledare. Dels skulle han slippa ta i ”Margotfrågan” (hon är på tok för själständig och populär för sitt eget och Görans bästa) och dels kände han nog, med rätta, att han gjort ”sina år vid fronten” för Rörelsen.

En gård i sitt älskade Sörmland stod och väntade. Bara EMU-valet att köra, sedan en snygg överlämning till Anna och saken skulle vara biff.

Vi vet alla vad som hände. Det var en tragedi av enorma mått när Anna Lindh blev mördad på NK. Vi var många som grät och än fler som var chockade och förstämda.

För Görans del blev detta jobbigt på mer än ett sätt. Givetvis var den privata sorgen det som kom att överskugga allt den närmaste tiden efter mordet. Men efter ett tag komma han säkert till insikt att hans ”reträttplan” hade gått i stöpet.

Den enda person som var karismatisk nog att mäta sig med Anna och som skulle kunna ta över Rörelsen var Margot.

Och hon var otänkbar av flera skäl.

För det första så ville hon inte, vilket i och för sig bara gjorde henne till en ännu attraktivare kandidat i mångas ögon och för det andra var hon ibland mopsig mot Göran, vilket givetvis inte gick för sig.

Anna hade också sagt saker till Göran som han inte gillade att höra, men Anna var i alla fall inte trotsig utan mera rak. Göran gillade rak men absolut inte trotsig.

En del av honom önskar nästan att sossarna skall sumpa valet så han kan avgå i god ordning, ta Anitra med sig till herrgården och skita i allt vad politik heter. Men hur skulle det se ut? Skulle han, Göran Persson förlora ett val och smita med svansen mellan benen!?

Nej, bättre då att se till att vinna eländet och avgå efter ett år eller två… suck! Ett eller två år till, hur skall han orka?

Han känner själv hur han förändrats under alla dessa år vid makten. Och när han är alldeles ärlig mot sig själv gillar han inte allt han ser. Han skulle så gärna bara vilja vara ”trivsel Göran”, den där runda, goa och glada killen från Katrineholm som gillar att ha det ”gôtt” i goda vänners lag.

Så nu sitter han på sitt fina tjänsterum på Rosenbad och funderar över sitt liv och vart det är på väg. Och tänker nog:

- Ett eller två år till. Hur skall jag orka!?

Och han som inte ens skulle bli statsminister från början.

--- SLUT ---

Detta är en saga. Alla likheter med verkligheten är avsiktliga. Alla påståenden som inte kan kollas upp med fakta är fantasi. Allt som kan verifieras som fakta, är fakta.


AVSLUTNINGSVIS
Göran har gett nog av sin kraft till Sverige.

Ge tillbaka till Göran på valdagen.

Rösta bort honom!

Innerst inne kommer han att tacka dig.

"Bloggarnas krig" - Om hur mitten blev höger

Socialdemokraten Johan Sjölander försökte häromdagen få till en tes som gick ut på att så kallade ”sossebloggare” eventuellt skulle vara mer moraliska än ”högerbloggare”.

För att underbygga sin tes tog han bland annat min blogg som exempel där jag hade ett inlägg som gick ut på att det var en grov överdrift att jämföra ”kd-spionen” med Watergate-affären.

På Sjölanders blogg uppstod en stundtals intressant, stundtals ”jiddrig” diskussion som verkar mynna ut i slutsatsen att vare sig Sjölander eller Lennart Regebro inte gillar att ”ge sig” och önskar att vinna debatter till varje pris.

Att i dagens Sverige försöka utmåla ett parti och dess anhängare som moraliskt högtstående i förhållande till andra partier är bara naivt och historielöst.

Alla partier har ett eller ett par skellett i garderoben, även socialdemokraterna. Och detta är inte menat som en ursäkt för kd-spionens agerande, utan som en påminnelse om att det torde vara mindre listigt att ”ta den moraliska ståndpunkten” i denna eller någon annan fråga.

