tisdag, februari 28, 2006

BATTLESTAR GALACTICA - Ännu en riktigt bra tv-serie

Jag har tidigare tipsat om bra tv-serier på min blogg. Nu har jag upptäckt ännu en amerikansk kvalitetsserie som bereder mig mycket nöje.

En bekant tipsade mig om tv-serien BATTLESTAR GALACTICA. Han hävdade med bestämdhet att den skulle passa mig.

Efter att ha sett 11 avsnitt på 4 dagar kan jag inte annat än att hålla med.

Låt dig inte luras av att det är science fiction. Serien bjuder på förstklassig drama med action, politik, psykologi, romantik och religion. Här ställs moraliska och etiska spörsmål på sin spets och allt är ytterst välgjort.

Du hittar BATTLESTAR GALATICA på en torrentssite nära dig eller hos en välsorterad DVD-krämare.

Se den!

Bättre och mer fullödig presentation av konspirationsteorier hittar du här

Helsingborgs Dagblad gör en mer journalistisk genomgång av teorier. Dock utan att dra några slutsatser. Det är väl bloggarnas uppgift!?

Läs här.

Sveriges statsminister Olof Palme är skjuten! DEL 3


KONSPIRATIONSTEORIERNA

Närhelst ett land utsätts för ett kollektivt trauma så tar det inte lång tid innan konspirationsteorierna dyker upp. Detta är mer sant i Palmemordet än i andra fall.

Genom åren har vi fått stifta bekantskap med otaliga varianter på konspirationsteorier, den ena mer fantastisk än den andra.

Konspirationer finns. Det är ett historiskt faktum. Stater och deras agenter har bevisligen störtat regeringar. Mördat statschefer och oppositionella. Det har funnits (och borde därför även idag finnas) organisationer som på olika sätt i det dolda verkar för att vissa skeenden skall utvecklas i den riktning som gagnar dem.

De populäraste teorierna kring mordet på Olof Palme har det gemensamt att han var ett hot.

CIA/Mossad
Enligt vissa bedömare var dessa underrättelsetjänster intresserade av att röja den hotfulle Palme ur vägen. Jag hänger inte riktigt med i logiken kring varför, men så tycks det vara. Att USA och/eller Israel skulle ta risken att åka dit för ett mord på en demokratisk ledare i Europa är fullständigt befängt.

Polisspåret
Går ut på att poliser med uttalat Palmehat gick samman och såg till att han blev röjd ur vägen. Inte så underligt att den teorin har fått fotfäste med tanke på hur klumpigt mordutredningen sköttes i början. Dock tror jag att det snarare berodde på individuell idioti från dåvarande länspolismästaren snarare än konspiration.

Sossespåret
Detta är min favorit. Enligt denna teori hade krafter inom partiet tröttnat på Palmes maktfullkomlighet och att man inte fann annan råd än att låta mörda sin partiledare. Suck. Tänk att det finns de som på allvar hävdar detta!? Det är så man baxnar.

KBG-spåret
Sovjetunionen var sura på Sverige som spelade under täcket med NATO och extra sura för att det skedde med Palmes goda vilja. Därför skall han dö!? Som om det skulle ändra på Sveriges ”hemliga” säkerhetspolitik? Sovjetunionen kan man anklaga för mycket, med de var ofta rationella i sitt agerande, även om deras politiska ideologi var aningen irrationell.

Högerspåret.
Samma som polisspåret men denna gång är det ondskefulla mörkermän höger om höger som valde att gå från ord till handling.

Sydafrikaspåret
Sveriges och Palmes stöd av AN
C skulle beivras. Gjorde mordet någon skillnad?

Det finns ytterligare ett antal teorier som jag antingen inte känner till eller inte ids redogöra för här.

Min poäng är denna:

Att tro att främmande makt ligger bakom är naivt och aningen korkat. Närhelst främmande makt väljer att mörda så är det med ett visst syfte. Mordet på Palme fick inte Sverige att ändra någonting i sin utrikes och säkerhetspolitik på ett sådant sätt att man skulle kunna se mordet som en rationell handling.

Att Palmehatare skulle välja att ”göra slag i saken” är inte lika stolligt, men det borde ha läckt vi det hör laget. Och Mördarens beteende, som jag resonerat kring tidigare, är irrationellt. Varför skjuta mot Lisbeth?

Det spår som jag inte tagit upp här, är det jag själv tror på.

Den ensamma ”galningen”
Han hette
Christer Pettersson och han pekades ut av Lisbeth Palme.

Hennes utpekande är inte en teori.

Det är ett faktum!

Sveriges statsminister Olof Palme är skjuten! DEL 2

MÖRDAREN
1994 jobbade jag på radiostationen Z Radio i Stockholm och var programledare för kvällsprogrammet Z Direkt, där jag diskuterade aktuella och tidlösa frågor med lyssnarna. Ämnena varierade mellan barnaga, monarkins avskaffande, dödshjälp, homosexuellas rätt att adoptera och huruvida Loket och Bingolotto var bra eller inte.

Vi närmade oss årsdagen för mordet på Olof Palme och jag satt och gjorde research inför kommande program. Jag hade sökt Hans Ölvebro, dåvarande chef för Palmegruppen. Jag blev glatt överraskad när han ringde tillbaka.

Jag ville ha med honom i programmet, något ha sa sig inte ha tid till men han gick med på en intervju.

Jag var ganska oerfaren som journalist vid tidpunkten och tog istället tillfället i akt att testa mina egna teorier på spaningsledaren snarare än att pumpa honom på hans egna teorier. Det skulle visa sig vara ganska framgångsrikt, så här i efterhand.

Jag drev tesen att det borde ha varit Christer Pettersson som trots allt var mördaren. Mördarens beteende på brottsplatsen stämde inte med en yrkesmördare. Valet av vapen och ammunition var märkligt. En yrkesmördare går inte omkring med en magnumrevolver med pansarbrytande ammunition. En yrkesmördare skjuter inte mot ryggen utan mot hjärtat och /eller hjärnan. En yrkesmördare skjuter inte ett slumpskott mot Lisbeth Palme för att sen inte ”avsluta” jobbet. Antingen skjuter man någon eller så gör man det inte. Mördarens beteende var irrationellt och passar då bra in på en person som Christer Pettersson. Dessutom hade ju Lisbeth Palme pekat ut Christer Pettersson.

Inför detta resonemang svarade hans Ölvebro att han tyckte det var synd att inte fler journalister resonerade som jag gjorde och svarade sedan halvkryptiskt på frågan vem han trodde hade skjutit statsministern att det ju finns en person som dömts för mordet i tingsrätten.

Det framgick med all önskvärd tydlighet att polisen, åtminstone Hans Ölvebro, vid den tiden ansåg att det var Pettersson som var mördaren, men att de saknade den tekniska bevisning som Högsta Domstolen mellan raderna ansåg behövdes för att de skulle bevilja en resning.

I min värld är alltså
Christer Pettersson den som mördade Olof Palme. Av misstag, av slump eller med avsikt. Om detta vet jag inget. Och det bekymrar mig föga.

Att ”Krille” inte fick något straff för det som jag tror att han gjorde känns ganska irrelevant. Hela den mannens liv verkar ha varit ett ganska tragiskt lidande så att straffa någon som levde så långt nere ”i skiten” kan nästa kvitta.

Givetvis hade det varit toppen med en fällande dom och visshet i ”vem” och ”varför” kring statsministermordet. Det hade sannolikt varit till stor hjälp för landet. Men som sagt knappast gjort Petterssons liv ”bättre”.

I dagarna kommer fler och fler vittnesmål från, mer eller mindre, trovärdiga typer som vet att berätta att det verkligen var
Christer Pettersson som ”släckte” Palme. Om detta kommer att göra någon skillnad är svårt att veta.

Men om det var en psykiskt instabil missbrukare som dödade Palme, när denne var utan livvaktsskydd, så är det dessvärre en barnlek att dra paralleller till en svensk utrikesminister som blev mördad av en psykiskt instabil person, när hon var utan livvaktsskydd.

Det enda vi kan lära oss av historien, är att vi inget lärt oss av historien.

Sveriges statsminister Olof Palme är skjuten! DEL 1

BESKEDET
De flesta som levde och kan minnas när Palme blev mördad på Sveavägen miss exakt var de gjorde då. För mig blev det en synnerligen surrealistisk upplevelse på ett militärt övningsfält i nordvästra Skåne.

Övningsledaren hade kallat in grupperna till den stora parkeringsplatsen intill övningsledningens stabsplats på Önnarps övningsfält.

Vi var ett 20-tal hemvärnsungdomar, 15-18 år gamla, i uniform m/59, stridssele och beväpnade med k-pist eller Ak4, beroende på ålder. Själv var jag 15 år och ute på min andra större hemvärnsövning någonsin. Den var tidsmässigt förlagd till sportlovet och hittills hade det varit jobbigt men kul.

Chefen för 1199U, som vår hemvärnsungdomsavdelning hette, var en värnpliktig sergeant från pansartrupperna i Skåne. Jag tror han hette Lindell. Till sin hjälp hade ytterligare 3 underofficerare med värnpliktiga grader.

Samlingen vi parkeringsplatsen var oväntad. Med tanke på att vi hade ”krigat” hela natten så borde vi haft lite mer vila. Det var i alla fall sagt så.

Sergeanten tog till orda inför den samlade truppen.

- Natten till idag blev Sveriges statsminister Olof Palme skjuten när han var på väg hem från en biograf i Stockholm. Han förklarades död på sjukhuset senare…

De flesta av oss väntade nu på fortsättningen av spelupptakten. Att sovjetiska styrkor hade lutflandsatt 2 km norr om vår position och vår uppgift var att fördröja eller försvara längs deras framryckningsväg över övningsfältet.

Det kom ingen fortsättning.

En av de mer frispråkiga hemvärnsungdomarna räckte upp handen och frågade om det var på riktigt.

- Ja, det är på riktigt, blev det korta svaret.

En känsla av overklighet infann sig. Plumpa skämt och råa kommentarer fälldes inom gruppen. Det fanns inte särskilt många SSU:are i 1199U.

Ordern var sedan att bryta förläggningen och packa ihop och åka hem.

Från bussen såg vi ett Sverige i stillhet. Få bilar på vägarna. Lite människor på gatorna. Flaggor på halv stång.

Det var då vi verkligen förstod att det vi hade fått berättat för oss verkligen hade hänt. Hemma stod mamma och strök blusar och lyssnade på radion, som spelade sorgemusik.

Olof Palme var död.

måndag, februari 27, 2006

Reinfeldtgate: Ta inte i så ni skiter på er DN


Nu driver drevet vidare. Varje litet eventuellt övertramp från sossarnas sida skall nu granskas och direkt eller indirekt fördömas. Den socialdemokratiska partitoppen ligger bildligt talat i fosterställning och många borgerliga medier turas nu om att sparka på de försvarslösa sossarna.