Själv blev jag lite förvånad över två saker:

1. Att jag är en ”högerbloggare”!? Förvisso är jag centerpartist, men min egen definition av ”höger” är en bra bit längre högerut än där jag befinner mig politiskt. Men om det passar Johan Sjölander att enögt betrakta alla ickesocialistiska bloggare som ”högerbloggare” så kan jag inte gärna hindra honom, hur mycket jag en skulle vilja.

2. Att jag, implicit, skulle kunna vara besatt av en ”känslomässig avsky mot socialdemokratin”. Ett lustigt påstående med tanke på att jag i modern tid faktiskt har röstat på socialdemokraterna och inte känner, eller har känt, någon avsky åt det hållet.

Även om jag får medge att Marita Ulvskog och Bosse Ringholm kan locka fram dåliga sidor hos mig. Men det har mer att göra med hur jag ser på dem som politiker snarare än det faktum att de råkar vara sossar.

Det finns, dessvärre, gott om mer eller mindre stolliga borgerliga politiker också. Och jag lovar att ”ge mig på” även dessa när och om de får makten och börjar göra bort sig i mina ögon.

Jag kan inte skaka av mig känslan av att Johan Sjölander försöker sätta socialdemokraterna i ett slags ”underdogläge” genom att driva sin tes att det finns ”sossehat” och rabiata politiska motståndare till socialdemokratin och mena att detta ”skrämmer” honom.

Syftet verkar vara att försiktigt ”demonisera” socialdemokratins politiska meningsmotståndare genom den klassiska tekniken ”guilt by association”. Jag hoppas att jag har fel. Jag vill tro att jag har fel. Men jag vet som sagt inte.

Den polarisering som stundtals tycks förekomma i den politiska bloggvärlden tycker jag är olycklig.

Och jag tycker det är än mer olyckligt när en vanligtvis nyanserad bloggare som Johan Sjölander sällar sig till de som polariserar.

Stackars Göran Persson – Det ville sig inte igår!

Sveriges statsminister, tillika ordföranden för socialdemokratiska arbetarepartiet, Göran Persson utfrågades i SVT igår.

Det gick enligt många inget vidare . Expressen noterar att ”Han Som Bestämmer” tog till så kallad härskarteknik mot utfrågaren Mats Knutsson när han inte gillade konstruktionen på en fråga. Han skall även ha fräst mot en studiovärdinna

Aftonbladet noterar att Göran Persson uppträdde tvärt och surt efter utfrågningen i vad de väljer att kalla ”Perssons hån mot tittarna” .

Jag såg själv utfrågningen och håller med om att det inte kan rankas som en av statsministers främsta insatser i dessa sammanhang. Och även om kvällsblaskorna har en tendens att överdriva - som att t ex att kalla det Persson sa till Aftonbladet som ”hån mot tittarna”, vilket det givetvis inte var - så var det säkert så att Göran inte var i form igår och därmed besviken på sig själv när han kände att det inte blev så bra som han hade hoppats.

Kommer detta nu att avgöra valet till Alliansens fördel?

Mmm, skulle vara trevligt om så blev fallet… men knappast!

Dels är det lång tid kvar till valdagen och dels tror jag inte att just denna utfrågning kommer att vare sig stöta bort eller locka till sig några större mängder väljare.

Den omedelbara effekten lär väl bli att borgerliga bloggar, mer eller mindre skadeglatt, ser detta som en bekräftelse på hur trött och regeringsoduglig Persson är (har blivit!?) samtidigt som vänsterbloggare kliver fram till försvar, antingen genom att misstänkliggöra borgarbloggarnas motiv/retorik/faktavinkling/tonfall (stryk det som ej önskas) eller genom att låta meddela att Göran Persson ”faktiskt” gjorde rätt bra ifrån sig.

Jag nöjer mig med att konstatera att Göran Persson igår inte levde upp till de väldigt höga krav som jag och många med mig (oavsett partifärg) har på den skicklige retorikern.

Jag väljer också att konstatera att det dessvärre är lite skit samma med den saken vad avser valutgången.

Göran kommer tillbaka, var så säker. Om det räcker till valseger vet ingen idag, allra minst jag.

Men hoppas kan man ju alltid… Att det inte räcker. Sossarna skulle må bra av att sitta i opposition ett tag.