För så är det ju. Det finns inget försvar för det som Mats och Tobias gjort. Om detta har jag bloggat tidigare.

Nu dyker det upp politiska karikatyrer föreställande Reinfeldt som varulv i helgonkläder, torterare av Moder Svea och plågare av ”Genomsnitts Svensson”.

Se dem här hos DN

Jag kanske är fel ute, men jag tycker att bilderna är rätt kul Vältecknade, tydliga i sitt budskap och knappast kränkande.

Politiska karikatyrer har funnits i ”alla tider” och de kan under stundom vara väldigt hårda och råa.

Men politiska karikatyrer skall inte under några som helst omständigheter förväxlas med förtal och ärekränkning. Att under falsk identitet påstå att någon har begått brott eller att låta påskina att någon pedofil är inte samma sak som att i en karikatyr framställa en meningsmotståndare som en varulv.

Det finns en fin linje mellan drift och överdrift. Och just nu är jag rädd för att vissa borgerliga medier är på väg att gå till överdrift. Gör inte det. Det skulle bara spela socialdemokraterna i händerna.

Och det vill väl inte DN!?

Skön låttext av Phil Lynnot från Thin Lizzy

Do Anything You Want To (Lynott)

There are people that will investigate you

They'll insinuate, intimidate and complicate you

Don't ever wait or hesitate to

state the fate that awaits those who

Try to shake or take you

Don't let them break you


You can do anything you want to do

It's not wrong what I sing it's true

You can do anything you want to do

Do what you want to


People that despise you will analyse then criticise you

They'll scandalise and tell lies until they realize You

are someone they should have apologised to

Don't let these people compromise you

Be wise too


You can do anything you want to do

It's not wrong what I sing it's true

You can do anything you want to do

Do what you want to


Hey you you're not their puppet on a string

You can do everything It's true if you really want to

You can do anything you want Just like I do

You can do anything you want to do

It's not wrong when I sing it's true

You can do anything you want to do

Do what you want


Hey you

No can do

Hey you

Yes you

Elvis is dead

The king of Rock'n Roll is dead

Elvis is dead

Om gränsen mellan fantasi och verklighet

Jag har undrat om någon skulle ”feltolka” min blogg om hur man förtalar via nätet och tro att jag menar allvar med mitt inlägg eller t o m misstänka att jag själv har ägnat mig åt dylik verksamhet.

Stockholmssossen, Johan Sjölander, (Läs hans blogg här) har nu gjort detta. Johan verkar vara en bra man, om man bortser från att han tycks hålla på Bajen! ;-)

Kul att du läser min blogg Johan. Jag lovar att göra detsamma (d v s läsa din). Kanske kan vi lära oss något nytt av varandra!?

Och då Johan har länkat till min sida vill jag inte vara sämre. Lär känna Johan på http://johansjolander.blogspot.com

Om varför sossar är "dumma" och mailskandalen en skandal

Mina tankar kring ”Reinfeldtgate” har börjat sjunka ned. Och jag vet nu var det är jag ser den stora skandalen någonstans.

Hets och förtal av politiska företrädare, oavsett partitillhörighet, har alltid förekommit. Detta är ju en tes som socialdemokraterna driver hårt just nu. Min bedömning är att de har fullständigt rätt.

Det har i alla tider funnits rättshaverister, politiska extremister och vanliga ohederliga knäppgökar som spridit gift och galla över de politiker de inte gillar. Det förekommer även att politiker och/eller deras anhöriga hotas till livet.

Det förstnämnda är sannolikt priset för att leva i ett demokratiskt samhälle med grundlagsskyddad yttrandefrihet, och även om vissa knäppisar gör längre än lagen tillåter så orkar samhället sälla bry sig utan ”låter dem hållas”. De sistnämnda, hotarna, är en sak för polis och åklagare. Och där tycks det finnas mer att göra än som görs idag.

De senaste dagarnas händelser är dock av en annan art. Socialdemokratiska politiska tjänstemän har suttit på sina tjänsterum och betett sig som ovannämnda knäppisar. De har skolats inom den socialdemokratiska rörelsen och med största sannolikhet levt ett liv inom politiken i ansenliga år. De har deltagit i debatter och diskussioner. Säker upplevt hur partikamrater har utsatts för skvaller och förtal. De har säkert känt sig arga och provocerade över de dumheter som spridits om vissa sossar.

Men istället för att anamma ”Den Gyllene Regeln” - Så som du vill att andra skall vara mot dig, så skall du vara mot dem – så väljer de att utsätta sina politiska meningsmotståndare för detta.

Att på en blogg skriva ”rösta på din pedofil” på en bild av Fredrik Reinfeldt är så djävla dumt att det saknar motstycke! Att sen försöka försvara sig med att man var provocerad är ju om möjligt ännu dummare.

Skandalen är alltså, kortfattat, att politiskt aktiva, som borde veta oändligt mycket bättre, har svinat sig på ett sätt som traditionellt varit förunnat riktigt rubbade typer.

Det är sorgligt, det är föraktligt och det är en skandal!

fredag, februari 24, 2006

Mailskandalen: Perssons förlåt med sur bismak

Nu går både Göran Persson och Mona Sahlin ut och beklagar det som Fredrik Reinfeldt och hans familj blivit utsatta för. Läs bl a här. De tar avstånd från det inträffade och hävdar med eftertryck att det inträffade inte har något med socialdemokrati att göra. Gott så långt.

Men sen kommer det. Det som vi borde ha förväntat oss men som samtidigt är så sorgligt.

Både Göran och Mona påpekar ivrigt att de själva har blivit utsatta för förtalskampanjer.

Räkna med att detta kommer vara sossarnas mantra. Att hela tiden lägga till att även de har blivit utsatta för saker liknande det som Reinfeldt råkat ut för. Detta äger säkert sin riktighet.

På detta sätt vill man marginalisera det som det som Reinfeldt blivit utsatt för och positionera det inträffade till något ”som händer”. Smart. Kommer kanske fungera!?

Men, och det är ett stort MEN, skandalen är inte att en toppolitiker blivit utsatt för förtal - det är som sagt knappast nytt - utan att förövaren har jobbat på socialdemokraternas kansli i över 6 år.

Det är det som är skandalen. Och det är det som bör vara fokus i diskussionerna som följer.

torsdag, februari 23, 2006

Några råd till dig som vill förtala via Internet.

Det är givetvis förkastligt att ägna sig åt förtal och lögner i den politiska kampen om makten i landet.

Dock kan jag inte låta bli att fundera på hur den överambitiöse sossen borde ha gjort för att inte åka fast, och kanske till och med fått någon önskad effekt av sitt arbete.


1. Studera din måltavla.

Välj målet för din attack noggrant. Studera målet genom att söka i öppna källor. Identifiera målets styrkor och svagheter. Ofta är en persons starka sidor i sin förlängning dennes dåliga. T ex en person med starkt självförtroende kan uppfattas som dryg och egenkär. Slå mot svagheten i målets styrka. Sånt gillar folk, och de är därmed mer benägna att tro dig.

2. Välj angreppspunkt.

Gå inte in brett och påstå en hel hög med saker. Välj en ”story”, gärna kopplad till något som kan anses som rimligt vid en första betraktelse. Vik inte av från din strategi. Var fokuserad och se till att ”bryta igenom” där du siktar.

3. Samla fakta.

Varje god lögn måste bäddas in i lager av fakta. Helst redan kända fakta som gör att läsaren känner igen sig i resonemanget och därmed ”sänker garden”. Ju mer fakta, desto bättre.

4. Välj forum och identitet.

Att maila direkt till nyhetsförmedlare och journalister är inte nödvändigtvis det smartaste sättet. Bloggar och diskussionsforum kan fungera minst lika bra, om inte bättre. Välj din identitet. Ditt språk är nämligen väldigt avslöjande. Är du man eller kvinna? Ung eller gammal? Välutbildad eller outbildad? Ordval, kommateringar, stavning, tempus och stycken kan avslöja mycket om den som skriver. Är man medveten om detta kan man ”maskera” sin egen identitet och ge sken av att vara någon annan. Läs t ex Annica Billströms blogg och lär dig hur hon skriver och härma sedan detta genom att låna hennes ord och satsmelodi. Om den som påstår något ger ett trovärdigt intryck är halva slaget vunnet.

Den bästa identiteten är att vara en ”insider” som inte vill riskera att förlora jobbet men som inte heller kan tiga om det ”oroväckande” man numera påstår sig veta. Leta upp en sannolik ”insider” i närheten av målet och studera dennes språk.

5. Var inte för rak på sak.

Murvlar gillar att gräva. Lämna spår på nätet och se till att Google har fångat upp dem. Låt sedan journalisterna sätta ihop hela bilden med hjälp av de pusselbitar som du lagt ut. Låt det även här finnas antydningar till vem källan är. Tipsa gärna journalisterna. Ett knep som kan ta skruv är t ex om du hör av dig till journalisten A på Aftonbladet och frågar om det var han som hade ringt med frågor kring ”målet” och ”saken”. När denne nekar så avslutar du med ett kort konstaterade att det nog var journalisten B (som jobbar på Expressen) som hade ringt. Om du, eller den som ringer, låter trovärdig så lär nog A kolla lite på vad det kan röra sig om.

6. Lämna inga egna spår.

Allt du gör på Internet, med få undantag, kan spåras. Lyckligtvis, eller hur man nu skall uttrycka det, så är det lätta at undvika dessa spår, om än lite krångligt. Det finns förenklat två snabba sätt att göra det på. Du kan koppla in dig på ett oskyddat trådlöst nätverk, antingen på en plats där detta erbjuds, eller så begår du olaga dataintrång hos grannen eller någon annan ovetande tomte som inte har vett att skydda sitt nätverk. Annars söker du upp någon publik dator, t ex på ett hotell, och utnyttjar den. Så länge du inte behöver identifiera dig innan du loggar in så är det bara att maila på.

7. Ta ingen ära

Precis som den ”hemlige agenten” aldrig får öppen uppskattning för sin framgång så kommer även du aldrig få ”cred” för ditt lyckade angrepp. Det är bara att gilla läget.

Alternativet till ovanstående är förstås att öppet utmana din meningsmotståndare i en öppen debatt där du istället litar på dina egna argument och ditt eget engagemang. Vinner över folk till din sak och triumferar öppet och ärligt över en nedgjord motståndare som inte förmådde att övertyga omgivningen lika bra som du.

Fast, det är klart, det var väl aldrig ett framkomligt alternativ på socialdemokraternas partikansli!?

En unken doft av desperation och missriktad lojalitet

Ulvskog bekräftar nu genom SVT:s Rapport att det var en medarbetare på socialdemokraternas kansli som låg bakom ”mailförtalskampanjen” mot Fredrik Reinfeldt.