Med ett tag tänker jag mig en sådär tolv till sexton år! :-)

Torekov

Taget med en Nokia N80. Gränsen mellan kamera och telefon blir bara mindre och mindre.

Kd-spionen ger upphov till dagens överdrift!

Med reservation för att Expressen kan ha fått uttalandet om bakfoten så måste jag bara säga att Amerikainstitutets chef Erik Åsard får till dagens överdrift när han drar paralleller mellan Watergateskandalen och kd-ungdomen som försökte bli valarbetare hos sossarna.

I ena ringhörnan har du USA:s president, ledare för den "fria världen" och "världens mäktigasteman", som ser till att agenter skall avlyssna politiska motståndare med illegal avlyssning och i andra ringhörnan har du en ung tjej som på eget bevåg, såvitt man vet, försöker komma åt information hos SSU och (S) genom att få jobb som partiarbetare.

Det den kd-anställde har gjort är givetvis illa, men att jämföra med Watergate är bara för mycket.

Lite perspektiv om jag får be.

Dessutom är tajmingen för storyn underbar. Dagen efter att Göran Hägglund gör bra ifrån sig i tv kommer denna stinkbomb för kd ut i media.

En tillfällighet? Not bloody likely!

Sossarnas spinndoktorer vet vad dom gör!

Och Marita Ulvskog kan än en gång gå ut och kräva att en partiledare hos de borgerliga skall be om ursäkt för en individs dumma initiativ. Precis som Göran Persson bad om uräkt för vad sossen Mats satt och fantiserade ihop om Rajraj för ett tag sedan!?

Sossarna är lika goda kolsupare som andra partier, om inte värre om man skall ta med det socialdemokratiska politiska spioneriet som pågick i idustriell skala under betäckningen "IB".

Så snälla, söta, rara, Marita Ulvskog. Sluta spela "upprörd" och kliv ner från dina höga hästar och sitt ner en stund och lyssna lite innåt. Du kanske kommer bli överraskad över vad du får höra.

Testa dig innan det är försent!

Igår gjorde en nära vän till mig ett antal partitest på olika tidningars webbplatser.

Det var intressant att få se. Resultatet blev aningen överraskande för mig, och i viss mån även för henne.

Det nyttigaste med den övningen var framförallt att hon plötsligt tvingade sig själv att ta ställning i en uppsjö frågor som hon kanske inte hade funderat på särskilt mycket. I vissa frågor var hon mycket bestämd meddans i andra tog det tid att komma fram till en åsikt. Främst därför att frågeställningen var ny för henne.

Jag hade givetvis hoppats att hon skulle ”se ljuset” och bli centerpartist. Men där bedrog jag mig. Det blev ett annat parti som i varje test hamnade överst i varje test. Och med tanke på svaren hon gav på frågorna så var det helt i sin ordning.

Lika tydligt var det att hon inte höll med ett parti om allt. Det är det nog ytterst få som gör.

Man måste ta dessa ”partitester” för vad de är. En tankeväckare snarare än en definitiv guide till hur du måste rösta. Icke destomindre väcker de i bästa fall en större medvetenhet hos den som gör testet och en insikt i att det faktiskt finns en hel del, främst ideologiska, skillnader mellan partierna.

Jag vill uppmana alla att göra dessa tester, både de som är politiskt engagerade och de som säger sig ”skita i politik”.

Och du som är politiskt aktiv… fuska inte!

Du kan nog utan problem svara så att ditt parti hamnar högst i summeringen. Men var ärlig mot dig själv. Du behöver inte byta parti bara för att du kommer till insikt att du kanske inte sitter i ditt partis mittfåra.

Testa dig innan det är försent!

Cool Katt

Denna coola misse (notera örat) kan du, med lite tur, få träffa på Café Lyran söder om stan.

Hans namn är inte känt för undertecknad.

Inte heller hur örat blev som det blev.

Men jag vet i alla fall att han gillar färska räkor.

Jag gillar katter!

Solnedgång över Kattegatt

Mer sommar. Mer saknad.