*IRONI* Skönt med folk som i sin iver att göra Sverige till en bättre plats att leva lägger ned avsevärd tid på att snacka skit och dikta ihop falsarier kring en politisk motståndare. *SLUT IRONI*

Missriktad lojalitet som smäller rakt i ansiktet på sossarna själva.

Sköna värderingar man tycks ha på (s)HQ!

tisdag, februari 21, 2006

Göran Persson med en 5-årings retorik

Dagens ledare i Dagens Nyheter "bitch-slappar" vår "store ledare" Göran Persson. Smaka till exempel på de här formuleringarna:

Statsministern pratade om allt socialdemokraterna ville ställa till rätta om de skulle vinna valet och låtsades inte om att den makt statsministern åtrår är den makt han redan har. Och att han haft årvis på sig att genomföra det han nu säger sig vilja ändra på.

Men Göran Persson talar också på ett stötande sätt maktens språk. Han lutar sig tillbaka, plutar med munnen i ett snett leende och flinar när andra pratar. Emellanåt sitter han också och trummar med fingrarna i bordet så att ingen ska missa hur uttråkad han är.

Ord och inga visor. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Carl Bildt gick nyligen ut och påpekade det uppenbara. Att Lars Danielsson ljög för katastrofkommissionen.

Göran P svarar med en 5-årings retoriska brillians. Fritt tolkat säger P: "Carl Bildt har också haft dåliga medarbetare. Så det så! Och föresten är Lars inte dålig". Läs vad han egentligen sa i DN.

Angrepp må vara bästa försvar, men av en statschef förväntar jag mig, på principiella grunder, en mognare attityd.

Suck! Vad jag är less på vår pompöse, ofelbare, ledare. Han lär knappast bli ödmjukare med åren. Skicka karln till sin gård och släpp fram nya, friska krafter i rikets ledning.

Vad sägs om att vi gör det tillsammans i oktober?

Ansvarslöst av ansvarsnämnden

Polisens ansvarsnämnd har i dagarna beslutat att de poliser som till sist fälldes för tjänstefel när de, enligt de bilder jag själv sett, misshandlade en äldre man vid en bilmack förra året, skall få behålla jobbet.

Givet att jag inte vet mer om fallet än det jag sett med egna ögon tycker jag dock att beslutet är felaktigt och beklagligt.

Allmänhetens förtroende är viktigare än att visa hänsyn till enskilda polismäns väl och ve.

Effekt går före rättvisa.

måndag, februari 20, 2006

En gång är ingen gång…

”Folkpartisanen” Pilsäter har kört bil med alkohol i blodet. Illa.

Polisen tog henne. Bra.

Nu tar hon ”time-out”. Jaha!?

Hon skall ”reflektera över det som hänt”. Det menar du inte!?

Ärligt talat.

Jag fattar att det handlar om ”skadekontroll” och antar att goda PR-råd kommer Pilsäter tillhanda.

Ett misstag gör ingen dålig politiker. Låt lagen ha sin gång (dagsböter) och låt Pilsäters politiska karriär lyfta eller krascha på politiska meriter snarare än bristande omdöme.

Missförstå mig rätt. Jag har inte mycket till övers för bilförare med alkohol i blodet, men jag förväntar mig inte heller felfria politiker. De finns nämligen inte. Att begära en felfri politiker är att be om att bli förd bakom ljuset.

Skulle Pilsäter åka fast för rattonykterhet eller värre en gång till. Då är hon däremot körd som politiker.

En gång är ingen gång. Två gånger är en gång för mycket!

Citat med kommentarer

Här kommer några citat värda att reflektera över. Upphovsmännen och kvinnorna bakom citaten är inte nödvändigtvis kloka i allt de säger men de utvalda citaten är värda en läsning.

Fler citat för den som roas av sådant hittar du bl a på en utmärkta sidan www.brainyquote.com

Vi börjar med ett underbart citat från Buddha, som uppenbarligen inte var mycket för fanatisk mobbmentalitet.

Believe nothing, no matter where you read it, or who said it, no matter if I have said it, unless it agrees with your own reason and your own common sense.

Buddha
"Järnladyn" har sagt mycket fånigt i sina dagar, men mycket klokt också. I följande visar hon prov på insikt i vad som gör en människa framgångsrik, i detta fall mäktig. Och vad som krävs av en ledare.

Being powerful is like being a lady. If you have to tell people you are, you aren't.

Margaret Thatcher

Being prime minister is a lonely job... you cannot lead from the crowd.

Margaret ThatcherMin favorit Gandhi har lämnat massor av citat. Här kommer två av mina favoriter. Den ena slår hål på hämndens enkelspåriga logik och den andra manar till handling istället för att bara "snacka".

An eye for eye only ends up making the whole world blind.

Mohandas Gandhi

An ounce of practice is worth more than tons of preaching.

Mohandas Gandhi

Moder Teresa var enligt vissa en ärkekonservativ katolik som var emot all form av utveckling och modernitet. Må så vara. Men hon utförde bevisligen mycket gott i sitt liv och var konsekvent i att leva som hon lärde. Hon såg även farorna i dagens stressade moderna samhälle där vi inte hinner med varandra.


Everybody today seems to be in such a terrible rush, anxious for greater developments and greater riches and so on, so that children have very little time for their parents. Parents have very little time for each other, and in the home begins the disruption of peace of the world.

Mother TeresaHär kommer en kille det är lätt att tycka om. Vänlighet och omtanke är hans ledord. Precis som den gode Buddha är han inte en "skadlig" religiös fanatiker, utan sätter fingret på vad alla människor behöver, oavsett religion.

We can live without religion and meditation, but we cannot survive without human affection.

Dalai Lama

En brådmogen 22-åring och läpparnas bekännelse


KU-förhören kring flodvågskatastrofen kommer snart att läggas till handlingarna. Vad som skulle kunna ha varit de borgerligas ”chans” att ställa regeringen och dess tjänstemän mot väggen blev efter ett tag en uppvisning i retorik från Lailas och Göran P:s sida.

Genom att, som både utrikes- och statsministern gjorde, inledningsvis ta på sig det övergripande ansvaret för de tillkortakommanden som fanns gick de snabbt över till att driva två huvudteser.

1. Flodvågskatastrofen var en exceptionell händelse som ingen hade kunnat förutse och följaktligen var det inte så konstigt att det tog ett tag för regeringens delar att samla sig och göra nytta.

2. Det gjordes många bra saker. Och när man väl började agera så gick det mesta enligt plan.

De borgerliga KU-ledamöterna lyckades aldrig ”slå hål” på detta resonemang. Varje försök till att peka på skuld avväpnades med ett ”som jag redan har sagt tar jag på mig ansvaret för de fel som begicks”. Och varje försök till att hävda att man saknade en organisation för att klara av katastrofen bemöttes med ”som jag tidigare sa så var det en exceptionell händelse…”.

Vill man få klart för sig hur vinklad regeringens ”försvar” är räcker det att läsa katastrofkommissionens rapport. Där påvisas en påtaglig brist inom utrikes- och regeringsförvaltningen. Information som inte nådde rätt beslutsfattare. En saktfärdighet att i att komma till beslut och en underlåtenhet att ta initiativ.

Katastrofkommissionen pekar ut ett antal ministrar och tjänstemän som särskilt ansvariga. Övergripande ansvarig för att Sverige saknade, och i viss mån än idag saknar, en fungerande katastrofberedskap som klarar att även hantera exceptionella katastrofer är statsminister Göran Persson.

Han säger att han tar ansvar. Men utan att det får några som helst praktiska konsekvenser. Som vanligt höll jag på att säga. Jag skrev tidigare om detta i december.

Efter att ha följt så gott som alla KU-förhör kan jag med motvillig beundran konstatera att miljöpartiets Gustaf Fridolin har utvecklats till en vass och värdig politiker. Han begärde bl a lite med ”ödmjukhet” från statsministern. Och han har genomgående ställt kloka och ibland svåra frågor till de utfrågade. Min ”hype” av Althin tidigare var lite överdriven med facit i hand. Althin var bra, men gav lätt ett lite grälsjukt intryck. Synd.

Hade man, som Maud Olofsson ville, riktat misstroende direkt efter katastrofkommissionens rapport hade opinionen antagligen varit med på noterna.

Nu känns det som om den värsta upprördheten hos allmänheten har lagt sig.

Vi får väl se till att Göran Persson ställs till ansvar i oktober istället. På valdagen.

onsdag, februari 15, 2006

Bråda dagar för en bloggare

Det var ett tag sen jag skrev här på bloggen.

Inte för att det saknas stoff.

Snarare tvärt om.

KU-förhör, mera Muhammedkarikartyrer, folkpartister som smyggillar trängselskatter, mera Muhammedbilder, mera KU-förhör, årsmöte i den lokala centeravdelningen, Vinter-OS, Mauds utspel om förändringar i LAS för att främja jobb åt ungdomar, mera Muhammedbråk, Vicepresidenter som skjuter gamla bekanta i ansiktet, kvinna som sannolikt mördades av sin förföljande ex-pojkvän, strax efter det att polisen släppt honom efter förhör om brott mot kvinnofridslagen, mera KU-förhör... listan kan göras längre.

Dock blir allt detta "världsliga saker" när jag tittar på mina barn, omedvetna om det mesta av ovanstående, deras värld består av helt andra problem. Dotterns jakt på en lämplig dikt att deklamera i skolan - efter lite övertalning gick hon med på att lära sig en underbar dikt av Edith Södergran. Sonens bekymmer med rallymotståndarna i rallyspelet på X-box.

Att vara pappa är det finaste jag kan vara. Att vara en bra pappa är min strävan. Och om jag bloggar mindre som en konsekvens av att jag försöker vara en bättre pappa... so be it!

Ta hand om dig käre bloggläsande vän, och ta hand om dina barn, om du har några. Plötsligt en dag flyttar de hemifrån och barndomen är borta.

Jag har många gånger hört och läst om dem som bittert ångrat att de inte var mer med sina barn när de "var små". Jag har aldrig läst eller hört om någon som ångrat motsatsen.

Tål att tänkas på!

torsdag, februari 09, 2006

Läsvärt från Norell ang Muhammedbråket

Här hittar du en intressant artikel med en bild av bråket som inte riktigt kommit fram.

Magnus Norell, som forskat kring mellanöstern och terrorism under flera år tycks ha en glasklar bild av oroligheterna i Iran, Syrien och Libanon.

Läs den och begrunda. Kanske en ledtråd till var religionen slutar och politiken börjar.

tisdag, februari 07, 2006

Varför Centerpartiet Fredrik? Varför!?

Varning. I denna blogg finns det en länk. Om du följer denna länk och börjar läsa det som står på sidan du kommer till finns det en risk att du inser att du själv är centerpartist. Om du inte klarar av att få reda på detta bör du snarast sluta läsa detta.

Nu när jag aktivt engagerat mig i ett politiskt parti och öppet visar detta inför vänner och bekanta är den ojämförligt vanligaste frågan, "Varför Centerpartiet?" Frågan är oftast ställd med ett förbryllat tonfall.

Skälet till frågan tycks oftast bero på liten eller ingen aktuell kunskap om vad Centerpartiet står för. Oftast är det ”gamla synder” som folk minns. Centerpartiet som stödparti åt regeringen under Olof Johanssons tid. Torbjörn Fälldins svårigheter att i media få fram sin storhet som politiker där han oftast framställdes som bonnig, saktfärdig och "lite bakom". Centerpartiet som trädkramare och bakåtsträvare med en längtan tillbaka till den idylliska landsbygden.

Dessa bilder äger, så vitt jag kan bedöma, i viss mån sin riktighet. Dock är dagens Centerparti ett annat, modernare, parti än många ”vanliga människor” tycks ha förstått.

När jag skulle välja parti letade jag aktivt runt på flera olika partiers hemsidor, läste partiprogram och undersökte vilka värderingar och ställningstagande olika partier hade i, för mig, viktiga frågor.

Hos Centerpartiet hittade jag en mycket (Varning, här är länken) informativ sida där partiets politiska syn på olika sakfrågor presenterades. Jag tittade på rubriken för varje ämne. Frågade mig själv vad jag själv tyckte i frågan. Sedan läste jag vad Centerpartiet ansåg.

Jag blev glatt överraskad. På oerhört många frågor var jag helt i synk med Centerpartiet, eller om det nu var tvärtom!?

Här kommer min bild av Centerpartiet idag:

Centerpartiet är idag ett modernt parti som fortfarande har sina rötter i den folkrörelse som en gång var grunden för verksamheten. Centerpartiet är ett borgerligt parti. Centerpartiet är ett pragmatiskt parti. Centerpartiet är ett parti som söker långsiktiga lösningar på de stora problemen och som sedan länge insett behovet av en balans mellan utveckling och bevarande.

Tillväxt utan att vi förbrukar upp de ändliga resurserna. Vi kan inte bromsa in i framtiden.

Centerpartiets partiledare är en uppskattad, ettrig, kvinna (den enda kvinnliga partiledaren om man undantar det, i praktiken, sekundära språkröret Wetterstrand). Maud kan ibland gå mig på nerverna. Där skiljer hon sig inte nämnvärt från andra partiledare. Dock har hon en kvalitet som jag uppskattar högt. Hon har passion. När herrar Reinfeldt och Persson sitter och ”hummar” och försöker låta statsmannamässiga så känns det som om Maud talar klarspråk. Rakt på sak med tydlig uppriktighet och innerlighet. Detta är något som få, om ens några, andra partiledare kan ”skryta” med.

Sammanfattningsvis så kan jag personligen konstatera att dagens Centerparti värderingsmässigt ligger mig närmast bland partier och jag ser fram emot att på sikt vara med och påverka partiets politik framöver.

För är du inte med kan du inte förändra.

måndag, februari 06, 2006

Räkna till tio… Långsamt!

Det är lätt att bli provocerad.

Särskilt lätt är det när man inte riktigt förstår sig på den som provocerar.

De senaste dagarnas eskalering av protester och våldsamheter som vi har sett prov på i bland annat Syrien, Libanon, Afghanistan, Egypten, Palestina, Sudan, Indonesien och Turkiet med anledning av Jyllands-Postens, och sedermera andra europeiska tidningars, publiceringar av de så kallade ”nidbilderna” av Profeten Muhammed är svåra för många av oss att förstå.

Det är lätt att bli provocerad av våldet och skadegörelsen. Det är lätt att bli provocerad när man hotar skandinaver till livet som en konsekvens av vad ett fåtal personer har gjort.

Jag blev provocerad när jag fick höra att en imam i Berlin hade sagt att det som skett ”var det värsta man kan utsätta en rättrogen muslim för”. Jag förstår inte vad han menar. Vore inte att bomba Mecka under Ramadan värre? Vore inte mord på muslimska barn värre? Vore inte förintelseläger som systematiskt mördar muslimer värre?

Jag förstår inte.

Jag inser att jag knappast kommer att förstå allt heller. Jag inser att jag inte alltid kan se var religionen slutar och andra dunkla politiska motiv tar vid.

Jag misstänker att en hel del muslimer i världen aldrig kommer riktigt förstå sig på oss nordbor heller.

Folk i min omgivning har reagerat olika på de senaste dagarnas händelser. Det som oroar mig är de som låter sig provoceras och ogenomtänkt börjar drar alla muslimer över en kam och fäller generella kränkande omdömen över en miljard människor utan att för en sekund reflektera över vad de egentligen säger.

Det är lätt att falla in i pöbelmentalitet. Vi-och-dom-mentalitet. Det är hur lätt som helst. Särskilt när man känner att man inte är ensam.

Det är lätt att bli provocerad.

Det klokaste att göra när någon försöker provocera dig är dock att hålla huvudet kallt.

Coolast vinner!

Så när du känner dig provocerad: Räkna till tio… Långsamt!

torsdag, februari 02, 2006

Min bild av bråket kring Muhammed

Fråga: Varför slickar hundar sig mellan benen?

Svar: För att de kan!

Fråga: Varför publicerade Jyllands-Posten bilder på Profeten Muhammed?

Svar: Se svaret ovan!

Ingen som jag har hört i debatten försökt förneka att Jyllands-Posten hade provokation som ett av syftena bakom sin publicering av bilder på grundaren av islam.

Och om det var provokation man ville uppnå så vill jag passa på att gratulera den danska tidningen till ett väl förrättat värv. Förvisso ångrar man sig, nu när det hela har fått dessa enorma proportioner, men det är väl lite för sent nu.

Syftet med ett provocera muslimer undgår mig. Jag kan inte för mitt liv begripa nödvändigheten i den.

De häftiga reaktionerna från muslimska företrädare, inklusive muslimska stater, kan knappast ha varit oväntade.

Juridiskt är frågan glasklar för mig. Västvärldens åsikts- och tryckfrihet ger tidningen rätt att publicera bilderna. Dock instämmer jag med flera svenska chefredaktörer som menar att det gärna skall finnas ett skäl till publiceringen, gärna ett ”vettigt skäl”, d v s för att sprida kunskap och information eller bidra till det demokratiska samtalet.

Med detta sagt så kan jag samtidigt inte låta bli att själv bli provocerad av vissa av de reaktioner som företrädare för islam visat.

Koranen förbjuder inte att Muhammed avbildas men det gör tydligen muslimsk tradition. En muslim skulle aldrig drömma om att bryta mot detta. Och den som gjorde det får räkna med represalier.

Men när blev den heliga Koranen en skrift som gäller över hela världen? För det är, hårddraget, vad många muslimska kritiker hävdar. Att alla länder skall rätta sig efter det muslimska förbudet mot att avbilda Muhammed.

Bojkott av danska/skandinaviska varor, flaggbränning, generella mordhot mot skandinaver och liknande. Överreaktion någon!?

Man har på sina håll krävt att nationen Danmark skall be om ursäkt för publiceringen. Detta är orimligt.

Om ett land ber om ursäkt för vad en tidning, i sin fulla lagliga rätt, publicerar, så ombeds man att be om ursäkt för våra demokratiska fri- och rättigheter. Och det skall vi inte under några som helst omständigheter göra. Att be ett land om detta visar prov på naivitet och/eller okunskap.

Just okunskapen tycks vara gällande i vissa fall. Hörde på SR P1 häromdagen när Sveriges Radios korrespondent i Jerusalem berättade hur han hade fått följande bekymrade fråga av en palestinier på gatan. ”Varför har ni affischer föreställande Muhammed på gatorna i Sverige?”

Inte en siffra rätt, men vore det sant skulle ju den kraftiga reaktionen vara mer begriplig.

Tidningar både får, och i vissa fall bör, be om ursäkt.

Men ett demokratiskt samhälle skall aldrig be om ursäkt för sina grundlagsskyddade demokratiska fri- och rättigheter.


Aldrig!

onsdag, februari 01, 2006

Brott och straff

Detta är en lätt modifierad version av ett inlägg som jag skrev på en intern debattsida idag. Tänkte dela med mig till dig också!

Effekt går före princip.

Ett straff har ju ett antal funktioner och om man balanserar dessa fel kan det ha förödande effekt för den allmänna rättsuppfattningen.

T ex har jag känslan av att majoriteten svenskar tycker att övergrepp mot ett barn är klart mycket värre än mot en vuxen. Ändå dömer domstolarna ofta i nedre kant av straffskalan vid dessa brott med hänvisning till att inget våld användes eller att barnet sov. För en utomstående kvällstidningsinformerad medborgare framstår ju dessa resonemang som stolliga. Och så vit jag kan bedöma själv vid en närmare granskning så är de ofta detta.

Straffets första del är alltså "hämnden", d v s samhällets behov att få "se" en brottsling "lida" och handgripligen stå till svars för sin gärning.

Den andra delen är brottsoffrets behov av hämnd och upprättelse. Detta behov är som regel större än allmänhetens.

Den tredje delen är den preventiva effekten ett straff kan ha. Min uppfattning efter att ha "amatörstuderat" frågan i många år är att höga straff inte hindar särskilt många från att begå brott.

Däremot kan en effektiv polis som medför att risken att jag åker dit är stor ha en mycket preventiv effekt.

Min "lösning" på kriminaliteten i Sverige är enkel i teorin. Sannolikt inte lika enkel i praktiken.

Avdela mer utredningsresurser till polisen. Utred "alla" brott. Lagför "alla" brottslingar som man hittar.

Testa "nolltolerans" i stil med New York för 10 år sedan, på försöksorter i Sverige.

Ge våra interner "något att förlora". Ge dem en mening med sina liv. Ge dem respekt när de förtjänar det och ge den en andra chans.

Ge dem inte 37 chanser. Att vissa "yrkeskriminella" åker som jo-jos ut och in på våra anstalter är ju inget annat är ynkligt.

Min sista och ojämförligt viktigaste åtgärd är att satsa obscent mycket resurser på vår unga. Särskilt i utsatta områden. Ge dem vuxna förebilder. På fritidsgårdar, boxningslokaler, workshops och i skolan. Fånga upp dem, ge dem ett attraktivt alternativ till ”gänget”.

Gå in stenhårt när deras första brott uppdagas. Med stenhårt menar jag inte våld eller kränkning, men jag vill att samhället har tid och resurser att gå till botten med orsakerna till att den unge har begått ett brott.

Visar samhället tidigt att det är förenat med stora konsekvenser med att begå brott är jag ganska övertygad om att vi kommer att få se färre intagna om 20 år.